Är det kyrkan eller gudstron som förändras?

Som många av besökarna på denna sida har märkt så är undertecknad intresserad av kyrkor. Det beror inte på någon allmän kyrklighet, eller för den delen någon gudstro. Tvärtom, jag är en övertygad ateist och gudsförnekare, och det gäller oavsett religion. Någon gud får inte plats i mitt liv utan jag ser vår tillvaro på planeten som ett resultat av evolutionen, vi började som någon sorts encelliga amöbor i havet och har genom årmiljonerna utvecklats till människor, alla skapelseberättelser till trots.

Mitt intresse för kyrkor, eller kyrkor som miljöer, beror istället på historiens vingslag. Äldre kyrkor kan i många fall vara närmare tusen år gamla, något som för med sig att tiden avsatt allehanda slags spår. På bilden här så syns spåren i form av kyrkans form och arkitektur, men främst genom ett arbete med kyrkans dekor som från början utfördes av Albertus Pictor någon gång slutet av 1400-talet eller första åren på 1500-talet.

De äldre kyrkorna är ofta väl under-
hållna fornminnen, något som ofta understryks av adelsätternas begravningssköldar eller deras gravar som ofta finns under altargången eller i speciella gravkor. Ser man tillbaka på Stockholms tidiga historia så finns det ytterst få riktigt gamla lämningar. Svea Hovrätts administrativa lokaler på Riddarholmen har ett lågt beläget personalrum som härrör från det Gråmunkskloster som funnits där tidigare.

Tittar man däremot på länets äldre kyrkor så finns det en hel del med anor som är äldre än de bevarade delarna av Gråbrödramunkarnas kloster. Att kyrkorna dessutom används betyder att de är uppvärmda året runt och att det finns någon slags kontinuerlig verksamhet på platsen. Således tjänar historieintresserade på att kyrkorna sköts om och bevaras.

Mina kyrkobesök har också lett till andra kunskaper än de som rör bevarade delar från äldre tider. Det har också fört med sig en ständig undran över folks kyrklighet. Jag har ofta kommit i anslutning till att högmässan avslutas eftersom jag vet att kyrkan då är öppen, men varje gång besökarna lämnar kyrkolokalen så kan jag konstatera att antalet gudstjänst-
besökare är mellan tio och arton stycken om man undantar präster, kyrkovaktmästare, organist och församlingens egna funktionärer.

Den mest absurda kontrasten var när jag besökte en annan gammal kyrka än den i Ösmo. Då var det ungefär tio besökare varav två förutom predikanten hade prästkrage. Det rörde sig således om prästvigda som jag förstår saken. Det begränsar skaran av den vanliga sortens kyrkobesökare till sju eller åtta personer, företrädesvis äldre damer.

Det finns två sidor av dessa små empiriska studier. Den ena är givetvis konstaterandet att högmässan har förlorat sin roll i det svenska samhället. Kyrkorna har ofta plats för flera hundra besökare men har endast i undantagsfall fler än vad som fyller en bänkrad. Ser man då bakåt i tiden hundra år så blir kontrasten extrem. Visst kan man konstatera att kyrkan hade mer makt över folks vardag på den tiden, och det är säkert en viktig del av förklaringen. Men det huvudsakliga skälet till att kyrkorna står tomma är förstås att gudstron minskat.

En annan tendens som jag sett tecken på är att kyrkorna i vissa förorter har fler invandrade besökare än vad de har av oss infödda svenskar. Kristna invandrare som kommer hit har ibland en starkare tradition som gäller kyrkobesök, något som är notabelt trots att en majoritet av dessa inte ens tillhör vår egen protestantiska del av kristenheten. Jag har också besökt moskén på söder i Stockholm i anslutning till fredagsbönen. En händelse som måste vara varje svensk prästs våta dröm, över tusen besökare samlas till bön något som knappast inträffat i någon svensk kyrka på 1900-talet.

Som ateist kan jag givetvis vara nöjd med det faktum att den svenska kyrkans roll tycks bli mindre för varje år som går, samtidigt kan jag känna en spirande oro över det faktum att så många kyrkor faktiskt är levande fornminnen och kulturminnes-
märken. Nyare kyrkobyggnader kan kanske göras om så att de passar andra sorters samfund, men hur kommer det gå med de äldre kyrkorna?

Och vad säger kyrkans folk själva om denna utveckling, den måste rimligen oroa?

it , , , , , , , , , , , , , , ab svd dn

  18 comments for “Är det kyrkan eller gudstron som förändras?

  1. Mariam
    4 september, 2010 at 10:48

    Förhoppningsvis kommer utvecklingen när det gäller moskébesök att bli densamma som kyrkobesök. Integrerade människor som har arbeten har sällan tid för moskén. Och dagens besökares barn kommer inte att vara lika nitiska med dessa besök som föräldrarna. Jag har sett utvecklingen i enskilda muslimska familjer. Det finns en vrede hos tonårignar som tvingas leva på ett visst sätt för att religionen kräver det. Det första de kommer att kasta av sig om de får chansen är religionens krav.

  2. 4 september, 2010 at 10:48

    Moderaterna har tagit över rollen som husläkare och modern Jesus. De säger bara: ”Res dig upp och gå” och vips är den enbente tillbaka på jobbet.

    Skämt åsido. Svenska statskyrkan är på väg till sin egen begravning i och med vigseln av homosexuella. Det är bara frikyrkorna som i längden kommer att överleva.

  3. Al-Gharibah
    4 september, 2010 at 13:27

    Mariam

    Det kommer inte att hända, vet du varför? Jo för att en bön i moskén (inte fredagsbönen) tar inte mer än 5 minuter så visst har man tid med det även om man har ett arbete. Dessutom används moskéerna för religion-studier också vilket betyder mer besökare. Tänk också på att den diskrimineringen och islamofobin som muslimerna utsätts för i Sverige gör att muslimerna blir mer religiösa. Ju mer förtryck desto mer man håller fast vid sin tro. På 80-talet har man t. ex märkt att moskéerna i mellanöstern fått många besökare, från att bara ha några äldre till att ha mest unga som kommer dit 5 ggr/dagen för att be. Antalet blir mer och mer.

    • Mariam
      4 september, 2010 at 14:53

      Jo, men måste hitta en moské först och åka dit så dina fem minuter ger jag inte mycket för :-D och de ungdomar som var religiösa när de kom hit är allt annat än det idag. De hänger helst i ortens pizzeria, snackar bilar och körkort, sommarjobb och studier. Moskén har sjunkt långt ner i prioriteringslistan.

      I Mellanöstern knyts religionen mer och mer till motståndet mot diktatur och utländskt förtryck, därför samlas folk kring den, men den dagen det utländska förtrycket byts mot det religiösa, och när diktaturens rovdjur byts ut mot religonens, så kommer folk inte att finna sig i det.

      Om diktaturen i Tunisien eller Egypten jagar bloggare idag, blir inte folk plötsligt glada om det är muslimska grupperingar som gör det. Muslimernas förhållande tll Islam idag är långt mer komplicerat än många vill tro. Absoluta majoriteten av palestinierna idag stödjer exempelvis Hamas politiskt. Men jag är inte alls säker på att de kommer att göra det om Hamas byter ut PA:s diktatur mot mullornas. Folk kommer att slåss mot dem också tills ett vettigt alternativ åstadkoms. Och de kommer att slåss hårt för förtycket blir inte bara politiskt utan även personlig och det kommer åtminstone inte kvinnorna att tåla.

      • Al-Gharibah
        6 september, 2010 at 07:40

        Du har delvis rätt i att om moskén ligger långt borta så räcker det inte med fem minuters bön, då betyder det inte att det är fel på moskéen utan på att dessa personer inte hinner besöka dem.

        Om återvändningen till moskéerna och att vara religiös i mellanöstern hade med motståndet mot diktaturerna att göra hade man blivit religiös sedan 1929 och inte på 80-talet. Diktaturerna i mellanöstern har inte börjat förtrycka folket sedan 80-talet eller hur? Jag kan inte hävda att den politiska delen inte spelar någon roll, religionen islam lär om att man skall stå emot orättvisor men det är inte hela sanningen. Mellanöstern går igenom en sahwa-period, dvs att återvända till religionen och majoriteten av muslimerna där vill ha kalifatet igen.

  4. sörmlänning
    4 september, 2010 at 14:22

    På medeltiden och långt framåt var folk tvungna att ha samma religion som kungamakten. Detta för att kyrkan var en utmätkt kontrollfaktor för makten.
    Och kyrkotvunget var inget annat än kroppsbesiktning och sinneskontroll av folket. Och allt eftersom logiken tränger undan dogmen så tappar t.ex. treenigheten sin logiska förklaring. Den fastställdes ju på 300-talet i biskopskoncilium genom omröstning. Sedan har bibelns båda delar motsägande budskap – vilket skall gälla? Det fanns fram på 1000-talet en annan kristen kyrka, som enbart erkände Jesus som profet. Men den bekämpades och utplånades med svärdet. Redan där ser man att kristna kyrkan förskjunkit till en intressegrupp och övergett grundprincipen i all religion att endast vara inriktad på evigheten. Hur nu den ser ut?

  5. Gösta Berling
    4 september, 2010 at 15:11

    Nedanstående kommentarer grundas i statistik för Svenska Kyrkan 2009 : http://statistik.svenskakyrkan.se/statistik/SokStatistik.aspx

    * Sveriges innevånarantal 9340682. Medlemmar i Svenska Kyrkan 6664064. Det betyder att drygt 71,3% av befolkningen är medlemmar. Jag vet inte hur många som tillkommer om man lägger på övriga kristna samfund och kyrkor, har inte den statistiken tillgänglig, ej heller statistik rörande utomkristna religionsbekännare, en gissning kan vara att över 90% av Sveriges befolkning tillhör något religiöst samfund.

    * När det gäller Svenska Kyrkan företogs i fjol sammanlagt 18439778 gudstjänstbesök. Dvs varje svensk, kyrkotillhörig eller ej, småbarn och sjuka inräknade,, deltog i genomsnitt i cirka 2 gudstjänster. (Räknar man nominella kyrkomedlemmar blir summan drygt 2,7 gudstjänster på ett år – vilket dock inte riktigt stämmer, eftersom några gudstjänstdeltagare sannolikt inte var medlemmar …) Givetvis skiljer sig siffrorna ganska mycket mellan olika landsdelar, enligt alla bedömningar är stockholmsområdet bland det mest sekulariserade.

    * Jag har inga uppgifter om övriga kyrkors statistik, en kvalificerad gissning är att det totala antalet gudstjänstbesök är minst det dubbla, kanske tredubbelt. Lägger man dessutom till övriga religioners gudstjänster blir det förstås ännu betydligt mer.

    * För några år sedan konstaterades att det var fler som deltog i gudstjänster än i idrottsarrangemang på ett år, har ingen aning om det fortfarande håller, har inte hittat statistik från idrotten. Många tror det inte, men man har nog stirrat sig blind på ett relativt litet antal idrottsarrangemang som drar många tusen, men antalet kyrkor/kapell/gudstjänstplatser är så oerhört många fler än idrottsarenorna, och man har dessutom oftare arrangemang där än vad som förekommer på idrottsplatserna.

    * Det du Jinge lägger märke till är kyrkornas ”huvudgudstjänster”. Dvs de som oftast hålls på söndagar kl 11. Men statistiskt sett är dessa inte alls det som bär upp Svenska Kyrkans gudstjänstdeltagande ! Tvärtom, av totalt nästan 18,5 milj gudstjänstbesök är det endast 4940695 som företas på ”huvudgudstjänster”, dvs mindre än 27% … I Svenska Kyrkans statistik finns inte mindre än 22 olika gudstjänstformer, varav 8 är huvudgudstjänster. I dagligt tal tror många att det endast är högmässa, men det finns alltså ytterligare 7 sorters huvudgudstjänst och 21 andra gudstjänstformer totalt …

    * Det går naturligtvis att få fram statistik för en längre period, men jag har inte haft tid att gräva fram denna. Men gör man det finner man att gudstjänststatistiken går nedåt, dock är det huvudsakligen ”huvudgudstjänsterna” som drabbas, vissa andra gudstjänstformer står still eller ökar. Anledningen till detta tror jag är att många upplever att huvudgudstjänsterna till sin form talar ett annat ”språk” än det som förstås av gemene man idag. Men gå på t ex någon av Olle Carlssons gudstjänster, då får du en helt annan bild av kyrksamheten, han tycks ha hittat ett relevant språk för nutidens människor.

    * Ett annat sätt att förstå söndagarnas minskade kyrksamhet är att notera att förr brukade man ha begravningarna före eller efter högmässan och då deltog begravningsgästera i den också, fast många av dem inte skulle ha gjort det om det inte hade varit i anslutning till den begraning de ändå ville delta i…

    *Att minskad kyrksamhet skulle bevisa att själva troendet minskar går inte att bevisa. Den minskade kyrksamheten beror snarare på ett främlingsskap inför en del av formerna. Och en rädsla att inte bli betraktad som tillräckligt socialt korrekt. Men när svensken blir på örat, då släpper hämningarna och då vill han prata religion. Och i det läget är det inte så många som är ateister ! Ofta är det förstås en ”egen” religion, en blandning av traditionell luthersk protestantism, new age, religionsfilosofi, ”något bortom bergen, bortom blommorna och sången”, socialt engagemang, frikyrkosånger, egna tankar. Alltså inte dogmatiskt svenskkyrkligt, men definitivt inte ateism…

    * En intressant iakttagelse är ju att i vissa områden är inslaget av invandrade gudstjänstdeltagare mycket högt. Sett i ett globalt perspektiv ökar religiositeten, inte minst kristendomen. Det är vi i Europa, särskilt Norden, som går på tvärs. Vår (till det yttre) likgiltighet kan inte alls förstås av t ex latinamerikaner som i befrielseteologin finner sin inspiration till inte bara individens utan också samhällets omdaning till rättfärdighet.

    • 4 september, 2010 at 16:14

      Min första kommentar är att länken inte fungerar!

      Ja med statistik kan man bevisa praktiskt taget allt. Det är trots allt möjligt att det du redovisar kan stämma hyfsat, men talet om att fler går i kyrkan än på idrottsevenemang låter orimligt. Det är bara att fundera på Fotboll, Handboll, Basket, Ishockey, Bandy i alla divisioner och jag är övertygad om att Riksidrottsförbundet kan plocka fram siffror som överstiger kyrkans rejält. Och det UTAN att man tänker på Sverige – Ungern på Råsunda.

      Sedan vet jag inte vem Olle Carlsson är, vem är det? Var kan man lyssna på honom?

      Jo, jag vet att det finns ett antal andra gudstjänstformer oxo, tittar man på programmet för Ösmo/Torös församlingar/kyrkor så ser det ut så här:

      Ons 1/9 Kl. 19.00, Ösmo, Mässa och samtal, Mourath
      Sön 5/9 Kl. 11.00, Ösmo, Gudstjänst, Melin / Kl. 15.00, Torö, Gudstjänst
      Tis 7/9 Kl. 9.30, Ösmo, Tisdagsmusik
      Ons 8/9 Kl. 19.00, Ösmo, Mässa och samtal, Mourath
      Sön 12/9 Kl. 11.00, Ösmo, Konfirmationshögmässa, Mourath / Kl. 15.00, Ösmo, Konfirmationshögmässa, Mourath
      Tis 14/9 Kl. 9.30, Ösmo, Babykonsert
      Ons 15/9 Kl. 19.00, Ösmo, Taizémässa, Mourath INSTÄLLD
      Sön 19/9 Kl. 11.00, Ösmo, Högmässa, Mourath
      Ons 22/9 Kl. 19.00, Ösmo, Mässa och samtal, Mourath
      Tors 23/9 Kl. 11.30, Ösmo, Sopplunch i församlingshemmet
      Sön 26/9 Kl. 11.00, Ösmo, Högmässa, Flodin / Kl. 15.00, Torö, Högmässa, Flodin
      Tis 28/9 Kl. 13.30, Torö, Träff för daglediga i Snarberga
      Ons 29/9 Kl. 19.00, Ösmo, Mässa och samtal, Mourath

      Vad sjutton en Taizémässa är vete fåglarna, det låter lite lätt ekivokt, man kanske har missat något? Men jag tror att de besökssiffror du redovisar inkluderar allt. Begravningsgudstjänster, Bröllop ja rubbet. På något annat sätt kan jag inte förstå saken.

      Och ja, vissa invandrargrupper är flitiga kyrkobesökare, det såg jag i Botkyrka bland annat. Och ja, det är fullt möjligt att högmässan är lätt förlegad som samlingsform. Men mina siffror är inte redigerade för att jag ska få ”rätt”, så lågt deltagande har det varit på de ställen jag besökt. Och visst, andelen kyrkobesökare under femtio år har varit extremt lätta att räkna, ofta räcker det med ena handens ena finger.

      Egentligen bryr jag mig inte om hur många som går i kyrkan, men jag har definitivt ett intresse av att kyrkorna blir kvar, åtminstone de äldre kyrkorna. Kan f.ö. berätta att jag var i Katolska domkyrkan en dag för ett par år sedan, då var det en kvinna som var där och bad, f.ö. var jag ensam i lokalen och den är väsentligt rymligare än en modern svensk kyrka.

      Att minskad kyrksamhet skulle bevisa att själva troendet minskar går inte att bevisa.

      I vart fall inte med mindre än att man gör en mycket seriös undersökning av folks religiositet och sambandet med deras kyrkobesök. Jag har svårt att tänka mig att Svenska Kyrkan har något intresse av en sådan undersökning så den får vi nog vänta på. Personligen är jag övertygad om orsakssambandet.

      En intressant iakttagelse är ju att i vissa områden är inslaget av invandrade gudstjänstdeltagare mycket högt.

      Så är det definitivt. Sedan finns det dessutom vissa invandrargrupper som är extremt kyrksamma jämfört med oss infödingar. Men som sagt, nu fungerade inte länken till statistiken, dessutom skulle det vara intressant och veta vilka undersökningar som de facto har gjorts. Många av dessa borde finnas tillgängliga på nätet antar jag, jag antar dessutom att en hel del av det materialet inte talar emot min tes.

    • Christer W
      4 september, 2010 at 23:30

      ”* För några år sedan konstaterades att det var fler som deltog i gudstjänster än i idrottsarrangemang på ett år, har ingen aning om det fortfarande håller, har inte hittat statistik från idrotten. Många tror det inte, men man har nog stirrat sig blind på ett relativt litet antal idrottsarrangemang som drar många tusen, men antalet kyrkor/kapell/gudstjänstplatser är så oerhört många fler än idrottsarenorna, och man har dessutom oftare arrangemang där än vad som förekommer på idrottsplatserna.”

      Jag tvivlar stark på att ovanstående stämmer. Om man räknar bara avgiftsbelagda idrottsarrangemang som kan det nog stämma, men räknas alla idrottsarrangemang som sker i samhället in som t.ex. div 5, pojk- och flick-serier ser det nog annorlunda ut. I byn jag bor finns det en fotbollsplan som används minst 5 dagar i veckan och en kyrka som används 1 dag i veckan. I många byar finns det fotbollsplaner och månskensrinkar men inga kyrkor. De två frikyrkorförsamlingar som fanns här är nedlagda och deras kyrkorna är sålda.
      Runt om i landet läggs både ”vanliga”kyrkor, tabernakel, sions sal, kapell och allt vad de nu heter ner och säljs.

      Jag tror att många fler skulle undvika kyrkan om det fanns möjligheten att gör det t.ex. vid begravningar. Men jag kan tänka mig att kyrkan räknar in även begravningsgäster som besökande trots att de går dit av annat skäl än religionsutövning.
      Vad jag vet så finns det bara två kommunala begravningsplatser i Sverige, i Stockholm och om jag inte missminner mig så har Tranås kommunal begravningsplats.

  6. Gösta Berling
    4 september, 2010 at 17:50

    Mycket märkligt, för mig fungerar länken.

    Men pröva det här då :
    http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=100243&did=340416

    Då kommer du in på Sv Ks hemsida. Längst ner t h finns ”om Svenska Kyrkan”. På rullmenyn där kan du klicka på ”kyrkan i siffror”, kolla där, där finns nedladdningsbara filer som dessutom är mycket lättlästa och som innehåller statistik från 1990 och framåt (jag ser att jag hade marginellt fel på vissa siffror, det kan vara räknefel, eftersom min första länk ledde till de tretton stiften och jag fick lägga ihop siffra för siffra). Förändrar inget i sak dock. Man ser även att gudstjänstdeltagandet sjunkit märkbart nästan varje år och att det mest är huvudgudstjänsterna som tappar.

    Håller med om att jämförelsen med idrotten låter orimlig. Men tänk efter, hur många idrottsplatser finns det jämfört med kyrkor (frikyrkor, katolska och ortodoxa inräknade förstås) ? Jämför även hur ofta det anordnas något på respektive plats, då kanske inte påståendet blir lika orimligt! OBS att många offentliga gudstjänster hålls t ex som friluftsgudstjänster eller i Folkets Hus eller bygdegården eller kanske i ett hem i någon utby (där jag bor drar dessa mera folk än gudstjänsterna i kyrkolokalen …)

    Blev lite förvånad över att du inte känner till Olle Carlsson, så omskriven han och hans verksamhet är ! Han är kyrkoherde i Katarina, du kan hitta massor om honom på nätet, men bästa sättet är nog att besöka någon av hans allhelgonamässor, läs mer här :http://lotidningen.se/2009/04/23/olle-carlssons-himla-liv-som-prast/

    Taizémässa är en enkel, meditativ nattvardsgudstjänst som har sitt ursprung i kommuniteten i Taizé och som är mycket omtyckt inte minst av ungdomar. Googla så får du fram mer !

    I statistiken ingår förstås alla former av gudstjänst (utom privata husandakter). Således även t ex vigselgudstjänst, däremot naturligtvis inte bröllop, som är själva festen !

    • 6 september, 2010 at 14:30

      Hej! Den första länken fungerar bara för den som sitter uppkopplad mot kyrkans intranät. Misstänker att du gör det. Jinge – som stil tror jag du skulle gilla Taizemässan – en fransk ”uppfinning” (ett reformert kloster) som i vart fall i städerna brukar dra många yngre.

  7. sörmlänning
    5 september, 2010 at 06:10

    Författaren Adonis ger en intressant intervju i : http://www.atimes.com/atimes/Middle_East/IE08Ak05.html
    Mycket läsvärd vad gäller religioners framtid.

    • 5 september, 2010 at 06:30

      We [Arabs] have become extinct,” said Syrian poet Adonis in a March 11 Dubai television interview transcribed by the Israeli media monitor MEMRI,

      Översatt av den israeliska underrättelsetjänsten ??

    • Arabist
      5 september, 2010 at 11:57

      Värsta sörjan jag läst på mycket länge.

      När Adonis kom in på det förlag som gav ut hans första dikter var han klädd i pösbyxor och hade tofflor i fötterna. Från någon gudsförgäten bergsby blev han Adonis och flyttade till Beiruts faschonabla kvarter och därirån till Paris. Hans väg underlättades av ARABISKA läsare först och främst, fattiglappar som betalade sina surt förvärvade slantar för hans diktsamlingar. Och det är tacken? Att han förklarar em som utdöda? Hade araberna varit utdöda så hade han ruttnat i sina pösbyxor och mjölkat kor fram till idag.

      Adonis är idag en gnällspik av format och en mallgroda som ingen tål, precis som några andra av hans format, som Salim Barakt som har en bakgrund som inte är långtifrån Adonis.

      De har inte den blekaste aning om hur saker och ting är idag och de sitter och surar på sina höga hästar därför att inga diktatorer försörger deras dyra vanor.

      • 5 september, 2010 at 12:03

        Framförallt är översättningen gjord av – Memri…

      • N
        5 september, 2010 at 12:14

        Jepp, Slim Barakt var revolutionär och vänster så länge som han försörjdes av PLO ia Mahmud Darwish. När Mahmud inte kund betala och Arafat satt fången i sitt raserade högkvarter blev Barakat en arabhatande kurd som applåderade invasionen av Irak och väntade på ögonblicket som amerikanerna skulle gå in i Syrien också. Men det ögonblicket kom aldrig och vinet öppnades säkert för att fira någon annan mindre katastrof. Nu sitter han och surar i sin dyra kåk och tar emot svenska stipendiepengar istället för Arafats.

  8. sörmlänning
    6 september, 2010 at 07:09

    Skilj på person och argument.

    • 6 september, 2010 at 08:33

      Se till och klicka på SVARA under den kommentar du besvarar! Annars är det ingen som begriper vad du vill säga.

Comments are closed.