Som gästbloggare kan jag idag välkomna min läkarkollega Leif Elinder som är barnläkare i Uppsala med intresse för miljö, mänskliga rättigheter och öppenhet inom forskning.

Varje vecka sammankallar president Obama experter från USA:s nationella säkerhetsråd. Vid dessa möten sammanställs listor på
terroristmisstänkta personer, vilka betraktas som så farliga att de måste dödas. Även amerikanska medborgare har efter beslut på sådana möten fått sin dödsdom och utan att detta prövats i någon rättslig instans. Sättet på vilket man verkställer avrättningen handlar om raketbeskjutning från ”drönare” – förarlösa flygplan försedda med stridsrobotar.

Drönarna styrs från hemliga baser i USA. Operatörerna sitter på marken i byggnader framför datorskärmar. Från dessa styr man drönarnas flygrutter samt ger kommandon, som leder till att raketer skickas mot bestämda mål. Hur detta sker framgår från artiklar i bl.a. New York Times, som refererar till juristprofessorerna James Cavallaro (Stanford) och Sarah Knuckey (New York) vilka med medarbetare gjort en omfattande kartläggning av denna krigföring i Pakistan. USA förklarar att anfallen bara riktas mot speciellt utvalda personer (”targeted
assasination”). Denna beskrivning är falsk.

Särskilt omstritt är dödandet av personer, som uppträder misstänkt – s.k. ”signature strikes”. Vid dylika attacker riktas inte raketen mot en speciell person utan mot en byggnad, ett fordon eller mot en grupp oidentifierade personer, som uppträder misstänkt. Det kan räcka med att dessa personer befinner sig på ”fel” ställe eller beter sig ”onormalt” för att de ska bli beskjutna –
liksom personer som har oturen att befinna sig intill.

Men lika gärna kan det handla om kvinnor ute på en åker sysselsatta med skördearbete. Regeringens praxis är att i efterhand klassa alla dödade män som “terrorister” (”militants”). På så sätt kan man redovisa mycket låga siffror för civila offer.

Slutsatsen som forskarna (ovan) kommit fram till är att antalet civila offer varit betydligt större än man tillstått. I bara Pakistan har USA dödat mellan 2600 och 3200 personer, 470 – 880 civila varav ett stort antal barn. Därutöver har ett stort antal människor sårats och man har skapat fruktansvärda förhållanden för civila, som terroriseras under ett ständigt hot om utplåning.

En undersökande journalistförening (Bureau of Investigative Journalism) i London – rapporterar om en särskilt grym metod, som
innebär att drönaroperatören skjuter en andra gång (“double tap”) för att döda de som tar sig till skadeplatsen. Detta har
lett till att närstående inte längre vågar ta risken att undsätta sårade. FN:s specielle rapportör om mänskliga rättigheter –
Christof Heyns – har förklarat att en sådan beskjutning av räddningspersonal klart kan karaktäriseras som krigsförbrytelse.

När USA efter 11 september/attentatet förklarade krig mot terrorismen, så betraktades detta som en tillfällig företeelse. Men
de som nu dödas har inget med detta attentat att göra. Nu kan alla personer, som misstänks stödja terrorism, jagas med drönare. Så
sker, förutom Pakistan, i länder som Afghanistan, Jemen, Somalia m.fl.

Mot denna bakgrund frågar sig människorättsadvokaten Glenn Greenwald: ”Om en president i slutändan har rätt att avgöra vem
som skall få leva och vem som skall dö – vilka befogenheter finns det då, som en president inte har”? Börjar fler länder tillämpa
detta förfaringssätt, innebär det att vi snart går emot ett totalt sammanbrott av de internationella spelregler, för vilka vi så länge
kämpat till skydd mot godtycke och övergrepp.

i Andra om: Afghanistan, Sverige,solidaritet, barnamord, Vapen, Krig, USA, Politik, barn, massmedia NATO, drönare, juridik
Obama vapen massaker