Välkomna Ahmed Agiza i Sverige!


Idag tar Aftonbladet upp frågan om Ahmed Agiza på ledarplats i tidningen, något som givetvis passar bra eftersom det var en socialdemokratisk regering som gav efter för de amerikanska kraven på att han skulle överlämnas till CIA för vidarebefordran till tortyr och fängelse i Mubaraks Egypten.

Nu har Egypten genomgått något som av omvärlden kallas revolution, men denna revolution är långt ifrån genomförd i nuläget. Det är fortfarande SCAF som styr landet, i mångt och mycket med järnhand. Egypten befinner sig i nuläget i en ekonomisk stagnation och många egyptier tvivlar på att folk kommer att få den förändring av styrelseskicket som de önskar och som de har kämpat för. För oss som följt händelserna på avstånd så handlar det mer om en revolution som förknippas med sociala medier som Twitter, vilken slags förändring det innebär på lång sikt står fortfarande skrivet i stjärnorna.

AB: ”Naturligtvis hade behandlingen av Agiza och Alzery med tidsandan att göra. USA inledde sitt krig mot terrorismen, och den svenska regeringen – och stora delar av opinionen – traskade aningslöst patrull.

Men det är inte hela sanningen. Skandalen kastar också skuggor över den svenska behandlingen av politiska flyktingar som sträcker sig både bakåt och framåt från den 11 september 2001.

Avvisningsbeslutet för Ahmed Agiza är upphävt. Han har fått ett skadestånd för hur han behandlades, men när han för två år sedan från fängelsecellen ansökte om svenskt uppehållstillstånd avslogs det. Säkerhetspolisen anser – precis som för tio år sedan – att han utgjorde en säkerhetsrisk.

Och precis som för tio år sedan bestod bevisningen av det slags hemliga material som flyter runt mellan världens säkerhetstjänster. Just sådant material som kan komma från diktaturers förhörsceller, eller från svensk signalspaning.

Uppgifter som det inte går att försvara sig mot.”

Det är fullt möjligt att Ahmed Agiza var involverad i händelser som den amerikanska underrättelsetjänsten ansåg som suspekta, det har jag ingen möjlighet att bedöma. Möjligen har Säpo tillgång till mer detaljerade uppgifter, men idag, tio år efter att han utvisades så borde polisen se till att släppa lite av den informationen. Alternativet är annars att godkänna att han återigen får komma till det land som avvisade honom på ett felaktigt sätt, på ett sätt som bryter mot varenda bokstav i FN:s regler för mänskliga rättigheter.

För även om det fanns grund för att misstänka Agiza för oegentligheter i samband med överlämnandet till CIA så är han idag en bruten man, jag har svårt att se att han skulle kunna utgöra något slags hot. Idag har han dessutom fått ett skadestånd som innebär att han knappast kommer att bli en ekonomisk börda för vare sig hemkommunen eller staten. Dessutom är han säkerligen medveten om att SÄPO kommer att följa hans förehavanden med stort intresse.

Det är Sverige som har gjort fel, det är rimligt att vi också tar det fulla ansvaret för att ställa tillrätta vad vi en gång har orsakat i form av lidande och tortyr. Framförallt utifrån de fakta som föreligger idag, Egypten är ännu inte en demokrati utan landets egentliga makt ligger hos dess militära styrkor.

it Andra om: , , , , , , , , , ab1 ex dn svd svt ekot gp


7 svar till “Välkomna Ahmed Agiza i Sverige!”

  1. Vad är det för människor som lagstiftar om att man kan anklaga människor och sedan hemligstämpla alla bevis? Är det ingen som läser Kafka längre? Vi måste stoppa den här utvecklingen medan det fortfarande finns ett uns av rättssäkerhet kvar i västvärlden, annars kommer vi förr eller senare att få nya regelrätta fasciststater. Saknar lagstiftarna helt förmågan att lära sig av historien? Läser ingen Kafka längre?

  2. Säpos ”bevis” spelar troligtvis en underordnad roll. Det kan mycket väl vara bevis på Guantanamo-nivå, det vill säga lösa eller efterhandskonstruerade indiciekedjor. Fullt tillräckliga för att ett lands säkerhetstjänst ska agera som den gör.

    Problemet består i att erkänna att två av varandra oberoende svenska regeringar har handlat fel. Dessutom innebär det att dåvarande utrikesministern Anna Lindh måste dras in i ett sammanhang som normalt inte platsar i hennes eftermäle. Jag betvivlar att något av detta kommer att ske. Det finns helt enkelt inga som har ett tillräckligt starkt politiskt intresse av att vilja skriva om historien så.

    Däremot skulle det inte förvåna mig om Migrationsverket faktiskt fattar ett positivt beslut, och att regeringen därefter är ovanligt tydlig med att den inte har några som helst synpunkter på det. Vad hela frågan kräver är ett snyggt reträttmål som gör att alla inblandade kommer undan.

    • Dessutom innebär det att dåvarande utrikesministern Anna Lindh måste dras in i ett sammanhang som normalt inte platsar i hennes eftermäle.

      Det borde inte spela någon roll idag, saken har debatterats och stötts och blötts så pass att det skadar någon längre.

  3. Jag är nog mest förvånad över att han vill återvända till ett land som har behandlat honom så illa