Nu sätter en del borgerliga ledarsidor igång försöken att skörda poäng på att Miljöpartiets före detta språkrör misskött sitt uppdrag som Landshövding på Gotland.

SvD: ”Ett återkommande tema i den rödgröna oppositionspolitiken är nej till gräddfil. Ja, i alla fall är det så som man väljer att beskriva borgerlig politik. För tillfället är det dock tyst från det hållet. Det är förstås pikant att det är Miljöpartiets tidigare språkrör Marianne Samuelsson – numera landshövding på Gotland – som avslöjats med en egen gräddfil för företagaren Max Hansson.”

Egentligen borde man lyckönska borgarpressen eftersom de faktiskt försöker slå mynt av denna sorgliga historia. Men de flesta vet att Miljöpartiet är ett i grunden borgerligt parti med en klar miljöprofil, och därför är det inte heller särskilt förvånande att Samuelsson får behålla lönen och fortsätta att arbeta åt regeringen – i regeringskansliet. De uppenbara högeråsikter hon gav uttryck för i det bandade samtalet med sina tjänstemän är inget unikt för dem med borgerliga sympatier, det är standard.

Att då Svenska Dagbladets ledarredaktion gläds är snarare ett bevis på den borgerliga politikens tillkortakommande. Det är ett nederlag eftersom de borgerliga partierna nu måste tona ner sin öppna strävan att göra de redan välbesuttna ännu mer besuttna. Att sjuka, pensionärer och arbetslösa fått det väsentligt sämre för att möjliggöra denna samhällsförändring kommer att bli allt svårare att förklara. Det räcker inte med att håna miljöpartister för att dölja fördelningspolitikens verkliga mål.

Det har aldrig rått någon som helst tvekan om skillnaden mellan dem med tjock plånbok och feta bankkonton och dem som tvingas leva på en vanlig lön. Det är inte de sistnämnda som åker BMW och Mercedes, eller som köper dyra strandtomter på Lidingö eller på Djursholm. Borgerlig politik bygger på klasskillnader, och den har klassamhället som mål. Att man sedan använder någon slags semantisk fascism när man försöker skapa nya ord och begrepp som t.ex. orden ”arbetslinjen” eller ”utanförskapet”

är ett bedrägeri som ingen tror på, i vart fall ingen som varit i närheten av långtidssjukskrivning, arbetslöshet eller pension.

Avslutningen på artikeln i SvD är i sin enkelhet en niosvansad katt på borgerlighetens egen bakdel. SvD: ”Det centrala är förstås inte kopplingen till Miljöpartiet utan vikten av att upprätthålla likheten inför lagen. Och att ansvar verkligen utkrävs.”

Personligen är jag inte säker på speciellt mycket, men en sak är jag fullkomligt säker på. Ansvar kommer faktisk att utkrävas efter de borgerliga regeringsåren. Med stor sannolikhet kommer det att dröja lång tid innan medborgarna kommer att göra om samma misstag igen. Det var ingen som på fullt allvar tog in att vi skulle få en statsminister som anser att svenskarna är mentalt handikappade, en man som vare sig lyckades välja rätt ministrar eller statssekreterare, och sett ur den synvinkeln så må miljöpartisterna vara förlåtna för sitt dåliga val av språkrör tidigare. Men jag tvivlar starkt på att högerpartierna kommer att bli förlåtna i första taget.

i Andra om: Borgare, Högerpartier, Utanförskap, Arbetslinjen, Marianne Samuelsson, Miljöpartiet, Gotland, Semantik, Spin, Politik svd1234 dn12 ex123 ab1234 björnbrum kaj kim alkavalka johan tolat-av svensson annarika anna alliansfr t

[tags]Borgare, Högerpartier, Utanförskap, Arbetslinjen, Marianne Samuelsson, Miljöpartiet, Gotland, Semantik, Spin, Politik[/tags]