Vi är ju många som velat att Josefin Brink skulle ställa upp i partiledarvalet i januari, hon har tidigare gått ut i vänstertidningen Flamman och sagt att hon inte var intresserad, men jag och andra trodde att det beskedet kanske hade med Ohly att göra eftersom han då inte hade meddelat sin avgång då.
Jag mejlade Josefin och berättade att jag själv skulle vilja att hon ställde upp, och berättade också att många av ni som kommenterat på bloggen ansåg samma sak. Det, plus det faktum att jag också har fått flera mejl från medlemmar som tyckt likadant. Men idag fick jag dessa rader från Josefin:
Josefin Brink: ”Jag är naturligtvis glad för stödet och uppmuntran, men jag har faktiskt bestämt mig. Som du nog anar har jag tänkt igenom saken, och kommit fram till att jag inte vill kandidera till ordförande.
Däremot kommer jag kandidera till PS igen, och jag hoppas att valet av såväl ny partiledare som ny partisekreterare, samt de förslag på omprioriteringar och nya arbetssätt som föreslås inför kongressen verkligen kommer att leda till en nytändning i partiarbetet. I den processen vill jag mer än gärna delta, inte minst i rollen som arbetsmarknads- och fackligt ansvarig.
Det är mitt ärliga och genomtänkta svar.”
Jag misstänker på goda grunder att hon fått höra ifrån en hel bunt människor som alla ville samma sak, men det är väl bara att torka tårarna och försöka gå vidare. Jag drar mig lite för att posta detta eftersom jag vet att vi är så många som hade hoppats, men det kan vi alltså sluta göra nu. Tyvärr…
it Andra om: Josefin Brink, Vänsterpartiet, Partiledare, Val 2014, Politik dn12 svd123 ab123 ex123 ekot
3 svar till “Nej, Josefin ångrar sig inte”
Tråkigt att hon inte vill ställa upp, men förhoppningsvis kan hon ändå få en betydande roll i svensk politik. Av de kandidater som står kvar känner jag bäst till Jonas Sjöstedt och är övertygad om att han skulle kunna bli en röstmagnet av kanske schymanska proportioner. (Därmed inget ont sagt om övriga kandidater, som alla har sina förtjänster).
Delat partiledarskap bör allvarligt övervägas, men man måste ändå vara medveten om att det inte bara är att överta Miljöpartiets lyckade koncept och tro att det automatiskt kommer att gå lika bra för Vänsterpartiet. Det är inte alls säkert, det beror mycket på personer och personkemi.
Lite OT visserligen, men jag kan inte låta bli att i sammanhanget hävda att de rödgröna med stor sannolikhet hade vunnit valet om sossarna hade släppt på prestigen och framfört Maria Wetterstrand som statsministerkandidat i stället för Sahlin …
Lite OT visserligen, men jag kan inte låta bli att i sammanhanget hävda att de rödgröna med stor sannolikhet hade vunnit valet om sossarna hade släppt på prestigen och framfört Maria Wetterstrand som statsministerkandidat i stället för Sahlin …
Kanske ett bättre valresultat iaf. Men jag gillar Sahlin på många olika sätt, men jag skulle inte rösta (S) iaf..
Synd, hon är så klok och dessutom en duktig debattör.