Politisk utveckling eller avveckling?

Nu pratas det återigen om Maud Olofssons avgång, en sak som är tämligen naturlig med tanke på Centerpartiets stora tapp i valet 2010. Att det sedan till stor del beror på Andreas Carlgrens hattande och hans vargjakt, Federleys svek i FRA-debatten och det lätt pinsamma försöket att bli ett storstadsparti som tog sig uttryck i namnbytet till ”Stureplans-
centern”, spelar i sammanhanget mindre roll. Somliga anser att det helt och enbart har med Olofssons röst att göra, men det tycker jag är elakt förtal. Centerpartiet behöver byta ut ett flertal av de framträdande personerna eftersom väljarna helt enkelt ogillar dem.

SVT: ”Trots att partiet gjorde ett dåligt val i höstas så har det hittills inte trätt fram någon allvarligare kritiker mot partiets ledning. Ingen har sagt att det är dags för att Maud Olofsson att fullt ut ta ansvar för valförlusten. Men nu har den centerpar-
tistiske riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani sagt till Aktuellt att det inte är Maud Olofsson som bör leda partiet i valet 2014.

Abir Al-Sahlani säger dessutom att skiftet av partiledare bör ske snabbt eftersom hon (för det blir troligen en hon) bör få vara med och driva igenom den förändringsprocess som partiet nu är mitt uppe i.”

Själv skulle jag lätt kunna räkna upp åtskilliga av Center-
partiets politiska misstag sedan de kom till makten, men det mest framträdande och det som överskuggar allt annat är förstås att de slutade upp med att vara ett miljö- och lands-
bygdsparti. Det var trots allt inte bara yrkeskåren lantbrukare som röstade på dem tidigare, många av mina egna släktingar som bor på landet gjorde det trots att bara några enstaka är lantbrukare.

Det hade kanske inte förändrat så mycket i sak, men visst betyder det en del att ledande företrädare ser sig själva som storstadsbor med rötter i kokainsvängen runt svampen på Stureplan. Det ses inte med blida ögon av partiets kärnväljare. Därför tror jag att al-Sahlani har rätt, Centern tar sig inte ur detta med mindre än att man gör ett antal bondeoffer, om schacktermen tillåts i sammanhanget.

På samma sätt förhåller det sig med ett av de rödgröna partierna som bekant. Nu har socialdemokraterna fått sin Juholt och miljöpartiets nya språkrör är snart på plats, sjabblet inom det tredje partiet kan absolut leda till att man hamnar utanför riksdagen 2014, det råder ingen som helst tvekan om den saken. Ser man dessutom hur media agerar med en mängd privata agendor bland journalisterna, vars enda gemensamma nämnare är en manifest borgerlighet, så inser de flesta att partiet behöver ha mer än styrfart den dagen valrörelsen börjar så smått.

Själv blir jag mer och mer övertygad om att (C) och (V) försvinner, och då troligen för gott. Kristdemokraterna klarar sig kvar beroende på att de har en karismatisk partiledare, men det blir med ett nödrop. Sverigedemokraterna går framåt och kan t.o.m. få mer än tio procent av rösterna, detta trots partiets mer än tveksamma framtoning. Men ska Juholt & Co kunna inta Rosenbad 2014 så krävs det att Vänsterpartiet i alla fall blir kvar i Riksdagen.

it , , , , , , , Läs oxo: annarkia 1 2 humanlab ilsemarie johanna 1 rödab k&å zaramis kaj 1 krassman dresscode kulturbloggen svt sr svd12 dn1 ex1 gp ab1 svt

  3 comments for “Politisk utveckling eller avveckling?

  1. Gösta Berling
    6 april, 2011 at 10:51

    Intressant analys – men tveksam på vissa punkter. Dock är det väl så att det är inte mycket som det är så svårt att sia om som just framtiden … Så framtiden får väl utvisa.

    C behöver helt visst både ny ledare och ny(gammal) politik. Politiken måste vara ny till formerna men gammal, dvs mera ursprunglig, till sitt innehåll. Jag kan dock inte se någon självklar ersättare i ledningen, allra minst bland de unga, de verkar helt och hållet ha anammat nyliberalismen. Ett mera självständigt centerparti tror jag inte åker ur riksdagen, men blir knappast så särskilt stort heller.

    V kan möjligen åka ur riksdagen, men inte för gott, jag kan inte se den framtiden. Det skulle vara helt orimligt om endast avgrundsvänstern fanns till vänster om S, där finns utrymme för ett modernt, demokratiskt socialistparti.

    Hägglund karismatisk, skojar du ??? Han är rolig och en trevlig prick men inte mer. Alf Svensson däremot blev med tiden en karismatisk ledare.

    Jag betvivlar att SD kan få 10%, men osvuret är bäst, det finns många som faller för Åkessons charmiga framtoning …

    • 6 april, 2011 at 10:58

      Hägglund karismatisk, skojar du ??? Han är rolig och en trevlig prick men inte mer. Alf Svensson däremot blev med tiden en karismatisk ledare.

      Kanske fel begrepp, men han gör utan tvekan ett trevligt intryck, och det kommer man långt på.. Det är t.ex. därför jag alltid är så snäll och rar… :-P

  2. Niklas
    6 april, 2011 at 18:57

    Nu är jag väl kanske partisk, men att vänstern åker ut tror jag inte riktigt på, visst att de förlorade i valet men det var ju faktiskt rätt så marginellt, från 5.85% 2006 till 5.60% 2010, och i absoluta tal så gick de upp nästan 10000 väljare. Visst att de kanske inte kommer upp i 98-nivåer om man inte skaffar en Schyman liknande figur som partiledare, men ut åker de nog inte, vänstern är ändå hyfsat populära bland unga enligt SVT:s vallokalsundersökning, 9% i gruppen 18-21 och 10% i gruppen 22-30.

Comments are closed.