En av våra främsta desinformatörer om Ryssland, vid sidan av radions Fredrik Wahlström, är Martin Kragh. Samtidigt som jag idag hör att Trump föreslår att Ryssland åter ska få plats i G-gruppen återpublicerar jag detta som först publicerades för ett år sedan.
För resten, varför utesluts inte USA för sitt mullvadsarbete inför statskuppen i Kiev 22/2 2014? Stödet till statskuppen där? Krigen i Afghanistan, Syrien, Irak?
Undermineringen av WTO? Av frihandeln?
Titeln på blogginlägget verkar möjligen hård eller spektakulär, men den är inte gripen ut luften.
En fågel viskade i mitt öra att Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet och docent vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier, inledningstalar över ämnet ”Rysk desinformation – är den ett problem?” vid medlemsmöte torsdag 8 juni Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien som är Sveriges största förening för folk med koppling till Ryssland och det gamla Sovjetunionen.
Martin Kragh har för några månader sedan skarpt kritiserats för mycket osaklig information i denna fråga och anmälts till etiknämnd.
Artikeln ”Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case” av docent Martin Kragh och medarbetaren Stefan Åsberg släpptes 7/1 vid starten av försvarskonferensen i Sälen. Den har okritiskt citerats av vissa media, och svalts med hull och hår av Expressens kulturchef Karin Olsson, som synes sakna förmåga/vilja till kritisk analys och källkritik.
Vill Aftonbladet låta som Putinpress? Detta behandlas i en kommande artikel.
Kraghs och Åsbergs artikel har dock mycket slagkraftigt bemötts av Åsa Linderborg och Martin Aagård på Aftonbladet Kultur, som särskilt kritiseras i rapporten. Åsa Linderborg: Det fria ordet och Häxjakten måste få ett slut.
Professor Lars Drake gjorde som utomstående och forskare en viktig analys av den långa artikeln Martin Kraghs och Sebastian Åsberg artikel hittas här
Artikeln har först publicerats på Synapze. Synapze
Folke Schimansky, skriver på Facebook ” Martin Kragh är bra ekonomhistoriker som forskat om sovjetiska företag och arbetat hårt vid ryska arkiv. Dock började han bedriva riktig propagandaverksamhet när han tillträdde 2015 som UI:s chef för deras Rysslandsprogram. Flera professionella Rysslandsforskare som förra chefen för programmet Lena Jonsson anlitade sparkades omedelbart. Många av oss som har med Ryssland att göra är chockade över vad han gör på UI. Så osakligt och simpelt som det kan vara. I dagsläget är det bättre att undvika allt vad som UI gör på Rysslands(propaganda)fronten. Under Lena Jonssons tid hade de intressanta seminarier och events, men inte längre.” (https://www.facebook.com/folke.schimanski?fref=ts)
Utrikespolitiska Institutets chef Mats Karlsson fann skäl, troligen pga. den kraftiga kritiken i artiklarna i Ab att 11/1 påpeka
”Med anledning av debatten som förs i media angående den vetenskapliga artikeln ”Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case” publicerad i Journal of Strategic Studies.
Utrikespolitiska institutets forskare deltar ofta i publika fora liksom i vetenskapliga sammanhang. De är fria att publicera sig och delta i debatt. Utrikespolitiska institutet (UI) intar som institut ingen hållning kring enskilda forskningsrapporter. Samtidigt strävar vi efter hög relevans och kvalitet. Forskare publicerar regelbundet resultatet av sina studier i etablerade internationella facktidskrifter. Artiklarna granskas av tidskrifternas vetenskapliga redaktioner. Författarna är där helt och hållet ansvariga för innehållet.
Drake skriver ”Kragh och Åsberg skriver i Abstract (sammanfattning av artikeln) ”In summary, we conclude that the overarching goal of Russian policy towards Sweden and the wider Baltic Sea is to preserve the geostrategic status quo, which is identified with a security order minimising NATO presence in the region.” Min kanske naiva tro är att motsvarande gäller NATO.
Artikelförfattarnas syn på världen är så ensidigt USA och Natovänlig att analysen av påstådd påverkan på svensk opinion från Ryssland inte kan tas på något större allvar. Man skulle kunna jämföra med en analys av propaganda från USA i Sverige som värderades efter hur mycket den avviker från den åsikt som företräds av Ryssland. Någon sådan analys kommer inte att genomföras inom ramen för Utrikespolitiska Institutet eller någon annan del av det svenska politiska systemet. Det skulle vara ungefär lika meningsfullt som att genomföra den analys som presenterats i Journal of Strategic Studies med Martin Kragh och Sebastian Åsberg som författare.
I sin artikel gör Lars Drake en ingående analys av Kraghs och Åsbergs behandling av Nato och Värdlandsavtalet. Martin Kraghs ”Analys” av rysk propaganda eller desinformation om desinformation
Han sammanfattar:
1. Ett påstående om att det förekommit tre lögner i debatten som i själva verket inte är lögner.
2. Ett påstående om att några debattörer framfört dessa ”lögner” när de inte gjort det.
3. Ett påstående om att det inte går att veta var ”lögnerna” kommer ifrån när det är hur lätt som helst att reda ut.
Blev det något kvar?
Slutsats
Bevisen om koppling till den ryska statsledningen eller dess underställda organ avseende förfalskningar eller allvarlig desinformation är i de flesta fall obefintliga. Därmed står resten av resonemangen på mycket lös grund. Det enda som kan visas tydligt är att ståndpunkter som framförs i ryska medier också framförs i den svenska debatten. Man kan fråga sig på vilket sätt det är fel att det framförs vettiga ståndpunkter i Ryssland bara för att de liknar ståndpunkter som framförts i Sverige och andra västländer, eller omvänt. Har de fel i Ryssland om de gör analyser och kommer till liknande slutsatser som vi i Sverige? Det finns uppenbart fundamentala svagheter i Kragh och Åsbergs sätt att analysera.
* Två forskare från Umeå levererade mycket skarp kritik av artikeln i en podcast. Kraghs och Åsbergs artikel underkänns av fler forskare
* Professor Lars Drake anmälde också artikeln Anmälan av Uppsala universitet och Utrikespolitiska Institutet för bristande kvalitét i forskning (Kraghs & Åsbergs artikel) och Anmälan – Del 2 – av Uppsala univ. & Utrikespolitiska Instit. för bristande kvalitét i forskning (Kraghs & Åsbergs artikel). Denna anmälan innehåller mycket värdefull text.
* I en artikel någon månad senare har tio forskare i Uppsala stått upp till försvar av Kraghs och Åsbergs artikel för den kritik som riktats av journalisten Åsa Linderborg. Dock utan att kunna vederlägga den huvudsakliga kritiken. Uppsala Nya Tidning
Jag känner inte till organisationen Sällskapet för studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien. Att ordna ett möte med docent Kragh som ensam talare i ett ämne där hans insatser fått så mycket kritik väcker alls inte intresse för föreningen, men reser frågor. Är föreningen kanske en organisation som sprider desinformation? Eller kommer Martin Kragh att göra avbön där? Saknar föreningen kunskap och förmåga till källkritik?
Läs även:
FRA:s vän NSA är mästerhackare i lönndom
Svensk kremnologi
Vill Expressen låta som USA-hökar
Lars Drake: Martin Kraghs analys av rysk propaganda eller desinformation om desinformation
i Andra om: massmedia Aftonbladet Utrikespolitiska Institutet, Obama,folkrätt imperialism, krig, USA, Politik, Ryssland, Ukraina, utrikespolitik NATO Värdlandsavtalet, demokrati,information, desinformation, forskning, Sverige
12 svar till “Martin Kragh (des)informerar om ”Rysk desinformation – är den ett problem?”
Vem är Folke Schimansky?
http://russia-insider.com/en/politics/nbc-butchered-putins-thoughtful-responses-megyn-kelly-good-ratings-and-warmongers/ri20062
Den normalt mycket återhållsamme Gilbert Doctorow ilsknar till när han fått erfara det senaste medietricket i USA. Doctorow hör till den tyvärr alltför lilla kretsen amerikaner som ställer sig positiv till dagens Ryssland. Hans kommentar gäller en NBC-intervju där nyhetskanalen censurerar sig självt – dithän har vi kommit – och gör det på ett sätt som förvanskar bilden av deras egen produkt, en intervju med president Putin.
NBC hade generöst fått förmånen att medverka vid det stora ekonomiska forumet SPIEF som hölls i St. Petersburg förra veckan. Deras nyhetsankare Megyn Kelly fick leda de stora debatterna där Rysslands president satt sida vid sida med Indiens premiärminister Modi på en jättearena, fylld till sista bänkraden av affärsledare från hela världen. Modi och Putin stortrivdes tillsammans och försäkrade att ländernas goda relationer, som är obrutet goda sedan Sovjetunionens tid, mycket väl rymmer goda relationer även till Kina. Titta hit, Washington och Bryssel – något för er att lära !
Megyn Kelly fick därefter ensam sitta i en studio med Putin och göra en ”halvlång” personlig intervju. Och vad händer ! NBC klipper ner intervjun så att Putin inte får säga det han faktiskt sade, eftersom det kunde leda till att de amerikanska tittarna lär sig något nytt.
President Putin sade till Megyn Kelly vid ett annat tillfälle på forumet, apropå general Flynn och hans påstådda ”Putin-kontakt”: ”Jag har träffat honom helt i förbigående och känner honom inte alls. Hör på, fru Kelly, vi har varit tillsammans hela dagen här i St.Petersburg, jag känner er mycket bättre än general Flynn !”
Medieforskarna Jesper Enbom och Erik Lindenius från Umeå universitet har i detalj granskat Martin Kragh och Stefan Åsbergs artikel i The Journal of Strategic Studies för att se om den håller måttet som bidrag till forskningen. Deras slutsatser finns redovisade i ett antal avsnitt i podcasten Mediespanarna, det senaste efter att Jesper och Erik tagit del av tidskriftens svar på den kritik de tidigare framfört: https://www.blogg.umu.se/mediespanarna/2017/06/06/284-akademisk-desinformation/ Väl värda att lyssna på! Ingen sten lämnas ovänd.
Deras podcast finns väl med i artikeln?
Du har inte svarat på min fråga om vem Folke Schimansky är. Är Scimansky någon person som står UI nära, eller är han en enskild person som har en egen uppfattning? Jag googlade, och den enda Folke Schimansky som kommer upp är en författare som har stått på Junilistan – är det samma person?
Ja Uppfattar honom som självständig opinionsbildare av okänd betydelse idag.
Mer information bl.a. från en läsare och Wikipedia: Shimansky var en mångårig och känd röst flitig med åtskilliga inslag i radions OBS. Folke Svante Wilhelm Schimanski, född 18 maj 1936 i Berlin, är en svensk journalist och författare. Schimanski, som har en tysk far och en svensk mor, kom till Sverige med de vita bussarna i april 1945. Han har arbetat på Riksdagens utredningstjänst, SIDA, FN:s
biståndskontor i Teheran 1965-67 och var därefter producent på
Sveriges Radio, där han stod för program som Forskning ifrågasatt
och Historia att minnas. 1977–1986 förestod han Bandverkstan, ett
prisbelönt demokratiprojekt där allmänheten kunde göra egna
radioprogram.
Åren 1999–2006 var Schimanski kulturredaktör på Computer Sweden.
Som frilansskribent har han arbetat för den engelska tidskriften New
Scientist, Finanstidningen, Veckans Forskning, Baltic Worlds och
skriver numera för bland annat Populär Historia.
Inför 2004 års val till Europaparlamentet deltog Schimanski i
kampanjen för den nya Junilistan men lämnade den sedan för en
period, bland annat därför att han var emot att Junilistan ställde
upp i nationella val. Sedermera har han dock engagerat sig igen och
2009 ställde han upp som kandidat för Junilistan i
Europaparlamentet.
[…] Centrala slutsatser i artikeln: * ”Att spä på föreställningar om att utomstående krafter påverkar demokratiska institutioner riskerar att ytterligare försämra allmänhetens förtroende för dem. * En onödigt stor rädsla för ryska påverkansoperationer kan få oss att lägga resurser på fel saker. När hotbilder etableras och får bred spridning uppstår lätt politiska och byråkratiska intressen som tjänar på att upprätthålla dem. * Risker med att skylla ifrån sig. Att dra för stora växlar på inflytandet från rysk propaganda och desinformation kan få oss att slentrianmässigt peka finger utåt i stället för att ta itu med inhemska problem. Den högerpopulistiska våg som sköljt över västvärlden har främst interna orsaker, vilket bevisas av att den går mycket längre tillbaka än den nuvarande ryska påverkansoffensiven. Varken Donald Trump eller Marine Le Pen har vuxit fram på grund av Ryssland, och deras framgångar kan inte förklaras som en del i ett nytt ideologiskt ”kallt krig” mellan det auktoritära Ryssland och det liberala väst. * Risker med att frammana ”femtekolonnare”. Att överskatta effekterna av ryska påverkansoperationer kan förleda oss att se ”Putinkramare” och ”nyttiga idioter” i varje buske. Att någons åsikter i en fråga tycks överensstämma med ryska intressen är inte nödvändigtvis ett resultat av påverkansoperationer. Att uppmärksamma högerextrema gruppers inflytande i Ukraina kan grunda sig i en ärligt menad oro för fascism. Kommentarer: Jag kan faktiskt instämma i författarens slutsatser. Den är betydligt bättre än de av flera forskare genomkritiserade artiklarna av Martin Kragh, Utrikespolitiska Institutet. Martin Kragh (des)informerar om ”Rysk desinformation – är den ett problem? […]
Jag tjatar ofta om Quisling och hans syn och förhållande till Tyskland. För Quisling var Tyskland den stormakt som han likväl som många andra norrmän och svenskar kände kulturell samhörighet med. För dem var det som kom från Tyskland sant och riktigt. Idag gäller samma sak med USA, det som kommer från USA och dess västallierade är sant och riktigt och de som presenterar information som motsäger detta budskap bedriver desinformation och propaganda till gagn för USAs och vår fiende som är Ryssland och Kina. På 30-talet och början av 40-talet fanns det åtskilliga typer som Martin Kragh som stod upp för Tyskland på samma sätt som han gör för USA. Det går inte att hålla för osannolikt att det uppstår en konflikt mellan USA och Europa samt att t.o.m. stormakten USA likt Sovjetunionen kollapsar. Vilka blir då morgondagens Quislingar?
Någon borde ta denne Martin i kragen och lära Honom tala sanning.
Flera gjorde det i debatten, men utan känd effekt.
Den enda desinformationsoperation som bevisligen genomförts av statsmakt och som avslöjats, utfördes av Ukraina alldeles nyligen där man låtsasmördade en ”journalist” och inledningsvis försökte skylla på Ryssland.
Martin Kragh har redan visat att han knåpat ihop pekoral av skit han hittar på nätet och låtsas att massa saker som inte hänger ihop är orkestrerade av Kreml.
Men vi har bevis på lögnare nu, vi vet vilka som ljuger och Martin Kragh sjunger inte sällan med i deras kör.