Själv har jag skrivit lite om de förändringar som är på gång inom svensk politik, idag fortsätter man ungefär på det temat i Aftonbladet genom att påpeka att helgerna är över och att männen tar vid.
Eva Franchell/AB: ”Nu är helgerna över och männen kan ta plats igen. Kvinnosaker, det är sådant som diskuteras i helgerna när den vanliga politiken har semester och det råder nyhetstorka. I julas gick till exempel statsminister Fredrik Reinfeldt ut i jämställdhetsfrågan. Han tyckte att vi kvinnor bakar för mycket bullar. Fredrik Reinfeldt tycker att vi ska jobba mer och köpa vårt kaffebröd. Och det kan man ju säga är en lösning på kvinnors problem. En Täby¬lösning. Eller som Marie Antoinette påstås ha sagt när franska folket svalt: om folket inte har bröd, kan de ju äta briocher.”
Lena Mellin i samma tidning konstaterar att Sven-Erik Österberg är bra, men inte klockren.
Lena Mellin/AB: ”Om man ska tro mina kolleger på andra medier, och det ska man, är det trots allt trotjänaren Sven-Erik Österberg som ligger bäst till. Han har en gedigen meritlista, närmast idealisk för en S-ledare. Bor inte i Stockholm, började som skogsarbetare, har varit ombudsman i Skogsarbetareförbundet, kommunalråd i Skinnskatteberg, har suttit i riksdagen i 17 år, bland annat som ordförande i finansutskottet, och har dessutom varit minister i två år.”
Mellin undrar om det kan bli bättre, i nästa mening säger hon att visst kan det och antyder att han saknar karisma. För egen del så låter Skogsarbetareförbundet nästan lika bra som gruvarbetarförbundet, men även utan att romantisera dessa fack så kan man konstatera att S-stämpeln sitter som en handske, karisma eller ej. Egentligen borde jag inte bry mig, men trots allt så gör jag just det. Orsaken är givetvis det enkla faktum att högerregeringen måste bort. Av de andra socialdemokrater som nämnts i tidningarna de senaste dagarna så är det inget namn som gör speciellt starkt intryck på mig.
Nu kan man med visst fog hävda att just Österberg är en rejäl gråsosse, men han har en sak som socialdemokraterna kan behöva och det är – pondus. Igår så dribblade man med namn som Per Nuder, själv tog jag mig för pannan. Då tycker jag att det är lika bra att lägga ner partiet och låta dess företrädare uppbära sin riksdagspension något år till dess att de har skaffat sig ett arbete. Annars står Nisha Besara för den lustigaste kommentaren bland sossarna, hon säger att hon helst skulle se bland annat Carin Jämtin som ny partiledare för (S). Problemet med Jämtin är att hon kommer att sänka (S) i Stockholm om hon fortfarande står kvar då stockholmarna ska gå till valurnorna nästa gång. Att låta henne göra samma sak med hela landet är inte särskilt listigt.
Lyckligtvis så är Nisha Besara ensam om sin åsikt bland dem som Aftonbladet frågar, de andra säger mangrant att Österberg är en hyfsad kompromisskandidat som kan växa i rollen. Vänder man på frågan och frågar moderaterna om vilken de helst vill se som S-ledare så svarar de givetvis Jämtin. Den de inte vill se som S-ledare är förstås Österberg, därför tror jag att han är ett bra val trots att han får betraktas som gråsosse.
it Sven-Erik Österberg, Socialdemokraterna, Politik, Val 2014, Partiledare, Carin Jämtin, Kompromiss, Gråsosse ab ex dn svd
16 svar till “Sven-Erik Österberg?”
Vad skulle vara fel med en gråsosse? Tage Erlander var väl ingen glamourpojke vid tillträdandet. Skall någon rikta upp partiet så är nog Sven-Erik Österberg; ”DEN ENDE”
Har du någonsin funderat över vad Österberg står politiskt?
När Mona Sahlin kommit ut ur garderoben som folkpartist tillhörde Sven-Erik Österberg de ivrigaste supportrarna.
Som sagt: det hela handlar om politik, inte någon idolklubb.
Personligen hoppas jag att Morgan Johansson blir ny S-ordförande. Hans analys av valrörelsen tillhör det bästa jag hört en ledande socialdemokrat säga de senaste åren.
Morgan har inte en chans! Har aldrig haft och kommer aldrig att få.
Möjligt.
Men med Österberg som ordförande kan vi absolut räkna bort S som progressiv kraft. Det är bara att inse att SAP är det borgerliga parti som inte fick plats i alliansen.
Men med Österberg som ordförande kan vi absolut räkna bort S som progressiv kraft.
Och det har vi inte kunnat göra tidigare menar du?
Lena Sommestad har koll på kompassen, en grundförutsättning kan man tycka för att hitta ut ur det träsk S så länge befunnit sig i. Hon är också mycket kunnig och ger ett sympatiskt intryck, raka motsatsen till somliga borgerliga partiledare. Denna kombination skrämmer politiker.
Hon bringar uppenbarligen sådan respekt med sig inom S att t.o.m. bluffsossar som Stig-Björn Ljunggren inser att det är bättre att låtsas omfamna henne än att försöka såga henne, som han annars så gärna gör med de som inte gillar nyliberalsmens härjningar. Sommestad som S-ledare är förmodligen på tok för mycket att hoppas på, men ändå..
Håller helt med, Lena Sommestad – hon är en av de få som fortfarande är Socialdemokrat också i tanken inte bara i ord. Skenbara sossar dräller det omkring i toppen och maktens närhet. Är inte Österberg ännu en i raden av alla dessa marknadsliberaler? Till vilkas glädje och nytta skulle han tänkas arbeta för?
Ja – Lena Sommestad är jävligt bra. Hon är väldigt kunnig och framförallt, vågar prata politik. Allt annat än Sommestad som partiledare för S vore… inte bra alls. Med henne som partiledare, däremot, skulle det kunna börja se ljust ut för S.
OK.
Då är detta en icke-fråga. Jag har egentligen inga synpunkter på vem som bör bli nästa ordförande i folkpartiet heller.
Varför inte två språkrör – en av varenda kön?
Frågan är hur många styrelseposter och jobb han har vid sidan av. Är svaret noll är han ett bra alternativ. Är han ännu en av de köpta är han ett dåligt.
Jag skulle tro 3-4 nånting?
Styrelseposter kan vara ok, men det är avgörande vad det är för styrelseposter. Att t.ex. sitta i en folkrörelses styrelse kan tänkas vara ok.
Österberg är inte precis optimal ur vänstersynvinkel men det finns nog fler alternativ som är sämre än som är bättre. Med den bakgrund han har finns i alla fall en chans att han kunde leda upp SAP ur den allra värsta förnedringen så att det åter finns ett någorlunda anständigt regeringsalternativ.
Morgan Johansson vore bättre. men han är, som Jinge skriver, chanslös. Liksom mina kandidater …
Om Österberg faller för frestelsen att bli partiledare, då är det kört. De som någon kallar pondus hos honom är förakt till oliktänkande och översitteri. Någon mer frånstötande kan man leta efter. Socialdemokraternas lösning hete K`Jan Eliasson, en kunig pwerson som kan kyssna och överväga i vänlig anda vad den andre tycker.
Eliasson är en bra kandidat!