Idag handlar det en del i media om själv-
ständighetsdagen i USA och allt som rör Fourth of July, en dag som brukar firas rejält, och skriver man inte om det så skriver man om USA ändå.

Jag själv är perifert berörd eftersom min dotters man är amerikan och deras båda döttrar, liksom han – amerikanska med-
borgare. Nu tillhör han inte dem som firar speciellt, han är tämligen försvenskad och talar svenska nästan som en inföding efter sina snart sju år i landet. Han har t.o.m. lärt sig att säga sju.

Min inställning till USA är dock mer än tveksam. Jag har nyligen kollat igenom en amerikansk TV-serie som heter The Wire från HBO. Den handlar om mordpoliser i Baltimore Maryland och överraskar en hel del. Dels därför att serien visar helt nakna människor vilt kopulerande, men lika mycket därför att det bitvis varit rejält svårt att förstå den variant av engelska som de afroamerikanska ung-
domarna i slumkvarteren talar. Nej, det är ingen dokumentär men den skildrar ändå en miljö som vi sällan förknippar med USA även om vi givetvis vet att det finns rejält med narkotikamissbruk och annat elände i landet.

Den bilden är färsk, precis som landets krig i Afghanistan och Irak. Igår hörde jag på P1 att en ny och mycket omtalad bok i USA hävdar att den amerikanska kristna högern är – fascistisk. Nu har lyckligtvis de tokkristna backat något i inflytande men risken är ändå stor för att de kommer att ligga och lura i vassen när Obama blir president. En Obama som ska hälsa på apartheidstaten Israel innan han på allvar kastar sig in i presidentvalskampanjen.

Trots min ambivalens inför USA så är en av mina drömmar att bila runt landet, gärna i en husbil, under tre-fyra månader. Det finns många ställen jag skulle vilja se och en uppskjutning av en rymdfärja vore grädden på moset. Förstås en massa andra ställen, exempelvis Yosemite nationalpark, ett ställe som uttalas [josemity] och inte [josemajt] som en del svenskar tycks tro. Det kan också nämnas att namnet kommer från de amerikanska urinnevånarna, fast hur de uttalade det vet jag inte.

Sedan vete väl sjutton om jag skulle klara av att vandra förbi Pennsylvania Avenue, jag tror faktiskt inte det. Å andra sidan behöver jag kanske inte oroa mig, jag blir kanske inte ens insläppt i landet. Dotterns man är från San Fransisco, en inte helt obekant stad. Men som vanligt när det gäller amerikaner så är det inte

hela sanningen. Hans förfäder är nämligen från Skottland och ett annat land som kallas Småland.

En del traditioner har han tagit med sig till Sverige. Julklapparna ligger i strumpor/sockor och barnen får dessa först på juldagens morgon. Dessutom så blir svärföräldrarna ibland bjudna på kalkon på jularna. Nej, vi har inte försökt få honom att smaka på surströmming, och rå fisk som t.ex. inlagd sill står inte heller högt på önskelistan inför jularna.

Det bor f.ö. en massa amerikaner i Sverige, jag vet inte exakt men det handlar om flera tusen. Förvånansvärt många av dessa talar erbarmligt dålig svenska, det beror antagligen mest på att svenskar är så förtjusta i att testa skolengelskan. Och många av dem som trots allt lärt sig ordentlig svenska vårdar sin amerikanska accent som om det vore deras förstfödde.

Idag märks det lite extra att Sverige är ett väldigt amerikaniserat litet land. Men det är bra att komma ihåg att vi är ett extremt litet land. Många städer i USA har mångdubbelt större befolkning än vad som ryms i lilla Sverige. Det är kanske det som är orsaken till att vår nuvarande regering så snällt står med mössan i hand och lyder minsta vink från USA, oavsett om det gäller fildelning eller att sälja ut svenskarnas integritet. Fast visst är det skämmigt? DN1 AB1 i t

[tags]Fourth of July, USA, 4 juli, Självständighetsdagen, Amerikaner, Sverige, Svengelska, Traditioner, NASA, Politik[/tags]