Trafikanterna på landets större järnvägssträckor vet det redan sedan ett antal år, lokaltrafikens resenärer vet det sedan sin första vinter som kollektivtrafikresenärer. Tågen går inte på vintern, och om de går så är det förseningar så att män behöver ta med sig rakapparaten till arbetet.
AB: ”Att läsa pressklipp kan inte vara den nya infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärds favoritsyssla. Rubrikerna är dystra, och oftast handlar de om tågen.
Nedrivna kontaktledningar och strejkande signalsystem, utslitna tåghjul och X2000-tåg som kollapsar i brist på underhåll. Och godstransporter som inte kommer fram eller snöröjning som inte fungerar.
I går höll riksdagens trafikutskott en utfrågning om järnvägens vinterberedskap. Ansvariga på SJ, Trafikverket, Green Cargo och Jernhusen var inbjudna, men inte Elmsäter-Svärd. Det tyckte nog ministern var lika bra.”
Privatiseringen av järnvägstrafiken har varit ett fiasko från allra första stund. Bara tanken på att olika järnvägsbolag ska trafikera samma räls andas misslyckande, något som visas praktiskt taget varje vecka nu med trasiga tåg, stillastående tåg, och det skulle inte förvåna mig om man snart meddelar att något tåg har fått punktering. För informationen är inte bara missvisande, den är också i högsta grad felaktig.
Att våra svenska tåg inte tål snö och kyla är egentligen märkligt. Ingen kan väl vara överraskad över att ett litet nordligt land ibland drabbas av snöoväder, eller att järnvägens växlar ibland snöar igen. Men när det gäller våra politiker så tycks det som detta fenomen överraska varteviga år, och detta oavsett vilka politiker som sitter i stadshuset eller i riksdagshuset. Nu är Catharina Elmsäter-Svärd infrastrukturminister, Reinfeldt hade lika gärna kunnat ge jobbet till Andreas Carlgren, minister-
attrappen, för sämre kan det inte bli.
Egentligen är det märkligt, för ett annat litet land som t.ex. Schweiz har ett järnvägsnät som fungerar, och det oberoende av årstid och väder. Hur kommer det sig att det landets medborgare kan lita på sina tåg i så hög grad att alltfler årligen väljer tåg i stället för bil eller buss? Man kan säkert säga mycket om landet ifråga, men man tycks vara angelägna om att tågen ska fungera och gå på tidtabell. I Sverige så är alltid ministern som ansvarar för tågtrafiken alltid inställd på att försvara sig, och i vissa lägen blir hon inte ens inbjuden.
AB: ”Bristen på investeringar och underhåll har pågått i årtionden, precis som den överdrivna tron på bolagisering och konkurrens. Allt har bara accelererat under den borgerliga regeringen. Nu får Trafikverket använda kommande års anslag för att lösa de mest akuta problemen. Några nya, riktiga, pengar kan Catharina Elmsäter-Svärd däremot inte lova. Anders Borg betalar hellre av på statsskulden. Det är håglöst.”
Eller, delar ut slantarna till dem som redan har gott om varan. För i moderaternas Sverige så är skattesänkningar viktigare än fungerande infrastruktur. Den som inte tror mig kan se hur elpriset stiger i raketfart nu när kylan har kommit tidigt.
it SJ, SL, Högerregeringen, Vinter, Kyla, Kollektivtrafik, Sverige, Politik, Snö, Jinge.se, Trafikproblem ab ex1 dn123 svd123 svd
11 svar till “Järnvägshelvetet”
Ha, där var det häftigt snöfall på Handens station. Är inte tåget av den italienska typ som hade rejäla inkörningsproblem när det kom på sjuttiotalet förresten – har för mig att kylluften till motorerna satt på undersidan av vagnarna, vilket innebar att så fort det kom snö sögs snön in i motorerna, varpå tåget gav upp. Norrmännen köpte samma sorts vagnar men var så smarta att de redan från början satte luftintaget ovanpå ekipaget.
En skillnad mellan Sverige och Schweiz kan vara att i det ena landet styr praktiskt sinnade borgare och i det andra är det opraktiskt sinnade borgare som antas styra – gissa vilket land som är vilket!
Ett tips: förra vintern när det var jobbigt med tågen tog jag ofta bussen till och från Gullmarsplan när jag ämnade mig till och från Handen. Bussarna verkar pålitligare.
Jordbro station faktiskt… :-) Ja det är den äldre typen, ska leta fram originalbilden nån dag, den är rätt bra faktiskt.
Bussarna (810) går bara 06-09 och 16-19 (typ..)
Jaha, borde ha tänkt på att väntkurerna inte ser riktigt bekanta ut. Jag vet inte exakt var du bor (och kan därmed inte hota med att ”jag vet var du bor”) annat än lite ungefärligt, men det går ju att ta en buss upp till Brandbergen, och där har du en 807:a som går stup i kvarten.
Ja Golanhöjden når man från Gullis, men jag bor på Örnens väg, tegelborgen ovanför lilla Rudan.
Jag kan intyga att tågen går på vintern även i Österike, höglänta delar av Tjeckien och Tyskland. Varför jag säger höglänta det är att många av dessa delar har mer snö vintertid än vad vi har. Uselt jag avstår sedan flera år tillbaka att åka med tåg på vintern eftersom det är förknippat med tidsrisker som jag inte kan ta.
Zaramis (Länk finns till höger (sic!) ), har en hyfsat bra analys om varför det inte funkar.
??
Nå ja:
http://www.zaramis.nu/blog/2010/12/06/banprofitorerna/ till exempel.
Finns länkar till relaterat på samma sida. (Den har ett litet lustigt upplägg bara..)
Bra sida. Jag tror dessutom att jag kan förklara varför det blir sådär. Det har med oansvar att göra, den sortens oansvar som alla i karriären utövar. Varje gång det öppnas en möjlighet i ett företag att ta in entreprenörer istället för egna resurser, så har tjänstemännen ett mycket starkt incitament att göra så, ett incitament som kan förkortas till ”det blir enklare”, ur deras synvinkel då förstås. De slipper personalansvar, behöver bara skriva på ett kontrakt och när det strular kan de alltid peka på entreprenören, slipper således allt vad ansvar heter. Mycket bekvämt. Detta incitament innebär att mellan och lägre chefer alltid kommer att skruva information, siffror och statistik så att det passar deras vilja när det rapporteras uppåt. Med tiden lyckas de, ofta små bitar i taget. I värsta fall kan de även strula till det för sina egna anställda och ställa till så att de inte har de resurser de behöver, gärna också höja kraven på dem samtidigt, med resultat att de egna frivilligt säger ifrån sig uppgifter och ansvarsområden eftersom de inte räcker till. Efter detta kan mellancheferna alltid säga: Men vi måste lägga ut detta på entreprenad för de egna vill inte åta sig uppgiften. På det viset ger man de egna skulden, samtidigt som facket blivit uppsnurrat på läktaren – era medlemmar har ju själva sagt ifrån det.
Handlar det sedan om om riktigt stora organisationer, som t ex. Banverket, så sker givetvis detta i flera led. Entreprenörerna tar in underentreprenörer osv.. alla smiter undan sitt ansvar. Det leder givetvis också till fullkomlig handlingsförlamning så fort något oväntat inträffar. Dessutom stannar ju all utveckling eftersom den högst upp inte längre har kontroll över sin egen utveckling, ja förutom pappersvändandet då, för det är ju det enda de faktiskt sysslar med, en ren förvaltningsverksamhet som bara äger och skriver kontrakt.
Regeringen är inte riktigt klok! Att dra ner på pengarna till järnvägen är helsjukt.
Sverige har i tåghänseende blivit ett U-land, möjligtvis med malmtransporterna i norr som enda undantag. Detta oavsett årstid. En gång i tiden var sverige absoult världsledande, vi var t ex. de allra första i världen att elektrifiera i stor skala. Många av våra ånglok licenstillverkades i andra länder osv.. Senare efter krigen var vår normalstandard närmast att betrakta som lyxtåg jämfört med omvärlden, och de gick på vintern också. Som svensk kunde man tom. resa helt utan identifikationspapper, något inrikespass behövdes inte. Men de senaste sådär 20 åren.. vi har stått still. Det vi kallar snabbtåg, det kan knappt kallas Intercity i andra länder. I sverige har vi inte ens en meter järnväg för höghastighetståg. Men ryssar, kineser och gud vet vad, de har sånt idag. De länderna har både visioner och vilja, här hemma administrerar vi motvilligt bara elände, vill inget, har inga visioner och vill helt bara lyda order så att vi aldrig behöver ta något ansvar och i varje läge kunna säga: Men jag lydde ju bara order.. Så ser det ut på de allra högsta posterna också.