Huvudlösa jägare och hundägare?

Återigen har vargen blivit ett stort nummer i pressen, nu är det hunden Zorro som dödats av en varg då den sprang lös i skogen under jakten. Något som, enligt Aftonbladet, fått till följd att flera nu oroar sig för att vargen ska ge sig på människor.


Det är utomordentligt ovanligt
att vargar gör det, även om inte vår fyrbenta vän känner till näringskedjan så förstår den instinktivt att människan är världens i särklass farligaste varelse. Den gång jag själv träffade på en varg ute i Värmlands-
skogarna så vände vargen direkt och skrittade iväg i motsatt riktning. Och jag var inte ens beväpnad som många av skogens människor är i dessa dagar. Den förstod att passa sig, något som de tvåbenta borde lära sig göra när det gäller de egna husdjuren.

Vet man om att det finns varg i skogen i samband med bärplockning, jakt eller andra skogsaktiviteter så håller man givetvis sin hund i koppel. Av Sveriges alla hundägare finns det faktiskt bara en kategori som inte gör det, och det är jägar-
kåren. De anser uppenbarligen att deras tama hundar ska få springa fritt i skogen och jaga älg, eller vad det nu är, medans vargen som faktiskt bor och lever i samma skog på heltid
– inte ska få göra det.

Hade jag en hund och bodde i ett landskap som också vargen trivdes i så skulle jag aldrig ge mig till att bjuda vargen på frukost eller middag. Normalt sett så bryr man sig om sina husdjur, även om jägarkårens ”familjemedlemmar” ofta nog tvingas bo utomhus i en hundgård året runt.

Hade jag t.ex. ett antal får så skulle jag se till att dessa fanns bakom ett elektrifierat rovdjursstängsel så att ulven inte kom åt dem. Vargen får ägna sin möda åt rådjur, älgar och harar och annat ätbart, jag skulle inte själv stå för matningen av djuret.

varg

Snart kommer nästa snyftartikel i media. Någon blir av med ett antal får och journalisterna frågar inte ens om vederbörande skyddat fåren på rätt sätt. För några månader sedan var det en kvinna i Värmland som hade förlorat fyra-fem får. Hon ville att vargen skulle utrotas, men själv ville hon inte satsa på att stängsla sina får på ett godtagbart sätt. Detta trots att hon dessutom kan få ekonomisk hjälp av Länsstyrelsen (skatte-
betalarna).

Man undrar förstås hur dessa människor är funtade, vad är det som gör att vissa inte använder huvudet? Jag vet faktiskt inte…

intressant Andra om: , , , , , , , ab1 dn12 t

  26 comments for “Huvudlösa jägare och hundägare?

  1. nature
    23 oktober, 2009 at 14:04

    Vad jag vet så finns inget dokumenterat fall i Sveriges där VILD varg har gett sig på människor!

    • 23 oktober, 2009 at 14:15

      Gysingevargen går utanför diskussionen, men jag tror att det förekom ngn gång på 17 eller 1800-talet oxo. Att vargen är nyfiken, som Christer skriver, är inte så konstigt. Det är bara att kolla in vår egen reaktion om vi ser gråben… :-)

  2. Christer W
    23 oktober, 2009 at 14:10

    Rovdjur ska vara rädda för människan, inte nyfikna på människan. Det är bäst för båda parter.

    • 23 oktober, 2009 at 14:13

      Absolut! Och bästa sättet är att jaga djuren. För att kunna göra det måste vi ha en livskraftig stam, man behöver helt enkelt förbättra gråbens genuppsättning och öka vargantalet till minst 5-600 djur. Då skulle vi lätt kunna skjuta av 100 vargar om året, särskild inriktning på de vargtäta länen.

  3. Kerstin
    23 oktober, 2009 at 14:21

    I Finspång kräver landstings- och kommunpolitikern Carl-Gustaf Mörner (M) ersättning för de VILDA djur som en varg dödat på hans mark! Man frågar sig ju bara om Carl-Gustaf Mörner (M) i sin tur då är beredd att ersätta övriga samhället för alla skador som HANS hjortar orsakar. Som jakträttsinnehavare borde borde han ersätta alla viltolyckor i området, betala för allt förebyggande skydd mot vilt t ex viltstängsel längs våra vägar, ersätta villaägare som får sina trädgårdar förstörda, och ersätta bönder och skogsägare för att HANS hjortar skadar gröda och växande skog.

    • 23 oktober, 2009 at 15:46

      Vilket stolpskott!! :-)

  4. palle
    23 oktober, 2009 at 14:55

    Hade man varit antropolog så vare det intressant att studera våran ogrundade rädsla för vargen. Nån logisk förklaring för den rädslan finns inte. Några tiotal vargar på en så stor yta som Sveriges är löjligt lite. Har för mig att enbart i lilla Estland finns hundratals vargar.

    • 23 oktober, 2009 at 15:44

      Vi har ca 200 vargar om inte de kriminella jägargängen skjutit av några till nu. I Baltikum finns det över 1000 vargar, i Spanien över 3000.

      Kolla wikin.

    • Per
      23 oktober, 2009 at 16:16

      Det är inte en ogrundad rädsla. På den tiden vi levde knappt på det som skogen och marken gav kunde ett vargdödat tamdjur innebära skillnaden mellan liv och död. Det gick inte att försörja sig enbart på det man odlade, det inser man lätt om man besöker t ex de kargaste delarna av Kilsbergen där det ändå fanns plats för över hundra torp. Så indirekt kan man säga att vargen har orsakat ett stort antal dödsfall i Sverige; genom svält.
      Men att vara rädd för vargen idag är inte rationellt, och jag tror inte någon är det på riktigt. Bor själv i Värmland och är ofta ute i skogen, ibland ganska långt och det kan ta gå timmar utan att jag ser en annan människa eller en bil eller ett hus. Det jag är mest rädd för när jag är långt ute är 1) huggorm 2) jordgetingar 3) björn 4) vildsvin 5) älg 6) varg. Helt enkelt för att huggorm är sannolikt att jag stöter på, och det skulle vara besvärligt att sig hem med ormgift i kroppen. Björn kanske kan ställa till med större skada, men sannolikheten för att jag stöter på en är ganska liten, och risken att jag blir attackerad av en mycket liten.

      • 23 oktober, 2009 at 16:22

        Stövlar är bra mot orm. jag skulle nog kunna tänka mig att hålla med dig om din lista, men vare sig varg eller älg skulle finnas med. Jag har mött älg många många fler gånger än varg, och det är enbart vilsna fjolårskalvar som frivilligt stannar kvar när man kommer gående. Vuxna älgar agerar som gråben, de drar. Det kan dock vara annat som ställer till det, exempelvis stress. Jag höll på att bli överkörd av tre älgar för några år sedan när vi var ett gäng som var utanför på en grusplätt och spelade Boule. Men dessa älgar hade skrämts av trafiken och var lite hysteriska.

        • Erik
          23 oktober, 2009 at 19:34

          Huggorm är ett jävla otyg, inte för egen del, men efter att ha burit 35 Kg ormbiten hund i en mil är jag ingen stor ormfan. Japp, hunden var lös (i vargrevir!) dock har jag en sån hund som inte går utom synhåll.
          Den förestående(?) vargjakten är ett lika stort otyg, hur i faderulingen kan man få tillstånd att jaga ett djur vars population inte ens är genetiskt bärkraftig, dessutom är allt framtvingat av folk som får sin fritidssyssla lite begränsad, allt här i Sverige med en abnorm viltstam vars like inte finns någon annanstans…?

          Japp, jag jagar själv och jag ÄLSKAR vapen. Och hundar.

          • 23 oktober, 2009 at 19:40

            Erlandsson är den ytterst ansvarige ministern för jakt på varg. En art som Artdatabanken beskriver som akut hotad, den förekommer endast i fem län av tjugotvå. Att tillåta jakt på en rödlistad art som beskrivs som akut hotad är ett brott mot EU:s Habitatdirektiv, 92/43/EEG av den 21 maj 1992, om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

          • Gripen
            24 oktober, 2009 at 22:36

            Jag kanske ska lägga till att i Sverige är alla reptiler och amfibier skyddade per lag:)

            Även jag ogillar huggormar, men lagen säger inte döda så det blir plast hink och köra iväg dem långt bort när de kommer in på gården.

  5. Gösta Berling
    23 oktober, 2009 at 14:56

    Du har ju rätt i att fårägare bör ha relevant skydd för sina djur och att hundar inte bör springa lösa. Men med detta sagt måste jag återkomma till att en varg som förirrar sig in till storstaden inte blir långlivad… Ändå tycks det gå bra att tala om för glesbygdsborna hur de bör göra…

    • 23 oktober, 2009 at 15:42

      Men med detta sagt måste jag återkomma till att en varg som förirrar sig in till storstaden inte blir långlivad…

      Det beror isf på att den blir påkörd. Det har varit varg här i Handen två ggr, det har ALDRIG diskuterats om den ska skjutas eller inte.

      Så jag förstår inte din kommentar.

  6. Thomas
    23 oktober, 2009 at 15:57

    Det är många andra än jägare som låter hunden gå utan koppel i skogen. Skillnaden är att de tränar hunden att hålla sig i närheten medan jägarhundar skall ut på egen hand och söka vilt. Jag tror ändå det skulle kunna fungera om de också lärde hunden att omedelbart återvända om den känner vittring av en varg, men hur många jägare lär sin hund vargvett? Med tanke på hur liten risken är förstår jag dem i och för sig, men då skall de heller inte gnälla när olyckan är framme.

    • 23 oktober, 2009 at 16:00

      Risken är liten, men bodde jag i varglänen skulle inte min vovve få kuta omkring. Och det hjälper inte att hunden är lydig, vargarna är inte det. Men om en människa sitter fast i ett snöre till hunden så klarar sig bägge utmärkt.

  7. Clas-Göran
    23 oktober, 2009 at 20:30

    Väldigt vinklade komentarer här av folk som inget vet om djur och natur och bor i stan eller långt från problemen.
    Det är sorgligt hur man kan ha sådan total brist på empati för dom drabbade av vargarnas verk.

    • 23 oktober, 2009 at 20:32

      Vilka vet inget om djur menar du?

    • Erik
      23 oktober, 2009 at 21:26

      Symptomatiskt bland utrotningsivrarna är att ”du saknar empatikortet” dras så fort argumenten tar slut. Och det brukar inte dröja speciellt länge… För den delen.

    • Gripen
      24 oktober, 2009 at 22:43

      Jag bor i skogen inte så långt från vargterritorium, Lodjur äter tamkatter runt var jag bor och jag har medlidande men jag stödjer inte utrottning.

      Folk måste lära sig att leva med de stora rovdjuren, i mitt bostadsområde har folk gjort om sina katter till innomhuskatter på grund av lon och det fungerar.

      Så ha hundarna innom synhåll och ha tamboskapen inom rovdjurssäkra stängsel. Vi människor kan anpassa oss till vargen, men vargen har det svårare att anpassa sig till oss, så det är vårt ansvar.

  8. Anna
    24 oktober, 2009 at 01:47

    Jag känner en fårägare som har fått två får rivna vid två olika tillfällen, båda gångerna av lösspringande jakthundar under älgjakten… Något vilt rovdjur har dock aldrig brytt sig om dem fast de går ute året runt.

  9. Rufus
    24 oktober, 2009 at 08:41
    • 24 oktober, 2009 at 09:36

      Instämmer!

  10. 24 oktober, 2009 at 16:58

    Tack för dina inlägg i vargfrågan, de ger mig åtminstone ett litet hopp om människan. Jag är så trött på dessa jägare som tror att de äger skogen.

  11. Piretto
    6 november, 2009 at 21:23

    Jag passar också på att tacka för kloka ord, instämmer om att det ger hopp om människan.

    Nästan alltid i diskussioner så anklagas vargen av jägarna för att göra slut på älg- och rådjursstammen. Det tror jag inte på. Våra älgar och rådjur är borta, sedan de sista 5-6 åren. När vi flyttade hit hade vi stora flockar som strövade omkring av båda arterna. Så fort man gav sig ut till fots eller i bil så såg man både älg och rådjur. Att se en älg ute nu är lika sällsynt som att se ett tropiskt djur, rådjuren ser vi någon enstaka flock på 2-3 djur ibland. Och här har vi sannerligen ingen vargstam att skylla på, bara människor/jägare och galen syn på sk ”viltvård”.
    Här börjar jägarna fokusera lite mer på ”problemet” vildsvin och skall skjuta av dem nu, i brist på älg tänker jag….

    Dessutom går det inte att föra en normal diskussion med jägarna, det blir lynchstämning direkt om någon vågar ifrågasätta deras tänkande och motiv, med vissa lätträknade undantag. I mina ögon liknar jägarnas resonemang och diskussioner i mångt och mycket en sekt. Det är skrämmande om något……..

Comments are closed.