Det hade nog varit bättre om John McCain hade vunnit det amerikanska presidentvalet i stället för Barack Obama. Dels hade inte Norge kunnat skämma ut Alfred Nobels minne, och dels vet alla att han är en superhök till skillnad från Obama som är en sådan också, men låtsas vara en fridfull man som ibland använder hjärnan.

DN: ”Den amerikanske presidenten tog också upp frågan om hur man ska nå en fred mellan israeler och palestinier och kallade konflikten för en som ”bara pågår och pågår och pågår”. – Det finns de som säger att detta inte går att lösa, men det anser jag att det gör. Våra åtaganden mot Israel är djupt rotade och det faktum att vi är vänner sedan länge gör att vi kan tala klarspråk. Fred måste vara en möjlighet. Drömmen om en fredlig stat, Israel, går aldrig att fullfölja om ockupationen fortsätter. En fred måste inbegripa två stater, en israelisk och en palestinsk. Basen för förhandlingarna är klar: Permanenta gränser till Israel och Palestina som utgörs av 1967 års gränser.”

Den amerikanska presidenten förbrukar en massa syre helt i onödan. Det vore kanske bättre om han helt avstod från att prata, han låtsas ha en åsikt som många kan köpa, men i praktiken gör han inget annat än blåser ut en massa varmluft. Talet i Kairo för något år sedan var retoriskt perfekt, folk i Mellanöstern och arabvärlden trodde att – äntligen har vi fått en president i USA som inte kommer strunta i Mellanöstern. Men idag vet vi, det är bara en massa fagert tal och – varmluft.

Nu menar media att Netanyahu redan innan träffen med Obama hade yttrat sig negativt och öppet deklarerat att han var missnöjd med den amerikanska inställningen, i praktiken undrar jag om inte dessa herrars sekreterare hade kommit överens i förväg hur valsen skulle dras. USA har alla möjligheter i världen att peka med hela handen och Israel kan inte göra det minsta för att spjärna emot. Bestämmer Obama att det är 1967 års gränser som gäller, så är det så det är.

För trots USA:s erbarmligt dåliga ekonomi så får Israel gigantiska summor från USA varje månad i rent bistånd, landet är en jättelik socialbidragstagare trots att USA knappt kan föda sin egen befolkning och måste höja utgiftstaket gång efter gång. Idag lånar man miljarder dollar dagligen, en verksamhet som tillåts fortsätta eftersom hela världen skulle påverkas negativt annars. Den största långivaren är väl Kina idag, vad det kommer leda till vet vi väl inte men skulle man kunna lämna in ett långtidstips så skulle i vart fall undertecknad inte satsa på USA.

Just nu är USA inblandade i tre krig. Dels i Irak, i Afghanistan, och nu också i Libyen. Utöver det så skjuter man radiostyrda droner mot Pakistan och Jemen, och säkert några andra länder som inte når över mediebruset. Nu välkomnar Obama att folk i Tunisien och Egypten har avsatt sina despoter, män som varit USA:s hantlangare. Med Israel är det uppenbarligen lite knepigare, man måste låtsas vara en kritiker men under bordet är det helt andra tongångar. Och världen tittar storögt på, alla inser att DN-citatet är det rätta, men ingenting, absolut ingenting, talar för att det kommer att bli någon förändring för de palestinier som lever idag. De bjöds i alla fall på en studs välregisserad teater, men orkar palestinierna vänta till år 2200?

it Andra om: Obama, Netanyahu, Israel, Palestina, Mellanöstern, Politik, Retorik, Varmluft dn1 svd1 ex ab dagen sr