Dödläge i svensk ekonomi!?

Denna artikel är skriven 10/9, dagen efter valet, av den marxistiske ekonomen Michael Roberts. Mycket intressant perspektiv tycker jag. Den har publicerats på hans blogg Sweden in deadlock. Artikeln har översatts av Björn Nilsson, som också publicerat den på sin blogg Sverige i dödläge

Sverige har länge varit ”blandekonomins” affischnamn, den socialdemokratiska staten där kapitalismen är ”formad” för att ge en välfärdsstat, jämställdhet och anständiga arbets- och levnadsvillkor för majoriteten. 2018 års valresultatet har lagt den historien åt sidan.

I valet förblev socialdemokraterna, ”blandekonomins” förmodade fanbärare, det största partiet med drygt 28 procent av rösterna. Men detta var dess lägsta andel i val sedan 1908. Det viktigaste kapitalistvänliga partiet, de så kallade Moderaterna, förlorade också röster och fick 19,7%. Hugget genom båda dessa partier, som har alternerat i decennier i regeringen, var uppgången för de så kallade Sverigedemokraterna (en oxymoron), ett anti-invandrarparti med nynazistiska rötter som fick 17,7 procent. De mindre partierna i mitten-högern och vänstern vann också – Vänsterpartiet gick upp till 8%. Mittenpartiet De gröna kördes över och misslyckades nästan med att få de 4% som behövs för att komma in i riksdagen. De två allianserna med socialdemokratin och de mer företagsvänliga partierna ligger båda på omkring 40% av rösterna – vilket ger Sverigedemokraterna maktbalansen i den nya riksdagen. Sådant är dödläget.

Det var emellertid en illusion att Sverige var en ”tredje väg” mellan ohejdad frimarknadskapitalism och kommandoekonomisk autokratisk kommunism. Den svenska arbetarrörelsens stora vinster i början av 1900-talet har långsamt blivit omkastade. Och efterkrigstidens omdirigering av en del av vinsten i svensk teknik och tillverkning till offentliga tjänster (ägd av en handfull familjer) slutade för årtionden sedan. Precis som i andra kapitalistiska ekonomier har neoliberalismens politik – en återgång till fria marknader, låg beskattning för rika och företag, nedskärningar i välfärdsstaten och reallöner, ökad ojämlikhet mm – verkat i Sverige sedan mitten av 1990-talet.

Varför infördes neoliberal politik i Sverige? Liksom i andra kapitalistiska ekonomier föll kapitalets lönsamhet kraftigt från mitten av 1960-talet (till mitten av 1990-talet när det gäller Sverige). Efter en kreditboom som kraschade, och en stor bankkris, gjorde Sveriges berömda tillverkningssektor en kraftig djupdykning. Det var då som Sveriges stora partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, antog en strikt politik för att öka vinstkvoten på bekostnad av välfärdsstaten och offentliga tjänster.

Sverige må fortfarande ha en mer jämlik inkomst- och förmögenhetsfördelning än USA och Storbritannien, men den är ändå mycket ojämn – och ojämlikheten har ökat snabbast sedan 1990-talet av alla avancerade kapitalistiska ekonomier. År 2012 var den genomsnittliga inkomsten för de högsta 10% av inkomsttagarna 6,3 gånger högre än för de nedersta 10%. Detta är en ökning från ett förhållande på cirka 5,75 till 1 år 2007 och ett förhållande på cirka 4 till 1 under en stor del av 1990-talet. Sveriges rikaste 1% av löntagare såg sin andel av den totala inkomsterna före skatt nästan dubbleras, från 4% 1980 till 7% under 2012. Inklusive realisationsvinster uppnådde intäkterna i den högsta percentilen 9% under 2012. Samtidigt sjönk den högsta marginalinkomstskatten från 87% 1979 till 57% 2013.

I Sverige, som i de flesta andra nordiska länder, har skattereformer under 1990-talet minskat skattetrycket för rikare hushåll, t.ex. genom att minska kapitalbeskattningen och sänkning eller slopande av förmögenhetsskatt. Samtidigt har det varit nedskärningar i sociala förmåner för de fattiga.

Det som inte ofta är känt är att Sverige inte längre ligger främst då det gäller offentliga tjänster. Landet är en av världsledarna i att låta offentliga tjänster som tillhandahålls av den privata sektorn betalas av regeringen. Ungefär en tredjedel av alla svenska gymnasieskolor är så kallade ”friskolor”, de flesta drivs av vinstdrivande företag, medan cirka 40 procent av primärvården är privatägd.

Offentliga tjänster har outsourcats till nackdel för kvaliten. Svenska skolan har gått från att vara en av världens bästa i internationell ranking till ”en av de mest mediokra”.

Sverigedemokraternas uppkomst följer mönstret av så kallad populism som vi har sett i Tyskland, Frankrike, Italien, Danmark och andra EU-länder, liksom med Brexit i Storbritannien och Trump i USA. Det är en produkt av kapitalismens misslyckande att leverera efter slutet av guldåldern i mitten av 1960-talet, men särskilt efter den globala finansiella kraschen, den stora recessionen och den efterföljande långa depressionen.

Svensk kapitalism, ungefär som Tyskland (fast mycket mindre), har presterat bättre än de flesta andra kapitalistiska ekonomier sedan 2008. Men även i Sverige har den ekonomiska tillväxten minskat de senaste decennierna och särskilt sedan 2008.

Arbetslösheten må vara låg enligt EU-normer, men den officiella siffran döljer personer i arbetsprogram (tysk stil) och de som går på sjukpenning. Liksom i Tyskland är många jobb nu ”osäkra” och lågavlönade, särskilt i små samhällen. Och det har skett en betydande minskning av de offentliga utgifterna till sjukhus, skolor, bostäder, pensioner och transport.

Och sedan är det invandringen. Över 600 000 invandrare från Mellanöstern har kommit in i landet sedan den syriska / irakiska katastrofen (graf nedan). Många invandrare är unga ensamstående män och de har hjälpt kapitalistiska företag och statssektorn att övervinna en akut arbetsbrist för lågkvalificerade arbeten. Andelen invandrare per invånare är dock mycket högre än i någon annan europeisk ekonomi och det har ökat trycket på de offentliga tjänsterna som redan drabbas av neoliberala åtgärder.

Det har varit en massiv bostadsboom driven av låga räntor och kredit. Det har gynnat mellan- och överklassen, men arbetarklassen och invandrare kämpar för ordentligt boende (diagram – väntetid för hyreslägenhet i Stockholm).

Sverige växer fortfarande mycket snabbare än mycket av övriga Europa, men det är mycket beroende av tillväxten av världshandeln och styrkan i den ekonomiska aktiviteten i Europa. Den starka tillväxten har åter drivits med en krediteldad konsumentbom, som under 1980-talet, liksom av extravärdet från invandrararbetet.

Stockholm har den näst högst uppblåsta bostadsmarknaden i världen, medan banksektorn blomstrar. De svenska bankerna har för närvarande tillgångar som är fyra gånger den nationella BNP, tvåa enbart efter Schweiz. 1980-talet upprepar sig.

Den reala BNP-tillväxten verkar stark på över 3% per år. Men om man eliminerar effekterna av extra invandrares arbetskraft är den reala BNP-tillväxten per person mycket lägre (under 1% år 2017). Den reala tillväxten per capita bedöms i genomsnitt bli endast 1% under fram till till 2026, enligt Konjunkturinstitutet.

De små samhällena i Sverige har upplevt låga löner, sämre tjänster och en tillströmning av nya invandrare. Detta var grogrunden för Sverigedemokraternas rasistiska och nationalistiska budskap om ”Sverige åt svenskarna”. Socialdemokraterna betalar nu för sitt stöd till kapitalismen och den neoliberala politiken de senaste 20 åren.

Michael Roberts är en marxistisk

  13 comments for “Dödläge i svensk ekonomi!?

  1. 22 september, 2018 at 09:39

    Affärsvärlden skriver under rubriken ”Svensk tillväxt skrivs ned rejält” Affärsvärlden
    ”De senaste årens högkonjunktur har varit svagare än vad som först beräknats, visar färska siffror från Statistiska centralbyrån. Tillväxten i det andra kvartalet skrivs också ned. ”Dagens nedrevideringar var större än vad de flesta hade räknat med”, säger Nordeas chefsekonom Andreas Wallström.
    Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) ökade med 0,8 procent under det andra kvartalet 2018 jämfört med kvartalet före. På årsbasis steg tillväxten i Sverige med 2,5 procent.
    Sett till tidigare preliminära beräkningar är dagens siffror från SCB tydliga nedskrivningar vad gäller farten i svensk ekonomi den senaste tiden.” Denna bedömning uppfattar jag som ett stöd till Roberts bedömning.

  2. Bertil Carlman
    22 september, 2018 at 09:48

    Tänk, Anders, om vi bättre visste hur vi, och många(?) andra, skall göra, för att effektivare få det svenska folket att klart se alla de fakta som pekar på vart Sverige är på väg! Se fakta och ta dem till sig, samt förstå att det är marknadsekonomin och inte invandringen som är problemet. Tänk om jag visste det lika bra som jag numer vet, hur man på bästa sätt för fjortonåringar förklarar Pythagoras’ sats.

  3. Fred Torssander
    22 september, 2018 at 13:02

    Dödläget är ett brott med en enastående utveckling – av allt att döma ända sedan 1870-talet – och det torde dröja innan detta tränger igenom. En illustration kan dock göras ganska enkelt genom att jämföra antalet (producerade) arbetade timmar per sysselsatt med antalet (konsumerade) arbetstimmar per innevånare. En sådan jämförelse visar också på de tre liknande förändringarna i svensk utveckling. Efter första världskriget, inför andra världskriget och 1990-4. http://www.fredtorssander.se/fredpress/2018/09/05/restaurationen-i-borjan-av-1990-talet-slutpunkten-for-den-svenska-kapitalismens-tillvaxtsaga/

    • 22 september, 2018 at 13:50

      Tack för hänvisning till din mycket intressanta artikel som jag uppmanar alla att läsa.

    • arbetarklass
      23 september, 2018 at 00:49

      Artikeln är säkert bra men jag saknar den där sammanfattningen på slutet som visar vad undersökningen kommit fram till.

  4. arbetarklass
    22 september, 2018 at 13:13

    Det ser ut som vi går mot en borgerlig Alliansregering med passivt stöd av Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna har genom sin förstärkta vågmästarroll stora möjligheter att driva de röda och miljöpartiet bort från maktpositionerna. De nyliberala reformerna är redan genomförda så jag är inte särskilt orolig för framtiden. I en sådan situation har jag svårt tänka mig påståendena i inlägget ovan blir så särskilt relevanta utöver tröstnapp för de fåtal som fortfarande drömmer om socialismen. Att skolresultaten havererat tror jag inte beror på ett fåtal friskolor. Snarare är det ett resultat av det kravlösa samhället. Lärarinnan har inte längre någonting att säja till om och har hon tur så klarar hon sig undan utan att bli våldtagen av någon gymnasieelev.

    Personkryssen på valsedlar tror jag nu för första gången kommer få betydelse. Det har vid det senaste valet visat sig hur personer med namn från Mellanöstern kryssat sig upp till topp-positioner på listorna och tvingat tillbaka partiernas tänkta påläggskalvar och andra namn som toppat listorna. I våra kyrkor sitter gamla tanter och timida herrar och knäpper sina händer och ber till Gud men inte så mycket mera. I vår kultur är kyrkan skild från politiken. Jag börjar bli rädd för socialismen. Rädslan består i att socialisterna gör hela samhället politiserat med sig själva som högsta makthavare. En sådan diktatur vill jag inte leva i. I Venezuela har visst socialisterna förstört hela produktionsapparaten. Kaos gör en migrationsvåg liknande den vi i Europa har fått från kriget i Syrien.

    https://www.svt.se/opinion/leon-poblete-och-miguel-santos-om-venezuelas-kollaps

    • 22 september, 2018 at 13:58

      Just under nyliberalismen har kriget om marknader och naturtillgångar ökat, följt av flyktingströmmar, följt av ökat stöd för SD, vilket du kanske tycker är bra. Genompolitiserat var ordet. Socialismen kan också kallas genompolitiserad, men mer fredlig, mer demokratisk och mer mänsklig. Sök och läs t.ex. blogginlägg här om socialism – du kan söka på ordet under kategorier i högerspalten. Vetenskapsrådet har påtalat att privata skolor inte alls är någon fördel.

      Men är det inte dags att ersätta din prosocialistiska bloggadress med en prokapitalistisk?

      • arbetarklass
        23 september, 2018 at 00:37

        ”Men är det inte dags att ersätta din prosocialistiska bloggadress med en prokapitalistisk?”

        Jag tänker inte så mycket på det men du kanske tycker den är provocerande?
        I så fall kan jag berätta att den varit provocerande hur jag än använt den tidigare. Jag tror det är så att kommunism provocerar människor. Väcker människans ilska. Antingen ilska mot det som kommunismen vänder sig mot eller ilska hos dem som på något sätt känner sig hotade av kommunismen. Kommunism är säkert fredlig om alla är kommunister men så lär det aldrig bli.

        • 23 september, 2018 at 06:50

          Tack för uppgifterna om bloggadressen. Tänk på att den kan förleda. Man kan tro att du är socialist, men så är det ju inte.

          Kanske något att publicera.

          Klart att många är negativa till kommunismen. Dels pga av felaktigheter i kommunispartiers och socialistiska staters politik (lmedan många idag blundar/förleds av kapitalistiska staters politik och krig) och dels av den helt dominerande klassideologin i samhället. Kapitalismen är den enda vägen, och kommunismen är då dålig (fast vi har inte sett några kommunistiska stater). Många människor är dock för någon slags socialism, bl.a. i kapitalismens kärnland USA. Läs detta! Är demokratisk socialism den amerikanska drömmen?

          • arbetarklass
            23 september, 2018 at 13:49

            Så här i backspegeln kan jag konstatera att Sveriges nyliberala omdaning inte enbart var dåligt. Vi har till stora delar blivit av med det gamla ”byråkratsverige” som många och inte minst borgarna klagade på då. Visst finns brister i det också men ytterst få vill nog ha den energislukande samhällsapparaten tillbaka. Jag tror kommunikationen mellan statens institutioner och folket förbättras sedan det byråkratiska maktspråket avskaffats. Jag är som sagt inte liberal men den liberala demokratin kan ha vissa positiva poänger.

            • 24 september, 2018 at 15:08

              Du har ”tyckt till”. ”Antalet statsanställda minskade något under 1990-talet för att sedan ligga relativt konstant under 2000-talet. Antalet statsanställda har sedan ökat successivt varje år sedan 2008. Antalet är nu nästan lika stort som det var 1995.” Uppgifter från Arbetsgivarverket
              1995 var det 264 000 statsanställda, vilket fram till 2006 (S-regering) minskade till 242 000, för att sedan under Reinfeldt öka till 251 000, och under Löfvén till 261 000.

    • 22 september, 2018 at 15:48

      Jag har lagt upp ytterligare ett par illustrativa diagram på min blogg. De kanske kan få dig att svettas igen. Att nyliberaler (vare sig de uppträder under rätt etikett eller som socialdemokrater) kan driva en produktiv politik är tveksamt. https://bjornbrum.blogspot.com/2018/09/fler-diagram.html

    • Kerstin Stigsson, medlem i Sveriges Kommunistiska Parti
      23 september, 2018 at 12:38

      Du ska nog lyssna på Michael Moore på den här länken:
      https://www.democracynow.org/2018/9/21/michael_moore_v_donald_trump_in
      Arbetarklassen har inget att vinna på att rösta fram sådana som Trump. Trump – och Åkesson, Putin, etc – är detsamma som etablissemanget. De har samma åsikter om kapitalismen som etablissemanget. De är alla nyliberala och vill verka för hålla arbetarklassen på plats. Trump har skaffat sin egen förmögenhet genom att trampa på arbetarklassen. Sådana som han – kapitalet – struntar totalt i demokrati. Det eftersom de är vana vid att vara diktator på deras företag. Det finns ingen demokrati i företag. Om företaget vill sparka dig i morgon, eller ge dig sämre lön – eller t o m ingen lön – så är det inget som hindrar honom från att göra det.
      Moderaterna har alltid sagt att kommunister har mer gemensamt med de högerextrema. Men se vilka som nu närma sig SD. Inte är det kommunisterna – utan moderaterna. Vilket vi hela tiden har påtalat. Moderaterna och det högerextrema SD är två gren av samma borgerliga träd.
      Så om du är arbetarklass ska du nog vara orolig för framtiden.

      Så du vill alltså tvinga på barn att be och sjunga kristna psalmer i skolan, och ha moralism? Förmedla kristna värderingar i skolan och på arbetsplatser och i samhället i övrigt?

Comments are closed.