Dagens Nyheters ledande ledarskribent Erik Helmerson skriver idag om den nya NATO-utredningen, som han tycker är ”en ambitiös skrift. Den tar upp sina motståndares, Natovännernas, bästa argument och redovisar dem hederligt. Den är ingen pamflett utan resonerande och lågmäld.” Med detta sagt: Jag instämmer inte i slutsatserna.”
http://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-bra-att-kulturen-talar-nato/

Helmerson avslutar sin ledarkolumn med ”I mina ögon är det främsta argumentet för medlemskap att Sverige, under en pågående tid av rysk aggression, inte klarar att försvara sig självt. Det näst främsta är att vi alltför länge stått utanför men ändå fegt dragit nytta av den enda organisation som finns för handfast skydd av demokrati och frihet.
Den nya utredningen är ärlig och allmänbildande, både historiskt och säkerhetspolitiskt. Den lär bli en fin brandfackla för Natomotståndare. För oss anhängare är den en utmärkt brynsten att slipa våra argument mot.” Läs gärna om den diskuterade NATO-utredningen http://jinge.se/mediekritik/natoutredningen-presenteras-idag-sverige-nato-och-sakerheten.htm

Låt mig kort granska dessa argument. Jag börjar med det sista som ofta förbisetts i debatten att NATO är ”den enda organisation som finns för handfast skydd av demokrati och frihet.”
Historien visar snarast motsatsen. Under det kalla kriget utförde NATO inga krigshandlingar. Därefter har NATO utfört följande större krigsinsatser: Kriget i Jugoslavien, i Afghanistan och i Libyen. Alla har minskat friheten och motverkat möjliga demokratiska lösningar:

Vad gjorde NATO i Jugoslavien?
Kriget i Jugoslavien har beskrivits i flera blogginlägg här, senast 29/5http://jinge.se/mediekritik/forintelsen-i-kroatien-mote-idag.htm Ett utdrag som handlar om NATO:s insatser följer.
Bombkriget 1999
Den tredje och sista fasen i krigen i Jugoslavien under 1990-talet kom med USA:s och NATO:s bombningar av Serbien. Samtliga NATO-stater utom Grekland deltog. Förspelet var Rambouillet-avtalet som USA förelade Jugoslavien och som var ett diktat, som innebar rätt för NATO att placera trupper på serbiskt territorium. Det ställde president Miloševic´ inför ett omöjligt val: säga nej till avtalet och riskera bombkrig eller godta NATO-trupper på Serbiens territorium och uppge landets nationella suveränitet vilket knappast någon statschef i något land skulle gå med på.

Bombkriget hade föregåtts av en massiv propaganda i västliga medier om påstådd etnisk rensning och massmord på Kosovoalbaner. Det pågick oavbrutet i 78 dygn mot landet, inklusive huvudstaden Belgrad, och bostadsområden, fabriker, broar, och elverk förstördes. NATO satte in över 1 000 flyg och bombade från hög höjd, använde bland annat tiotusentals klusterbomber, vilket ledde till många civila offer. Uppgifter om antalet dödade går något isär. Det var 4 000 dödade och 10 000 sårade enligt Jugoslaviens tidigare utrikesminister Jovanovi medan Independent Commission of Inquiry bedömde att ”flera tusen” civila dödades. Över 6 000 skadades allvarligt,varav 40 % var barn, och omkring 900 000 människor i centrala Serbien tvingades lämna sina hem enligt International Action Center. För första gången sedan andra världskriget hade huvudstaden i en europeisk suverän stat som var medlem i FN bombats – av NATO.

Bombningarna saknade stöd i folkrätten och utgjorde ett öppet brott mot FN-stadgans våldsförbud. NATO intervenerade i ett inbördeskrig till stöd för ena parten. USA motiverade politiskt kriget som en ”humanitär intervention” för att skydda kosovoalbaner i provinsen Kosovo från påstådd förföljelse från serbisk milis. I säkerhetsrådets debatt den 26 mars 1999 förklarade
USA:s representant: ”FN-stadgan innebär inte godkännande av väpnade övergrepp på etniska grupperingar eller att det internationella samfundet skall blunda för en växande humanitär katastrof. NATO:s åtgärder är fullkomligt berättigade. De är nödvändiga för att stoppa våldet och förhindra ytterligare avvikelse från fred och stabilitet i området. Förbundsrepubliken Jugoslaviens myndigheter skulle snabbt kunna få NATO:s aktioner att upphöra genom att inställa sina brutala attacker mot folket i Kosovo och röra sig i riktning mot ett fredsavtal.”
Efter bombkriget har världen kunnat konstatera att någon massfördrivning av kosovoalbaner från Kosovo aldrig ägde rum innan kriget inleddes. Inte heller kunde några massgravar med dödade kosovoalbaner påträffas som det hade hävdats i propagandan
före bombkriget. En filmfotograf som följde teamet kommenterade USAs påståenden om att 100 000 till 200 000 kosovoalbaner dödats av serberna:”Detta var massakern som aldrig inträffat” (Globe and Mail 2 september 2004).

En massflykt skedde istället som en följd av bombkriget. Genomförandet av bombkriget var inte heller styrt av några humanitära överväganden. Syftet var att tvinga Jugoslavien att acceptera NATO:s krav. Efter bombkriget ockuperade NATO Kosovo. Under NATO-ockupationen rensades de delar av provinsen som dominerades av albaner nästan helt från serber, judar och zigenare. Kosovo har efter kriget blivit en klientstat under västmakterna med erkännande från bara hälften av världens stater. USA kunde efter kriget upprätta sin största militärbas i Europa, Camp Bond Steel, i Kosovo. USA och de flesta NATOstaterna stödde 2008 Kosovos självständighetsförklaring.

Detta var i strid med FN:s säkerhetsråds resolution 1244, som avslutade kriget 1999. Resolutionen bekräftade alla medlemsstaters förpliktelse att värna om Jugoslaviens suveränitet och territoriell integritet.

Resolutionen talar inte om oberoende för Kosovo, utan om ”väsentlig autonomi och meningsfull självadministration” – vilket var vad Serbien hade gått med på och föreslagit.

Vad gör NATO i Afghanistan?
FN:s säkerhetsråd antog i september 2001 sina två resolutioner om Afghanistan. Inget av dem gav USA rätt att använda militärt våld mot Afghanistan utan sa att terroristhandlingar skulle bemötas med rättsliga medel. Men USA inledde i oktober våldsamma krigshandlingar mot Afghanistan. Därefter gav säkerhetsrådet mandat för att den nya styrkan Isaf skulle få verka i landet. Sedan år 2003 har NATO haft ledningen för Isaf. Kriget har varit brutalt och tusentals oskyldiga civila har dödats. Talibanerna har växt sig allt starkare, korruption är ett enormt problem enligt samstämmiga rapporter. Nuvarande och förre presidenten har bott i USA och är USA:s män.
Låt mig nämnda två aktuella händelser i kriget:
New York Times rapporterade 5/9 att Sverige och Tyskland har hjälpt NATO att finna mål för USA/NATO:s drönardödande operationer i Afghanistan, som dödat många civila. (http://www.nytimes.com/2015/09/05/world/asia/afghanistan-kill-decisions-us-sweden-germany.html?_r=0″ target=”_blank”>New York Times 5/9). Detta rapporterades av SWEDHR i blogginlägg här nyligen. (http://jinge.se/mediekritik/swedhr-fordomer-deltagande-av-svensk-militar-i-natos-dronardodande-operationer.htm)
Vill påminna om att NATO – uppenbarligen medvetet – 3/10 bombat det trauma-sjukhus som drivs av Läkare Utan Gränser/Médecins Sans Frontieres (MSF) i Kunduz, norra Afghanistan. Bombardemanget tog livet av tolv läkare och MSF personal samt ytterligare 10 civila patienter – bland dem tre barn. Ytterligare 37 personer skadades, mer än hälften av dessa var MSF personal. Det har påståtts att NATO visste att det var ett sjukhus, men trodde att det var centrum för talibanernas aktiviter. (http://steigan.no/2015/10/16/usa-visste-at-de-bombet-et-sjukehus/). Så många civila USA dessutom har dödat med sina drönare för att de ”trott” eller ”gjort misstag”!
Detta föranledde ett uttalande av SWEDHR (Swedish Doctors för Human Rights), som återgavs bl.a. här. (http://jinge.se/mediekritik/en-skarp-protest-mot-detta-oforlatliga-dodande-swedhr-om-kunduz.htm)
* På vilket sätt har NATO:s insatser, långt utöver FN-mandatet, bidragit till frihet och demokrati i Afghanistan?
Vad gjorde NATO i Libyen?
Det korta svaret är att man bombade landet sönder och samman, långt utöver en FN-resolution, som dessutom tillkom på falska premisser efter lögner från bl.a. Hillary Clinton efter vad som belagts. Nu är Libyen, tidigare Afrikas rikaste land ett tillhåll för terrorister som ISIS, med mycket lägre oljeproduktion än tidigare och en destination för av krig och fattigdom drabbade migranter på väg till Europa. Se i övrigt http://jinge.se/allmant/libyen-kaos-som-planerat-nato-krig-lade-grunden.htm

Enligt Helmerson ”är det främsta argumentet för medlemskap att Sverige, under en pågående tid av rysk aggression, inte klarar att försvara sig självt.” Han ger inga uppgifter om ”pågående tid av rysk aggression”. Den fredliga annekteringen av Krim med befolkningens fulla stöd kan förvisso ses som brott mot FN-stadgan. En fredlig handling av helt annan karaktär än NATO:s väldig brott mot FN-stadgan ovan – som Helmerson tiger om. Man kan se Krim som en defensiv handling efter den av USA & EU stödda statskuppen i Kiev i februari mot en regering vald i demokratiska val, av hög kvalitet enligt OSSE, som man kan anse vara ett större brott. Ryssland har mycket aktivt sedan bidragit till fredsöverenskommelserna i Minsk.
Sveriges försvar är svagt, och kan gärna förstärkas på värnpliktsbasis anser jag.

Helmersons beskrivning av NATO är helt oriktig och hans argument för NATO-medlemskap är mycket svaga. Och han berör inte den avgörande frågan: Ett NATO-medlemskap skulle försämra Sveriges säkerhetspolitiska läge och göra det möjligt för NATO att anlägga baser och placera kärnvapen på svenskt territorium, om inte annat i en bedömd (t.ex. av USA) krissituation.

Helmerson och jag är säkert överens om att USA är NATO:s dominerande stat. En relevant fråga – för USA för en demokratisk utrikespolitik? Läs nedan:

Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kritiserar och angriper diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

intressant.se, Libyen, Jugoslavien, Serbien, USA, politik, EU, kapitalism, Afghanistan, NATO, imperialism, demokrati,

DN 29/1 NATO-utredningen SvD-debatt om NATO 18/1 Expressen 27/1 SvD Kosovo som modell för folkrättsvidrigt USA-anfall mot SyrienNew York Times 24/8 DN 24/8 kl 14.21 SvD 24/4 emSvD 24/8
Mötet 29/5 SvD 11/7 Expressen 13/7 DN 26/5 2012 Globalresearch DN antal miljardärer i Sverige Equality Trust DN 20/9 recension av Nina Björks bok