Anders Romelsjö på jinge.se

USA:s framtid ser dyster ut


Jag har skrivit ett flertal gånger att valet av Barack Obama var ett av de sämsta som hänt. Sämre president är inte möjlig att uppbringa, möjligen kan man finna en om man tittar på vilka som kan tänkas bli aktuella för republikanerna. Michele Bachmann är möjligen en sådan, i vart fall är det intrycket man får när hon öppnar munnen.

AB: ”Michele Bachmann är nu en av de hetaste kandidaterna till att företräda Republikanerna i nästa års presidentval.

Mest känd är hon kanske för sina aparta uttalanden. Hon har sagt att det är ett ”intressant sammanträffande” att svin-influensan bara bryter ut när USA styrs av en demokrat (hon tycks ha glömt att republikanen Gerald Ford var president när svininfluensan bröt ut på 1970-talet).

Hon menar att det inte finns en enda vetenskaplig studie som visar att koldioxid är skadligt. Hon tycker att Disney-filmen ”Lejonkungen” är propaganda för homosexualitet.

Bachmann är en udda fågel, men inte unik. Visst, hon hatar homosexuella, aborträtten och evolutionsläran med en särskild frenesi, men i de ekonomiska frågorna är hon lika kompromiss¬lös som de andra kandidaterna. Inga skatter ska höjas, de statliga utgifterna ska strypas.”

Det hon ger uttryck för är inkompetens av ett monumentalt slag, men det betyder inte att Obamas egna tillkortakommanden förminskas. Möjligen kan man se detta som en sorts politisk fattigdom, ska man bli president i USA idag så ska man vara uppbackad av storkapitalet eller gå i olika lobbyorganisationers ledband. I både Obamas och Bachmanns fall så är det bägge dessa storheter som gäller. Obama får inte höja skatten med en cent för multimiljardärerna, och han får inte säga nej till Benjamin Netanyahu.

Han gör sig därmed själv till en pinsam karikatyr av en president, han är president på pappret och han bor i Vita Huset, men han är inte den som bestämmer vare sig idag eller i morgon. Partierna i USA är så splittrade att inte heller de kan spela någon större roll i den amerikanska politiken. Jag skrev för några dagar sedan om Obama och använde ”Obama – No, we couldn´t” som rubrik, det är ett yttrande som är mer än passande.

Ska man ta den aktuella politiska utvecklingen i USA som ett tecken på en pågående förändring i världen så ser framtiden mer än dyster ut. Förändringar har inte en chans att bli till fördel för dem som har det sämst, de enda som tjänar på förändringarna är de som befrias från beskattning av sina enorma förmögenheter. Att inriktningen i den svenska politiken till stor del går åt samma håll är mer än deprimerande.

Snart börjar väl folk på allvar att spekulera runt vad som måste till, eller vad som komma skall om det tillåts fortsätta.

it Andra om: , , , , , , ab123 ex123 dn123 svd123 ekot

Jinge

, , , , , ,

23 svar till “USA:s framtid ser dyster ut”

  1. Ja nog har Obama gjort många besvikna, även dem som haft realistiskt låga förväntningar. Men problemet är att det knappast fanns någon annan som var bättre, i varje fall inte med chans att vinna. Hillary möjligen, men det får vi inte veta. Men inte kan du väl på fullt allvar tro att det hade varit bättre om McCain / Palin hade vunnit ?

        • Den urvattnade ’reform’ som slutligen manglades igenom är så dålig att republikanerna mycket väl kan ha rätt när de säger: pengar i sjön.

          • Vad var anledningen till att Obamas sjukvårdsreform blev ”urvattnad” då? Jo, republikanerna saboterade den från dag ett… det är faktiskt konstigt att det blev något resultat alls.
            Den hade kunnat bli bra för många amerikaner om inte de rika hade skrikit ”Höjda skatter”…? aldrig i livet!
            Precis som de gjorde när Obana försökte finna en lösning på finanskrisen. Republikanerna i allmänhet och Tea-Party rörelsen i synnerhet är villiga att acceptera vilka negativa återverkningar som helst för det amerikanska folket, bara de slipper betala skatt.

            Fundamentalistiska idiotiska egoister som är rabiata homofober och abortmotståndare och anhängare av kreationismen… j_vla grötskallar!

            Har ni sett det gigantiska museum vars tillblivelse Tea-Party rörelsen har stött både ideologiskt och ekonomiskt?

            I Foajén står en dinosaurie med en människa ridande på ryggen… man påstår att de har samexisterat för 5000 år sedan! Och sådana här människor ska delta i presidentvalet och kanske vinna och få tillgång till kärnvapen… Huvvaligen vilken mardröm!

  2. Det är ju inte bara för medelamerikanen som den politiska inkompetensen är skadlig, utan paradoxalt nog också för storkapitalet och för USAs kontroll över världen. Om man ska se det från den positiva sidan är väl det som antagligen händer att USA-imperiet kraschar varefter dom tar sig i kragen och reder upp sitt politiska system.

  3. något media inte belyser lika starkt är att Ron Paul kom tvåa i Iowa straw-pollen, 152 röster efter vinnaren Bachmann, så än finns det hopp, däremot publicerade aftonbladet lögner om honom ”vill legalisera heroin”, aftonbladet verkar inte kunna skillja på medicinsk marijuana och heroin:)

  4. Vad jag tycker man missar i den här diskussionen är att Obamas förutsättningar skulle ha sett väsentligt annorlunda ut om han hade sluppit få finanskrisen på halsen.

    Det kan man förstås säga om väldigt mycket. Exempelvis vi skulle förmodligen ha haft en rödgrön regering just nu, om valrörelsen 2010 hade handlat om ideologiska frågor istället för statsfinansiella. Men i Obamas fall tror jag att ekonomin har fått en ännu mer avgörande betydelse.

    Man måste komma ihåg att en amerikansk presidents relativa styrka faktiskt hänger på hur starkt stöd och förtroende han/hon har i opinionen. Om konjunkturutvecklingen hade fått vara normal skulle det inte ha varit lika lätt att skrämma medelklassamerikaner med bland annat sjukförsäkringsreformen. Tea Party-rörelsens framgångar, och Republikanernas seger i kongressvalet, hade kanske inte ens varit möjliga utan finanskrisen.

    Om det nu verkligen blir så att det är Bachmann eller Perry som Republikanerna tänker utmana Obama med i kommande presidentval tror jag inte att vi har något att oroa oss för. De kommer förhoppningsvis att skrämma moderata konservativa väljare all världens väg. Men jag vidhåller att det inte går på ett ut vem som sitter i ovala rummet.

    Obama skänker trots allt hopp. Hellre en amerikansk president att bli besviken på än en som infriar alla ens värsta förväntningar.

      • Du kanske skulle se det lite annorlunda om du själv bodde där. Hur urvattnad sjukvårdsreformen än blev så blev det dock en liten reform, och det är STORT over there ! Inte ens Clinton klarade av det.

        Dessutom är själva samhällsklimatet lite annorlunda nu jämfört med under Bush, lite mer ”demokratiskt”. OK, Tea Party är starkt men de flesta vill dock se sin regering som en vän mer än som en fiende och de flesta tycker inte att skatt är jämförbart med regeringens stöldgods.

  5. Obama har ju dock hållt fler löften än han brutit; några av de han brutit har varit rätt viktiga dock (Guantanamo och höja skatten för de riktigt rika).
    St Petersburg Times har på sin Politifact-sida koll på alla val-löftena (det hade varit kul att ha något liknande för den Svenska regeringen men jag har inte hittat någon sådan här): http://www.politifact.com/truth-o-meter/promises/obameter/

    • Hur gick det med Kairotalet då? Hur många av de löften han gav då har infriats? Siffran sitter normalt till vänster om Plustecknet på tangentbordet…

    • Det jag såg som klar trend när jag kollade upp den där listan på vallöften så verkar det ju bara som att alla löften där vanligt folk och arbetare skulle fått det bättre står det ”promise broken” på.

  7. I staterna upprepas ofta devisen ”All politics is local”, det är sant på mer än ett sätt kanske, den federala makten tillsätts inte politiskt, den säljs. I det landet kan man göra mycket på lokal nivå, en del delstater har åtgärder för förbättrad tillgänglighet till vård. Eftersom delstaterna har tillräcklig autonomi där för att ha verklig effekt på folks liv, så borde fokus vara att bygga bra delstater. Då kan man åstadkomma förändring och då kan man vrida den federala makten ur händerna på storkapitalet, när det finns en lokalanknuten folklig grund för en ledare att stå på.

    • Man har även rätt mycket autonomi ner på county-nivå och t om by-nivå gällande många saker. Det finns stater som har flera olika momser på samma vara beroende på var i staten man befinner sig, t ex för de kan sätta lokala skatter; det är anledningen till varför priset aldrig inkluderar skatt på prislappen när man är i staterna för då hade man inte kunnat printa priset på läskburkarna bl a.

      Folk har tyvärr en viss tendens att glömma det där när man argumenterar om USA utan man drar hela landet under en kam både när man diskuterar det inrikes och utrikes; att jämföra är det som att dra alla länder under en kam inom EU ifall man pratar om inrikes-politik – det blir i många fall väldigt väldigt konstigt.

      • De flesta som är intresserade vet nog det där, och det går knappast att påpeka förhållandet varje gång heller. Man måste generalisera väldigt ofta…

  8. Jinge, man kan jämföra med Sverige. Här hade jag velat ha en vänstersocialistisk regering men eftersom det i rådande politiska läge är helt otänkbart så kommer jag att jubla när Juholt blir statsminister ! Ty alteernativet heter Reinfeldt …

  10. Nu kommer ett drygt år då massmedia i det oändliga kommer att älta det amerikanska presidentvalet 2012. Det blir väl ungefär 1 timme/dag i radion och 1 timme/dag i TVn. Alltså 730 timmar (365 timmar radio + 365 timmar tv) = 91 arbetsdagar à 8 timmar. Det är m.a.o. 3 månaders heltidsarbete som väntar, och då är ändå inte tidningsläsning inräknad. Ska jag ta på mig detta arbete bara för bevaka ett presidentval i ett dårhus? Aldrig, livet är för kort, det finns miljoner vettigare sysselsättningar.