Rialarevirets vargar

För några dagar sedan så möttes vi av braskande rubriker i de största tidningarna plus i Rapport, Aktuellt och ABC-nytt, men nej det var inte Ryssen som hade anfallit utan det var en varg. Påstods det i alla fall. För om en varg i Stockholms län smaskar i sig de bästa bitarna av en tjurkalv så välts tidningskioskerna och trycksvärtan tar slut på en kvart. När tiotusentals stockholmare tuggar i sig ett antal tjurkalvar till middagen i helgen så skrivs ingenting.

Nyhetsvärdering och saklig-
het är inget för pressen, i vart fall inte kvällspressen. En av dem som kommenterade en äldre bloggpost om varg berättade att den aktuella tjurkalven hade rymt från sin hage och vargen, om det nu var en varg, hade träffat på den på gräsmattan framför en herrgård i Riala. Frågan om det verkligen var en varg är berättigad, det är nämligen minst lika vanligt att det är hundar som tuggar i sig böndernas djur. Att länsstyrelsens personal på platsen ansåg att det just var Canis lupus (varg) som hade tuggat på bytet kan vara ett resultat av att de knappast sett vargangrepp förut i Stockholms län. Det var nämligen etthundrafemtio år sen sist. För med handen på hjärtat, hur skiljer man på en schäferhunds bett och ett bett från en varg?

Förhoppningsvis har länsstyrelsens personal skrapat ihop lite hårtussar eller DNA från djuret som angrep, annars blir det nog svårt att bevisa att det är gråben som varit i farten. Under alla omständigheter bör inte lantbrukaren ha någon ersättning av skattemedel innan vederbörande kan göra det troligt att vargen släpat iväg en tjurkalv från hagen ut på gräsmattan framför en herrgård. Och förstås, att det inte var en eller ett par större hundar som dödade djuret.

Vi ska ha klart för oss att vargen mycket väl kan ge sig på en tjurkalv om den kommer åt. Det är inte bara vi tvåbenta som tycker att kalvkött är gott, men om så är så bör vi betala priset för det. Vill vi ha en naturlig mångfald så ska de djurarter som hör hemma naturen ha rätt att leva där också. Vi kanske inte ska överlämna helt åt naturen att sköta balansen, jag har svårt att finna argument för något annat, men en situation som innebär att vi har 8-900 vargar i länet kanske skulle ställa till med oanade problem. Öppna gärna Google Earth och se själv, vi har utan vidare skogar nog så att det räcker till både fyra och fem vargrevir.

Idag har vi stigande problem med älgar och vildsvin, och redan nästa år har vi en onaturligt stor rådjursstam igen. Ingen kan påstå att vargen inte behövs för att hålla efter dessa djur, villaägare tycker visserligen att rådjur är söta, men när de ätit upp halva trädgården brukar det bli andra ljud från den kanten. Viltolyckorna ökar, och jag minns inte hur många dödsolyckor som viltet orsakat i år. Älgolyckor har tagit flera liv och för några veckor sedan var det en bilist som körde ihjäl sig eftersom vederbörande styrde undan för en räv eller en grävling. Dessutom har vi så mycket älg att den går in och äter äpplen i folks trädgårdar, nu i vinter har man haft problem med två älgar som skrämt folk halvt från vettet i Jordbro.

När det gäller medias roll så tvivlar jag på att varghatet är speciellt utbrett bland journalisterna i Stockholm. Det handlar mer om sensation, om att väcka så mycket uppmärksamhet som möjligt. Slår man på stora trumman om ett litet rovdjur som förser sig, hur ska man då bete sig när det är något riktigt farligt som håller på att hända? Talesättet om att ropa om vargen är väldigt giltigt här…

i , , , , , , , , , t nt1 svd1 dn1 ab1 svt

  12 comments for “Rialarevirets vargar

  1. 5 augusti, 2010 at 21:11

    Småkalvar har man inte ute i hagar. De är inne i ladugården. Möjligtvis har man dem i kalvboxar precis utanför lagårn. I bägge fallen kan nog ingen varg släpa iväg den.

    Är det en större tjurklav går den med säkerhet inte ute. Den inhägnad är inte uppfunnen som kan hejda en tjur om det finns en brunstig ko eller kviga i närheten. Då går den vare sig det är ett staket, eltråd eller vad som helst i vägen.

    • 5 augusti, 2010 at 21:24

      Kalven var i storlek 50-100 kilo, max. Då har den rymt på nåt sätt.

      • Torsten (orginalet)
        5 augusti, 2010 at 22:29

        Det är bekräftat att den hade rymt.
        Det är alltså knappast frågan om angrepp mot tamboskap…

        För två år sedan ställde en ensam hane till ordentlig oreda just i Rialatrakten. Rev ett ordentligt antal får innan den sköts.
        Så jag tror nog att länsstyrelsens folk vet vad de gör.

        Debatten på Norrtelje Tidnings hemsida är nog den värsta någonsin. Uppåt 250 inlägg hittills. Och vilka inlägg… :-)

  2. Bosse
    5 augusti, 2010 at 23:38

    Vad har skrivits om händelsen ifråga som är så anmärkningsvärt? Tidningar skriver självklart om allt som folk visar intresse för och som säljer tidningar. Eftersom många människor är intresserade av vargar och det alldeles oavsett om de är för, emot eller helt neutrala i den s.k. ”vargfrågan” så skriver gärna tidningarna om vad som händer med och omkring vår vargstam, och jag ser inget konstigt i det. Sedan kan det, liksom prinsessbröllop och liknande trams, tyckas vara pseudohändelser, men likafullt kan det locka en och annan läsare och inte är det mycket att hetsa upp sig för.

    Vargar är ett rovdjur som måste ta ett och annat byte ibland för att överleva och naturligtvis försöker den med det byte som kräver minst energi för att ta vilket gör att tamdjur självklart ligger risigt till om de inte är tillräckligt skyddade. Det går inte att låta sina betesdjur springa omkring mer eller mindre fritt i vargtrakter för då blir de förr eller senare vargföda. De duger inte heller med vanliga små staket eller låga elstängsel, vargen är intelligent och räknar snart ut hur han ska forcera såna. Nej det krävs skapligt stabila och höga vargstängsel eller dito elstängsel för att hålla vargen ute. Vill vi ha en livskraftig vargstam i Sverige får vi finna oss i att det måste tänkas nytt vad gäller djurhållning utomhus och då bör vi också solidariskt genom statliga bidrag göra det möjligt för människor som helt eller delvis lever på djurhållning att skydda sina djur på ett effektivt sätt.

    • 6 augusti, 2010 at 06:28

      Vill vi ha en livskraftig vargstam i Sverige får vi finna oss i att det måste tänkas nytt vad gäller djurhållning utomhus och då bör vi också solidariskt genom statliga bidrag göra det möjligt för människor som helt eller delvis lever på djurhållning att skydda sina djur på ett effektivt sätt.

      Så är det.

  3. 6 augusti, 2010 at 00:59

    Lasse Strömberg:
    Haha, du har inte varit i mina hemtrakter hör jag, där både ungtjurar på flera år och vuxna tjurar kan gå innanför enklare stängsel ibland, som enkel eltråd eller taggtråd. Du skulle ha hört storbonden i trakten berätta hur det gick när de skulle kastrera 40 tvååringar i en hage. Det var en historia det.
    Och nog har man späda kalvar ute ibland, när det gäller köttdjur så kan ju kalvarna gå tillsammans med korna i somliga fall, och dia dem.

    • Bosse
      6 augusti, 2010 at 11:49

      Det är samma här Kerstin. Det finns hur många tjurar, och tjurkalvar, som helst som går ute och betar enbart stängslade med ett enkelt elstängsel. Var Lasse fått sina erfarenheter vad gäller ”tjurhållning” vet jag inte. Själv har jag heller aldrig sett ett betesdjur av något slag som försökt forcera ett elstängsel sedan det väl gjort en första ”bekantskap” med strömmen. Möjligen kan det kanske inträffa om djuren av någon anledning råkar i panik. Så för att hålla betsdjur inne funkar det oftast alldeles utmärkt med ett elstängsel av enklare modell. Däremot så måste det till bättre grejer för att hålla eventuella vargar ute. Vargen är ett enormt mycket smartare djur än vilket betesdjur som helst och räknar snart ut hur den ska forcera enklare stängsel. Till skillnad mot t.ex. en häst så kan vargen räkna ut att den klarar sig från elstötar om den bara hoppar så pass högt att den aldrig vidrör stängslet, så långt sträcker sig inte betesdjurens uträkningsförmåga.

  4. Sussie
    6 augusti, 2010 at 06:37

    Tänk att jag reagerade faktiskt på att kalven låg på en gräsplan nedanför ett stort hus. Tyckte det var lite märkligt. Vet inte varför vargen(arna) skulle släpa kalven närmare människolukten om det fanns skog att välja istället.

    Självklart behövs vargen för att hålla lite bättre balans i älg- och rådjursstammar men då får ju inte jägarna något att springa ut i skogarna och skjuta på. Såå kan vi ju inte ha det eller hur (OBS! Ironi) Framför allt inte nu när jakt blivit en ”exportvara”. Vi låter jägare från andra länder komma hit och jaga. Tänk, tyska jägare får komma och skjuta älg! Slår väl högre än att sno en älgskylt från vägen? Än så länge är det väl inte tillåtet för dem att jaga annat än på privat mark men det är nog bara en tidsfråga….

  5. Bosse
    6 augusti, 2010 at 15:52

    Hmm nu har jag läst artikeln i Norrtelje Tidning och här märks det verkligen att man försökt koka soppa på en spik. En kalv har blivit vargdödad, världen är vänd upp och ner och traktens alla jägare drar ut för att värna sin bygd från ”mörkrets makter” ;-) I mina trakter skulle det möjligen bli en liten notis i lokaltidningen. Folk här är inga vargrookies längre. Värmlänningar har annars ofta beskyllts för överdrifter och högt tonläge i vargdebatten men i det fallet vill jag nog påstå att inställningen här är betydligt mer tillbakalutad än vad som verkar vara fallet i utkanterna av Stockholmsområdet.

    • 6 augusti, 2010 at 15:59

      Stämningen är lugn, det är tidningarna som vill sälja lösnummer…

      • Bosse
        6 augusti, 2010 at 16:34

        Jodå jag tror dig.

  6. bo hansson
    9 augusti, 2010 at 06:26

    Så illa stavat att jag inte förstår! / Jinge

Comments are closed.