[column width=”49%” padding=”2%”]
Förut sade man om Persson att han var de borgerliga partiernas främsta vallokomotiv. Många väljare irriterade sig på hans attityd och hans herrgårdsbygge väckte ont blod. Idag talar mycket för att Mona Sahlin har övertagit rollen som borgerligt vallokomotiv, i vart fall om man ser till hur hårt kritiserad hon är inom de egna leden.

AB: ”På onsdag inleds Socialdemokraternas kongress. Det blir partiets sista före valet – och Mona Sahlins första som partiledare. När hon tog över efter Göran Persson lovade hon att ledarskapet inte längre skulle bli en enmansshow. Att ”laget går före jaget”. Men den bilden stämmer inte, visar en genomgång som SvD har gjort. Tvärtom så dominerar Mona Sahlin starkt i massmedierna – och mycket starkare än vad Göran Persson gjorde på sin tid.”

Att Mona Sahlin företräder partiet i alla möjliga situationer har förvånat mig. Det finns en mängd socialdemokrater som synts mycket förut, men som nu tycks ha försvunnit helt. I början av hennes partiledartid så var även hon helt borta ur det mediala strålkastarskenet, något hon tagit igen med besked. Och att den mesta publiciteten handlar om diverse affärer är kanske inget att förvånas över, Mona Sahlins hela karriär är kantad av just affärer. Det finns väl egentligen bara en socialdemokrat förutom partiledaren som syns i media, och det ät Thomas Bodström, även han syns mest i samband med affärer.

För undertecknad som röstat på Vänsterpartiet i alla val sedan 60-talet så är detta ett bekymmer. De tyngsta namnen inom socialdemokratin har långt större betydelse för valutgången än koalitionspartierna. Och utöver Sahlins och Bodströms privata handel och vandel så kan man räkna med att den borgerliga pressen gör vad de kan för att driva på och gräva upp så många motargument som möjligt mot de rödgröna.

Sahlin har länge kritiserats för ett otydligt ledarskap, något som dessutom kan sägas ha varit självsvåldigt. Hon lyssnar

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]
En grovt stylad och photoshoppad bild från (S) hemsida.

inte på kamraterna i partistyrelsen utan ställer sig plötsligt i TV och presenterar Miljöpartiet som ensamt parti att samarbeta med (S) i valrörelsen 2010. Den händelsen väckte upprors-
känslor inom partiet, och bara för något dygn sedan såg jag intervjuer med äldre manliga partimedlemmar. En av de saker de äldre männen talade om var Sahlins sätt att tala, de använde inte uttrycket dagisspråk, men väl något liknande.

När det gäller radarparet Sahlin/Bodström så har de en sak gemensamt, all kritik rinner av dem direkt. De verkar inte ens lyssna på andras åsikter. Sedan är det förstås svårt att avgöra vems röst man hör när TV gör ett reportage från gräsrötterna, det kan vara alliansens agenda som styr även i Sveriges Televisions korridorer. Men en sak är i alla fall helt klart, kommer rasisterna att få 7-8 procent av rösterna i valet så kommer Sverige att förändras, och det helt utan hjälp av Bodström och Sahlin.

[/column]
intressant Andra om: Politik, Mediekritik, Bodström, Sahlin, Affärer, Val 2010 ab12 svd12 dn123 ex12 t