Samtidigt som Barack Obama startar sin omvalskampanj så trappar USA upp sina insatser på rebellernas sida i Libyen, detta enligt Dagens Nyheter. Det är en situation som många har varnat för eftersom nästa steg är att sända in trupper. USA, Storbritannien och Frankrike har redan ett antal underrättelseagenter på plats, bland annat för att ge rebellerna både utbildning och vapen. Det skulle inte heller förvåna om vi själva har militär personal på marken i Libyen.
DN: ”Rebellernas svaga militära insats har återigen lett till att de misslyckats hålla de städer som bara för några veckor sedan återvanns efter alliansens flygstöd. Och i dag återupptog USA, på Natos begäran, sina flygangrepp över Libyen. Samtidigt har Libyens ledare Khaddafi börjat förhandla om fred i Aten.
Det står alltmer klart att rebellerna hamnat i ett militärt dödläge med Khaddafis styrkor. Och trots alliansens flera veckor långa kampanj har deras militära förmåga brustit, vilket också skadat omvärldens förtroende för rebellernas förmåga.
Enligt tidningen Guardian har bristen på disciplin, taktik och genomförande också lett till inre splittring i rebellernas ledarskikt.”
Personligen så måste jag tillstå att detta ger mig onda vibrationer. På fler och fler ställen i Afrika och i arabvärlden så pågår det oroligheter och ingen förutom självutnämnda spågummor kan förutse vartåt det lutar. Jag nämnde tidigare händelseutvecklingen i Syrien och det faktum att vissa arabländer agerar som om den stora faran vore Iran, givetvis ivrigt påhejade av Israel och USA.
Det känns besvärande att samma länder som agerar tillsammans med Jordanien och Saudiarabien också agerar för att stödja rebellerna i Libyen. Det kan tyckas vara två olika stolar, men det kan ju också vara av samma orsaker som man transporterar in vapen till oppositionen i Syrien via Libanon. I så fall har vi hamnat i en ytterst komplicerad händelsekedja som dessutom är omöjlig att förutsäga. Jag talade förut om en ”Iranisering” av det som sker, har dessa händelser för oss civilister flera okända samband så talar allt för att vi står inför en utomordentligt långdragen konflikt som faktisk kan koka ner till att handla om världsherravälde och – olja.
Rebellerna säljer idag en miljon fat olja skriver DN, kanske det är USA som börjar ta betalt för sin insats? Vart vi i så fall är på väg vet jag inte, men det vore inte helt fel med ett torp i glest bebyggda trakter med ett antal kubik fotogen och ett ton konservburkar…
it Iran, Libyen, Gaddafi, Obama, Oljan, Krig, Motiv, Imperialism, Hegemoni dn1234 svd123 ex123 ab123 svt1 sr
8 svar till “Ett storkrig på gång?”
Problemet med den typen av revolution som pågår i Libyen är att även om rebellerna vinner så blir det svårt att gå vidare sedan; det är inte direkt ett land med en tung byråkratisk tradition bakom sig (på gott och ont).
Risken finns att det blir likt Somalia ett land uppsplittrat bland krigsherrar och ingen riktig regering för alla har sina egna mål.
Jag tror inte rebellerna kan få till något nytt utan att få utländskt stöd (som kommer att kräva trupper på marken) och å andra sidan skulle det vara en katastrof om utländska trupper började stampa in; moment 22 helt enkelt.
Problemet är också för dessa länder där folket startat revolutioner mot åratals av förtryck, är att de tycks i vissa fall förvänta sig att västvärlden (USA) skall stödja deras kamp. Om man ser till Libyen så hade Gaddaffi och hans regim utan tvekan slagit ned rebellerna direkt om inte västvärlden ingripit.
Frågan är då om och när USA kommer att ge sitt stöd till andra länders rebeller?
Så länge det inte finns naturtillgångar (olja) i ett land så visar ju USA ett svagt intresse för att ingripa. För vad USA endast är intresserade av är att tillvarata sina egna utrikespolitiska intressen. Och där spelar oljan en mycket viktig roll.
Så att säga att USA går ut i krig för att tillvarata demokratiska intressen är inget annat än hyckleri.
är att de tycks i vissa fall förvänta sig att västvärlden (USA) skall stödja deras kamp.
Vet vi det?
Man kan utgå från att andra länder där revolter sprider sig initialt vill ta stöd för att kunna vinna. Men som sagt risken med detta är ju också att vi får ett scenario som i Afghanistan där USA stödde rebellerna mot den ryska invasionen genom att CIA utbildades och beväpnades minst 35 000 mujaheddinsoldater.
Vi vet ju sen att samma vapen användes mot USA själva och en av de USA stödde vände dem ryggen. Usama bin Laden.
Hela situationen med de pågående revolutionerna och upproren i arabvärlden är naturligtvis en mycket komplex. Här finns inga enkla lösningar. Allt är i mångt och mycket ett politiskt räv och rackarspel där alla inblandade parter noga överväger hur de skall agera.
Något som stör mig är att vi har JAS plan där och det kostar oss skatte betalar runt 200 miljoner kronor, det i en tid när vi inte kan ha lärare och sjuksköterskor anstälda här hemma
Och det kommer definitivt inte att räcka med 200 mille, det är en glädjekalkyl.
Igår avslöjade en algerisk tidning att palestiniern Muhammad Dahlan, USA:s och Israels favorit som efterträdare till Abbas, är inblandad i vapenleveranser till Kadaffi. Det är inte så svårt att gissa var dessa vapen kom ifrån och hur mycket han fick som mellanhand. Mönstret som börjar bli tydlig är alltför bekant. Usch!
Ge honom ett Nobelpris till, vet jag :-) NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOT