Vägval Vänster, en skrämmande rubrik


Idag skriver Karin Pettersson på Aftonbladets ledarsida en artikel med den för många vänsterpartister obehagliga rubriken ”Vägval Vänster”. Hon menar att Lars Ohlys avgång innebär att partiet kan göra sig av med kommunistspöket.

Karin Pettersson/AB: ”De fyra huvudkandidaterna har olika profil. Riksdagsledamoten Jonas Sjöstedt har fokuserat på EU- och miljöfrågor. Den ekonomisk-politiska talespersonen Ulla Andersson står för ansvar och kompetens. Rossana Dinamarca kan skol- och industripolitiken, och stjärnskottet Hans Linde utrikespolitik och HBT-frågor. Den populära Josefin Brink, som har starkt stöd internt, har tydligt signalerat att hon inte är aktuell.

Den stora frågan blir dock hur partiet väljer att navigera i dagens politiska landskap. I och med Ohlys avgång har partiet möjlighet att göra sig av med det besvärande kommunistspöket, och vända sig mot framtiden.”

Till att börja med så vill jag definitivt inte avföra Josefin Brink från listan över tänkbara kandidater. Hon är populär, som aftonbladets politiska chefredaktör skriver, och såvitt jag vet så har hon sagt till vänstertidningen Flamman att det inte är aktuellt, men det var i en situation där Lars Ohly ännu inte hade deklarerat att han avstår från att försöka bli omvald. Skälen till att Josefin avböjde kan ha förändrats och vi är säkerligen många som fortfarande har hopp om henne. Ser man till de namn som kan anses vara aktuella idag, som Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson, Hans Linde och Rossana Dinamarca så är det lätt att förstå att listan på kandidater inte är komplett utan att Josefin Brink finns med.

Och som sagt, förutsättningarna har ändrats i och med att Lars Ohly avgår, och vi är nog många vänsterpartister som väntar och hoppas på att Josefin ska komplettera listan, eller återigen berätta att hon inte vill ta på dig den uppgiften. Ska jag se till de kommentarer som skrivs på bloggen, och till mejlen jag får i frågan, så är Josefin den starkaste kandidaten bredvid Jonas Sjöstedt om hon nu kan tänka sig kandidera. Därmed inte sagt att det skulle bli de två som en valberedning skulle föreslå kongressen, men det är lätt att inse att Josefin skulle få många att tycka att listan på kandidater är komplett.

När det gäller ”kommunistspöket” så är det knappast speciellt många partimedlemmar som skrämts av Ohlys tidigare uttalande att han ser sig som en kommunist. Det betydde dock mer för den borgerliga pressens ledarskribenter, hade man inget annat att gnälla om så kunde i alla fall dra till med det eller bröstpumpen. Antalet kommunister i Vänsterpartiet är knappast speciellt imponerande, de allra flesta skulle säga att de är socialister om de fick frågan.

Jag såg igår att bloggarkollegan Svensson skrev: ”att Vänsterpartiet borde tydligt deklarera att man syftar till att bygga ett brett vänsterparti. Ett sådant brett vänsterparti där man tillåter att medlemmar är organiserade i andra politiska föreningar med partiliknande verksamhet på samma sätt som Enhedslisten i Danmark och tyska Die Linke gör.”

Det vore givetvis den definitiva dödsstöten för Vänsterpartiet, håller man inte rent så utplånar partiet sig självt. Andra politiska föreningar med partiliknande verksamhet ska hållas på rejält avstånd, där räcker det inte med armlängds lucka. Vi är trots allt många som har varit aktiva redan från 68 så vi vet…

it Andra om: , , , , ab12345 ex12 dn123 svd123 sr svt12 gp12 Läs oxo: altruistkonsult, annarkia, lasse, fredrich, jonas sjostedt, kunskapssam, pamflett, k&å

  13 comments for “Vägval Vänster, en skrämmande rubrik

  1. Mikael Wallgren
    10 augusti, 2011 at 07:27

    Nja, med Rossana vore listan komplett. En avgörande votering mellan henne och Jonas Sjöstedt vore lämpligt. Det jag har fått höra så finns det goda, privata skäl, till Josefine Brinks nej.

    Dessutom tycker jag alla de andra kandidaterna har en mer gedigen partibakgrund än Brink. En partiordförande ska vara som Juholt och ha goda kontakter överallt…

    Ställer inte Rossana upp så blir allting mycket svårare.

    För en gångs skull så tycker jag det finns ett självändamål med att välja en kvinna. Jag brukar störa mig på den typen av resonemang eftersom jag menar att det är ett ytligt sätt att se på politik i allmänhet och feminism i synnerhet. DOCK – när alla partiledarna i riksdagen är män förutom centerns nyliberala stjärnskott Annie Johansson (tror det blir hon), då finns det en stor poäng med en kvinna. Jag vill inte ge den retoriskt skickliga, men politiskt genomvidriga Thatcher kopian det försprånget!
    Jo, jag vet att Mp har en kvinna och en man som ledare. Dock är det så att om man ser historiskt på det brukar ”någon” av dem överglänsa den andre. En okänd Romson och en stjärnklar Gustav Fridolin- för mig är det ganska uppenbart vem som kommer lysa klarast där…

    • 10 augusti, 2011 at 07:40

      Nja, med Rossana vore listan komplett. En avgörande votering mellan henne och Jonas Sjöstedt vore lämpligt. Det jag har fått höra så finns det goda, privata skäl, till Josefine Brinks nej.

      Är det så kan man bara acceptera och tycka att det är tråkigt. Samtidigt så så är det inga dåliga kandidater som redan nu tycks vara klara, fast vi kan inte ens vara säkra att man kommer att gå för delat partiledarskap ko kongressen, men jag tycker att det känns mest naturligt.

    • Anders
      10 augusti, 2011 at 08:28

      Ja, det är nog endast på rena identitetsmarkörer som Dinamarca vinner en sådan omröstning. Skillnaden i politisk och retorisk färdighet är annars ganska avgrundsdjup till Sjöstedts fördel…

      Vi får väl avvakta lite hur Josefin ställer sig nu när Ohly inte ställer upp, hon vore ju helt klart bästa alternativet, själv eller med Jonas eller Hans. Annars kan nog Linde bli en mycket stark kandidat om gubb-faktorn tynger ner Sjöstedt för mycket.

      • Per Nygren
        10 augusti, 2011 at 13:12

        Gubb-faktorn???
        Jonas Sjöstedt är 46 år. Nu får du allt torka dig bakom öronen :-)

        • 10 augusti, 2011 at 13:17

          Ja det var hårt, tur att inte jag är politiker, jag ska snart fylla 65… :-P

  2. Tomas
    10 augusti, 2011 at 07:45

    Annie Lööf numera…

  3. Gustav
    10 augusti, 2011 at 17:34

    Vad händer om två Trottar går in i en telefonkiosk?

  4. Sven-Eric Forsén
    10 augusti, 2011 at 20:24

    Personligen har jag haft Josefine Brink och Jonas Sjöstedt som favoriter i ett delat ledarskap. Men det är ännu svårare att välja mellan de olika kandidaterna i Vänsterpartiet än det bör vara för Centern. I riksdagsdebatterna är de som aspirerar på partiledarposten i V lika framträdande. Dock verkar Sjöstedt ha större tyngd än de övriga. Tidigare har jag varit lite tveksam till Ulla Andersson. Men då hon deltog i den sista debatten före sommaruppehållet imponerade hon. Lars Ohly är en mycket duktig talare och debattör. Men tyvärr har borgerligheten lyckats i sitt uppsåt att för evigt stämpla honom som kommunist. På samma sätt som Mona Sahlins ställning kunde undergrävas genom den 15 år gamla Tobleroneaffären.

    • 10 augusti, 2011 at 20:43

      Medias jakt kommer givetvis att drabba den/de nya oxo. Det kan vara en orsak till att Josefin inte ställer upp, hon har ju angripits på en himla osnyggt sätt av Gudmundson i SvD, blir hon då en av två partiledare så lär väl jakten intensifieras. En ”fri press” är långt ifrån alltid fri, om ens någonsin.

      • Sara G
        11 augusti, 2011 at 16:33

        Med tanke på hur orättvis, förljugen och taktisk pressen är så är det underligt att
        det finns någon vänster, någon opposition kvar…

  5. Sven-Eric Forsén
    11 augusti, 2011 at 13:06

    Det bara att helt instämma i dina synpunkter. Vår press är inte fri. Så nya osmakliga kampanjer är väl snart på gång. Särskilt oroväckande är det då man framför borgerlig propaganda på nyhetsplats. Där bedrev DN:s Henrik Brors och AB:s Lena Mellin sin egen negative campaigning mot Socialdemokraterna – och deras ledarskikt – inför valet 2010.

  6. Mattis
    12 augusti, 2011 at 13:30

    ”Det vore givetvis den definitiva dödsstöten för Vänsterpartiet, håller man inte rent så utplånar partiet sig självt. Andra politiska föreningar med partiliknande verksamhet ska hållas på rejält avstånd, där räcker det inte med armlängds lucka. Vi är trots allt många som har varit aktiva redan från 68 så vi vet…”

    Vilka krafter är det som skulle kunna utplåna partiet? Jag förundras över denna beröringskräck för andra vänsterorganisationer, tycke rdet gör partiet svagare. De enda som är riktigt jobbiga är ju RS, men de kommer ju knappast att vara intresserade av att gå in i Vänsterpartiet, de har sin egen organisation att fetischera.
    Annars tror jag seriöst att vänstern skulle tjäna på att öppna upp sej. Lita på den egna organisationen.

    • 12 augusti, 2011 at 13:40

      Vänstern har alltid haft en tendens att föröka sig själv genom delning. Jag tror knappast att man behöver släppa in partiliknande organisationer eftersom dess medlemmar ändå röstar på (V). Vad skulle de annars rösta på?

      Det är självklart (!) att man måste hålla rent inne i partiet. För mig iaf, som var med under 68…

Comments are closed.