Anders Romelsjö på jinge.se

Vad skulle Palme sagt?

Idag är socialdemokraterna bekymrade, trefaldigt bekymrade. Man var totalt oförberedda på de svårigheter det skulle innebära att välja en ny partiledare efter det misslyckade valet av Mona Sahlin. Nu bollas mer eller mindre omöjliga namn i media, det ena dummare än det andra, och själva valprocessen är hemlig, många tidningar liknar den vid ett påveval.

Det har handlat mycket om Olof Palme i radio/TV och tidningar den senaste veckan, och det är inte så mycket att undra över. Få partiledare i Sverige har väl haft en sådan genomslagskraft och lysförmåga, att han trasslade in sig i en massa lögner i samband med Geijeraffären minns få idag. Ett av mina bestående intryck av Palme var att han var kapabel att peka med hela handen, möjligen gjorde han det lite för ofta, i vart fall om man ska döma av vissa biografier, men skulle han ha klart för sig vad som krävs av en blivande socialdemokratisk partiledare?

Ja det är jag rätt övertygad om. Nu ser det ut som om valet av partiledare kommer att bli ett val mellan tre grupper, vänster, mitten och höger. Jytte Guteland har gått ut med att hon själv helst ser Damberg på posten, något förvånande kanske eftersom man inbillar sig att SSU står något till vänster om partilinjen. Men det kanske inte är så konstigt trots allt, Aftonbladets val av socialdemokratisk bloggare till deras egna proffstyckare är en herre som arbetar åt ett rovkapitalistiskt vårdbolag som presstalesman, han är gift med en folkpartist och familjens hund har döpts efter en av liberalismens grundare.

Den andra proffstyckaren representerar högern, han är också folkpartist och på det sättet så kanske Aftonbladet ordnar med lite husfrid. När det blir dags för Almedalen igen så kommer bägge att låtsas ha olika åsikter i år precis som förr om åren. Att den avgående SSU-ordföranden väljer Damberg som står till höger om Jan Björklund förvånar kanske inte. Men hur de ska kunna vinna val om alla sossar ska härma alliansen både i åthävor och i ideologi förstår då inte jag i alla fall.

En av tidningarna har kommit på att det är mindre än en månad kvar till sossarnas extrakongress, att det trots detta inte kommit något besked från Sveavägen är illavarslande. Ingen vit rök ur skorstenen, vilket kan tyda på att de får problem i samband med kongressen. Ska partiet samlas kring en kandidat så blir det nog mycket spring i korridorerna, dessutom framför ögonen på media.

Det är synd om dem eftersom inte Palme är med idag, hade han pekat med hela handen så hade han fått igenom sin vilja. Om det verkligen hade varit det bästa för folkflertalet är väl mer tveksamt.

it , , , , , , ab123 ex123 dn1234 svd123 svt

Jinge

, , ,
, , , , , , ,

12 svar till “Vad skulle Palme sagt?”

  2. I kontrast till sossarnas påveval har miljöpartiet en öppen process med ärliga debatter och öppna åsikter. Den som vill kan ta del av den här:
    http://hallplatshaden.wordpress.com/2011/02/24/hela-utfragningen-av-sprakrorskandidaterna-i-mp/

    Jag kan förstå att få vill kandidera till partiledarposten i s med allt negativt det innebär på det privata planet (arbete 24/7, tuff mediabevakning etc) men har svårt att förstå varför kandidater som uppenbart vill bli valda (t.ex. Damberg) inte bara öppet kan peka ut riktningen för vad de vill göra. De enda kandidaterna jag har sett som presenterat ett förslag är Lena Sommestad och Charlie Hansson. Charlie är inte ens 30, har ingen gedigen bakgrund i SSU och ett förhållandevis litet nätverk i partiet men har ändå lyckats presentera konkreta förslag för vad han vill göra om han blir vald. Sossarna behöver inte en lyssnande ledare, det försökte Sahlin med och det fungerade inte, de behöver en ledare som vågar stå för en linje med ett uppriktigt personligt engagemang.

  3. Att Palmes vilja hade varit till folkflertalets bästa tvivlar jag inte på. På hans tid var röstetalet 42-43% ett “katastrofval”, nu ligger sossarna i opinionsmätningar på 25% och ändå framställs Damberg och liknande högersossar som partiledarefavoriter … I åtminstone 20-25 års tid har sossarna tagit högersväng efter högersväng, de har rivit betydande delar av det folkhemsbygge som de tidigare fäderna mödosamt byggt upp och som resultat därav tappat fler och fler sympatisörer. Ändå tror de att vägen ut ur detta träsk är att gå ännu mer till höger och rasera ännu mer ! Det är rent makabert.

  5. Spelar ingen roll vad sossarna gör, dom är helkokta till och med om dom skulle lyckas mobilisera självaste guds son som partiledarkandidat, något som av lätt insedda skäl knappast lär inträffa.

    Bristen på en bärande ideologi och ryggkliarkulturen inom sosseadeln har till slut kommit ikapp partiet.

  6. Även den berömda alliansröstande medelklassen börjar nu få känna på nackdelarna med ett nyliberalt samhällssystem, barnens resultat blir sämre i riskkapitalbolagens skolor, släktträffen på julafton får ske per telefon eftersom tågtrafiken är i händerna på ett 2-siffrigt antal entreprenörer, skuldkänslor för gamla pappan som ligger på en underbemannad långvårdsavdelning, och så vidare. Socialdemokraterna med en sådan äkta vara som Lena Sommestad i spetsen skulle därför ha en bra chans 2014, hon har en märklig förmåga att få initiativet i debatterna, anfaller oupphörligt med välriktade slagserier, och har ett grundmurat självförtroende (vitt skilt från Göran Perssons väljarfrånstötande stöddighet), parat med en sympatisk ödmjukhet (till skillnad från Mona Sahlins undergivna lismande). Och ett ordentligt avsteg från tokliberalismen skulle det bli. Mycket klokt av Transport att förorda henne.

  8. Ja den ideologiska medvetenheten är inte stor, om man säger så… Men jag menar att av rena självbevarelsedriften borde de erfarenhetsmässigt inse att fortsatta högersvängar gör partiet ännu mindre. Varför skulle den som ser att skillnaden mellan S och de borgerliga partierna i viktiga avseenden är minimal rösta på just S ?? The real thing är alltid bättre än light-alternativet.

  9. Som om allt inte redan är klart för länge sedan, klappat & klart i slutna rum (fast blaskor säljs pga besattheten kring sosseriet, därmed alla ”heta utmanare”..)

      • Det säkra kortet troligen, det utan för mycket ”högerlutning”. Politisk självbevarelsedrift antagligen, gissar att oppositionsbänken (även om man ju i ärlighetens namn inte bedriver någon opposition utan sitter av tiden) börjar kännas påfrestande. Man inser nog själva att det är vinna eller marginaliseras för gott som gäller denna gång…