Ska jag bli eremit?

I förrgår skrev jag om eremiten Per Sørflaten som bor långt upp i den norska fjällvärlden, inspirationen till detta kom av att jag några dagar innan skrev om torpdrömmen i Tjottaheijti.

Faktum är att jag har träffat ett par eremiter vid några tillfällen och dessutom varit hemma hos en, om man verkligen är eremit om man tar hem en främmande person är väl en egen diskussionspunkt, men jag tycker nog att det lutar ditåt i alla fall.

Jag har ägnat mig åt sportfiske i en himla massa år, företrädesvis torrflugefiske efter öring och harr, men även andra sorters flugfiske som våtfluga och ibland målinriktat på sik. Det har inneburit att jag varje sommar ägnat minst ett par veckor år fiske vilket har inneburit påfrestningar för bland annat mina barn. Hur kul tycker de att det är att tälta uppe i Kaitum, eller i bästa fall bo i en kåta? Har jag inte släpat med mig hustru och barn så har jag åkt iväg med några kamrater, ofta hela gäng.

För tio-femton år sedan hade jag rest upp själv till en å som heter Gimån, den ligger vid Bräcke i Jämtland, strax före Östersund om man kommer söderifrån. Där fiskade jag den berömda Gimåöringen och även om jag inte skarvade en millimeter om mina fångster så skulle alla säga att jag ljög. Där träffade jag en lustig gubbe som metade med mask och långspö, när vi mötte varandra för tredje eller fjärde gången så kollade jag upp om han hade fått något. Han svarade lite motvilligt och jag kände att han inte var speciellt trakterad av en pratstund så jag ägnade mig åt mer fiske innan det var dags att krypa in i tältet.

Dagen efter var jag uppe tidigt och nere vid strömmen vid femtiden på morgonen och upptäckte direkt att jag inte var den mest morgonpigge. Han var där och på stranden bakom honom låt en fet öring, säkert vägandes ett par kilo. Vi slog oss i slang igen och han var på ett mer pratsamt humör efter en sådan troféfisk. Det slutade med att jag blev inbjuden till hans stuga på kaffe, eller snarare till ett par trädstockar utanför stugan.

Stugan var egentligen en utrangerad manskapsvagn där han hade tagit bort hjulen efter att först ha släpat den 6-700 meter in efter en skogsstig. Det var så pass länge

Landet, Skog, Natur, Eremit

sedan att man definitivt inte kunde köra där med en personbil, och det syntes på all omkringliggande bråte att den hade stått där i minst tio år. Det visade sig att han bodde i vagnen året runt och på vintern använde han en flakmoped för att hämta mat och fotogen. Han hade inget kylskåp men väl en gasolbrännare att steka fisk på, koka potatis och – kaffe.

Det var inte svårt att inse att det rörde sig och ett tvättäkta original men jag lyckades aldrig få honom att berätta varför han levde så. Inte heller förstod jag riktigt om det var självvalt eller ej, men mitt intryck var att han aldrig skulle tåla att bo i en lägenhet. Jag kom att tänka på honom när jag postade den gamla skriften om Per Sørflaten. Själv skulle jag aldrig klara att bo utan el, vatten, toalett, dusch, kylskåp, men jag undrar om jag inte skulle klara mig utan internet. Det är svårt att vara säker på det, men besökaren ”Nature” postade en länk till ett hus som jag tolkar som öde, kolla gärna in den och fundera på om du utifrån bilderna skulle kunna tänka dig att bo så…

Det saknas lite målarfärg både ute och inne, men nog ser det ut att vara ett ställe där någon som vill dra sig undan med sina böcker kan trivas? 175 tusenlappar och garanterat naturnära ser det i alla fall ut att vara.

Fler bilder * Hemnets annons * Romantik och torp * Torp i Tjottahiti * it

[tags]Eremit, Torp, Fjällvärlden, Fiske, Natur, Miljö[/tags]

  11 comments for “Ska jag bli eremit?

  1. Mr Bizter
    15 augusti, 2008 at 19:22

    Jinge.
    Ta ledigt ett par dagar och åk upp och kolla hur det känns på plats.
    Fundera där på hur det funkar nov-april och hur lugnt det känns när bonden kör på åkrarna runt om resten av året. Och så var det bredbandet och … ;-)

  2. Christer W
    15 augusti, 2008 at 20:08

    eremit, förslagsvis så finns det en ledig grotta på skuleberget, utan bredband men med häftig utsikt. och så är det nära till absolut färsk surstömming och tunnbrödsbagerier.

  3. gruv.arb
    15 augusti, 2008 at 20:28

    Jag brukar varje vår, sommar, höst och vinter vistas ofta flera veckor i rad i kaitum sjöarna. Det är där kaitumälven har sin födelseplats. Maken till harrfiske kan man leta efter och öring eller röding är av bästa klass. Siken, som är ofta stor och fet brukar vi ta till matfisk och den kallröker vi i kåtan för att sedan halstra över öppen eld, mums. I år var jag bara 2 veckor uppe i Tjoalmi men min sambo som är fjällfanatiker var 5 veckor. Om du vill kanske det går att ordna så att din dröm går i uppfyllelse.

  4. 15 augusti, 2008 at 20:33

    @Christer W:

    Där är det ett himla spring på folk… :)

  5. 15 augusti, 2008 at 20:33

    @gruv.arb:

    Första gången knallade jag från Stora Sjöfallet till Tjonajokk (minns inte hur man stavar det). En annan variant är att åka tåg till fjällåsen och vandra upp mot Kebnehållet. Man ska inte föledas att tro att det bara är vid fiskecampen det finns firrar.. :P

  6. gruv.arb
    15 augusti, 2008 at 20:59

    Ops, en ganska lång omväg från sjöfallet till Tjuonajokk om man inte tar båt över en del sjöar och då menar jag inte Teusa där det finns en roddled över den. Nä, det finns massor av fisk i sjön så man är inte i behov av fiskekampen, men det är skönt att om det regnar eller stormar bo under tak. Annars klarar man sig bra i ett tält, men som sagt regnar det så är det inte kul i ett tält. Men fisk finns i kaitum och den är grov och fet och fisken finns i mängd. Flugfiskar själv och tycker det är kul men skall man se till att familjen får mat får man ta till andra redskap.

  7. 15 augusti, 2008 at 21:10

    @gruv.arb:

    Nej egentligen inte framme, det stället där Kungsleden går upp från vägen upp till Sjöfallet, minns inte vad det heter nu. Det är dessutom skyltat vid parkeringsplaten.

  8. nature
    17 augusti, 2008 at 23:31

    Ta och stick dit Jinge! Ta med dej katten så får du se vad hon säger också! Visar du dej intresserad så kanske de låter dig bo där en helg? Vi ska hålla tummarna för dej!

    Själv ska jag upp till ett annat ställe i Hassela! Norrlandsinland är GULD, för oss Stockholmare!

  9. nature
    17 augusti, 2008 at 23:49

    Vi andra ska hjälpa dig på traven! Som jag sa tidigare, så kan jag hjälpa dig med den tekniska besiktningen, och riska om så behövs!

    Det gäller GRUND och TAK för FUKT! Ser det bra ut i övrigt, så investera i en några FETA solceller och en pelletsvärmare samt tilläggsisolera och vips du är näst intill oberoende och med en låååååg boendekostnad! Huset har under tiden stigit i värde!

    Gör dig ett namn i trakten; som den som har Sveriges bäst besökta politiska blogg; hör med kommunen om de inte vill köpa in dig som konsult för en bloggskola i? De politiska hönsen där uppe skulle tacka och ta emot en sådan strategisk förstärkning! Blogga om allt för oss – vi ska tillsammans hjälpa dig!

    Vi människor lever inte där vi bor eller är – utan där våra drömmar är!

    Följd alltid dina drömmar!

  10. 18 augusti, 2008 at 03:04

    @nature:

    Det där låter inge vidare hörrö…

  11. nature
    18 augusti, 2008 at 11:42

    Du kanske skulle kunna höra med biblioteket mo de är intresserade av att driva en bloggskola för s.k. vanligt folk i stället. Ger mindre pengar! Eller som cirkelledare möjligen – ger minst pengar!

Comments are closed.