Ett Fukushima vid Norra Bantorget/Sveavägen?

För några dagar sedan såg jag delar av ett TV-program om Fukushima, skam att sägandes så minns jag inte vilken TV-kanal det var, men jag tror att det kan ha varit ”Kunskapskanalen” eller vad den kallas.

Jag har dessutom för mig att det var en dramadokumentär, men inte ens det är jag säker på. Det handlade i alla fall om tsunamin och jordskalvet i Japan och det visade hur tre kärnkraftsreaktorer small av som knallkorkar, ett efter ett. Först förlorade man all strömförsörjning, och sedan fick man igång vissa instrument genom att koppla in ett antal blybatterier, men det väsentliga var att några av instrumenten visade fel. Resultatet vet vi, inte ens det japanska undret har lyckats hålla sina kärnkraftverk säkra.

Idag så är många av dem som fortfarande arbetar med uppröjningen efter olyckan inhyrda från den japanska maffian, det är folk som det inte kommer frågas efter om några år, och myndigheterna kommer antagligen göra vad de kan för att tona ner informationen om uppröjningsverksamheten.

Katrine Kielos/AB: ”En jordbävning. En tsunami. En radioaktiv mardröm. Tre systemtekniskt separata reaktorer havererar. Explosioner. Ödelagda reaktorhallar. Torrkokande kärnbränsle. 20 000 döda. I morgon är det ett år sedan olyckan Fukushima.

1986 skrev den prestigefyllda tidningen The Economist att kärnkraften var ”säker som en chokladfabrik”. Mindre än en månad senare exploderade reaktorn i Tjernobyl. 25 år senare, precis när lobbyisterna hunnit samla sig och börjat trycka upp broschyrer om ”kärnkraftens renässans”, hände det igen. Fukushima.”

Själv har jag tillhört de velandes skara, jag har från och till lyssnat till dem som hävdat att vi behöver kärnkraften och att den måste finnas kvar fram till det att vi har mer miljövänliga alternativ. Mitt tidigare så stora intresse för flugfiske i strömmande vatten har ju knappast gjort mig negativare till kärnkraften, för hade vi inte den så skulle säkerligen ett stort antal vattendrag regleras ännu hårdare än idag.

När jag har gått där vid Kaitumälven och känt tyngden av ett par öringar och någon harr i ryggsäcken så har jag definitivt inte talat speciellt mycket om idiotin med att framställa energi i fabriker, energi som kommer från miljöfarliga ämnen och som ger tusenfalt farligare avfall. (forts nedan..)

Kan vi inbilla oss att våra kärnkraftsföretag har bättre utvecklad säkerhet än japanerna? Det enda vi kan trösta oss med är att sannolikheten för en lika kraftig jordbävning under Östersjön är väsentligt lägre, men samtidigt så ska vi lyssna till de geologer som berättat att man sett spår efter sådana jordbävningar och tsunamis i sedimenten. Men framförallt ska vi vara klara över att vår egen kärnkraftssäkerhet inte är hundraprocentig trots att de företag som driver kärnkraftverken påstår det.

Katrine Kielos skriver i sin artikel i Aftonbladet att hon önskar att Stefan Löfven gör gemensam sak med de tyska metallarbetarna, driver frågan om avveckling och en alternativ energiproduktion, men själv så tror jag att matematiken är enklare än så. Han har inget val. Det svenska samhället klarar inte av den katastrof som ett havererat kärnkraft-
verk skulle innebära, och det gör inte en socialdemokratisk partiordförande heller. Frågan är bara hur lång tid det dröjer innan (S) förstår det.

it Andra om: , , , , , , ab1 svt dn123 svd12 e24

  8 comments for “Ett Fukushima vid Norra Bantorget/Sveavägen?

  1. Christer
    10 mars, 2012 at 08:54

    Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till kärnkraft men de alternativ som lagts fram nu håller inte. Hur som helst är det de svenska konsumenterna som får betala för tankeinfarkten och det är ju bedrövligt. Det är alltid lätt att konsumera för andras pengar. Vi får hoppas att några snabbt som tusan forskar fram bättre alternativ!

  2. KalleB
    10 mars, 2012 at 09:11

    ”systemtekniskt separata reaktorer”…ja som i Ringhals? Forsmark? mm

    Dock i stort sett av samma design = USA baserat i grunden.

    Kostnaderna har man nu i flera år lyckats ”glömma”,dvs avveckling,modernisering,slutförvaring mm.

    Som en gammal bil:
    Kostar multum ny,förlorar i värde varje vecka,helt separerad från andra bilar,underhåll,när tar man beslut om skrotning?.Kanske man kan med Plastic Pudding, järntråd och tuggummi hålla igång den ett år till?
    Dom går iaf att återanvända i skrotform.

    Men visst tjänar väl någon pengar?

  3. lingon
    10 mars, 2012 at 15:21

    Svt har sänt ett antal dokumentärer om katastroferna i Japan den senaste veckan from 4/3. Läs om dem här http://svt.se/2.174787/1.2724076/tema_tsunamin_i_japan. På svtplay Dokumentärfilm, Samhälle och fakta, http://svtplay.se/t/103478/dokumentarfilm, kan man se dem i efterhand.

    Från många håll har jag hört kommentarer av typen ”Vad skönt att det är över nu” och liknande. För den som är intresserad och begriper vad som hänt så är det helt klart att det inte alls är över. Arbetet med återuppbyggnad och allt övrigt runt om det kommer att ta lång lång tid. För många, inte bara de vars vars familj, släkt och vänner, som drabbats, kommer detta att vara ett livslångt trauma delvis orsakat av vissa människors blinda tilltro till kärnkraften och dess ägare. Jordbävningen och tsunamin i sig var illa nog, men att som ytterligare ingrediens lägga till Fukushima och dess långtgående fysiska, psykiska och sociala konsekvenser blev nog så mycket som vi i lilla ankdammen inte ens kan föreställa oss.

    Även om vi i rajraland de senaste åren fått lära oss att inte tänka på eller bry oss om andra så föreslår jag att vi begrundar vad som hände för ett år sedan liksom konsekvenserna av det och tänker lite extra på det japanska folket i morgon 11/3.

  4. lingon
    10 mars, 2012 at 21:27

    På dagens SVD Brännpunkt har två Greenpeaceare skrivit en artikel betitlad Sverige måste ta lärdom av kärnkraftskatastrofen, där de pekar på att många av de organisatoriska misstag och fel som begicks i Japan i samband med Fukushima även finns inbyggt i beredskapen här i ankdammen. Dvs om en olycka skulle hända vid ett svenskt kärnkraftvärk så kan vi nog inte förvänta oss bättre och säkrare agerande vare sig från företagsledning eller landets ledning. Enligt skribenterna är sannolikheten för en allvarlig kärnkraftsolycka ungefär en per årtionde. Vi lever således på en tickande bomb.

    Artikeln kan läsas på http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-maste-ta-lardom-av-karnkraftskatastrofen_6915071.svd

  5. Milla
    11 mars, 2012 at 07:14

    Vattenfalls i särklass lönsammaste produkt är ju idag att helt enkelt stänga ett par kärnkraftverk i januari och luta sig tillbaka och skratta när elpriset stiger. Att bygga ut kapaciteten för elproduktion är idag inte lönsamt för de stora elbolagen som vill maximera sina vinster genom att sälja dyrare el inte mer el. Det gångna decenniets stigande elpriser har visserligen medverkat till att göra vindkraft lönsamt för mindre aktörer men de stora bolagen verkar alltjämt mer intresserade av den goodwill som kan produceras av (i relation till deras vinster) symboliska investeringar i förnybar energi.

    Något som i allmänhet brukar förbises i energidebatten är att många av våra existerande vattenkraftverk kan öka sin energiproduktion upp till 35% med ett utbyte av turbiner/turbinhus då en modern turbin som är optimerad med hjälp av datorer vida överträffar de gamla som konstruerades med räknesticka. Dessa renoveringar är faktiskt ganska vanliga idag då de 50-60 år gamla verken börjar bli utslitna.

    Jag är helt övertygad om att vi skulle klara oss fint utan kärnkraft men ingenting kommer att ske förrän ett politiskt beslut tvingar fram nyinvesteringar.

    • 11 mars, 2012 at 08:17

      Och inga politiska beslut kommer med en (M)-regering, i -bästa- fall så kan de komma med en (S)-regering eftersom den blir beroende av (V) och (MP). Men Löfven säger väl att en energiöverenskommelse ska vara brev, vilket antagligen betyder (M).

  6. Björn Brohmée
    12 mars, 2012 at 08:11

    Det mest skrämmande i dessa dokumentärer var att se hur samhällsorganisationen mer eller mindre bröt samman. Människor svalt i brist på livsmedel bara 10 mil från där livsmedel fanns. Kommunikationen mellan samhällsorgan existerade inte, ingen samordning som följd.

    Tänk att sammanbrott i elförsörjning där Sthlm blir utan el och det är 25 grader kallt ute, det är skrämmande när man funderar i dessa banor. Förr hade vi beredskapsövningar i kommunen där man övade dessa saker, tvivlar på att det görs idag.

    • 12 mars, 2012 at 08:25

      Det borde vi kräva av politiker i hela landet. Glesbygd som tätorter..

Comments are closed.