Idag visas filmen om de fem kubaner som olovligt hålls fängslade i USA. Detta behandlades ingående i ett gästblogginlägg 4 april av Zoltan Tiroler, från vilken vi haft förmånen att få flera gästblogginlägg.
(http://jinge.se/mediekritik/fallet-med-de-fem-kubanerna-hjaltemod-och-mansklighet.htm)


Chedagen, 8 oktober
Med Che Guevara: Frihet för De 5
ABF Stockholm onsdag 8.10 kl 18 – 20
Se filmen!
Justicia en Londres, Justice in London
Rättvisa i London
Från den stora konferensen i mars:
International Commission of Inquiry into the Case of the Cuban Five

* Mer information finns på hemsidan för Svensk-kubanska föreningen (www.svensk-kubanska.se).

Detta sker dagen innan årsdagen av Che Guevaras död 1967, vid 39 års ålder. Med anledning av detta har jag glädjen av ett nytt gästblogginlägg av brodern, folkhälsovetaren Gabor Tiroler, som nedan informerar om Kubas stora bidrag för att motverka Ebola-epidemin. Han har tidigare skrivit flera inlägg om Kuba, där han gjort fyra besök under de senaste tio åren, senast under några månader förra året. Gábor är samordnare för nätverket Medicinare för Kuba. Han har arbetat 12 år i biståndsarbete utomlands, bl.a. 4 år i Mozambique, i Kuba,i Nicaragua, i Indien.

Att Kuba verkligen bidrar med flest läkare i världen mot Ebolaepidemin framgår av en artikel i Daily Telegraph 12/9 där det står ”Almost 2,500 people have now been killed in the deadliest ever outbreak of Ebola, the UN has said as Cuba becomes the largest contributor of foreign doctors to the west African pandemic.”Bilden nedan kommer från denna artikel.

Artikeln.
Den 9 oktober 1967 sköt boliviansk militär ihjäl den tillfångatagna gerillakrigaren Che Guevara. Han hade kämpat för Latinamerikas befrielse från utsugning och förtryck. Som argentinsk läkare hade han anslutit sig till revolutionen i Kuba och blivit en av dess ledare. Efter segern i Kuba ville han fortsätta till resten av världen.

Nu ställer Kuba upp med femhundra läkare för att stoppa ebolaepidemin. De är väl förberedda. Sverige ska skicka tio och USA ingriper med militärer som ska bedriva sjukvård. Hur kommer det sig att det fattiga landet Kuba kan göra så mycket?

Kubas internationella hälsobistånd har pågått sedan revolutionen 1959 och under åren har man har skickat ut inte mindre än ett hundra tusen hälsoarbetare till katastrofområden och fattiga samhällen utan fungerande sjukvård. Trots att landet motarbetas och förtalas och trots att man själva lider brist på både medicinsk utrustning och läkemedel (delvis på grund av den US-amerikanska handelsblockad som Sverige i praktiken deltar i) fortsätter man sin självpåtagna, humanitära insats.

Just nu arbetar inte mindre än femtiotusen kubanska hälsoarbetare i Afrika, Latinamerika och Asien. Kubanska läkarlag var snabbt på plats i Sri Lanka efter tsunamin (vilket jag bevittnade den gången 2004) och i Pakistan efter jordbävningen där (då kubanerna lärde sig att arbeta i snö i bergen och den kvinnliga personalen klädde sig i slöja) och tidigare i Centralamerika efter orkanen Mitch, för att bara nämna några exempel.

Även till det tsunamidrabbade Sri Lanka anlände US Army med militärfordon och personal i kamouflagedräkt för att delta i uppröjningsarbetet och första hjälpen men befolkningen jublade inte. Det är många som är avvaktande till den sortens undsättning i Västafrika också. I radioprogrammet Konflikt den 27 september raljerade man över konspirationsteorier som ifrågasatte sådant som USA:s hjälp som om den skulle ha några andra syften än att just hjälpa medan Kubas reella insatser inte ens nämndes.

Faktum är att Kubas arbete t.ex. i Haiti under många år mångdubbelt har överträffat dem från alla andra länder liksom från internationella organisationer som Läkare utan gränser och Röda Korset. Haitis egna politiska ledare har tillkännagivit sin stora tacksamhet inför omvärlden, men media i väst inbegripet vår public service har, som vanligt, förtigit detta.

Världshälsoorganisationen WHO, däremot, har gång på gång lovordat Kubas egen hälsovård och dess internationella bistånd och senast den 22 september framhöll självaste FN-chefen Kuba som en förebild (”role-model”) på hälsoområdet och prisade ännu en gång landets insatser i den just nu pågående kampen mot ebolaepidemin.

Medicinsk personal i Kuba är väl förberedda för sådant arbete. Deras eget land är ett låginkomstland i tropikerna med knappa resurser och de har en kultur av solidaritet och medkänsla. Svarta, vita och färgade (om man får använda så primitiva beteckningar) arbetar tillsammans i det flerrasiga samhället, och det är också en fördel när de kommer till Afrika. Det har jag med egna ögon kunnat bevittna när jag verkat i Moçambique, Angola och Etiopien på sjuttio, åttio och nittiotalet.

Det finns såväl regeringar som frivilligorganisationer som har samarbete med Kuba. Mest omfattande är Venezuelas ersättning för en del av Kubas hälsoprogram. Men även länder som Brasilien, Norge och Belgien stöder Kuba i dess hälsobistånd. Kanada deltar i en rad forskningsprojekt med universiteten.

Som ett alternativ till att skicka kubanska läkarlag har Kuba också utbildat tusentals fattiga ungdomar från Latinamerika, Afrika och Asien inom hälsoyrkena. Ungdomarna har fått en fullvärdig utbildning helt kostnadsfritt på det enda villkoret att de återvänder till sina ursprungssamhällen. Medan USA, England och EU-länderna dränerar u-länder på utbildade yrkespersoner, vilket förutom fattigdomen är en bidragande orsak till ohälsan, skickar Kuba dit dem.

Helt osannolikt men ändå ett faktum är att USA har ett federalt program för att förmå just kubanska läkare att överge sina arbeten såväl i sitt eget land som i katastrofområden i andra länder och emigrera till USA där de får en särskild förmånlig behandling, pengar och anställning.

Kommer den nya svenska regeringen att återuppta samarbetet på det medicinvetenskapliga området som både kubaner och svenskar minns med saknad? Då kommer Kuba att kunna bidra ännu mera till att förhindra ebolaepidemins spridning. Inte bara Västafrika skulle vara hjälpt av detta utan även mera näraliggande länder som Spanien, Storbritannien och Norge där de första fallen som bekant har dykt upp. Ligger det inte i vårt eget intresse också?

Om nu Sverige inte har kapacitet att skicka personal att bekämpa farsoten kunde vi väl backa upp det land som överträffat sig självt med den otroliga insatsen på femhundra specialister?

Tänk om den nya regeringen skulle minska Sveriges krigsinsatser bara i Afghanistan och använda resurserna till fredsinsatser i Västafrika. Sådana insatser skulle bli mycket effektiva om man samarbetade med Kuba. Där finns kunnandet och kulturen för ett solidariskt och internationalistiskt hälsobistånd av det slag som Che Guevara fortsätter att symbolisera.

Det går att läsa mera om allt detta på http://www.svensk-kubanska.se/medicinare/index.html”

i Andra om: Kuba, Ebola,internationalism, Che Guevara, Massmedia, USA, Politik, embargo blockad

Svensk-kubanska Om Kubas medicinska engagemangDaily Telegraph 12/9 2014Kuba lever – blogginlägg 24/1Pravda Nyhetsbanken Aftonbladet 2008 om mordförsök på Castro SR SvD1 SvD2Aftonbladet.se Expressen SvT Flamman Proletaren