USA – de förlorade möjligheternas land!


Professor Joseph Stiglitz Nobelpristagare i ekonomi 2001, f.d. ordförande i Clintons ekonomiska råd, och f.d. vice Världsbankschef är en av mina favoriter bland ”mainstream” vänsterekonomer i neo-Keysiansk anda. Jag har ofta citerat honom i långa inlägg min andra blogg (http://aromelsjö.se).
I sin senaste bok ”The price of inequality” -How today’s divided society endangers our future” (Ojämlikhetens pris – Hur dagens delade (ojämlika) samhälle utgör en fara för vår framtid analyserar han dagens USA, som vanligt med massor av fakta. Han menar att USA tydligt börjat bli de förlorade möjligheterna land.
Han påvisar att ojämlikheten har ökat, liksom fattigdomen och arbetslösheten. Och ojämlikheten fortsätter att öka under Obama.

< ”Occupy Wall Street”-rörelsens paroll om att ”Vi är 99 % och de 1 %” ställer viktiga frågor på sin spets.

Några siffror.
-Under den ekonomiska boomen under åren fram till 2008 fick (=tog) den rikaste 1 % av invånarna i USA 65 % av ökningen av nationalinkomsten. Under den (begränsade) återhämtningen av ekonomin fram till 2010 tog denna 1% 93% av ökningen av nationalekonomin!
-Under de senaste 3 decennierna ökade reallönen med 15 % för de 90% i botten, med 150 % (10 gånger mer i relativa termer, och mycket mer i dollar) för den rikaste 1 % och 300 % för den rikast 0,1 %. Enligt en annan källa var den genomsnittliga reallönen i USA 1974 c:a 10 % högre än nu (Economic Report of the US President).
-Inkomsten efter skatt för den rikaste 1 % var år 2007 1,3 miljoner dollar för den rikaste 1 %, 73 gånger mer än för de fattigaste 20 %.

-Arbetslösheten i USA är officielt 8 %, men 15 % om man inkluderar även korttidsarbetslösa som slutat söka (U6 i officiell statistik) och är 22 % om man medtar även långtidsarbetslösa.
-Hypotesen om att även fattigare nu får del av ökat välstånd (”trickle down”) med ökning av BNP stämmer inte med fakta.
Det finns massor av fakta som stödjer och förstärker denna bild.

Inte bara USA
-f.a. den mogna kapitalismen genererat allt fler djupa ekonomiska kriser, som oftast drabbat utvecklingsländerna.
-detta har samband med dels en relativ stagnation i ekonomin,med avregleringar och kraftigt ökad finanssektor;
-kriserna har medfört att enormt stora belopp från medborgare, som ej orsakat krisen, jämte inflationsdrivande nytryckning av sedlar, används för att söka rädda ett sjukt system (Grekland, Italien, USA etc);

-1/3 av jordens befolkning lever i fattigom (FN Human Development Report 2010);
-skuldsättningen hos enskilda och hos många ledande ekonomier ökat under senare år. (1970 motsvarade den inhemska skulden i USA 100% av dåvarande BNP, medan den år 2007 uppgick till 346 %. Hushållens skulder ökade under samma tid från 0,5 biljoner US Dollar till 13, 8 biljoner, vilket motsvarar 100 % av BNP år 2007.);
-USA har med stöd av f.a. G7 kunnat använda IMF och Världsbanken för att motverka och störa ekonomisk utveckling i fattiga länder, och ibland sko sig på andras, svagares bekostnad;
-ekonomiska spekulationer avgjort bidragit till höga matpriser och svält;

Vi behöver ett mer demokratiskt och rättvisare ekonomiskt system!
* Kapitalismen baseras på massor av företag, med allt större dominans för storbolagen (Officiell statistik), där var och ett sträver efter allt större vinst. Det är då en fördel med låga löner, få anställda, affärshemligheter (hur många miljarder skulle kunna sparas, t.ex. till för lägre läkemedelspriser, om läkemedelsbolagen samordnade sin forskning har jag som läkare ofta tänkt), att avstå från kostnader för insatser för att förbättra miljön.

Jag hittar föga stöd för Stiglitz tro att allt kan rättas till genom rejäla reformer av kapitalismen.
I stället tror jag att mänskligheten behöver ett annat, demokratiskt ekonomiskt system där vi gemensamt och planmässigt kan utnyttja jordens resurser här och nu och för framtiden. Detta innebär inte planhushåll i diktatorisk form, utan en kraftig utvecklad demokratisk form av ekonomi. Då kan vi snabbt få bort fattigdomen och reellt ta itu med miljöfrågorna.

I en opinionsundersökning 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder (http://www.globescan.com/news_archives/bbc2009_berlin_wall/) menade endast 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. I en aktuell uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt (medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism). (http://www.politico.com/news/stories/1211/70926.html (”Capitalism is on the decline in America -at least the word is”). En socialisering innebär att befolkningen runtom i världen via valda representanter får kontroll över tillgångarna, en förutsättning för rättvis och rationell användning av våra gemensamma tillgångar. Detta kommer att diskuteras då och då i denna blogg.


i

Desmond Tutu i SvD 20 maj 2012, Wolodarski i DN 20 maj 2012, Svårt diskutera fattigdom i Sverige – artikel DN

























  7 comments for “USA – de förlorade möjligheternas land!

  1. Jens O
    26 juli, 2012 at 09:14

    Till saken hör att kapitalismen är ganska medveten om problemen. Det innebär att den behöver hitta nya former att verka på, så att den ska slippa den där demokratiseringen. Det är detta vi kan spåra i den ”nya” högerns förändringar av retorik och metodik under senare tid. Bland annat Sverige visar vägen, tyvärr.

    Ett bra exempel är synen på skatter. Högern har av tradition alltid varit emot höga skatter. Mycket talar för att man nu kommer att börja revidera denna grundläggande uppfattning. Skatter kan ju användas till att gynna en viss, ideologiskt ”önskvärd” form av kapitalism. Aktuella exempel är välfärdsföretag och hemtjänstfirmor – helt nya branscher som direkt eller indirekt finansieras via skattemedel.

    Ju mer av den varan desto mindre intressant att minska skattebördan för normalinkomsttagare blir det naturligtvis. Det är ett helt nytt politiskt landskap.

    På sikt finns det nästan inga gränser för hur långt man kan komma på det här spåret. Genom skattefinansierad privatkapitalism kan man ju till och med sätta upp en slags fasad av demokratisering. Lagar och regler kring offentlig upphandling, etc, kan kamoufleras så att de ska likna ett folkets inflytande över företagen.

    Ironiskt nog står förmodligen just USA sist i kön i den här utvecklingen. De kommer att fortsätta hamna alltmer på efterkälken. Av den anledningen kan jag ibland tycka att det finns en risk att man stirrar sig blind på allting som händer och sker där. Vi måste kanske allihop inse att den amerikanska kapitalismen ÄR på fallrepet, samtidigt det i vår del av världen håller på att växa fram en ny typ av kapitalism. I värsta fall en ännu mäktigare.

  2. 26 juli, 2012 at 10:05

    Mycket tankeväckande inlägg. Är inte så säkert på USA:s kapitalism är på fallrepet. Politik och ekonomi hör ihop på mer än ett sätt.Nu har USA rustat upp kraftigt, sedan man vunnit det kalla kriget. Och man använder sina militära resurser för att få ökad kontroll över råvaror (Irak, Afghanistan), ja över världen, och för att pressa konkurrenter som Kina (militärbaser runt Kina t.ex.). Det verkar som USA laddar upp för framtida tydligare konflikter. Och USA:s företag tjänar mycket på sina utlandsinvesteringar. Apple skär ”guld med täljknivar” i Kina.

    Dina reflexioner om en reviderad skattepolicy och användning av skattemedel för att främja privat verksamhet är tankeväckande. Och det sker ju tydligt här i Sverige. Hur är det i andra länder?

    • Jens O
      26 juli, 2012 at 11:05

      Vad jag vet ligger Sverige långt i framkant. Det har ju varit en del utländska konservativa ledare här och storögt beundrat reformerna. Dessutom misstänker jag att den pågående ekonomiska krisen kommer att göra bibehållet eller till och med höjt skattetryck avsevärt mindre tabubelagt framöver. Underfinansierade statsbudgetar är som bekant tämligen ute.

      Tyvärr tror jag ibland att Reinfeldt, Borg, Schlingmann, etc, tillskrivs helt fel egenskaper. Särskilt märkvärdiga på att regera är de inte och förhoppningsvis kan just den saken snart förpassas in i historiens glömska. Däremot befarar jag att de i framtiden kommer att betraktas som tämligen stora föregångare och visionärer bland borgerliga ideologer världen över. De visar onekligen hur man kan paketera hårdför högerpolitik utan att dra på sig de sedvanliga problem som det annars brukar innebära.

      Lustigt att du tog just Apple som exempel, förresten. Låt mig bygga vidare på det genom att haka på resonemanget i mitt föregående inlägg:

      Ponera att man avvecklar den traditionella TV-licensen och inför en ”mediaskatt” istället. Förr eller senare (kanske 10-20 år) kommer det att bli svårt att stå emot de krafter som vill att skatten även ska komma privata aktörer till dels. I förlängningen skulle det vara möjligt att lösa en mängd problem med en sådan mediaskatt, exempelvis den svårlösta upphovsrättsfrågan.

      Massor av mediakonsumtion skulle kunna inkluderas: telekommunikation, internetförbindelse och vad man nu kommer att hitta på i framtiden. Vi kunde få en ”mediapeng” på samma sätt som vi har en ”vårdpeng” och en ”skolpeng”. Jag är inte säker på att ens vänstern skulle motsätta sig en sådan utveckling.

      Och i den andra änden kommer företag som Apple att stå och casha in. Egentligen är ju detta utvecklingsspår idealiskt för storbolagen och kapitalismen. Man får möjlighet att bygga upp en statisk, relativt konkurrensbegränsad ”marknad” där intäkter och vinster genereras fiskalt. Och de skulle få ett väldigt stort inflytande över samhällsutvecklingen.

      • 26 juli, 2012 at 14:28

        Skrämmande men inte alls omöjligt framtids- och nutidsperspektiv, tyvärr. En central uppgift för statsapparaten är att hålla kapitalet under armarna, vilket kan ske på många olika sätt. Dess inflytande är redan nu helt avgörande, eller hur?

  3. joakim
    26 juli, 2012 at 12:11

    Kaiptalism som lämnat indutrisamhällets ”massanställningar vid fabriksgrindarna” bakom sig låter som en närmast omöjlig idé; vad händer när nuvarande 2/3-samhälle fortsätter ”utvecklas” i den riktningen? Svenska politiker tror att ams-kurser (utbildning) kommer att komma till rätta med småfölks-bekymren, den barnatron är stark, för att inte säga oerhört stark..

    • 26 juli, 2012 at 14:31

      Har inte massanställningarna vid fabriksgrindarna redan upphört? Antalet och andelen anställda inom industrin har stadigt minskat, i Sverige som i USA. Du har nog rätt om AMS-kurserna. Antalet jobb i samhället lär knappast öka som resultat av kurserna, utom för de som ger kurserna. Eller finns det data som visar att kurserna i sig geer fler jobb?

  4. joakim
    26 juli, 2012 at 17:46

    Det stora bekymret sedan 20 år i svensk politik är sagan om att ”jobben kommer åter!” bara världläget förbättras eller konjunkturen vänder. LO intygar dessuton att ”folk vill jobba!”. Det kanske låter tryggt. Synd bara att förutsättningarna ofta helt saknas. Synd bara att lönearbetet bara var en dagsslända jämfört med jordbrukssamhället. Och allra värst är elitens förnekande att det skulle förhålla sig på det viset. Man tänker tydligen åter igen lansera 2014 som ett ”jobbval”! Det borde inte fungera, det borde vara helt omöjligt. Någon med makt (media) borde rimligen syna bluffen. Men troligen så blir det så.

Comments are closed.