Det händer ibland att folk hör av sig för att höra om jag är intresserad av att sälja hemsidan som den står och går, med texter och bilder. Det har hänt 4-5 gånger och i de flesta fall så misstänker jag att det är någon som inte delar min politiska uppfattning och därför bara är ute efter sidans ranking, eventuella annonsintäkter, eller t.ex. det antal dagliga besök som sidan får – för att sedan ändra inriktning på ett dramatiskt sätt.

En person bjöd mig en bunt slantar för ett tag sedan, hade han höjt budet ytterligare ett par tusen kronor så hade jag slagit till. En av orsakerna är givetvis att jag hållit på sedan 2003/4 och att det tar en stund varje dag dels för att skriva, och sedan läsa igenom alla kommentarer som kommer in. Men det finns en till faktor som jag stör mig lite på, och det är de sura miner som uppkommer för att jag inte är beredd att hålla med ett visst parti om allting. Det ses inte med speciellt blida ögon även om jag sällan får direkt feedback. Problemet är förstås att jag gärna skriver vad jag tycker om saker och ting, och har man en sida med runt 5000+ besök i genomsnitt per dag, sett över året, så blir det faktiskt en hel del som tar del av mitt tyckande.

Själv är jag socialist, och tack vare partiets kräftgång i både val och väljaropinion så har jag nu upphöjts till ”välfärdsfeminist”. Ordet är en konstruktion som avses locka kvinnor och män som gillar ordet välfärd, kvinnor antas göra det av födsel och ohejdad vana. Men ordet betyder faktiskt ingenting mer än att man genom att lansera det som ett begrepp tänker försöka locka till sig fler väljare.

Jag har egentligen inga problem med något av orden, men visst saknar jag ett parti som på den största banderollen skriver ordet socialism. Sedan säger kamrat Ohly i artikeln i Vänsterpress, som är partiets interna tidning, att vi i större utsträckning ska göra politik genom läxläsning och organiserad fritidsverksamhet där en politisk kamp för förändring ska ingå, något luddigt formulerat.

Eftersom det framgår att partistyrelsen står bakom dessa idéer så förstår jag att konflikträdslan är total. Det är givetvis självklart att vara feminist, men när man börjar skapa ord som inte betyder någonting så har man en akut brist på argument. Det är inte fel att hjälpa det uppväxande släktet med läxan, eller sparka fotboll med dem för den delen, men jag själv får ett starkt intryck av en total idétorka, och det i kombination med skygglappar som förmörkar synen.

Vänsterpartiet förlorade valet 2010 på grund av affärer som delvis var skapade av en borgerlig press, men tyvärr så var partiledaren indragen i ett par av dessa, delvis på grund av egna meriter, och skriver man i olika sammanhang att man ska bli ett hyresgästernas parti så ser det lite konstigt ut när partiledaren själv bor i en dyr bostadsrätt.

Lars Ohly skriver att Vänsterpartiet behöver vända trenden för att vinna nästa val, vore det då inte en idé att ta efter Maud Olofssons exempel och meddela att man inte står till förfogande i nästa val? För ingen kan neka till att partiledaren de facto spelar en stor roll när medborgarna ska släppa ner sina röstsedlar i valurnorna? I valet 2014 kommer partiledaren att spela en extra viktig roll, kanske skillnaden mellan att bli kvar, eller åka ur Sveriges Riksdag.

Fortsättningsvis så kommer jag enbart att kalla mig för vänsterbloggare i den mån jag talar om mig själv. Vänster kan man vara i både Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det är väl bara att hoppas på att det dyker upp någon som vill betala en slant för bloggskrället…

it Andra om: Vänsterpartiet, Idétorka, Ideologi, Val 2014, Politik, Välfärdsfeminism, Partistyrelsen ab1 ex1 dn1 svd1 sr Läs gärna annarkia krulli k&å 1 zaramis 1