Ingen har väl kunnat undgå den sonarbild som valsat runt i media det senaste dygnet, en bild som tros förställa en kogg från 1300-talet stående på botten i Östersjön på hundra meters djup söder om Gotland.

AB: ”Det hela började med att marinarkeologen och vrakdykaren Erik Bjurström fick höra att en öländsk fiskare fastnat med sin trål i en vikingabåt på Östersjöns botten. – Jag var skeptisk. Men när teamet skulle ut och pröva sin nya utrustning gav jag dem den aktuella positionen, berättar Erik Bjurström. När han senare fick se sonarbilden från dykningen trodde han inte sina ögon.

– Jag såg direkt att det var ett superintressant fynd. På bilden ser man att skrovet är helt intakt och att det är ett skepp med en mast. Man ser på konstruktionen att den är byggd som en medeltida kogg och har de proportionerna. Det ligger en hög med sten bredvid, som troligen är en del av ballasten, säger han. Skeppet är 28 meter långt och sju meter brett och ligger på hundra meters djup mellan Öland och Gotland. Den exakta fyndplatsen hålls för närvarande hemlig.”

Det är kanske inte så konstigt att media spekulerar om det kan finnas en skatt ombord, en skatt som kommer från en sägen om Atterdags brandskattning av Visby. Själv tycker jag inte det intressanta i historien är om det finns några kilon av gamla silvermynt ombord på fartyget, det intressanta är att det eventuellt kan vara ett helt orört museum som står parkerat, ett tidsdokument som är sparat precis som det seglade för sjuhundra år sedan.

Det enda vi har kvar som är medeltida på riktigt är väl annars ett antal tämligen väl underhållna kyrkor, och möjligen ett antal källarvåningar i riktigt gamla hus. Men oftast är sådana platser tämligen väl undersökta, här kan det röra sig om ett vrak som inga sportdykare har kunnat bärga föremål från, det gör det extra intressant.

Annars är det väl relativt gott om gamla vrak i Östersjön, dessutom vrak som är hyfsat välbevarade eftersom vi inte har skeppsmask i samma omfattning som i andra hav. Och den utrustning som Erik Bjurström och andra marinarkeologer har tillgång till borde rimligen kunna användas till att skanna av botten på så stor del som möjligt av havets botten. Så vitt vi vet så har vi haft en tämligen omfattande sjöfart redan från tiden närmast före järnåldern, men vi vet utomordentligt lite om de fartyg man använde. Men man kan på goda grunder anta att ek från tusen år före vår tideräkning kan finnas kvar i de fall fartyg förliste.

För att fartyg försvann med sina besättningar råder det knappast någon tvekan om, skillnaden var väl bara att det inte fanns tidningar och TV-kanaler som rapporterade om dessa olyckor, det enda de anhöriga fick reda på var väl att besättningen aldrig kom tillbaka.

Som historieintresserad så skulle jag tycka att det vore intressant om vi hade minst tio utrustningar av den typ som genererat den bild som jag visar även här. Nu finns det vissa svårigheter förknippade med arbete på så stort djup som hundra meter eller mer, men klarar man att vistas på betydligt större djup i Nordsjön så vore det väl rimligt att försöka skanna av bottnarna på fler ställen än det just nu aktuella?

Östersjön innehåller vrak fram till vår tid, men den är inte så intressant, men sjötrafiken från stenåldern och fram till år 1900 har säkerligen en hel del att berätta för oss som lever idag. Visst, den typen av sonarutrustning är säkert kostsam, men kan vi skicka flygplan till Libyen så kan vi säkert skaffa oss tio dylika för att börja en omfattande kart-
läggning av havsbottens fyndplatser.

it Andra om: Arkeologi, Marinarkeologi, Historia, Forskning, Östersjön, Vrak, Politik, Östersjön ab ex dn svd gp sr