|
Den 30 augusti passerar en asteroid bortanför månen, något som eventuellt kan leda till att tidningar återigen kommer att göra slut på mängder av trycksvärta. DN: ”Asteroiden 2009 QK9 upptäcktes av teleskopsystemet LINEAR den 21 augusti och visar åter att större stenblock som kan passera mycket nära jorden fortsätter att dyka upp ute i solsystemet. Den stora rymdstenen kommer att passera ungefär 1,6 miljoner kilometer från jorden eller lite drygt fyra gånger så långt bort som månen befinner sig. Med en hastighet på nästan 15 kilometer per sekund skulle en sådan sten kunna nå jordytan om den träffade atmosfären.” DN skriver ”och visar åter att…”, men jag har aldrig någonsin inbillat mig att faran för en direktträff av en asteroid har upphört. Eftersom rymden består av vakuum så finns det ingenting som bromsar dessa, vilket givetvis innebär att de kommer att snurra runt i all evighet ända tills det träffar på ett annat föremål som mycket väl kan vara en planet, som t.ex. jorden. Och en tillräckligt stor asteroid kan givetvis utplåna alla förutsättningar för liv på planeten. En sådan händelse kan sluta så i ett värstascenario. Det kan också bli en mindre dramatisk affär där inga människoliv går till spillo, och allt däremellan. 160 000 mil är i rymdsammanhang nästan som att ”snudda” jorden eftersom man normalt räknar avstånd i ljusår. DN berättar också att man har koll på 1069 sådana bumlingar som snurrar runt i banor som korsar jordens, men minst lika intressanta är förstås dem som man ännu ej upptäckt.
|
Från och till har det spekulerats om möjligheten att ändra en asteroids bana med hjälp av mötande raketer/missiler utrustade med kärnvapen. Person- Det enda som den här sortens spekulationer duger till är att ge näring åt diverse domedagssekter. i Andra om: Asteroid, QK9, Rymden, Planeterna, Meteor, Jorden, 30 augusti, Politik ab Kontakt? t [tags]Asteroid, QK9, Rymden, Planeterna, Meteor, Jorden, 30 augusti, Politik[/tags]
|
9 svar till “Asteroid skrämmer 30/8”
Om man diskuterar händelser i solsystemet så är nog AU (astronomisk enhet) det största avståndet som är praktiskt att använda. När det gäller föremål som kommer i närheten av vår, eller t.o.m. våra grannplaneters, bana så är nog kilometer den mest praktiska enheten.
Att nämna dessa avstånd i ljusår skulle vara som om en biolog endast får använda enheten kilometer när han beskriver en insekt.
Utplåna allt liv? Möjligen allt högre cellärt liv.
Virus och annat smått finns ju flera tusen meter ner i berggrunden och troligen överallt i universum i alla upptänkliga former.
Tänk om det är liv som skapar universum för att ha en lekplats, för att överkomma evighetens enorma tristess.
@sörmlänning
Detta påstående att virus finns överallt och förbryllar mej; detta då virus saknar egen ämnesomsättning och således inte kan överleva utanför sin host (värd).
Men detta i tankarna förstår jag därför inte sörmlännings idéer om att ett nedslag på jorden ev skulle utplåna allt ”cellärt liv” men ironiskt nog inte virus – som enbart kan leva i cellärt liv?
Kanske någon lärd förklara hur virus kan finns överallt i universum samtidigt som virus är en parasit som inte kan leva utanför en organisk cell?
Om man nu ska ta till kärnvapen så är det nog bäst att man tar och borrar in sig i själva asteroiden och spränger av den där. Och skickar Bruce Willis.
Bruce Willis tror jag stenhårt på. :-)
Bruce Willis-lösningen skulle vara den värsta katastrofen. Det krävs nämligen inte mycket för att avstyra asteroider som är på kollisionskurs med jorden OM: man upptäcker dom tidigt!!!
Detta för att kursändringen som behövs för att dom helt skall missa är otroligt liten. Redan idag så hindrar man rymdskrot från att krocka med ISS etc, med enbart laser.
Risken med att spränga en himlakropp är dels att den riskerar splittras upp och att man på så sätt helt tappar kontrollen och därför garanteras att jorden träffades! Dels är risken för att laddningen detonerar för sent/förtidigt eller när den når jorden :-(
Nej Tack för John Wayne-lösningar.
När det gäller kursändringar i vacumm så använder man newtons lagar, varje kraft åtföljs av en lika stor men motriktad kraft.
Så det är en fråga om massa vs kraften man använder. Om energin i en nukleär sprängning är X så kommer en viss energi att slungas ut från den asteroiden som man spränger mot – och mao kommer den att påverkas med denna kraft i motsatt riktning.
Och som sagt- gör man det i tid så krävs inte alltför mkt för att putta den ur kurs tillräckligt mkt iaf…
Dock är det ju det där att det kostar en hel del att ha ett par rymdraketer med kärnladdningar stående som standby…hur stora/många det nu krävs
/K
Den store bocken Bruce är nog bra för Holly Wood.
För att få en asteroid att byta bana är det nog bättre, som flera påpekat, att hålla Isaac N i handen och åminnelse. Eftersom asteroiden rör sig i vacuum skulle en lämpligt placerad nyårsraket räcka för kursändring. Problemet är, sir Isaac!, att bestämma dragkraft och brinntid, och förståss det eviga nyårsproblemet: att placera raketen innan avfyringen.
Det är inte bara Sir Newton man bör ha i åtanke vid en sådan operation, utan här krävs det att vi även dammar av våra trigonometriekvationer. För behovet av kursändringen för en asteroid, är omvänt mot avståndet till jorden. En halv grads skillnad får enorm betydelse på avdriften vid stora avstånd. Vi kan ju alltid se till att asteroiden inte kommer inom jordens gravitationsfält och då behöver vi Sir Newton än mindre. Tackar vet jag de gamla egyptiska matematikerna.
Alltså som el persson nämner så skulle det räcka med en nyårsraket om objektet hittas i god tid. Mem jag gissar att när ägarna till nyhetsförmedlarna vill att vi ska titta åt ett annat håll, så kommer svininfluensan eller astroidjournalisterna att få fritt spelrum i samtliga medier så länge som de anses nödvändigt.