Nu har den person som mördade en kvinnlig vakt på häktet i Huddinge fått sin dom, han har dömts till livstids fängelse. Men egentligen så känner jag mig tveksam, inte för att han fick ett långt straff, men han tycks ha psykiska problem som till art och grad gör honom till en sjuk person i mina ögon.
Samma sak gäller Anders Breivik, man sätter inte igång att mörda sjuttiosju människor utan att ha tämligen många skruvar lösa, eller som den där Merah i Frankrike som dödade ett antal småbarn. Vilken diagnos man ska ställa exakt vet jag inte, men det är uppenbart att det är något som har gått alldeles åt pipsvängen i hjärnkontoret. Jag kan inte påstå att jag tror att ”kriminalvård” i de här fallen skiljer sig speciellt mycket från den ”vård” Breivik eller ”häktesmördaren” skulle få i sluten psykiatrisk vård, man skulle förvissa sig om att man hade tillräckligt med personella resurser för att se till att ingenting händer. Dessutom har man ett antal starka mediciner som kan passivisera fångarna/patienterna.
Nackdelen med psykiatrisk tvångsvård är förstås att den dömde, i händelse att vederbörande skulle upplevas som frisk, efter ett tag skulle slussas ut i samhället. En sådan sak fasar man givetvis för, och vi skulle inte heller vilja ha det som i vissa länder där man har dödsstraff, det har ju visat sig att både utvecklingsstörda och barn avrättas om de begår grova brott. Jag minns att gamla Nils Bejerot, numera bortgången narkotika- och polisläkare, brukade vurma för att göra Gotska Sandön till en plats som kunde hysa alla narkotikamissbrukare. Jag vet inte om det var på fullt allvar eller om det var för att väcka uppmärksamhet, men jag minns det från en föreläsning och då bör han ju ha menat vad han sade. (forts nedan..)
Som ett slags svensk variant på Alcatraz vilket inte låter så trevligt. Dessutom skulle det startas massor av föreningar typ ”Gotska Sandöns Vänner” och ”Rädda Gotska Sandön” om någon kom och föreslog det idag. Men när jag läser om ”häktesmördaren”, Merah i Frankrike, och Anders Breivik, ja det är då jag undrar. Något vettigt vård-
alternativ finns inte för den kategorin fångar, och att döma psykiskt sjuka till fängelse för att hindra en försöksut-
skrivning känns inte heller rätt.
Dessutom tenderar många av de tankar man får runt det här, den vård som jag upplever som ett problem, att snudda vid rent fascistiska attityder och känslor av typen hämndbegär. Men visst håller ni med mig om att man skulle kunna släppa ut en massmördare tjugofem år efter brotten om man var garanterad att han inte skulle återfalla i våldsbrottslighet?
it Andra om: Breivik, Häktesmördaren, Merah, Psykvård, Fängelse, Massmördare, Politik, Vård dn1234 svt1 sr1 svd123456 ab1234 gp
18 svar till “Vårda psyksjuka mördare på Gotska Sandön?”
– Mjo, kanske, men det där är ju jättehypotetiskt. Dessutom finns där ju fall där man faktiskt inte tycker så… skulle du verkligen vilja se Breivik på gatan om 25 år hur mycket garantier du än hade? Om vi tar kör en annan hypotes – hade du velat se Hitler straffad i 25 år och sedan se honom frisläppt om han lovat att inte vara dum längre?
Dessutom kan man ju variera argumentet och säga ”Om du fick en 100% garanti att en person inte skulle göra något brottsligt efter att ha suttit i fängelse efter 1 år, skulle du vilja släppa ut honom då?” – givet att personen också satt där för någon form av grovt våldsbrott. Brott och straff är helt enkelt en enormt komplex fråga.
Personligen tycker jag inte att fängelse bara är straff men det är inte heller bara rehabilitering; om det bara är straff borde alla sitta på livstid, om det bara är rehabilitering borde folk sitta tills de blir ”friska” vilket i många fall också är livstid med tanke på vår ca 50%-iga återfalls-statistik. Det svåra är att hitta en jämnvikt mellan straff och rehabilitering.
Nej då, det finns mängder av invändningar. Det är det jag avser med ”att snudda vid rent fascistiska attityder och känslor”.
Jag har aldrig påstått att det skulle vara lätt att bilda sig en uppfattning, men mitt eget rättsmedvetande säger att – om det inte finns någon risk för återfall -och- brottslingen har gjort sin strafftid så bör han släppas. Breivik är en extrem, men man kanske behöver ha honom inblandad i diskussionen för att få saken belyst?
– Absolut! Som tur är han ett extremfall och mängden ”Breiviks” eller ”Merahs” per 100k invånare är förhoppningsvis riktigt låg.
Den är lyckligtvis mer än låg, näst intill obefintlig. Och i den mån det finns sådana så är det galningar.
Intressant nog har de norska åklagarna valt att yrka på psykisk tvångsvård för Breivik, just för att det i det landet är det enda sättet att bura in honom på livstid (Norge saknar ju livstidsstraff). Om det hade varit Sverige skulle resonemanget ha gått i direkt motsatt riktning. Här betraktas rättspsykiatrisk vård snarare som en genväg ut i friheten, och därför brukar alla ropa på långa fängelsestraff istället.
Trots denna skillnad har våra båda länder det mesta gemensamt i dessa frågor. Även i Sverige är det möjligt att låsa in en psyksjuk brottsling för livet, så länge denne inte bedöms som tillräckligt frisk för att kunna släppas ut. Och så måste det kanske få vara, oavsett hur vi i övrigt ser på rättstillämpning, strafftider och liknande. Är man sjukligt farlig för omgivningen måste omgivningen skyddas. Men om man blir frisk och har avtjänat sitt eventuella straff har man rätt till sin frihet, oavsett ursprunglig gärning.
Efter att denna princip fastlagts återstår alltså att etablera och upprätthålla allmänhetens förtroende för att den rättspsykiatriska vården verkligen kan avgöra om en vårddömd brottsling är sjuk eller frisk. Det är väl snarast där problemet ligger.
Fast det norska sättet har väl en del problem också då vilket Jinge egentligen tog upp i sin artikel; dvs om en människa är frisk borde personen i fråga släppas fri. Alternativet är ju att läkarna medvetet (ifall han någonsin blir ”frisk”) kommer att ljuga bara för att hålla kvar honom livet ut.
I vissa länder döms man både till fängelse och psykiatrisk vård och blir man frisk innan fängelsedomen är slut så får man sitta av resten i finkan. Det känns inte heller riktigt rätt men det beror lite på omständigheterna kan man tycka – hur medveten man var om brottet när det begicks typ.
Begreppet ”Kriminalvård” leder tanken fel från början. Vård ger man till sjuka människor, men de allra flesta som är omhändertagna av Kriminalvården är inte sjuka utan bara elaka.
Elaka behöver de väl inte vara? :-)
Nä de flesta kriminella är egentligen bara korkade; sitter man i finkan för att man stulit kakor har man inte alla skruvar på rätt ställe så att säga. :P
Gotska Sandön är ju en fantastisk plats som borde bevaras. Vad sägs om Lidingö?
:-)
Att namnge folk är direkt olämpligt, och efter att själv arbetat inom verket 5-6 år så vet jag att allt inte är så enkelt som du antyder. Skriv om din kritik och utlämna namnen. Det enda namn du tillåts nämna är GD, men skippa beskyllningar. / Jinge
Du bör läsa reglerna för kommentarer. Några meta-diskussioner accepteras inte. Ämnet är ok, likaså initialer. / Jinge
För det första: Jag irriteras av medias benämning ”psyksjuk” samt än värre att personen gör en ”psykattack”. Psykiskt sjuk skulle jag skriva eller möjligen mentalvårdspatient. Är personen i fråga inte diagnostiserad och följdaktningen saknar diagnos samt inte är sjukskriven är det inte fråga om en psykisk sjuk person – annat i mediernas värld då.
Att vara psykiskt sjuk innebär ett avsevärt socialt handikapp som vanliga människor knappt kan göra sig en föreställning om – läs hur det är att leva med vanföreställningar. Sådan vi övriga tar för givet; som att ha en inre struktur samt möjlighet att planera vår tillvaro finns inte på kartan för psykiskt sjuka personer. Dessa patienter kan t ex gå ut mitt i vintern utan skor och förfrysa fötterna, utan att ens vara medvetna om det. Om jag säger så här: de lever ett sätt så ”pissiga liv”, så kanske ljuset går upp?
Diagnoser kan man för övrigt förkovra sig i diagnosmanualen version 5 (tror jag är aktuell nu?) men den är föremål för konflikter bland annat runt människosynen, och inte undra på det! Alla diagnoserna är politiska eller snarare kulturella med undantag för de klassiska sjukdomarna. skilj därför mellan diagnoser för psykisk störning och diagnoser för psykisk sjukdom så som: schizofreni, paranoid psykos, bipolaritet, autism samt möjligen depression då. Många sexuella störningar (läs diagnoser) har t ex har fallit bort i manualen under årens lopp så som homosexualitet, transsexuella osv, osv, emedan nya har tillkommit som t ex psykopati. Min poäng är emellertid att vi bör lägga till en diagnos för personer som Anders Behring Breivik som inte på något sätt uppfyller något kriterier för psykisk sjukdom. Jag skulle diagnostisera Anders Behring Breivik så som en variant av psykopati alltså ett moralisk vansinnig.
Min poäng är emellertid att vi bör lägga till en diagnos för personer som Anders Behring Breivik som inte på något sätt uppfyller något kriterier för psykisk sjukdom. Jag skulle diagnostisera Anders Behring Breivik så som en variant av psykopati alltså ett moralisk vansinnig.
nya har tillkommit som t ex psykopati.
Om psykopati tillkommit så förstår jag inte varför den ska läggas till en gång till.
Dessutom är Breivik diagnostiserad som galen redan, och han har dessutom bevisat sin galenskap.
Är personen i fråga inte diagnostiserad och följdaktningen saknar diagnos samt inte är sjukskriven är det inte fråga om en psykisk sjuk person – annat i mediernas värld då.
Nu surrar du till det. Psykisk sjukdom är det trots att vederbörande inte är diagnostiserad och/eller är sjukskriven. Som bekant så förnekar många sjuka sin egen sjukdom, och då är det ett av kriterierna på – sjukdom.
Jinge först vill jag bara säga att diskussionen huruvida Anders Behring Breivik är sjuk eller inte diskuteras nog världen över, vilket bekräftas av att diagnostiseringen nu tydligen skall göra om. Sedan kommer jag nog att ge dig argument och motargument som du inte kommer att gilla, vilket kanske gör att tråden låses av dig?
Men skilj mellan diagnoser gällande psykisk störning och diagnoser för psykisk sjukdom. Psykopati är en störning – inte en sjukdom, så det är du som blandar ihop inte jag.
Jag hävdar med en ”dåres” envishet (om uttrycket tillåts) att Anders Behring Breivik INTE är psykiskt sjuk! Varken hans omvärldsanalys eller för den delen hans gärningar pekat på det. Han är terrorist. I så fall är alla terrorister psykiskt sjuka? Som jag tidigare skrev så är begreppet kulturellt och politiskt. Att skjuta ihjäl oskyldiga barn och ungdomar är inte i sig ett tecken på psykisk sjukdom. För i så fall var många, många amerikanska soldater psykiskt sjuka under Vietnamkriget för detta gjordes i by efter by i Vietnam – det var snarare regel än undantag. I en kontext får du medalj för en sådan händelse och i en annan blir du bedömd som psykisk sjuk. Det har att göra med vilka vi anser är våra fiender. Orsaken till att han bedöms som psykisk sjuk är att dels för att på så vis kan hållas inlåst för alltid samt att samhället inte behöver ta hans politiska åsikter på allvar – som om han var ensam om dem vilket vi vet att han INTE är – läs Sverigedemokraterna och alla dess hejdukar.
Anders Behring Breivik är psykiskt störd, men inte sjuk. Han var väl medveten om vad och varför han gjorde det han gjorde. Handlingen var därför rationell i den meningen att den utgick från hans omvärldsbild. En psykiskt sjuk person skulle aldrig kunna planera detta. Anders Behring Breiviks advokater har kallat den kände extremisten mulla Krekar att vittna till Breiviks fördel. Mulla Krekar ska alltså vittna om det Anders Behring Breiviks påstår är sanning om Muslimsk expansion i Europa. Frågan är vilka vi anser är våra fiender – och här det politiker och därför staten som bestämmer detta – inte vi själva.
Anders Behring Breivik är en sann antidemokrat och en bakåtsträvare, men han är beredd att slåss för de han tror på. Jag som är hans motsats, nämligen en sann demokrat hur skulle jag göra för att slåss för ett mångkulturellt samhälle? Och hur skulle alla vi som önskar ett jämställt, öppet samhälle kunna visa våra sympatier på? Han sköt ihjäl folk – men hur skulle vi göra? Älska dem istället? Hur manifestera man det?
Det fanns en skum/känd åklagare för några år sedan som tyckte att folk som här diskuteras skulle få bo på en gammal flytande oljeplattform livet ut. Han var från Halmstad tror jag. Släng ner lite mat en gång/månad, inga vakter,inga livbåtar etc.
Inte många trodde på den iden.
Ibland är folk otroligt humoristiska,speciellt efteråt. :)
Jag har en gammal jobbarkompis som var socialarbetare likt undertecknad (en sorts soc arb iaf). Han blev sedan åklagare och jag har läst om honom, hört honom i radio, och jisses vikken hårding han har blivit.. :-) :-) En i grunden genomsnäll kille, fast det funkar ju inte i hans nya bransch..