Introduktion: Denna artikel har skrivits av Peter Ford, tidigare brittisk ambassadör i Syrien, kan träffande beskrivas som ”12 lögner de berättar för att bedöva dig inför den kommande bombningen av Syrien (The Dirty Dozen: 12 lies they tell you to anaesthetise you for the upcoming bombing of Syria.”) Artikeln har publicerats 14 september The Bluffer’s Guide to Bombing Syria. Den har översatts av Christine Vaple.

* Nyligen publicerades en intervju med Peter Ford av Syrian Girl.Syrian Girl intervjuar förre brittiske ambassadören Peter Ford

* Observera att artikeln skrevs och publicerades före avtalet om att upprätta en demilitariserad zon i Syrien. Folkrättsvidriga bombningar av USA och allierade riktade mot den syriska regeringen – troligen främste bekämparen av terrorism i världen – har skett tidigare och tydliga varningar om att detta skulle ske igen var aktuella enligt media. Bombningarna är nog uppskjutna men stor risk finns att de sker i ett senare läge. Särskilt om Syriens armé har framgångar i kamp mot terrorismen.

Artikeln.
De brittiska och amerikanska regeringarnas propagandafabriker – talespersoner, media, tankesmedjor – arbetar övertid med att sprida ”samtalspunkter” för att rättfärdiga den kommande storskaliga bombningen av Syrien under förevändning av at förbjudna vapen används.

Här är en guide från en f.d. insider om de 12 största av dessa lögner.

1. Det finns fler barn än jihadister i Idlib. Nu råkar det vara så att denna pärla av moralisk utpressning är osann. Det finns dubbelt så många jihadister (cirka 100 000) som spädbarn (0-1 år) (55 000). Vad är då avsikten med detta påstående? Försök inte befria ett område med jihadister eftersom du då kan skada många barn? Den västerländska koalitionen tog knappast hänsyn till detta när man jämnade Mosul och Raqqa med marken för att krossa ISIS. Man drar fortfarande ut spädbarn ur rasmassorna i Raqqa.

2. Rapporterna [om den överhängande ”attacken” med kemiska vapen] måste vara sanna eftersom Assad har gjort det förut. Falskt.

Sedan 2013, då Assad gav upp kemiska vapen under överinseende av Organisationen för Förbud mot Kemiska Vapen (OPCW), har OPCW inte besökt platserna för påstådda attacker i jihadist-kontrollerade områden, men har accepterat ”rapporter” från projihadistiska organisationer som de Vita Hjälmarna och Syrian American Medical Society, tillsammans med ”bevis” från fientliga underrättelseorgan.

När det gäller den enda plats som OPCW besökte, Douma, sa de i sin rapport att de inte hittat några bevis på sarin, inga konstiga spår i något blodprov som tagits från ”påstådda offer” (deras term), inga kroppar och bara tvetydiga bevis av användning av klor.

3. OPCW-rapporten om Douma var bristfällig, eftersom ryssarna och syrierna orsakade förseningar. Falskt. Som dokumenterat i OPCW-rapporten orsakades förseningar av FNs byråkrati och jihadistiska prickskyttar. Inspektörerna säger inte att undersökningsresultatet i någon betydande grad ogiltigförklaras av förseningen.

4. Assad använder kemiska vapen eftersom de skrämmer ett stort antal människor på flykten. Falskt. Det gör de inte. Detta desperata argument basuneras ut för att motverka det faktum att Assad skulle behöva vara dum för att använda kemiska vapen, medveten om vad resultatet skulle bli och att han skulle uppnå minimal militär nytta. Hittills har inte någon av de påstådda kemiska attackerna orsakat någon utvandring större än flykten orsakad av de legendariska ”oljefatsbomberna”. Doumainvånarna var, enligt egna vittnesmål till västliga journalister, till och med omedvetna om att det kunde hade skett en attack tills de hörde om det i media.

5. OPCW kommer inte att kunna undersöka eftersom det inte kommer att vara säkert. En svag ursäkt för att föregripa uppmaningar att fastställa fakta innan man bombar. Turkarna eskorterar västerländska journalister till Idlib. De har hundratals trupper där och jihadisterna knäböjer för dem eftersom de kontrollerar all logistik. Turkarna skulle kunna eskortera OPCW. Och skulle inte jihadisterna vara mer angelägna än någon annan för inspektörerna att besöka, om deras påståenden var sanna?

6. De förestående bombanfallen syftar inte till regimskifte. Falskt. Planen är att hugga huvudet av den syriska staten med angrepp på presidenten. Om detta misslyckas är syftet att göra Idlib till ett gungfly för ryssarna. Vad som helst för att beröva Assad och Putin seger, oavsett om det förlänger kriget.

7. Allt är rysk desinformation. Visst, som vapeninspektörerna före Irak-kriget, som sa att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak. Verkligheten: Ryssarna har goda underrättelser om vad västmakterna med sina jihadist-klienter har för avsikter, och avslöjar deras skenmanövrer.

8. Det kommer inte att finnas tillräckligt med tid för parlamentarisk debatt. Dra den om Rödluvan också! Verkligheten: Regeringen är livrädd för en upprepning av 2013 när Labour och 30 modiga Tory-parlamentariker röstade mot bombning, vilket ledde till att Cameron och sedan Obama backade.

9. Parlamentsledamöterna kan inte få veta vad som planeras eftersom det skulle äventyra personalens säkerhet. Hur lågt kan man sjunka? Att låtsas vara bekymrad över flygblad när det egentligen handlar om att hålla folket i okunnighet om hur stora angreppen kommer att bli.

10. Det kommer att bli massakrer, blodbad eller ”folkmord”. Falskt. Vi hörde all denna hysteri före Aleppo, före Östra Ghouta och före kampanjen i söder. Allt mycket överdrivet. Syriska arabarmén har inte varit ansvarig för en enda massaker, medan jihadisterna har varit ansvariga för många (Källa: kvartalsrapporter från FNs oberoende undersökningskommission om Syrien).

11. Människorna har ingenstans att ta vägen. Falskt. Ryssarna har öppnat säkra korridorer, men jihadisterna låter inte folk ge sig av. De kan fortfarande lämna mot den norra gränslinjen som Turkiet kontrollerar, där det finns läger, och många (inklusive jihadistiska krigare) kommer att tillfälligt kunna gå in i Turkiet.

12. Vi kan inte berätta vilka väpnade grupper vi stöder eftersom det skulle göra dem till mål för Assad. Verkligen? Tror du inte att han vet? Är det inte för att Den som bestämmer är livrädd för att det ska komma ut att vi har stöttat några riktiga halshuggare?