Är det verkligen kris?

När nyheterna om Greklands ekonomi kablas ut i alla media så undrar jag ibland vad som är dikt och vad som är verklighet. Jag får en känsla av att mycket av det som nu händer orkestreras från annan plats, möjligen av andra än EU-ländernas regeringar.

DN: Euroländernas ledare försöker nu få kontroll på det kaos som Greklands kris utlöst. Ett extra toppmöte i Bryssel måste övertyga marknaden om att räddningspaketet för Grekland håller. Tysklands förbundskansler Angela Merkel sade när hon anlände till mötet att hon var nöjd med att det tyska parlamentet på fredagen givit klartecken för räddningspaketet. Inför kvällens diskussioner lyfte hon fram de förändringar som hon anser måste göras i krisens spår, bland annat att få på plats nya regleringar av finansmarknaden.

Många som kommenterar tycks anse att det är bankirer på Wall Street som håller i trådarna, något som gör att Dagens Nyheters rubrik blir förklarlig, man skriver nämligen ”EU-ledare slåss mot marknaden”. Hur mycket sanning det ligger i det påståendet är förstås svårt att bedöma, men uppenbarligen så har nu EU gått ifrån kravet på att medlemsstaterna ska ha en budget i balans, och därmed den gamla stabilitetspakten.

Det kanske är analogt att EU-ledarna därför talar om en uppsträckning av stabilitetspakten, en pakt som ännu ingen brytt sig nämnvärt om. Det är massor av länder som brutit mot den trots att det finns sanktioner av olika slag mot sådant. Därför säger man nu att man ska skapa nya regler, vad det nu skulle göra för skillnad.

De befintliga reglerna har i alla fall inneburit att ett antal akademiker i Tyskland nu har lämnat in en anmälan till landets författningsdomstol eftersom hjälpen till Grekland bryter mot flera EU-fördrag. Men som alltid så kommer ingen domstol i

eu

världen kröka ett hår på vare sig Merkels eller någon annan EU-ledares huvud. Situationen förblir som den är trots att alltfler medborgare i EU anser att ett EU-samarbetet definitivt inte behöver gemensamma lagar eller en politisk överbyggnad i Bryssel med tiotusentals anställda byråkrater.

För visst ska vi samarbeta i Europa, men det betyder inte att vi måste ha lagar som är exakt likadana i varje land, det betyder inte heller att vi som nation måste avsäga oss rätten till en egen utrikespolitik eller rätten att stifta lagar. Skulle vi sträva efter ett sådant samarbete så vore det lämpligare att satsa på att utveckla samarbetet med Danmark, Finland, Island och Norge.

intressant Tags: , , , , , dn123 e24abc svd1 ex12 t

  16 comments for “Är det verkligen kris?

  1. 8 maj, 2010 at 09:42

    Ska bli intressant att följa hur Tyskland agerar framöver? De är verkligen enorm fokuserade på att ha en stark ekonomi för att kunna vara självständiga och slippa USA. När sådana här bananländer som Grekland strular till det så blir nog tyskarna minst sagt irriterade. Kanske skulle de behållit D-marken?

  2. Mr.T
    8 maj, 2010 at 10:19

    Klart att det är bankirerna på Wall Street som står bakom det finansiella kaoset, det gör dom alltid, dom flesta vet väl att banker både tjänar pengar i uppgång men även i nedgång, ingen kan väl ha missat alla vinster som bankerna gjort och dom medföljande bonusarna till cheferna?

    Den som studerar USA ekonomi från 1913 och framåt kommer se hur detta fungerar, Federal Reserve Act genomfördes nämligen då, eller så kan man leta på intervjuer med nån av dessa tre oberoende ekonomer, Bob Chapman, Gerald Celente eller Max Kaiser..

    • sörmlänning
      9 maj, 2010 at 13:57

      Har du läst om CFR, TriLateralCommision och Bilderberggruppen?

  3. Christer W
    8 maj, 2010 at 10:46

    Det som händer nu behöver nödvändigtvis inte orkestreras från någon given plats eller grupp utan vara händelser som helt och hållet lever sitt eget liv. Helt enkelt, när var och en gör det som de tror är bäst för dem själva kan resultatet bli katastrof för alla.
    Det som också är störande är att så många gamla EU-motståndare är euforiska inför att EU ska krascha och falla samman och tycks tro att allt blir som det var innan EU. Så blir det ju inte, det kan till och med bli mycket värre än vad det är nu, t.ex. kan de europeiska länder börja slitas av egna inre konflikter, högerkrafter som lovar guld och gröna skogar.
    Ett sammanbrott är ju ingen planlagd och genomförd avveckling, ett sammanbrott är kaos och konflikter.

    • Gösta Berling
      8 maj, 2010 at 14:39

      Det går knappast att vara “euforisk” inför möjligheten av en EU-krasch, det skulle initialt drabba de allra flesta mycket hårt och det är inget att jubla över. Men vi EU-motståndare har i många år (för döva öron) varnat för vad som kan tänkas ske och i rådande situation känner vi inte skadeglädje utan snarare en förtvivlan över att så många lockats och bedårats av nyliberalernas locksånger.

      Nu gäller det att göra det bästa möjliga av den situation som är, och det torde vara att arbeta för en fredlig upplösning av ett experimentprojekt som aldrig bort få starta. Nej, både teknisk och annan utveckling gör att det inte kan bli “som förut”, men den utvecklingen hade ju skett ändå … Men vi måste tillbaks till ett hållbart system för samarbete. Och det är självständiga och fria stater som samverkar där det går och där regeringarna inte går i otakt med sitt eget folk. Det är kanske inte alltid är det mest optimala ur resultatsynpunkt, men det är åtminstone hållbart.

  4. Mr.T
    8 maj, 2010 at 11:03

    ”Isn’t the only hope for the planet that the industrialized civilizations collapse? Isn’t it our responsiblity to bring that about?”

    – Maurice Strong, founder of the UN Environment Programme

    Kommentar överflödig till detta citat..

  5. Rogge
    8 maj, 2010 at 11:32

    ”EU-länderna slåss mot marknaden” – intressant rubrik. Det innebär alltså att det politiska systemet, d.v.s. de demokratiskt valda regeringarna, inte har kontroll över styrningen av ekonomin. Kan det sägas tydligare att den marknadsliberala ekonomin inte gynnar samhällets utveckling och dessutom står utom all demokratisk kontroll? Om det ekonomiska systemet fungerade som det borde göra, skulle väl börsen vara ett sätt att se till att företag får kapital för att investera, utveckla nya produkter och tjänster, allt i syfte att skapa välfärd i samhället. Men ingen kan väl hävda att det är så det fungerar nu? Det primära verkar vara att man genom spekulationer ska utnyttja bristerna i systemet så mycket som möjligt. De som är bäst på det utropas dessutom till hjältar, Soros, Buffet och allt vad de nu heter. Genom att använda olika sätt att utnyttja upp- och nedgångar på börsen – t.ex. genom blankning – och på senaste tiden hypersnabba IT-system som reagerar på minsta förändring i en aktiekurs, skapar man ett system helt utom samhällets kontroll. Det märkliga är att vänstern inte reagerar på detta och kommer med alternativ som utgår från medborgarnas intressen. Är det t.ex. en naturlag att banker ska vara privata? Gynnar det samhällsutvecklingen att riskkapitalföretag köper skolor, sjukhus etc för en spottstyver och sedan plöjer ner vinsterna på skatteparadis? Ett par intressanta inlägg finns att läsa på Newsmill – Göran Greider och Daniel Suhonen – om bristen på alternativ från vänstern.

  6. Philip
    8 maj, 2010 at 12:14

    Jag tycker ”EU-ledare slåss mot väderkvarnar” vore en lämpligare titel.. Problemet är ju inte att marknaderna gör något speciellt, det är vad de inte gör som är problemet. De litar inte på EU-staterna, de köper försäkringar mot default och behöver därigenom kräva högre ränta för att täcka försäkringskostnaderna, eller så gör de ingenting. Det kan bli mycket intressant vad som händer om CDF:er förbjuds mot EU-stater. Kommer någon våga låna ut alls om det policy-mässigt är förbjudet att ta en försäkring på det? Det är lite som att säga ”den här motorvägen är HELT säker! vi lovar! Och för att visa hur säker den är så har vi förbjudit dödsfallsförsäkringar om du ska köra där (eftersom vi inte har råd att betala försäkringspremien)”

    • 8 maj, 2010 at 12:41

      Philip, det sista gäller väl redan för kärnkraftverk?

  7. kalle
    8 maj, 2010 at 12:39

    ”ett sammanbrott är kaos och konflikter”

    Inte nödvändigtvis. €U liknar i allt stadigare kurs Sovjet fast med nyliberalismen istället för kommunismen som ledstjärna och med ”€” i stället för hammaren och skäran som symbol.

    Upplösningen var inte så illa som man kunde föreställa sig av en sådan union och de 70 år den varade. Det kaos och konflikter som uppstått där består nästan uteslutande av aggressiv utländsk inblandning då västmakterna passade på att flytta fram sina positioner (NATO&€U), installera lydregimer, stödja lokala perifera terrorister och bygga militärbaser i geopolitiska syften. Denna utveckling har nu mycket avstannat och rullats tillbaka i takt med att Ryssland återtagit sin historiska styrka och roll i regionen.

    I Europas länder ligger inte minnet av självständigheten 70 år tillbaka i tiden utan det mesta av den administrativa infrastrukturen finns intakt och kan återupptas där det slutade.

    • Martin Forsman
      8 maj, 2010 at 13:35

      Du har helt rätt i EUSSR än så länge har stora möjligheter att klara en upplösning utan större problem, MEN då måste den ske snarast innan federalisterna lyckats utnyttja ’krisen’ till att binda staterna än närmare varandra och därmed fullborda €Us övergång från en sammarbete till en federal ’superstat’.

      Sovjetunionens fall fick dock katastrofala följder för de stater som en gång utgjorde landet från jättarna Ryssland och Ukraina till mikrostaterna i centralasien. Ryssland har som enda land i fd Sovjetunionen lyckats resa sig ur kaoset genom sina enorma naturtillgångar och en hårdhänt nationalistisk politik.

      Vad gäller €U så finns det som sagt fortfarande tid att vända utvecklingen men då måste det ske något snarast.

  8. 8 maj, 2010 at 12:44

    Jinge, Tyskland bröt stablitetspakten för några år sedan utan konsekvenser. Däremot fick det redan fattiga Portugal betala böter ur sin redan dåliga ekonomi. De rika klarar sig alltid.

  9. nature
    8 maj, 2010 at 15:51

    Det är kännbar ekonomisk politik som gäller nu för Greklands medborgare!

    Lönerna skall frysas till 2014 (tror jag det var? …) samt en 25% lönesänkning för statliga och kommunalatjänsterlöner. Till detta blir det en rejäl servicesänkning från satens sida samt höjningar på den privat sidaan samt höjda egen avgifter..

    Klart som FAN att folk blir förbannade! Det skulle jag också bli! Grekland har levt över sina tillgångar, heter det; men en vanlig fattig grek, KAN inte göra av med MER pengar än vad han/hon har i sin plånbok och det är inte mycket. Tänk på det!

    • Martin Forsman
      8 maj, 2010 at 17:10

      Tror det skulle vara enklare för grekerna att acceptera sina försämrade levnadsvillkor om de styrande politikerna också försämrade sina. Det verkar dock som väntat inte vara fallet.

  10. Torsten (orginalet)
    8 maj, 2010 at 18:04

    Många här skriver att det inte kan vara folkets fel att Greklands statsfinanser är kaputt. Det är säkert sant, och ansvariga måste då pekas ut och straffas.
    Men det hela verkar ju ha handlat om en långvarig överbudspolitik kombinerat med bristen på fungerande administration, dvs att beslutade skatter inte betalas. Att börja driva in skatterna eller dra in uppenbart orimliga förmåner har varit lika med politiskt självmord.

    I det här läget är EMU en välsignelse. Vad EMU:s medlemsstater i praktiken gör är att ställa sig själva som borgen för grekiska lån, och det är väl i det läget ganska naturligt att borgenärerna ser till att lånen kan betalas tillbaka.
    Utan borgenärer skulle teoretiskt Grekland kunna gå i bankrutt, något som skulle drabba såväl greker alla andra europeer mycket hårt. I praktiken skulle IMF gå in och för överskådlig framtid göra Grekland till USA:s trogna bananrepublik. Det är knappast vänsterpolitik!

    Det är klokt att fortsätta slåss för ett starkt EU. Det är dessutom klokt att slåss för ett starkare EMU, bl a eftersom det skapar möjlighet till den här formen av interventioner.
    Alternativet -en allenarådande dollar – är förfärligt!

  11. Sara G
    9 maj, 2010 at 14:36

    Jag tror att alla dessa kriser mest har med en cynisk omfördelning – stöld – av pengar att göra. Till syvende och sist blir det alltid skattebetalarna som får stå för marknadens kalasande och ystra penningpolitik.

Comments are closed.