Anders Romelsjö på jinge.se

Vad menar Katrine Kielos?

[column width=”49%” padding=”2%”]
Katrine Kielos skriver idag en ledarartikel i Aftonbladet med rubriken ”Europas vänster måste tänka om”. Så långt är allt gott och väl, syftet med artikeln är därmed klarlagt.

Dessvärre är resten av artikeln nästan helt obegriplig. Själv är jag en tämligen van läsare av allehanda sorts texter, och när det gäller ledarsidorna i de större tidningarna så läser jag praktiskt taget allt. Jag har ofta invändningar givetvis, konstigt vore det annars eftersom majoriteten av dessa fäktar för en sorts samhälle som jag ogillar. Det gör inte Kielos, problemet är att artikeln är så rörig och fylld av parenteser och citat-
markeringar så att den blir – oläslig.

Innehållet är möjligen relevant och korrekt, men jag får ett intryck av att väsentliga bitar fallit bort. Jag brukar sällan klaga på skribenternas förmåga att få fram en kontext men den här gången ställs jag offside. Visst han det bero på bristande kunskap om brittiska Labour, men i så fall tror jag att väldigt många av Kielos läsare lider av samma handikapp. Det känns beklämmande att tvingas erkänna att jag inte är kapabel att säga vare sig bu eller bä.

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]kielos

Jag erkänner villigt att Aftonbladets ledarskribenter normalt lyckas mycket bra, men att använda sex-sju parenteser i en text med mindre än 700 ord, och ännu fler citatmarkeringar, det ökar inte läsbarheten när det dessutom förekommer en massa namn som läsarna inte klarar att sätta in i rätt sammanhang.

Att jag inte förstår referensen till popbandet Oasis beror säkert på att jag är för gammal, så jag passar på den kritiken.

intressant Andra om: , , , , , t
[/column]

Jinge

, ,
, , , , ,

17 svar till “Vad menar Katrine Kielos?”

  1. Ja den var fan i mig obegriplig. Jag tänkte på det när jag läste den i morse. Jag undrar om snacket på ledarredaktionen handlar mycket om England och engelska förhållanden, det kanske är självklart för henne att alla vet vad hon talar om. Jag har för mig att hon brukar skriva bra, den där texten skulle behöva redigeras ordentligt. Men deras redigerare kanske är jullediga?

  2. Det är tydligt att vi numera tillhör den angloamerikanska delen av världen? För egen del ser jag Storbritannien som krigsförbrytare och vill helst inte kännas vid vad som händer i den delen av världen. Men det är tydligt att vi måste älska USA/Storbritannien? Vi kanske är ockuperade? Iallafall nyhetsredaktionerna…

  3. Ledarsidan känns väl oftast väldigt ”mätt”, åsikterna verkar vara helt anpassade till folk som lever i bättre villaområden avskärmade från ”landets skuggiga bakgård” & inte heller vill veta så mycket om den. En sida som älskar symbolpolitik som t ex praktikplatser & tar begrepp som öppen arbetslöshet på allvar. Ett tag hade man en alternativ (eller snarare riktig) ledarsida som hela tiden handlade om väsentligheter, men jag tror den ansågs ”opassande” & togs bort. ”Feel-good känslan” i villakvarteren påverkades antagligen negativt.

  4. Enligt Kielos är europeisk vänster lika med brittsik :lol: . Inte ett ord om Irak och krigshetsaren Blairs roll i denna. Det var ju det som var anledningen till Labours kollaps, inte satsningar på utbildning och inte den aktuella ekonomiska krisen.

    Jag skulle påstå att det brittiska läget är unik, dels den nämnda rollen som Labours spelat i Irak, dels den ekonomiska krisen som slagit till mot Storbritannien hårdare och på annat sätt än vad den gjort i andra EU-länder. En kris för brittisk Labour är med andra ord inte en kris för europeisk vänster och inte för svensk heller. Svensk vänsters kraftgång beror snarare på att vänstern har gått för långt åt mitten, men trotts en svag ledare som Mona håller vänstern ställningarna och ligger jämnt med regeringsblocket.

    Det är värt att lägga märke till hur lite det pratas ex om den tyska, franska, spanska socialdemokratin/vänstern. Varför? Kan det inte komma nån vettiga idéer från annat än anglosaxiskt håll?

    Skärpning Kielos.

    • ”hur lite det pratas ex om den tyska, franska, spanska socialdemokratin/vänstern.” Det är oerhört enkelt att härleda orsaken. Vilket språk läses som andra språk sedan sextiotalet!! Konsekvensen av detta är att nästan ingenting på andra språk översätts längre, den andra konsekvensen är att många läser grundläggande artiklar och böcker från andra länder via engelska och tror att de har förstått.
      I bland är det så illa att översättningar till svenska från ett annat språk sker via engelsk översättning och den verkliga meningen har gått förlorad.
      Och för att vara lite elak, Katrine Kielos inser nog inte att världen är större än engelska språket.
      Största språkgruppen i världen är Mandarin, därefter kommer spanskan, om jag inte minns fel så är Hindi större än engelska.
      Med detta kan vi konstatera att mycket som sägs och skrivs är inte på engelska utan på något annat språk.

      • ”Vilket språk läses som andra språk sedan sextiotalet!”

        Detta är bara en delförklaring. Jag kan tänka mig att det är liknande situation i Spanien ex, att spanjorer vet mer om engelsk/USA politik än läget i Argentina/Mexico/Venezuela/Ecuador eller något annat spansktalande land.

        Med andra ord är det redaktionerna som väljer vad man ska fokusera på. Så länge som det finns folk i landet som kan översätta hieroglyfer och gammalgrekiska så kan språkbristen inte vara orsak till ointresse för andra världsdelar än den anglosaxiska utan enbart en svepskäl.

  5. Jag har följt Katrin Kielos texter ett tag bland annat på Dagens Arena. Ofta är de impressionistiska i stilen och verkar på något sätt oavslutade. Ofta är de mångtydiga. Som att det gällde att manövrera bland de ideologiska blindskären utan att gå på grund. Lagom höger, lagom vänster kan man säga. När Katrin Kielos var med i Gomooron Världen passade hon skickligt när hon fick frågan vad (s) skulle gjort med Saab. ”Nu är det som det är”, sade hon.

    • Jag har läst ett par bra texter från hennes penna, men det finns andra på samma redaktion som ständigt har vass penna. Men det är väl som det är, här var det – otydligt.

  6. Jag gillade Katrins text. Där finns en hel del namn som jag inte känner igen, men jag konstaterar bara att hon tydligen hinner läsa in sig mer på just det här än jag gör. Det gör mig mest nyfiken. Jag är glad att hon drar det lasset för jag hinner inte.

    Om jag förstår Katrin rätt så är artikeln syfte att visa på att andra (förutom hon själv) tycker att det behövs tankesmedjor på vänsterkanten. Och att t ex LO trots dålig ekonomi har goda skäl att stötta detta.

    Jag kan inte annat än hålla med henne. Arena har tidigare haft artiklar om tankesmedjorna i Sverige (om jag nu minns rätt om var jag läst det). Det är en förfärande övervikt för den borgerliga sidan. Alltför många ganska mediokra tankar och idéer får därför ibland stå oemotsagda.

    Tankesmedjornas uppgift bör enligt min mening vara att orientera, ge analyser till att starta debatter och ge dem ett längre och mer meningsfullt liv genom att plocka upp idéer båda från ”intellektuella” och från ”golvet” och ”gatorna”.

    Jag tycker ibland att det verkar finnas en rädsla för att ”åsikterna verkar vara helt anpassade till folk som lever i bättre villaområden avskärmade från landets skuggiga bakgård”, för att använda Joakims ord. Rädslan är inte obefogad. Men just därför behövs tankesmedjor som verkligen försöker få in erfarenheter från de som har det sämst. (Även från Sven Medelsson förståss, men de som har det sämst har troligen mycket viktigare erfarenheter som säger oss mer om vart vi är på väg. För vi har på något sätt missat något som de har drabbats av.)

    PS: Jag orkar sällan gå tillbaka till sidor som inte har mail-prenumeration på kommentarer. Varför vill du inte ha det, Jinge.

  7. Ojämnlikheten i Storbritannien, minskat? Med undantag för 2001-2002 så har ojämnlikhet i fördelning av inkomster fortsatt sin ökning under hela New Labours styre med ungefär samma takt som under Thatcher.

    Detta sagt så befinner sig den svenska socialdemokratin under Mona’s flagg i ungefär samma högermoln som Gordon Brown (som inte vill dem ondskefulla fransoserna skall reglera hans älskade fria finansmarknad) och de Tyska socialdemokraterna som ju inte ens har kvar mycket av den så kallade ”sociala marknadsekonomin” som dom gillade på 70-talet. Ej heller kan sägas mycket positivt om socialdemokratin i Spanien, Frankrike eller annorstädes i Europa, överallt har marknadsliberalismen ersatt välfärdsstaten, och i morse såg jag att nu får till och med propagandainstitut som Timbro tid i nyheterna att diskutera sina vinklade, av Svenskt Näringsliv betalda, rapporter om hur satsningar på sjukvård och skolor aldrig fungerar.