Centerpartiet står snart inför ett av sina viktigaste val någonsin, man ska välja en efterträdare till Maud Olofsson. Viktigaste eftersom Maud Olofsson har lyckats med bedriften att flytta partiets profil från att vara ett borgerligt landsbygdsparti till att bli ett nyliberalt parti med en stockholmsavdelning som kallar sig för Stureplanscentern.
Det är troligen få borgerliga väljare som känner igen sig i en sådan omvandling, inte heller vimlar det av Fordson-traktorer på parkeringsplatserna runt svampen på Stureplan. Jag har aldrig kommit på hur de tänkt, och jag är tämligen säker på att de flesta av dem som röstat på (C) utanför 08-området inte kommer att förstå det heller. Idag skriver Ingvar Persson en ledare i ämnet i Aftonbladet.
AB: ”Centerpartiet har ett behov av att göra upp med epoken Maud Olofsson. Under hennes ledarskap har partiet bit för bit förlorat de profilfrågor som motiverat dess plats i svenska politik. Det gäller miljön, där Andreas Carlgren knappast lyckats med någon enda fråga. Det gäller energifrågan, där det tydliga kärnkraftsmotståndet numer är ersatt av ett moln av ord. Det gäller landsbygden och jordbruket, där LRF i går kunde visa att antalet bönder minskat med en femtedel – de senaste tre åren. Och det gäller naturligtvis näringspolitiken, där Olofssons regim blivit en besvikelse, inte minst för de småföretagare som Centerpartiet vill räkna till sina kärntrupper. I stället för en självständig röst för den lantliga borgerligheten har Centerpartiet under Maud Olofsson förvandlas till den borgerliga alliansens mest lojala, och obehövliga, stödhjul.”
Centerpartiets katastrof förstärks dessutom av det faktum att Miljöpartiet har växt sig starkt, det är knappast någon som idag ifrågasätter Miljöpartiets ledande roll i miljöpolitiken även om det är många partier som önskar att de hade fog för att klappa sig själva för bröstet. Men det största fallet från miljöpiedestalen står centern för själva som har lyckats kapa åt sig miljöministerposten och därmed har lyckats genomföra ett magplask av gigantiska proportioner. Miljö-
ministern ses idag som en clown, och det inte bara i Sverige.
Att Annie Lööf innebär en ungdomlig uppgradering av centerpartiets frontfigurer är det ingen som tvivlar på, hennes problem är möjligen att hon i betydligt sämre grad än andra i partiet representerar landsbygden, hon tillhör den generation som samlats kring Stureplan, där det talats mer om salladsbarer och olika slags uppiggande pulver än om lantbrukarnas villkor i Sverige. Möjligen är hon inspirerad av Centerpartiets framgångsrika försäljning av sin tidnings-
verksamhet då hon i olika sammanhang förklarat att hon vill sälja ut public serviceföretagen i Sverige.
Hon anser uppenbarligen inte att Sveriges Television och Sveriges Radio innebär någon slags garanti eller försäkring mot en medial förflackning av landet, hon menar antagligen att marknaden sköter den saken på ett utmärkt sätt ändå. Om det ska vara Centerpartiets inställning så förstår jag inte varför de ska utse ny partiordförande i val på en extra-
kongress, de kunde väl ordna en egen Fångarna på Fortet eller annan dokusåpa vars sista deltagare blir den som får ordförandeklubban i sann nyliberal anda?
Själv önskar jag givetvis Annie Lööf lycka till, hon är den kandidat som snabbast kan förpassa centerpartiet åter till den plats som de mest förtjänar, och den finns inte i Sveriges Riksdag.
it Andra om: Annie Lööf, Centerpartiet, Nyliberal, Public service, Stureplanscentern, Politik ab12 ex123 dn123 svd1234
10 svar till “Annie Lööf, centerns siste ordförande?”
Människor som Annie Lööf fascinerar mig. Hur kan man, efter att i ett drygt kvartssekel ha sett kapitalet löpa amok med politikernas goda minne, fortfarande hysa de åsikter som hon och Stureplanscentern hyser?
Nä, jag tycker inte att det är mindre konstigt. Möjligen lika konstigt. Och jag kan ha en viss förståelse för att människor fortfarande kan leva i drömmen om det statslösa samhället med total jänlikhet etc, etc, och därmed kalla sig kommunister (även om jag tycker att de är dumma som gör det). Men att människor som levt i ett samhälle som dominerats av nyliberala ideér i trettio år, och sett vad de ställer till med, FORTFARANDE tror på dumheterna, det är mig obegripligt…
Socialism och Kommunism är synonymer på det hela taget, utanför Leninistiska strömningar där ordet socialism användas för att skilja på uppbyggnadsprocessen (socialism) och det slutgiltiga målet (kommunismens förverkligande). De ”mjukare” socialisterna är på det stora taget socialdemokrater (de primära strömningarna i Vänsterpartiet idag, t.ex), om än inte några som skulle finna sig hemma i dagens socialdemokratiska parti.
Själv tror jag att Sveriges liberaler helt enkelt är på jakt efter ett nytt parti. Jag har noterat att många liberala ledarskribenter (och de är ju många) skriver lite för kärleksfulla hyllningar till Lööf. Det kan inte bara handla om hennes ungdom och utseende.
Folkpartiets roll som bärare av den liberala idén är sedan en tid starkt ifrågasatt. Major Björklund har bevisligen inte en enda frisinnad cell i kroppen. Nu har det dessutom gått upp för dem att Reinfeldt kantrat för gott i konservatismen. Cirka 2005-2006 tror jag att väldigt många liberaler hoppades mycket på Moderaterna, men numera får ju partiet nästan mer kritik från sådana som Johan Norberg än från den samlade vänstern.
Kanske är därför de svenska liberalerna nu på marsch till Centerpartiet, via Lööf. Det återstår dock att se om de kan ta några väljare med sig. Deras stora problem är som vanligt att vi svenskar kan känna oss hyggligt liberala utan att nödvändigtvis behöva ett liberalt parti att rösta på.
Nu får man bara hoppas att folk inte röstar på utseende istället för politik. Det borde finnas tillräckligt många bönder kvar för att deras uteblivna röster ska minska centerpartiet en hel del. Man kan ju undra om miljöpartiets uppgång har något att göra med centerns nedgång. Det borde ju hursom finnas iaf ett någorlunda antal miljömedvetna bönder än idag.
En lustig grej! När jag var inne i stan för en dryg timme sedan, vem möter jag då som har jättebrådis på Klarabergsviadukten? Jag kan nämna att hon var rödhårig… :-)
Rita H är väl död?
Kanske hennes scengångare?!
Mycket bra och klokt skrivet. Helt enig säger Staffan Svensson, fd (c).
Fick också denna känsla när jag såg bilden i SvD här, att sista tåget kommer att gå nu för C:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jag-ska-fora-en-kraftfull-miljopolitik_6405385.svd
Egentligen tror jag den där okände Anders w kanske skulle kunna hålla liv i liket ett tag till, som en oväntat sprudlande glad lax, för det verkar han vara.
Få se nu. C och KD ryker (KD har kanske många ”kamrat 4-procent”-väljare, men…) så då kan väl V vara solidariska och också åka ut, annars är ju alliansen chanslösa :( ;)