Det är definitivt inte Jantelagen som gör att det sticker i ögonen bland medborgarna i landet. Regeringens leda-
möter får minst 1,344 000 miljoner i årslön och stats-
ministern är förstås värst med sin årslön som är 1,7 miljoner.
Ministrarna tillhör dessutom den stora grupp som fått rejäla skattelättnader, och skillnaden mellan den sjukskrivna kvinnan i Aftonbladets exempel belyser verkligen de alltmer ökande klasskillnaderna som borgarna är på väg att bygga upp. Det var illa redan på den tiden som Patron Persson var rikets stats-
minister, något som än idag har svåra efterverkningar hos dem som marginaliserats alltmer. Nu finns dessutom en påtaglig risk för fortsatt borgerligt styre vilket gör att samtliga sjuka och pensionerade har fått svårt med sömnen.
Det är sådant som man inte bryr sig om med en statsråds-
lön på minst 112 000 kronor i månaden. Har man gjort det tidigare så försvinner minnet efter några år utan det minsta ekonomiska bekymmer.
Det handlar således inte alls om Jantelagen när man konstaterar att skillnaden i ekonomiska förhållanden för ett statsråd gör att vederbörande omöjligen kan tänka sig in i t.ex. pensionärers situation. Det är inte missunnsamhet som gör att de pensionärer som inte har mer än ett par tusen kvar när hyran är betald reagerar. Vi borde alla agera för att inte en politisk karriär ska betyda en fribiljett till verksamheter som tidskriften Connoisseur bjuder in sina läsare till.
i politik, val 2010, statsrådslöner, miljonärer, connoisseur, miljonärer, överklass, pensionärer, sjuka ex dn svd ab t
9 svar till “Det är INTE Jantelagen”
Och SvD:s ledarredaktion kallar det ”ogint” att rika får betala mera i skatt!
Då kanske ni förstår varför ”partierna” inte är så intresserade av att öka omsättningen på politiker. Ett fullständigt personval där var och en kan numrera sina kandidater på partivalsedel är något vår nomenklatura inte vill ha. För dem räcker det med att ha kontroll över valberedning så att de i det närmaste är garanterade en plats vid köttgrytorna om partiet gör ett ordinärt val.
Jag som en utförsäkrad 4 barns pappa med en fru som studerar tillhör förlorarna i samhället spelar nog inte så mycket om det är Mona eller Fredrik som statsminister. Jag kommer att tillhöra bottenskiktet men nu är frågan om man ska kunna leva på botten eller om man ska tas bort enligt någon social darwinistisk politik.
Jag och min familj kunde leva gott på 23 kr dagen per person, men det var smärtgränsen, givetvis är statsministern förtjänt av mera menfrågan är vad är rimligt, som det är nu sticker det i ögonen, när de ska spara in på allting.
Det är inte klokt! Ingen politiker borde ha mer än 35 000 i månaden. Sänk kraftigt alla politikers löner! De är inte värda dessa summor! Sitter och sover i plenisalarna, ljuger som borstbindare, vänder kappan efter vinden gör de allihop. Se statsministerns belåtna flin! Man mår illa!
Det handlar om BEHOV. Och tills folk börjar diskutera hysteriska inkomstklyftor utifrån vad en människan egentligen BEHÖVER för att ha ett drägligt och värdigt liv istället för vad folk är VÄRDA som kommer vi ingenstans.
Det mänskliga värdet är enligt de demokratiska principer vi påstår oss leva – lika för alla- och det bör väl då avspeglas i det vi mäter värde i – pengar?
Om alla i ett land har tillräckligt för att överleva, få tillgång till sjukvård, pension, skola och alla andra grundläggande medborgerliga mänskliga rättigheter så må det vara att det finns vissa som tjänar en smula mer.
Men som det ser ut nu så är det långt ifrån alla som klarar sina mest grundläggande utgifter medan andra kan köpa ett mindre land, starta en egen arme eller finansiera ett partis valkampanj egenhändigt.
Då blir det helt enkelt odemokratiskt. Och att överbetalda svin ylar om jante och den svenska avundsjukan ändra inte det faktum det minsta.
Fru Mona Sahlin har lika hög lön som statsministern. Visste ni det?
Klart som fan att landets högsta chef skall ha en hög lön.
Det handlar inte om vem som har hög lön det handlar om de som inte har nog för att klara sig. Först när primärbehoven är täckta hos hela befolkningen kan man börja prata om solidaritet och lika värde annars blir de bara tomma ord som leder till politikerförakt.
Amen!
Statsråden har för hög lön då de har så andra bra förmåner också. Hade de inte haft så lång semester och haft närvaroplikt så hade den varit ok.
Statsministerposten däremot har för låg lön. Det var den även under Perssons tid och jag tycker den kommer att vara för låg oavsett vem som vinner valet i år också. Lönen är lägre än vad många direktörer tjänar. Till skillnad från dem måste statsministern vara tillgänglig 24/7 i minst 4 år och dessutom är runt 50% av de 9+ miljoner ”anställda” alltid missnöjda oavsett vad han/hon gör. Jag hade inte velat ha det jobbet för de pengarna och det tror jag inte någon här hade velat heller.