Vad gör vi med SAAB då?

I dagarna talas det en hel del om det faktum att Sverige har några av de sämsta kärnkraftsverken i EU, i vart fall så gäller det tillgängligheten. Idag står sex av tio anläggningar stilla, dvs. bara fyrtio procent är i drift. Det är en av orsakerna till att Maud Olofsson tvingas bort från regeringen i samband med ombildningen idag.

En annan orsak är givetvis Saab. Saab är en omodern bil som ingen vill köpa, det är det främsta skälet till företagets obestånd och dessutom ett annat exempel på näringsministerns oförmåga. Själv har jag vid ett flertal tillfällen hävdat att skattebetalarna inte ska äga en bilfabrik som tillverkar bilar som ingen vill köpa, det är en uppfattning som jag av lätt insedda skäl kommer att hålla fast vid. Däremot har jag ingenting emot att skattebetalarna äger fabriker som tillverkar sådant som faktiskt går att sälja.

När nu fyra-fem tusen personer mister sina arbeten i Trollhättan så skulle jag gärna vara med att betala för en omställning av produktionen. Det tekniska kunnandet finns i Trollhättan, fabrikslokaler likaså. Saab borde givetvis ägna sig åt produktion av vindsnurror av olika slag, det behöver inte vara torn likt det på bilden, men olika sorters vindmöllor bör kunna tillverkas där. Dessutom har vi en hyfsad nivå på teknisk forskning i landet varför vi relativt enkelt skulle kunna vidareutveckla och förädla befintlig teknik.

Jag kan också tänka mig att Saab skulle kunna tillverka annat inom energisektorn, varför inte små turbiner för mindre kraftverk, en typ av gårdskraftverk? Det behövs en harmonisering av lagstiftningen så att producenterna tillåts sälja sin överskottselektricitet till nätets operatörer, och en sådan lagändring går säkert fortare än vad det tar att ställa om produktionen i Trollhättan.

Det finns nya innovationer där man använder en sorts cylinder istället för en gigantisk propeller, troligen skulle sådan teknik vara mindre störande för dem som bor i närområdet samtidigt som fågellivet inte skulle drabbas. Hos Saab finns det massor av utvecklare och ingenjörer som har lång erfarenhet inom närliggande områden som aerodynamik, maskinteknik och liknande, samtidigt så finns det mängder av arbetskraft som har erfarenhet av produktionen och hur man förbättrar och förbilligar den. Jag skulle tro att man inom tio år från ett beslut kan ha en lönsam och differentierad produktion inom energisektorn. (forts nedan..)

Idag kommer vi att få betala omställningen för minst fyra tusen anställda på Saab, räknar man in underleverantörer och logistik så kan siffran fördubblas. Om vi istället satsar dessa slantar på forskning och utveckling, samtidigt som vi vidareutbildar dem som är anställda idag, ja då är inte målet omöjligt att uppnå. Vi lever i en tid då många förändringar står för dörren, det bästa sättet att utnyttja den situationen är givetvis att satsa framåt, satsa ordentligt på sådant som kommer att efterfrågas alltmer. Vi har passerat Peak Oil och oljebaserad energi kommer bara att bli allt dyrare för varje dag som går. Det är givetvis i det läget vi ska agera, satsar vi hundra miljarder idag så har vi mångfalt igen inom de närmaste decennierna.

För min egen del så får det gärna stå Saab på produkterna, bara det inte förknippas med tunga, omoderna och osäljbara bilar.

it Andra om: , , , , , , , , , , , dn

  4 comments for “Vad gör vi med SAAB då?

  1. Lord
    29 september, 2011 at 12:50

    Det finns så mycket fint, modernt och intressant att satsa på att tillverka där, ändå ska hela rasket ut i arbetlöshet samtidigt som allt fler av våra industrier läggs ner och flyttas till låglöneländer. Varför? Hade vi en stat och regering värda namnet hade vi nog kunnat producera en rymdstation på mars om så vore men istället ska man fortsätta bygga värdelösa bilar som blev omoderna redan innan femtiotalet hade börjat samt fortsätta tillverka massförstörelsebomber fastän man mycket väl vet att man inte kan bomba bort mänsklighetens problem med fattigdom, svält och naturförstörelse en masse.

  2. Jens O
    29 september, 2011 at 15:19

    En intressant tes är att det har varit själva den berömda Saab-andan som ställt till det för företaget. Saab har alltid präglats av en omvittnat speciell företagskultur, som inneburit att både företagsledning och anställda närt en oändlig övertro på den egna produktens förträfflighet.

    Inga ägare, inga varningstecken från marknaden, ingen kritik från kunder eller motorjournalister – ingenting har lyckats penetrera muren av uppblåst självkänsla. Man har gjort den bästa och modernaste bilen, basta!

    Med den förutsättningen given har kanske Saabs öde varit förutbestämt. Måhända är en omställning av produktionen inte ens möjlig.

  3. 30 september, 2011 at 08:57

    Maud Olofsson har inte ett skvatt med detta att göra, och inte ett skvatt kan hon göra för att påverka situationen heller.

    Maud Olofsson har ett direkt ansvar. Hon har påstått att hon sagt till industrin att sköta sina ”uppgraderingar” sommartid tre (!) gånger, en varje år. Uppenbarligen har hon noll pondus eftersom de skiter i vad hon säger. Även om tankeförbudet var idiotiskt så har det _ingenting_ att göra med kraftindustrins nonchalerande av direktiv från ministern. De tycker möjligen att de inte behöver bry sig om en borgerlig regering…

    Din egen bortförklaring var dock intressant, jag vet mig inte ha hört den varianten förr… :-) Och visst, försöka duger…

  4. Jens O
    30 september, 2011 at 10:18

    Den där förklaringsmodellen, som ofta förs fram av kärnkraftsförespråkare, tycker jag är väldigt skrämmande. För vad innebär den i klartext? Att svenska kärnkraftverk drivs och sköts av några slags ångbåtsmaskinister som egentligen inte alls vet hur verken funkar och mår?

    Jag förmodar att förklaringen härrör ur det gammaldags tankesätt som är så typiskt för energidebatten: att den svenska elproduktionen är något som vi grejar helt på egen hand. Med en sådan nationalromantisk världsbild kan det naturligtvis låta rimligt att ett ”tankeförbud” gjort att de svenska verken liksom står och förfaller i brist på rätt kompetens.

    Men så är det förstås inte. Kärnkraftverken ägs och drivs av globaliserade energibolag, med internationell kompetens. De svenska verken borde fungera lika bra (eller dåligt) som verken i varje annat jämförbart land. Oavsett eventuella inhemska politiska beslut.

Comments are closed.