Att de som skapat ett mynt med rubricerade text har lyckats råder det ingen som helst tvekan om. Man har knappast blivit falskmyntare av pekuniära skäl, det handlar snarare om ett politiskt brott.

Att det sistnämnda är korrekt råder det inga tvivel om, det som möjligen sticker ut är att dessa mynt återfinns lite varstans i Sverige, för att det ska kunna ske så krävs det antagligen att många tusen mynt präglas, något som gör saken extra intressant. Sedan kanske man kan fråga sig vad en moralfråga, eller en fråga om äktenskapsbrott, har i den politiska debatten att göra. Har Carl XVI Gustaf betett sig klandervärt i sin hustrus ögon så är det rimligen en sak i första hand mellan berörda parter. Ska man tänja ut resonemanget så kan man givetvis diskutera hur många kvinnor respektive män som i så fall gjort honom sällskap i den sortens handlingar.

Dessutom är äktenskapsbrott ett av de straffria brotten om det nu inte är så att maken/makan agerar utifrån det skedda. Men man kan under alla omständigheter utgå ifrån att det blir en reaktion, en reaktion som oftast är sådan att omgivningen inte får kännedom om det inträffade. Men kungen, han ska få igång ett antal myntslagare som skapar ett minnesmynt om händelsen, eller om det möjligen ska skrivas som – händelserna.

Och hemska tanke, tänk om varje enskild otrohet gav upphov till minst etthundra enkronor som berättade om det inträffade och vilka det berörde. Då skulle vårt monetära system inom några timmar tvingas ta enkronan ur drift. Ett problem eftersom femkronorna inte skulle räcka till, och femtioöringarna redan är tagna ur trafik.

it Andra om: Carl XVI Gustaf, Drottning Silvia, Kungahuset, Kungafjäsk, Republik, Rojalism, Politik ab dn svd1 gp sr1