Jag återger nedan utdrag ur en artikel som publicerats på två franska och sedan på två norska siter.
Den är skriven av Richard Labévière, som har varit chefredaktör för den offentliga schweiziska TV-kanalen TSR och den franska offentliga radiokanalen RFI. Artikeln har först publicerats av Investig’action Investigaction vars källor är en artikel i Prochetmoyen. Därefter har en artikel publicerats på midtifleisen och på Pål Steigan

* Notera bland annat vad man skriver om FN.

Artikeln.
Benjamin Norman – en diplomat med ansvar för Mellanösternavdelningen vid den brittiska ambassaden i Washington – har summerat det första mötet i ”Den lilla USA-gruppen för Syrien” (USA, Storbritannien, Frankrike, Saudiarabien och Jordanien) i Washington den 11 januari 2018. Han gjorde detta i en konfidentiell diplomatisk kabel 12 januari.

I det fem sidor långa meddelandet avslöjar han detaljerna i Västs Syrien-strategi: att dela landet, sabotage av fredssamtalen i Sochi, begränsningar av Turkiets insatser och instruktioner till FN:s särskilda representant Staffan de Mistura som leder förhandlingarna i Genève. Det andra mötet hölls i Paris den 23 januari och centrerar huvudsakligen på användningen av kemiska vapen och ”instruktioner” som sänds från ”den lilla amerikanska gruppen” till Staffan de Mistura.
Staffan de Mistura
Deltagarna vid mötet den 11 januari i Washington var Hugh Cleary (Chef för Mellanösternavdelningen i Förenade kungarikets utrikesdepartement); Jérôme Bonnafont (direktör för Nordafrika och Mellanöstern vid franska utrikesdepartementet); David Satterfield (USA:s biträdande statssekreterare för Mellanöstern); Jordans Nawaf Tell och Saudiarabien Jamal al-Aqeel. Förenta staterna öppnade mötet.

David Satterfield bekräftade att president Trump har beslutat att behålla en stor amerikansk militär närvaro i Syrien, trots segern över IS. Kostnaden uppskattas till 4 miljarder dollar årligen. Han sade att den amerikanska militära närvaron ska kunna förhindra IS dyka upp igen, men framför allt förhindra att ”iranierna etablerar sig långsiktigt och vinna vid en politisk lösning.” För det tredje, insisterade han att det första mötet med ’den lilla gruppen’ också skulle ge ”material och politiskt stöd” för Staffan de Mistura att ”konsolidera Genève-processen.”

Alla deltagare var mycket positiva till denna utveckling för att ”göra betydande framsteg i Syrien 2018” och ”reagera på propagandan av en rysk seger”. Deltagarna menade att man skulle utnyttja ”ryska strävanden efter en politisk lösning” för att göra den lilla gruppen av ”mer operativt”.
USA:s specialstyrkor på illegalt uppdrag i Syrien
Konsolidering av Genèveprocessen
Amerikanerna noterade att de inte längre skulle delta i Astana-mötena och minska «deras deltagande till en mycket låg nivå för att betona sitt engagemang i Genève-samtalen»; Det bestämdes definitivt att ”rita en konceptplan om Astana för att återuppliva Genève”. De antog att ”Genève hittills varit ett misslyckande, trots Staffan de Misturs ansträngningar”. De var mycket noga med att inkludera en vapenvila i Genèvesamtalen: ”Sanningen är att vi helt enkelt inte har förmåga att förhindra regimen från att krossa oppositionens kvarvarande fickor Idlib och öster om Ghouta.”

Kabeln rapporterar betydande framsteg ”som gjorts av oppositionen under de senaste månaderna”, och påpekade att ”det fortfarande kommer att finnas ett behov av flexibilitet för att säkerställa att regimen inte lämnar Genève (…) medan amerikanerna inte stöder skapandet av en övergångsregering som anges i FN: s säkerhetsråd resolution 2254 ”. Texten tillägger att ”det kommer fortfarande vara till nytta för oppositionen att sluta röra sig för detta antagande hela tiden …”

Övergång till norska och avslutning på svenska. (Orkar inte översätta allt).

Kabelen (rapporten) rapporterer store fremskritt «gjort av opposisjonen de siste månedene», og påpekte at «det vil fortsatt være behov for en stor fleksibilitet for å sikre at regimet ikke forlater Genève (…) mens amerikanerne ikke støtter opprettelsen av en overgangsregjering som fastsatt i FNs Sikkerhetsråds resolusjon 2254». Teksten legger til at «det vil fortsatt være nyttig for opposisjonen å slutte å agitere for denne antagelsen hele tiden …»

Det ble også avtalt at «opposisjonen burde være mer fleksibel og slutte å agitere for en usannsynlig overgangsregjering», og legger til at uten å endre det endelige målet om en oppstykking av Syria og Bashar al-Assads avgang, var det først nødvendig å «komme i gang, ved å fortsette å «forsiktig manipulere» opposisjonen.

Den franske representanten – Jérôme Bonnafont – nevnte problemet med en mulig deltakelse av Bashar al-Assad i fremtidige valg. David Satterfield svarte at «målet var å skape forhold og institusjoner som ville tillate valg som Assad ikke kunne vinne.» Satterfield la til at «det er ingen åpenbar grunn» til å hindre Assad fra å være kandidat.

Under disse forholdene var det hovedsakelig et spørsmål om å teste Russlands hensikter, særlig slik at man kunne «få regimet til å diskutere en ny grunnlov, frie valg under FNs kontroll og opprettelsen av et miljø som sannsynligvis vil favorisere disse to prosessene». Alle møtedeltagerne fra ‘den lille gruppen’ var ubetinget enige i å «ikke lenger være fornøyd med Lavrovs søte ord, for å sette Moskva under press».

For Satterfield handler det om å få russerne til å overgi Assad, «gjennom møter i Sikkerhetsrådet og en bred offentlig kommunikasjons-kampanje». Han mente at det forventede gjenvalget av Vladimir Putin positivt gjorde den russiske posisjonen skjørere…
Konferensen i Sotji i slutet av januari
Sabotering og utnyttelse av Sotji
En av konklusjonene fra det første møtet i ‘den lille gruppen’ er helt klart: «å gjenopplive Genève slik at Sotsji blir irrelevant»; Frankrike krever mer «åpenhet om den russiske posisjonen». Men de ønsker fortsatt ikke å motsette seg «frontalt» mot Sotsji, «som hadde fordelen at ‘[fredsforhandlingene] samlet en betydelig andel av det syriske sivilsamfunnet», for å bringe tilbake de «mest positive bidragene til Genève, for å fornye og gjenoppstarte dette formatet i Genève.

Saudierne advarte om en «risiko for fragmentering av forskjellige opposisjonsgrupper, og ba om hjelp til å opprettholde opposisjonens samhold». Satterfield reagerte på at deres representanter burde «være mer involvert i å finne en politisk løsning enn å nyte gode lønninger og lange opphold på flotte hotell.» Frankrike støttet denne merknaden ved å vektlegge «kommunikasjon». I den forbindelse kom den britiske representanten med følgende kommentar: «Dessverre har Frankrike ikke lyst til å finansiere denne innsatsen.» Den britiske representanter minnet på om «at opposisjonens kommunikasjon i utgangspunktet ble finansiert av … Storbritannia».

David Satterfield forklarte da at den tyrkiske motstanden mot «Det kurdiske folks beskyttelses-enheter (YPG)» forhindret kurderne fra å delta i Genève. Mens han forstod Ankaras posisjon, understreket han at «vi ikke kan ignorere en gruppe som kontrollerer en tredjedel av Syria og kjempet brorparten av kampen mot IS». Han forklarte at «amerikanerne forsøkte å etablere en multi-etnisk ledelse i nordøst-Syria for å fortynne YPGs hegemoni.» På den annen side var det nødvendig å introdusere SDF (Syria demokratiske styrker, hovedsakelig kurdere, og under amerikansk kontroll) i Genève-prosessen.

Kommentar fra kabel-forfatteren: «Jeg forstår at USA har til hensikt å utnevne William (Bill) Roebuck, deres tidligere ambassadør til Bahrain, som SDFs spesialrepresentant. Jeg er enig, men det er verdt å huske – i henhold til de separate diskusjonene vi hadde, for eksempel med Fiona Hill – at forholdet mellom USA og Tyrkia allerede er dårlig og sannsynligvis ikke vil bli bedre. Som et resultat er amerikanerne ikke i den beste posisjonen for å utføre – alene – den store jobben med FDS og Ankara.»
Målet er klart definert: «å få Staffan de Mistura til å akseptere en tredelt struktur med opposisjonen Assad og SDF i Genève».

Videre viser statssekretæren at et Reviving the Syrian Political Track in Geneva vil bli gitt til Staffan de Mistura før møtet 23. januar i Paris «for å sette russerne opp mot veggen». Dette dokumentet inneholder: «et politisk veikart, elementene i en konstitusjonell reform, FNs struktur for valgtilsyn og retningslinjer for etablering av et fredelig miljø».

Jordaneren kalte sesjonen i den lille gruppen for

«det mest hemmelige offentlige møtet noensinne».

Og forfatteren av kabelen konkluderer med: «for øyeblikket må vi beholde en gruppe som bare består av USA, Storbritannia, Frankrike, Saudi-Arabia og Jordan. De neste som kan inviteres, er Egypt og Tyskland (som vi har bedt om). Tyrkia bør også bli med i gruppen, men diskusjonene med dem kan bli forgiftet av kurderne, noe som vil gjøre det vanskeligere å nøytralisere Astana. Det er haster derfor ikke å integrere disse tre siste landene.

Krigsliknande kommentarer
De avslutningande anmärkningarna säger mycket om västerländsk strategi i Syrien. De tre huvudkonklusionerna betonar ”en reell bekräftelse av det amerikanska ledarskapet bakom kulisserna …”. Den andra slutsatsen är att ”behålla press på Ryssland, även om Ryssland inte kan övertyga om att släppa stödet till regimen som vi hade hoppats.”

”I det sammanhanget måste vi fortsätta – den fruktansvärda humanitära situationen och det ryska engagemanget i kampanjen för att bomba civila mål.” Slutligen berättar författaren till kabeln ”Amerikanerna berättade för mig hur mycket de uppskattade vårt bidrag och stöd under de senaste månaderna medan de utvecklade strategin. ”
De väststödda terroristerna i Jais-al-Isham
Slutsatser
Det betyder inte en snabb slut på krisen i Syrien, som kan ses i ett större sammanhang, som kännetecknas av fyra stora utvecklingar.

1) USA har beslutat att stärka och diversifiera sin nukleära strategi. Pentagon har meddelat att de kommer att utveckla små taktiska kärnvapen ”för att anpassa sig till nya internationella hot”. Irans president Hassan Rouhani sa, ”Hur kan någon prata om fred i världen och meddela att man utvecklar nya kärnvapen riktade mot sina främsta fiender?”

2) Natos försvarsministrar har kommit överens om en revidering av kommandostrukturerna i alliansen den 14 och 15 februari i Bryssel. Denna ”anpassning – den största sedan slutet av det kalla kriget”, föreslogs av USA:s militär enligt generalsekreteraren Jens Stoltenberg. Det syftar till att göra alliansen mer effektiv i en kris med hög intensitet. I ren text betyder det ”bättre avskräcka och reagera på nya hot från vissa stater, först och främst Ryssland.”

3) Detta sker i kölvattnet av nedskutningen av ett israeliskt jaktflygplan syriskt luftrum, alltmedan den israeliska polisen begär åtal mot premiärminister Benjamin Netanyahu för korruption. Tel Aviv anklagar Iran för att etablera sig i Syrien och hotar att öka sin militära verksamhet. Detta är inte första gången som den israeliska premiärministern – som vägrar att avgå – utnyttjar regionala spänningar för att konsolidera sin personliga makt och sin allians med landets högerextremister.
Delningsplan för Syrien
4) Slutligen fortsätter Washingtons militära stöd till kurderna i Syrien att provocera Ankaras ilska. Förtroendekrisen pågår mellan Turkiet och USA. Den turkiska armén är den näst största i Nato, och har lidit till följd av den konservativa och antivästliga trenden efter den misslyckade kuppen i juli 2016. En general med allmänt konservativa islamistiska tendenser har just fått uppdraget att omstrukturera den turkiska armén efter utrensningarna.

I slutändan återspeglar den brittiska diplomatiska kabeln mycket väl västerländsk strategi. Väst saboterar fredsansträngningarna i Sotji och lägger två nya krig till den syriska krisen: turkarna mot kurderna och israeler mot Iran och libanesiska Hizbollah. ”Amerikanerna har aldrig erkänt sitt militära nederlag i Syrien och vill inte ge upp sitt viktigaste strategiska mål”, säger en högt uppsatt fransk diplomat. Det ”är en fragmentering av Syrien, av det slag som skett i Irak och Libyen. Deras önskan är att beväpna kurderna för att kontrollera oljeområdena i Östra Syrien. Syftet är att påverka den politiska och ekonomiska återuppbyggnaden av landet. ”

Fred kommer inte imorgon.

Kriget i Syrien – några artiklar

i Andra om: Syrialeaks, imperialism,massmedia, desinformation, Syrien, USA, politik, FN, Ryssland, terrorism, Storbritannien, demokrati