Alkohol, sjukdom och politik



På DN Debatt igår 19/5 fanns en artikel ”Okänt bland svenskar att alkohol orsakar cancer” av professor Peter Friberg, tidigare ordförande i Svenska Läkaresällskapet, läkarkårens vetenskapliga organisation och professor Peter Allebeck, f.d. ordförande i Svensk socialmedicinsk förening. Jag återger inledningsvis några punkter i deras artikel, ibland något förkortat.

De skriver inledningsvis ”Förbjud alkoholreklam. Medan positiva effekter av måttligt bruk av alkohol slås upp stort talas det tyst om nya rön om alkoholens skadliga effekter, som är betydligt större. Att alkohol är en av de tyngsta enskilda cancerorsakerna är förvånansvärt okänt i Sverige. Under senare år har vi hört många rapporter om alkoholens hälsobringande effekter. Massmedierna är snabba med att lyfta fram rapporter som andas nya fynd om att måttlig alkoholkonsumtion är nyttigt för hjärtat. Mindre uppmärksamhet ges ny kunskap om skadeeffekter av alkohol.”

”Även om det finns vissa belägg för att måttlig alkoholkonsumtion kan ha positiv effekt på hjärt-kärlsjukdom visar forskningen att alkohol som helhet orsakar betydligt mer skada än nytta.”

”World Cancer Report 2014 visar att alkohol ligger bakom 5 procent av all cancer, vilket gör alkohol till den näst största enskilda orsaken (efter tobak) till cancerinsjuknande. Nu har forskningen visat att alkoholens roll för cancer är större än man tidigare trott. Nu vet vi att alkohol orsakar både bröstcancer och änd- och tjocktarmscancer. Även en förhållandevis låg alkoholkonsumtion ökar risken.”

I EU diagnosticeras 136 000 nya alkoholrelaterade cancerfall varje år och 120 000 alkoholrelaterade dödsfall. I Sverige uppskattar Folkhälsomyndigheten att 4 500 personer dör varje år av orsaker kopplade till alkohol.Om lika många dödades i trafiken varje vecka, skulle det inte vara självklart att försöka göra mer för att förhindra det?

Alkohol orsakar över 80 olika sjukdomar och tillstånd. Skadorna av alkohol drabbar i högre grad personer som redan har det sämre ställt, vilket pekar på en uppenbar orättvisa i samhället. Alkohol orsakar berusning och bidrar till olyckor, våld, självmord och trafikolyckor. Den är en kraftigt fosterskadande substans som ger låg födelsevikt, kognitiva brister och flera organskador. Man har infört begrepper ”passive drinking”, det vill säga i likhet med ”passiv rökning” är det många som drabbas av alkoholens skadeverkningar utan att själva dricka. Alkoholens samhälleliga kostnader för Sverige uppgår till 45 miljarder kronor årligen (2011).”

* Bevisen för att priset på alkohol bör höjas genom höjda skatter är överväldigande. Ett tydligt exempel är Finland, där dödsfallen i leversjukdom ökade med nästan 50 procent efter alkoholskattesänkningen 2004. Det är därför bra att regeringen nu ytterligare höjer skatten på alkohol, men varför en så ytterst beskedlig höjning? Den första skattehöjningen motverkades direkt genom att alkoholindustrin sänkte sina priser. Höj skatten på alkohol rejält!

* Begränsning av reklam minskar alkoholkonsumtionen. Trots detta visar undersökningar att alkoholreklamen ökar kraftigt globalt. Dagspress och tv-kanaler (dock ej SVT) sprider alkoholreklam i en allt ökande omfattning. På fem år har alkoholtillverkarna ökat sina reklamsatsningar i Sverige med nästan 300 procent, från 416 miljoner kronor 2009 till 1 064 miljoner kronor 2013 – över 1 miljard kronor för att få oss att dricka mer alkohol. Detta är ett allvarligt hot mot folkhälsan. Vi menar att all marknadsföring av alkohol ska förbjudas, på samma sätt som har gjorts för tobak.

* Med mer marknadsföring börjar fler att dricka och de som dricker ökar sin konsumtion. Mycket av marknadsföringen sker i dag sociala medier och på internet och förbudet måste också gälla där. Förbud mot marknadsföring av alkohol är effektiv enligt World Economic Forum och WHO. Regeringen har uppdraget att främja folkhälsan, så uppmaningen till regeringen blir att helt förbjuda alla former av marknadsföring av alkohol.

* Systembolagets monopol på detaljhandel med alkohol är mycket viktigt och håller tillbaka skador och problem. Utvecklingen med obehindrad kommersiell försäljning och förmedling av alkohol genom e-handel är därför mycket oroande.

* Det är ytterst bekymmersamt att regeringar, inklusive de europeiska och den svenska, inte gör tillräckligt för att minska alkoholskadorna. Vi måste sträva efter det av FN och WHO uppsatta målet att åstadkomma en relativ minskning av minst 10 procent av alkoholens skadeverkningar till år 2025.”

* Vi föreslår att medierna måste ta sitt ansvar för att rapportera om alkoholens skadeverkningar, och upphöra med ensidiga och osakliga rapporter om alkoholens positiva hälsoeffekter,
alkoholreklam förbjuds på allmän plats och i alla medier,
lagstiftningen om privatimport förtydligas och kommersiell förmedling av alkohol förbjuds,
alkoholskatten höjs rejält.”

Frågan om svenska alkoholpolitik behandlades också på DN Debatt 9/7 förra året idag 9/7 i artikeln ”Kommersialismen krig alkoholen måste bort” av professorn och överläkaren Sven Andréasson. Titeln kanske får någon att tro att det är vänsteråsikter. Det är det inte alls det finns en omfattande empiri och många vetenskapliga studier inom området alkoholpolitk. Sven är känd som folkpartist, satt i kommunfullmäktige i Stockholm på 90-talet. Men han är vetenskapsman inom folkhälsoområdet.

Alkohol imagesCAUXS91D

Han skriver bland annat att en stor och växande grupp svenskar, omkring en halv miljon, har ett alkoholberoende eIller skadligt bruk av alkohol. En mindre andel av dessa, cirka 50.000 personer, finns i behandling. Resten är i allmänhet medvetna om sitt överdrivna drickande men drar sig för att söka hjälp.

Egen forskning och erfarenheter.

I min avhandling 1987 fann jag att den mer restriktiva svenska alkoholpolitiken från mitten av 1970-talet med borttagandet av mellanölet, lördagsstängning av Systembolaget, kraftigt ökning av alkoholförebyggande insatser och en hälsovåg hade samband med:
– minskning av alkoholförsäljningen med drygt 20 % mellan 1976 och 1984;
– ännu större minskning bland ungdomar;
– kraftig minskning av de alkoholrelaterade sjukdomarna skrumplever och bukspottskörtelinflammation;
– minskning av sjukhusvård med alkoholismdiagnos;
– särskilt stor minskning av antalet förstagångsvårdade;
– minskning av omhändertaganden enligt LOB (Lagen om omhändertagande av berusade mm) och trafiknykterhetsbrott.

Under denna tid minskade även narkotikabruk och rökning.

Forskarvärlden kämpar mot Alkoholkapitalet.
Nedan följer ett utdrag ur blogginlägget 16/2 2013 med titeln ”Forskarvärlden till attack mot alkoholindustrin”.

”Inom samhällets olika grenar, inom forskning och vård och inom folkhälsoarbetet pågår en strid mellan å ena sidan vetenskapligt baserad kunskap och å andra sidan Kapitalets strävan efter största möjliga vinst till så gott som vilket pris som helst. I början av februari nåddes jag av ett utskick från forskarkolleger i olika länder som efterlyste stöd för ett kritiskt uttalande om alkoholindustrin. Bland initiativtagarna märks 3 av de 10 sannolikt mest inflytelserika alkoholforskarna inom folkhälsovetenskap och socialvetenskap kanske främst Tom Babor, USA som på 1990-talet var projektledare för Project Match, världens största behandlingsstudie inom alkoholområdet och sedan ledare för den internationella vetenskapliga kunskapssammanställningen inom alkoholpolicy (Alcohol – no ordinary commodity) och droger (Drug policy and the public good).

Den internationella folkhälsogemenskapen reagerar på den globala alkoholindustrins försök att tillämpa WHO:s globala strategi mot skadligt bruk av alkohol -sammanfattning Den 8 oktober 2012 publicerade tretton av världens största alkoholproducenter en lista på åtaganden för att minska skadligt bruk av alkohol, till synes till stöd för Världshälsoorganisationens (WHO) global strategi för att minska skadlig användning av alkohol. Ett udrag följer nedan.

”Baserat på alkoholindustrins brist på stöd för en effektiv alkoholpolitik, feltolkning av den globala strategin, och deras lobbyverksamhet mot effektiva folkhälsopolitiska åtgärder, menar vi att alkoholbranschens olämpliga åtaganden måste mötas av ett enigt svar från den globala folkhälsogemenskapen.

Våra reservationer kan sammanfattas i följande punkter:
1. Åtagandena bygger på tvivelaktiga antaganden, som de anges i undertecknarna ”Ingress”.
2. De fem föreslagna åtgärderna är svaga, sällan baserad på vetenskaplig kunskap och kommer sannolikt inte att minska skadlig alkoholkonsumtion.
3. Tidigare initiativ som åberopats av alkoholindustrin som bidrag till WHO:s globala strategi har stora begränsningar ur ett folkhälsoperspektiv.
4. Undertecknarna feltolkar sin roll i förhållande till genomförandet av WHO:s globala strategi.

Medlemsstaterna uppmanas att se till att resurser finns tillgängliga för att ge evidensbaserad underlag för policyutveckling och inrätta finansieringskällor som är oberoende av kommersiella intressen.

Dessutom rekommenderar vi att de globala alkoholproducenterna att avstå från att engagera sig i hälsorelaterade förebyggande arbete, behandling, forskning och inom trafiksäkerhetsområde, då deras insatser tenderar att vara ineffektiva, tjäna egna intressen och konkurrera med aktiviteter av WHO och inom folkhälsoområdet. De globala alkoholproducenterna uppmanas att sluta med sin opposition mot effektiv vetenskapligt baserad alkoholpolitik, och att avstå från produktinnovationer som har hög missbrukspotential och som främst riktar sig till unga och till utsatta grupper.

Slutligen rekommenderar vi att vi inom folkhälsoområdet undviker finansiering från källor inom industrin för förebyggande insatser, forskning och informationsverksamhet och att avstå från varje form av samarbete med industrin

Slutsatsen är att de globala producenternas verksamhet som sägs vara till stöd för WHO:s Global Strategy stör arbetet av folkhälsoexperter, WHO och NGO:er inom folkhälsoområdet att ta itu med den globala sjukdomsbördan som beror på alkohol. Företag med ohälsosamma varor de globala alkoholproducenterna bör inte ha någon roll i nationell och internationell folkhälsopolitik.”

* För en bra alkoholpolitik som minskar alkoholskadorna – mot alkoholkapitalets vinstintressen!


intressant.se, , , , , , , , , , , , , , , ,

DN Debatt 19/5 DN:s huvudledare 10/7 2013 DN Debatt 9/7 2013 SvT SvD 5/2 Cochrane – om hälsoundersökningar BilderbloggCochrane Dagens Medicin 12/12Cochrane-rapporten SvT Uppdrag Granskning 12/12 Expressen 12/12 Ab 12/12 Bilderblogg DN 12/12 Svd 12/12 AB 12/12 DN 20/9

SvD 20/9 Aftonbladet 20/9 Expressen 20/9SvT 20/9DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
DN 6/9 ,
Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer BBC undersökning 2009 Läkartidningens arkiv

  4 comments for “Alkohol, sjukdom och politik

  1. 20 maj, 2014 at 08:39

    Debattartikeln i DN är mest ett politiskt ställningstagande och tillför absolut inget nytt i form av nya häpnadsväckande rön. Visst det finns en korrelation mellan alkoholintag och cancer, men samtidigt en omvänd korrelation mellan vinintag (om man bryter ut den ”ädla” drycken) och nämnda sjukdom, för att inte tala om när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar…

    Det finns flera undersökningar som visar på att ett måttlighetsbruk faktiskt! ger en lägre dödlighet i cancer gentemot att inte dricka alls [1, 2]. Detta förutom att man alltså totalt sett lever längre [3]. Även den svenska undersökningen [4] kommer fram till att alkohol i antal liv räddar mer liv i faktiskta tal än vad den tar.

    1. Grønbaek M1, Becker U, Johansen D, Gottschau A, Schnohr P, Hein HO, Jensen G, Sørensen TI. ”Type of alcohol consumed and mortality from all causes, coronary heart disease, and cancer”. Ann Intern Med. 2000 Sep 19;133(6):411-9.

    2. Renaud S, Guéguen R, Siest G, Salamon R. ”Wine, Beer, and Mortality in Middle-aged men From Eastern France”. Arch Intern Med. 1999; 159:1865-1870.

    3. Di Castelnuovo A,Costanzo S, Bagnardi V, Donati M, Iacoviello L, de Gaetano G. ”Alcohol Dosing and Total Mortality in Men and Women”. Arch Intern Med. 2006; 166:2437-2445.

    4. Sjögren H, Eriksson A, Broström G, Ahlm K. ”Quantification of alcohol-related mortality in Sweden”. Alcohol & Alcoholism 2000; 35:601-11.

    • Anders Romelsjö
      20 maj, 2014 at 09:30

      Om uppgifterna är nya torde bero på ens kunskapsnivå i frågan. Det finns ej vetenskapligt stöd för ett omvänta samband mellan alkoholkonsumtion och hjärtinfarkt. Fasträn resultaten varierar visar de flesta studier ökad risk vid högre konsumtion, och då ökar också risken för kardiomyopati (en ganska förbisedd hjärtsjukdom) och högt blodtryck. Högt alkoholintag ökar risken för cancer i munhåla och svalg, matstrupe, lever, grovtarm och i ändtarmen enligt senare rön. Måttligt högt alkoholintag (motsvarande 2 flaskor vin i veckan, eller mindre) ökar risken för bröstcancer hos kvinnor, och är sannolikt en vanlig bidragande orsak då måttligt högt alkoholintag är så vanligt.

      Författarna nämner inte övervikt, som blivit ett vanligare folkhälsoproblem. Alkohol ”innehåller” kalorier, och torde bidrar till övervikt hos ganska många. Och övervikt är korrelerat till ökar förekomst av diabetes, högt blodtryck och höftledsartros.

      Alkoholpolitik är viktigt, liksom politiken då det gäller tobak, hastigheter på vägarna, kemisk exposition, narkotika etc. Alkoholindustrins politik går ut på att sälja så mycket som möjligt och att försöka desinformera inom hälsoområdet genom att nedvärdera risker och uppvärderar fördelar. Har mött det själv som expert i möten inom EU med företrädare för alkoholindustrin (Portmangruppen, Amsterdamsgruppen).

  2. Leif Elinder
    20 maj, 2014 at 11:16

    Att en ökad alkoholkonsumtion kan korreleras med en ökad risk för cancer kan vara intressant. Upprepade undersökningar på olika populationer och väl matchade kontrollgrupper bör kunna tillmätas en vetenskaplig betydelse.
    För att öka trovärdigheten i utsagor om biologiska samband, som bygger på statistiska beräkningar, formulerade statistikern Bradford Hill fem förutsättningar – Hills kriterier: (Hills kriterier handlade ursprungligen om det biologiska sambandet mellan rökning och lungcancer, men kriterierna borde kunna tillämpas vid en bedömning av orsakssamband mellan alkoholkonsumtion och cancer).

    1. Korrelationen måste vara trovärdig (Tobaksämnena ska var för sig kunna orsaka cancer)
    2. Korrelationen måste vara stor (Lungcancer är 25 ggr vanligare bland rökare än icke rökare)
    3. Korrelationen måste återspegla en gradient (Ju mer man röker, desto större är risken)
    4. Korrelationen måste vara universell (Samma resultat erhålls från olika undersökningar)
    5. Korrelationen måste kunna testas (Minskad rökning leder till minskad cancer)

    World Cancer Report 2014 rapporterar således att alkohol ligger bakom 5 procent av all cancer, att alkohol (efter tobak) utgör den näst största enskilda orsaken till cancer, att alkohol orsakar både bröstcancer och änd/tjocktarmscancer och att även en låg konsumtion ökar risken.
    Fråga:
    Vilka statistiska förfaringssätt använder man sig av för att fastställa slutsatser om sådana orsakssamband? Används Hills kriterier?

    • 20 maj, 2014 at 12:47

      Har inte läst rapporten, men Peter Allebeck, som jag samarbetat med en hel del genom åren, kan epidemiologi. Vi har tillsammans, och med Sven Andreasson, publicerat flera artiklar om alkohol och sjukdom i olika vetenskapliga tidskrifter, inklusive hög-rankade som British Medical Journal, American Journal of Epidemiology, Addiction etc. Tropikmedicinaren Bradford Hills arbete från 1946 är fortfarande gångbart. Han hade ett par till kriterier, bland annat om det fanns stöd från annan vetenskaplig forskning för orsakssamband. Kenneth Rothman har i sin klassiska ”Modern Epidemiology”, med första upplagan för snart 30 år sedan påtalat diverse undantag från Hills kriterier.

Comments are closed.