Har vi egentligen någon krisberedskap?


Peter Hultqvist skrev igår en debattartikel i Dagens Nyheter om Fredrik Reinfeldts roll i affären runt Ulrika Schenström.

DN: ”Reinfeldt vill inte ge besked om sin egen roll i denna krishanteringsfråga. Visste Fredrik Reinfeldt över huvud taget att Ulrica Schenström hade krisjouren den där kvällen i höstas då hon drack sig berusad på krogen? Det var ju så att hon var ditsänd av statsministern för att föra bakgrundssamtal med en TV 4-journalist. Vad hade hon egentligen för uppdrag i den statliga krishanteringen?”

En av de kommentarer som kommit angående Schenströms vägran att komma till konstitutionsutskottet har varit – vad skulle hänt om Lars Danielsson vägrat? För även om jag har förståelse för att Schenström vägrade så är givetvis den frågan berättigad. Svaret är tämligen givet, det hade gått åt många ton trycksvärta i så fall. Aftonbladet sammanfattar KU:s förhör med Reinfeldt på ett synnerligen precist sätt:

AB: ”Statsministern vill inte lägga ansvar på sig själv. Inte heller på sin närmaste medarbetare. Alltså saknar Sverige ledning. Ingen har det avgörande ansvaret. Det intrycket gav Reinfeldt i konstitutionsutskottet.”

Det är sorgligt att behöva konstatera faktum, vi har ingen krisberedskap och inte heller denna regering är beredda att ta ansvar för det. Man kanske kan ifrågasätta om vi verkligen har ett sådant behov, men i takt med att försvaret avvecklas så finns det i alla fall motiv för att diskutera saken. Jag har dessutom för mig att ett av förslagen i

utredningarna om detta var att inrätta en särskild myndighet inom regeringskansliet som skulle vara bemannad dygnet runt. Någon sådan har inte tillskapats vilket gör affären med Schenström extra tydlig. Aftonbladet har således helt rätt i sin kritik.

DN SvD AB

Andra om: , , , , , , ,

[tags]Konstitutionsutskottet, KU, Reinfeldt, Schenström, Krisberedskap, Högerregeringen, Val 2010, Politik[/tags]


4 svar till “Har vi egentligen någon krisberedskap?”

  1. Jag tror inte heller att vi har en krisberedskap värd namnet. Varje gång det händer något blir våra regeringar handfallna.

  2. I det här sammanhanget blir Lars Danielssons agerande, eller icke agerande, under tsunamikatastrofen, en mindre bagatell.
    Han var alla fall inte berusad under sin tjänstgöring.

    Schenström får ett två-årigt avgångsvederlag i miljonklassen. Men Danielsson sitter förmodar jag fortfarande och vänder papper på UD, totalt utfryst av Bildt.
    Inte ett enda jobb, som motsvara hans gedigna kompetens, i sikte…

  3. Apropå jämförelsen med Danielsson: Jag har lyssnat på några intervjuer med honom, och slagits av bredden på hans kunnande och erfarenhet. Jag respekterar att man inte delar hans politiska grundsyn, men man måste faktiskt erkänna hans exeptionella kompetens.
    Vad har Scehnström, i jämförelse ? Hon förefaller var en ”spin doctor”, som kan hjälpa folk med ambitioner att nå sina mål. Men ska inte politik vara mer än så ?

  4. På ett sätt tycker jag att det är bra att Schenström inte ställer upp i KU. Det sätter fingret på KU idag främst fungerar som ett politiskt propagandautskott med spel för gallerierna.

    En rimligare funktion vore ett utskott med makt, och därmed följande ansvar. Utskottet ska kunna stämma in vem de vill i Sverige och de personerna ska vara skyldiga att inställa sig. Man ska vittna under ed, med straffansvar precis som i en vanlig domstol.
    Det större ansvaret bör innebära att politikerna avhåller sig från billig politisk propaganda.

    Behandlingen av Lars Danielsson är under alla kritik. Han har dock avslöjat hur långsint Bildt är. Och är det inte politiskt korrekt att tracka Bossen (Persson af Torp) kan man alltid hämnas på Tjänaren (Danielsson).