Varg i Fjollträsks närhet

Min dotter och hennes man har sitt landställe norr om Stockholm i det s.k. Rialareviret. Där är valparna, som jag har för mig är fyra stycken, snart tre månader gamla och kommer väl under sensommar och höst att följa med föräldrarna ut på jakt.

Själv hoppas jag att några av dessa valpar ska röra sig söderut under våren eller försommaren nästa år, skulle det fungera med vägvisare så skulle jag visa dem på Tyresta nationalpark och skogarna runt den, dessutom är det rent allmänt gott om stora skogar här söder om huvudkom-
munen, och det finns också mycket jaktbart vilt. Det som möjligen skulle vara en black om foten för dessa rovdjur är väl möjligen trafiken. Risken finns att de skulle bli påkörda, och den risken är inte obetydlig.

Själv bor jag någon kilometer norr om Varg-
berget i Västerhaninge, den sista stora vargjakten på trakten skedde någon gång i mitten av 1800-
talet, ser man längre tillbaka så fanns det gott om varg i skogarna. Såvitt känt så var vargen ett problem för böndernas tamdjur, men då som nu så var vargen mer mytomspunnen och demo-
niserad än ett verkligt problem. Det är förstås svårt att bilda sig en uppfattning om hur bär- och svampplockare skulle reagera om det fanns ett vargrevir här, somliga skulle precis som undertecknad tillbringa mycket tid i skogen bara för möjligheten att få se gråben, säkerligen skulle några oroa sig eftersom det enda de vet om vargen är sagan om Rödluvan. Annars har vi som jag nämnde gott om föda, vi har en vildsvinsstam som växer explosionsartat, och efter vad jag har sett så klarade sig rådjuren bra undan vinterns snödjup.

Att vi har gott om älg är självklart, för några år sedan höll jag och ett antal boulekamrater på att bli nersprungna av en ko med två kalvar. I lokaltidningen kan vi dessutom läsa varje år att älgar blir alltför närgångna och går in trädgårdarna för att palla äpplen, rådjuren i sin tur ger sig på rabatterna. En bunt vargar vore därför mer än välkomna, ett bra sätt att minska på de vanligt förekommande viltolyckorna dessutom.

Hur det går med dotterns familjs katter är dock oklart, antagligen hinner katter upp i ett träd innan vargen kan få tag i dem, å andra sidan så kanske de är för små för att verkligen intressera gråben.

Jag har en bok som beskriver dessa sägner i ”Sotholms Härad” som trakten hette förr, endera dagen så ska jag sammanfatta någon av dessa skrönor för att visa på hur lögnerna om vargen såg ut förr, lögner som fortfarande sprids av varghatare runt om vårt avlånga land.

Egentligen skulle jag nog vilja att vi även hade björn här, möjligen skulle jag ha mer respekt för en björn som är det enda av de stora rovdjuren som jag inte träffat på i fritt tillstånd. För övrigt har det varit rätt lugnt på vargfronten ett tag nu, fast nättrollen är aktiva som vanligt. Nämner man varg i en text så dyker det alltid upp ett par varghatare…

i , , , , , , , , , , hd ab ex dn svd t

  7 comments for “Varg i Fjollträsks närhet

  1. Matte
    16 juni, 2010 at 20:33

    Hur gjorde man förr? Hade man stängsel till fåren?

    • 16 juni, 2010 at 21:02

      Vet faktiskt inte hur man gjorde här i Haninge. På andra ställen hade man ju fåraherdar, och då törs ju inte vargen visa sig. Så har man i Spanien idag, där låter man nån liten unge vakta fåren. Hur man gjorde på fäbodarna förr vet jag inte, men antagligen en herde..

      • Bosse
        18 juni, 2010 at 11:20

        Man använde bl.a. s.k. fähundar (dock icke tvåbenta sådana :) som avlades på egenskaper som gjorde dem speciellt lämpliga till att valla får och annan boskap samt försvara dem mot rovdjursangrepp. Dalbohunden var en av flera olika fähundsraser. Jag lägger en länk här även om du förmodligen tar bort den:
        http://www.kangalklubb.se/Dalbohunden%20Nelly.html

        Ner på kontinenten kör man än i dag med storväxta boskapshundar för att vakta tamdjur och försvara dem mot bl.a. varg. Den italienska maremman är en sådan hund, den fransk/spanska pyrenéerhunden en annan. I delar av Turkiet och vissa delar av mellanöstern används den anatoliska herdehunden (Karabashen). I Ryssland och de kaukasiska länderna används olika varianter av ovcharkahundar.

        • 18 juni, 2010 at 11:30

          Jag såg någon TV-dokumentär om en stoor rackarns jycke som käkade vargar till frukost. Intressant variant, minns inte problemet dock.

          PS Har jag TID och ork att kolla länkar så gör jag, annars blir det XXX.

  2. Thomas
    16 juni, 2010 at 21:10

    Det lustiga med rialavargarna är att de specialiserat sig på rådjur och inte på äld som andra vargar.

    • 16 juni, 2010 at 21:13

      Det finns mindre älg där, och mer rådjur.

  3. Kristoffer
    16 juni, 2010 at 21:19

    Jag har hört att det finns mycket rådjur där, och att det är därför. Bönderna i närheten gillar vargen även om de måste bygga extra stängsel åt fåren. Allt enligt ABC.

Comments are closed.