En nedslående påminnelse om en händelse för ett år sedan.

Statsminister Löfvén åt för ett år sedan, 13/5 2016, middag med bl.a. USA:s president Barack Obama, vilket uppfattas som hedrande. Men är det verkligen det? Vilken politik står Obama för? Är det den politik som framkommer i en snäll serie om Obama som nu sänds i svensk TV? I första avsnittet intervjuas hans medarbetare, som inte är särskilt kritiska. Kan Du för resten tänka Dig ett vänligt program om Rysslands president Vladimir Putin, som bygger på intervjuer med hans medarbetare?

Massmedia skriver ”Obama hyllade Norden” och det har han skäl till med tanke på de nordiska länderna okritiska uppslutning bakom USA:s brutala folkrättsvidriga krigspolitik och hetsen mot Ryssland. Är detta en hyckleriets triump? Sverige sanktionerar i praktiken detta?

* Handlar middagen och mötet rentav om att få med Sverige och andra länder i Norden i den fortsatta smutskastningen av Ryssland och USA:s möjliga planer på att starta krig mot Ryssland?

* Man antog uttalande om den av befolkningen stödda anslutningen av Krim till Ryssland, som ej är förenlig med FN-stadgan. Löfvén uttalade sig liksom tidigare mot detta.

Men Sveriges regering bortser helt från andra centrala aspekter i Ukraina-frågan. I ett uttalande 21/2 2015 om Ukraina kritiseras inte den fascistinfluerade statskuppen i Kiev mot en folkvald president 22/2 2014 och ej USA:s långvariga undermineringspolitik i landet. Regeringen lägger ansvaret på president Janukovitj för dödsfallen i Kiev under protesterna mot regeringen i början av 2014. Enligt BBC och Der Spiegel startade skottlossningen med beskjutning på poliser från en byggnad som kontrollerades av oppositionen. En forskningsrapport från USA ger starka belägg för att delar av oppositionen var ansvariga för dödsskjutningarna. Sverige stödjer den starkt korrumperade USA-dominerade Poroshenko-regeringen med hundratals miljoner kronor. Man påstår att Ryssland bedriver aggression i östra Ukraina, men belägg för detta saknas. Sveriges regering förmår inte göra en elementär, kritisk analys av den största konflikten i Europa. Regeringen stödjer aktivt sanktionerna mot Ryssland som ej har stöd i FN-stadgan.

Förträffliga Counterpunch publicerade tidigare i veckan en artikel ”Thank you Barack Obama for showing us that Peace is war” av George Katsiaficas som är tankeväckande. Han har skrivit boken ”The Subversion of Politics”. Tycker att hans artikel har viss relevants då man funderar över Löfvéns middag med Obama. Counterpunch

Artikeln.
För närmare 70 år sedan varnade George Orwell oss i sin mycket inflytelserika dystopi ”1984” att år 1984 skulle krig vara detsamma som fred, sanning vara lögn, och kärlek skulle vara hat. Under årens lopp har jag skymtat vad Orwell hade i åtanke. Men det är inte förrän 2016 som jag känner att hans prognos har kommit infriats. Tack för det, Barack Obama.

Du har fört in en låt-gå-politik i Vita huset som ingen av dina föregångare ens kom i närheten av. Bill Clintons ”jag hade inte sex med den där kvinnan” Ronald Reagans ”Jag kan inte komma ihåg att jag finansierat Contras”: Naturligtvis behöver inget mer sägas om båda Bush-presidenterna, gynnare av kongressnära industrialister och finansiärer, och vilkas presidentskap gjorde narr av demokratin.

Obama har däremot hela tiden jämförts med Martin Luther King i stora delar av världen. Särskilt bland afrikaner är han beundrad, ja till och med dyrkad av en del. Han tilldelades Nobels fredspris under sitt första år som president, trots att han hade utvidgat kriget i Irak och förlängt det i Afghanistan. Nu har han fört det totala kriget till Syrien, där minst en kvarts miljon människor har omkommit. Han har iscensatt underminering av Venezuela, ett land som gav stöd till många av Latinamerikas mest fattiga människor.

Han har uppmuntrat nyliberala politiker att störta Brasiliens president, övervakat en högerkupp i Honduras, stödjer en fascistinfluerad regim i Ukraina, bidragit till att störta regeringen i Libyen och skapat en misslyckad stat där. Han har betalat Kenya och Etiopien för att attackera Somalia, levererat bomber till Saudiarabien för att använda på jemeniter, och förstärkt med offensiva amerikanska vapen inpå Rysslands gränser. I Asien har USA:s ökade militära satsning bland annat bekräftat betydelsen av Japan, som aldrig har bett om ursäkt för sin roll under andra världskriget (inte minst för sin kidnappningen av mer än 100.000 kvinnor som tvingades bli sexslavar ät militären). Han pressade Sydkorea att närma sig Japan politiskt och hotar Kina med närgångna hangarfartyg och provokativa flygningar.

I USA har hans räddningsaktion för Wall Street och stora banker rankats som en av de största statliga hjälpinsatser för stora företag någonsin. Men trots allt detta har media bombarderat oss hans fördrag med Iran och ”Obamacare.” Ingen kommentar om det faktum att de enda ”ovänliga” nationer som undkommit hans bombardemang-Nordkorea och Iran-är just de som förblivit beväpnade till tänderna. Och Obamacare är en blek kopia av hans löfte om bra vård för alla.
Under min livstid har jag sett feminism förvandlas till sin motsats: från åsikten att kvinnor inte skulle eller kunde styra med samma våld och brutalitet som till uppfattningen att kvinnor ska spela samma stridsroller som män, att kvinnor ska vara lika tuffa i företagens styrelserum och regera med större effektivitet och mindre sentimentalitet i ett system för global utarmning och alienation.

Med Barack Obama i Vita huset var löftet om fred väsentligt för den afroamerikanska rörelsen, det var Martin Luther Kings dröm om att omvandla USA från att vara den viktigaste leverantören av våld i världen till att förespråka en värld utan krig, medan Obamas politik tjänar till att legitim USA:s krig och ändlösa våld. Obama har tydligt sagt att han utförde en drönarattack mot barns födelsedagsfest, varvid flera massakrerades. Är det då så konstigt att poliser skjuter barn i amerikanska städer och att så många människor mördar varandra?

Men i denna upp och nedvända världen ses Obama som en fredens man, medan Black Panthers är ihågkomna som våldsamma, även om de uttryckligen argumenterade för en värld utan stående arméer, en värld där USA skulle betala skadestånd till resten av världen för århundraden av folkmordskrig och imperialistisk utsugning.

Så tack, Barack Obama, för att visa oss alla att fred är krig. Bara du kunde ha använt Martin Luther King mantel för att täcka drapera en krigsförbrytare. Tack för att du uppfyllde George Orwells förutsägelse.”

Kommentar: Den vänlige George Katsiaficas nämner inte om den ökade begränsningen av demokratin i USA under Obama, ej heller de ökade socioekonomiska skillnaderna, den fortsatta legaliseringen av tortyr eller den kraftiga kärnvapenupprustningen som pågår i USA. Han nämner inte heller att Obama lyckats visa att ”Change” betyder ”Non-Change” Hur skulle Du agera om Du blev inbjuden att äta middag med en sådan person eller tvingades till det?
Är det värre att som Mehmet Kaplan vara på möte där medlemmar i en turkisk högerextrem grupp finns med eller att äta middag med en person med Obamas record?

Läs även Obamas state-of-the-union-tal: Lika sanningsenligt som vanligt?;
CIA-Obama och Saudiarabien sänder nya vapen till Syriens terrorister;
DN:s Peter Wolodarski desinformerar grovt

Den världskände brittiske komikern och skådespelaren John Cleese har en intressant betraktelse om politisk korrekthet (PK) som han finner skäl att kalla ”1984”.

intressant.se,Obama, Löfven, USA,ekonomi, politik, imperialism, krig, fred, orättvisor, Sverige,ojämlikhet, hälsademokrati, socialism, FN, Världsbanken, ideologi, valuta,kriminalitet, handel,