Socialdemokratin saknar all transparens trots att det är landets största politiska parti. Det man möjligen kan hitta är ett antal socialdemokrater som framför kritik, ofta då mycket hovsam.

Dagens Arena: ”Sverige lever i dag i en politisk paradox. I storstäderna är spännvidden mellan rik och fattig som störst. Men i Stockholm där behovet av en trovärdig progressiv samhällsvision är som mest akut är den även som mest frånvarande…

…I hela Stockholmsregionen saknas ett tydligt politiskt ledarskap som agerar strategiskt och långsiktigt såväl politiskt som organisatoriskt.”

Jag tror att många hade förväntat sig att den socialdemokratiska påläggskalven Carin Jämtin skulle innebära något slags förnyelse för socialdemokraterna i Stadshuset och i stadens nämnder, men av det blev det inte ens en tummetott. I diskussionerna om socialdemokraternas ledarbyte så var hon en av dem som framstod som mest attraktiv för många av medlemmarna, och även bland oss som inte röstar på (s).

När hon då blev partiets starka kvinna i Stockholm så trodde många att det skulle bli en puff framåt för stadens sossar, men i stället tycks det ha blivit – stagnation. Om det kan skyllas på Jämtin eller om det är ett arv i vardande från betongsossar som Bosse Ringholm kan jag inte bedöma, det socialdemokratiska arbetarpartiet låter sig inte bedömas utifrån eftersom det är slutet på gammalt öststatsmanér.

Nu börjar allt fler att tala om Mona Sahlins misslyckande, inte bara bloggare på vänsterkanten. Igår ringde en gammal vän efter att han läst min bloggning där jag förutspår att alliansen har stora möjligheter att vinna riksdagsvalet även 2010. Han berättade att hans lokala s-förening i en av Stockholms stadsdelar visserligen hade aktivitet, men att nyrekryteringen helt hade avstannat. I samband med valet 2006 hade det varit mer fart, men valförlusten i Stockholm hade dragit ner humöret fullständigt.

Det i kombination med att partiet återigen har en högerinriktad partiordförande gör, menade han, att man inte kommer att kunna mobilisera de gamla sossemedlemmarna i staden, och troligen inte i resten av landet. Sahlin är och förblir en katastrof, en kvinna som koncentrerar sig mer på att läpparna ska vara klarröda än att partifärgen ens ska skifta i rött.

Själv sitter han i en av stadens nämnder men funderar på att lämna partiet och uppdraget nästa år. Vänsterpartiet tycker han inte heller är något alternativ i dagsläget, det har stelnat i

formen och helt tappat styrfart sedan bokstaven ”K” försvann ur partinamnet. Sedan flera år har han kallat Miljöpartiet för ”Miljömupparna” vilket väl antagligen visar på en av karriärerna bland Stockholms politiskt aktiva, från politisk aktivitet till soffliggare kan gå på kortare tid än avståndet mellan två val.

Efter att ha talat i telefon i drygt en timme så förstod jag att den skyldige heter Göran Persson. Han lyckades, enligt min gamle vän, med bedriften att sänka landets största parti och samtidigt skaffa sig en nybyggd herrgård och en mång-
miljonpension.

Om man ska ge upp så lätt vet jag inte, men nog har Dagens Arena rätt när de idag ropar ut
– Stockholm behöver en ny socialdemokrati, på sin förstasida. Möjligen är det ett uttalande som kan gälla för hela oppositionen i Stockholm stad och vissa av dess grannkommuner.

Dagens Arena * Lotta Gröning i AB

[tags]Carin Jämtin, Socialdemokraterna, Valmagnet, Valfläsk, Rådslag, Mona Sahlin, Argument, Val 2010, Politik, Opinion, Dagens Arena[/tags]