USA och Väst vill inte öppet stödja Ukrainas aggression.


Massmedia rapporterade förra veckan om sabotage-intrång på Krim av Ukrainska styrkor. Breaking news – Krim

Aftonbladet skrevAftonbladet ”Uppgifterna har inte bekräftats och pekas också ut som falska, bland annat av Sveriges tidigare utrikesminister Carl Bildt:
”Nu hävdar Rysslands FSB att Ukraina attackerar Krimhalvön. Löjligt. Förbereder Ryssland ett casus belli* för att agera?”, skriver Bildt på Twitter. *Casus belli betyder ”den händelse som ger anledning till krigsförklaring”

Men Ukraina har inte fått den vanliga uppslutningen, varken i USA eller inom EU. Kanske beror det mest på att insatsen misslyckades och att man saknar belägg för att Rysslands uppgifter är oriktiga. Pål Steigan har skrivit om detta. http://steigan.no/2016/08/14/ukraina-mislykkes-i-a-fa-stotte-i-vest/
Putin & Poroshenko 160816
Vita Huset rapporterade Vita Huset ber Poroshenko ta det lugnt ”The Vice President urged President Poroshenko to do his part to avoid escalating tensions. The Vice President noted that we have urged the Russian side to do the same.”

Foreign Policy

Foreign Policy är närmast ett organ för USA:s politiska elit med inlägg av t.ex. John Kerry, Madeleine Albright, David Petraeus och John McCain, som kan uppfattas som viktiga politiska signaler. I fredags 12/8 fanns där en artikel av Alexander J. Motyl, som är professor i politisk vetenskap vid Rutgers University i Newark.

Denne skriver i en artikel med rubriken ”Let It Go” inledningsvis
”Ukraine’s occupied Donbass region is a pointless burden. It’s time for Kiev to accept that it’s better off without it.” Han menar en eskalering av striderna i östra Ukraina, ger Ryssland skulden icke oväntat. Han utvecklar sedan ett resonemang som går ut på att Ukrainas regering gör bäst i att bita i det sura äpplet, låta östra Ukraina gå sin egen väg, fast slutresultatet förstås är okänt.

I artikeln skriver han också ”That being the case, it’s all the more unfortunate that Ukraine’s policy toward its occupied eastern Donbass region, which has been held by pro-Russian separatists since early 2014, is stuck in a dead end.

First, Ukraine cannot roll back Russia militarily, and any attempt to do so would only increase its vulnerability.
Second, possession of the occupied Donbass is an economic drain on whoever controls it.
Third, reintegrating the occupied Donbass on Russia’s terms — with Russia controlling the national border and the Russian proxies who currently misrule the enclave still in place — would mean suicide for Ukraine.”

Krim - beslagBeslagna sprängmedel mm på Krim
Motyl presenterar en intressant opinionsundersökning som talar för att en frigörelse för östra Ukraina kanske inte blir så dramatisk ”At the moment, public opinion is divided. According to a February 2016 poll, “ending all ties between Ukraine and the uncontrolled Donbas territories” found support among 64 percent in Ukraine’s west, 51.5 percent in the center, 24.2 percent in the south, and 32.9 percent in the east. At the same time, “separating these territories from Ukraine” was supported by 27.6 in the west, 24 percent in the center, 12.1 percent in the south, and 22.9 percent in the east. These figures suggest that Ukrainians are willing to loosen ties with the enclave.” Notera särskilt stödet hos opinionen i västra Ukraina för en frigörelse eller separation.
Detta förklarar lätt hans bedömning ”Ukraine’s political elites are divided over the occupied enclave.”
Som Pål Steigan påpekar innebär inte Motyls artikel att detta är Vita husets egentliga uppfattning. Foreign Policy

Han påpekar att det finns nationalister i Polen som drömmer om ett större Polen, med delar av Ukraina inkluderade. Polens president Andrzej Duda sa i oktober 2015 till parlamentet i Warszawa:

I call on all citizens of the Republic of Poland to be ready to fight for the return of the former Polish lands, where our compatriots continue to be harassed and humiliated by the new Ukrainian leadership. If modern Ukraine condemns the acts of the Soviet Union – and it does, this state should voluntarily return the land of Poland, that belonged to it until 1939.

Inte heller regeringarna i EU har kommit till Poroshenkos försvar. Storbritanniens nya premiärminister May och nye utrikesminister Johnson har ringt Moskva med önskemål om möten för att söka förbättringar av relationerna.
På måndagen mötte Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov sin tyske motpart Frank-Walter Steinmeier i Jekaterinburg. De talade bland annat om konflikten i östra Ukraina i ljuset av spänningarna på Krimhalvön. Huvudsaken just nu är att inte låta känslorna ta över och glida in i några extrema handlingar, sade Lavrov och manade till lugn. Samtidigt varnade han att Moskva kan vida åtgärder mot alla försök som syftar till att destabilisera regionen.SvD

Reuters har rubriken ”Biden urges Ukraine president to avoid escalating tensions with Russia: White House” Reuters i linje med ovanstående.

Also on Friday, EU foreign policy chief Federica Mogherini held a phone conversation with Ukrainian Foreign Minister Pavlo Klimkin. According to a press statement released by the EU’s foreign policy office, Mogherini and Klimkin too focused their conversation on the escalating tensions between Russia and Ukraine. She also said that a peaceful resolution to the conflict was the only possible solution. This applies to the civil war in the east of the country as well, with the official noting that all parties must ”fully engage in the complete implementation of the Minsk agreements.”

Commenting on the Western officials’ statements, Russian Senate Foreign Affairs Committee chairman Konstantin Kosachev suggested that they were an indication that Europe and the United States had shown themselves ”not ready to support the Ukrainian authorities as unconditionally as before.” Europas och USA:s bekymmer över Ukraina

DN, som ligger i topp i osaklig smutskastning av Ryssland, väl belagt i senaste numret av Filter med många fakta, har naturligtvis kommenterat det hela. Ledarskribenten Gunnar Jonsson skriver i artikeln ”Vandalen på Krim är Putin” som väntat att Rysk propaganda är lögn och förbannad dikt. Men han går inte till storms mot Rysslands uppgifter denna gång. Ledaren är skriven 12/8, dvs. dagar efter den initiala reaktionen från USA och EU.

Man kan lugnt konstatera att det är bra att Rysslands väl belagda version fått gehör i Väst denna gång. Detta behöver inte innebära en generellt ändrad politik från USA och EU-länder, men antyder åtminstone viss moderation. För den som verkligen vill ha ett självständigt, samlat Ukraina – som under t.ex. Janukovitj – så var den av USA och EU stödda statskuppen ingen succé.

intressant.se , , , , , , , , Ukraina


19 svar till “USA och Väst vill inte öppet stödja Ukrainas aggression.”

  1. Detta med att jaga spöken, d v s obefintliga hot från Ryssland, har nått nya höjder som samtidigt visar den morass av lögner som väst badar i

    ”The life of a Westerner today is fraught with peril: doping Russian athletes steal their medals, Russian hackers hack their emails, and polite Russian soldiers are always looking for a chance to invade and annex something.
    But even those Westerners who are not athletes and who don’t use email still feel helpless, because they have this horrifying Russian Propaganda coming at them from every side and chasing them every step of the way, even in their sleep.

    In the West, everybody, even little children, know that there is such a thing as Russian Propaganda. They know Russian Propaganda is worse than heroin and crack. They know one dose changes you forever, turning a handsome intellectual into a degenerate drunkard with bad teeth. The only thing they did not know up until recently was how to resist Russian Propaganda – and whether it is even possible. ”

    https://www.rt.com/op-edge/356287-west-russian-propaganda-potter/

  2. 2014, gav Clarity Press ut en mycket viktig bok:FLASHPOINT UKRAINE;How the US Drive for Hegemony Risks World War lll. Redaktör Stephen Lendman.Den innehåller 24 välskrivna och klargörande artiklar om varför Ukrina varit så viktig för USA under lång tid.

  3. Oleg Mezujev skriver på ANTI-EUROMAIDANs Facebook (https://outlook.live.com/owa/?path=/mail/inbox/rp)
    ”Kronologin med Janukovitjs s.k. flykt är följande:

    1. På kvällen den 21 februari 2014 lämnar han Kiev för att åka till Charkov i Östra Ukraina, där det var tänkt att han skulle delta i en större konferens med sammhällsaktivister och andra. På väg till Charkov får han besked att en kupp har ägt rum i Kiev.

    2. I Charkov gör han ett kort uttalande den 22 februari om det som sker i Kiev och kallar det hela för en statskupp (se videon nedan). Han anser sig fortfarande den 22 februari vara landets legitime president. Han har inte flytt, som det påstås. Han är i Charkov – fortfarande i Ukraina. Janukovitj säger att han ska göra allt för att skydda sitt land och stoppa blodspillan.

    3. Han tar sig till Donetsk där han nekas ombordstigning på ett flygplan. Märkligt att en sittande president inte får använda flyg inom sitt eget land, utan en lägre tjänstemän hänvisar till order från Kiev om att Janukovitj inte får gå ombord (order från vem kan man fråga sig). Han blir tvungen att åka runt med sin bilkortege genom Östra Ukraina

    4. Bilkortegen åker runt i Östra Ukraina. Ryska spepcialstyrkor hjälper i det läget Janukovitj i säkerhet. Ryska militärhelikoptrar söker efter Janukovitjs bilkortege och finner den i mörkret vid kusten (måste vara vid Azovsjön då). Därifrån flygs Janukovitj till den enda fortfarande säkra platsen i Ukraina, där kuppmakarna ännu inte tagit makten. Ryska helikoptrar flyger honom till Krim. Janukovitj är fortfarande i Ukraina, då Krim mellan den 22 februari 2014 och fram till den 18 mars fortfarande är Ukraina.

    5. Janukovitj befinner sig på Krim i några dagar, varefter han får hjälp av Ryssland att ta sig därifrån till Ryssland. Således befinner sig Janukovitj i flera dagar efter kuppen i Ukraina (Krim) och har således inte flytt någonstans.

    6. 28 februari 2014 håller Janukovitj en lång presskonferens från Rostov-vid-Don i Ryssland. Han kallar händelserna i Kiev för en statskupp och säger att han fortfarande är Ukrainas legitime president.

    7. 1 mars 2014 begär Janukovitj att Ryssland skickar in sina militära styrkor in i Ukraina för att återställa ordningen där och skydda människoliv. I.o.m. att han fortfarande är legitim, så har han rätt att begära militär hjälp från vem han vill.

    8. 1 mars, samma dag, begär Putin tillstånd från ryska federationsrådet att få använda ryska trupper utomlands (i Ukraina). Tillståndet medges.

    9. I princip har alltså Ryssland legitima skäl att använda trupper i Ukraina fram tills federationsrådets tillstånd återkallas den 25 juni 2014. I princip agerade ryska trupper på Krim i mars 2014 helt legitimt. Den ukrainske presidentens tillstånd fanns, han var inte avsatt. Riksrätten mot honom krävde 338 röster av 450, men fick endast 328 – således var riksrätten inte gällande.

    Här är som sagt Janukovitjs uttalande från Charkov, den 22 februari 2014. Han talar om statskuppen i Kiev. Han befinner sig alltså fortfarande i Ukraina.

    https://www.youtube.com/watch?v=LNh-fup8KK0

  4. På Aktionsgruppen Nej till NATO | Facebooksida kan man nu läsa att en Natoövning ska utföras på svensk mark. Socialdemokraterna ljuger alltså när de sprider desinformation att Sverige inte kommer bli medlem hos Nato.

  5. Jag vet inte vilken formell betydelse det har om han flytt landet för Ryssland eller befann sig på Krim, dvs var kvar i Ukraina? Om vi jämför med Jemen där president Hadi flydde till Saudiarabien och begärde hjälp med att komma tillbaka och bli återinstallerad. Vare sig västmakter eller västmedier har ifrågasatt det legitima i hans agerande bara för att han var i exil. Det som kritiseras i medierna och tex. Amnesty, MSF m.fl är den Saudiledda koalitionens urskillningslösa bombattacker med tiotusentals civila dödsoffer. Många barn har dödats vid saudiernas bombningar av sjukhus.

    • För bara några dagar sedan samlades parlamentet i Jemen (i huvudstaden Sana) och där röstade majoritet av ledamöterna, helt enligt författningen, fram en ny regering samt Huti-militären lämnade över makten till den nytillträdda regeringen. Den nya regeringen stödda av Huti-befolkningen/ledamöterna samt ca. hälften av Hadi-stödpartiet med f.d. presidenten Saleh i spetsen. Hadi hade annars valts med 2-årsmandat (en kompromisslösning för att få tillstånd freden och övergångsregering) vilket förföll redan 2014 och sedan dess har han inte haft någons som helst legitimitet.
      Tyvärr hittar jag inte nyheten om detta nu men det är väl ”märkligt” att MSM inte har skrivit ett ord om denna händelse (nytillsatt legitim regering) … eller efter lite googling har jag nu hittat källorna (Xinhua-Kina, Southfront-Ryssland):
      http://news.xinhuanet.com/english/2016-08/13/c_135594062.htm
      https://southfront.org/new-government-of-yemen-ready-to-accept-saudi-surrender/

      ”On the political side the Yemenis outmaneuvered the Saudis and the long ago ousted Hadi proxy government. Late July the Houthis and the former President Saleh and his supporters, once the Houthi’s enemies, formalized their alliance with the formation of a common “supreme political council”. But to have real legitimacy the alliance needed some formal acknowledgement by the Yemeni people. It has now managed to gain that.

      Despite Saudi bomb attacks on Sanaa the parliament was called into session. Out of 301 members 26 have died. The total remaining is 275, a legal quorum is half of that (138). On Saturday 142 parliament member attend the session and unanimously voted to form a new government.

      The president, vice-president, and members of the Higher Political Council performed their constitutional oath in the parliament. Today the Houthi dominated Supreme Revolutionary Committee under Mohamed Ali Al-Houthi stepped down as de-facto ruler of Yemen. It had ruled Yemen since February 6 2015. Power was handed over to the newly formed Higher Political Council which is an alliance of Houthi politicians with the GPC party of former president Saleh. The former president Hadi, in Saudi exile, is also a member of the GPC. But his time is now certainly over. He is unlikely to be ever seen again in Sanaa.”

  6. ”Man kan lugnt konstatera att det är bra att Rysslands väl belagda version”

    Intressant. Utveckla gärna på vilket sätt Rysslands version är väl belagd.

      • Anders om du tycker att ett foto på något som ser ut som metallskrot är bevis på att ukrainska specialstyrkor på uppdrag av den ukrainska regeringen försökt genomföra ett sabotage intrång på Krim då förstår jag varför du brukar hävda att alla dina påstående här på bloggen är ”väl belagda” men i verkligheten säger det här nog mer något om din förmåga till källkritik och kritiskt granskande.

          • Anders om du och M hade läst det ni själva hävdar är bevis för att Ryssland påstående är ”väl belag” så hade ni båda insett att de inte innehåller några som helst konkreta bevis utan enbart enbart en stor mängd motsägelser.

            Som en parentes kan nämnas att signalementet på de misstänkta enligt Ms länk är följande:

            ”All of them have Slavic appearance. A description of two of them:

            180-195 centimeters tall, with athletic body type and blonde hair. Approximately 30-35 years old.”

            Vi kan ju direkt konstatera att de som gripits knappast stämmer in på detta signalement

            Dessutom framgår det också att de båda gripna inte togs på bar gärning utan greps nästan en hel vecka senare. Några som helst bevis för att dessa båda herrar skulle ha varit inblandade finns inte. Därför var det naturligtvis oerhört behändigt för Ryssland att de valde att erkänna direkt. Man kan ju också välja att bortse från att brottslingar i princip alltid förnekar sina brott och därför är väldigt underligt att dessa båda herrar var så snabba med att erkänna trots bevisning mot dem saknas. Nu är det ju inte omöjligt att skadorna i huvudet på Evgeni Panov beror på att han inledningsvis kanske inte var så sugen på att prata. Dessutom framgår det tydligt att videon med Evgeni Panov är manipulerad och ihopaklippt. Sen framgår det inte heller vad det var som gjorde att dessa båda herrar greps. Vilken typ av information tydde på att de skulle vara inblandade? Eller grep man bara 2 personer på måfå och hade världens tur? Det första påståendet kan mycket väl stämma och det finns tillexampel även uppgifter att Ridvan Suleymanov suttit gripen redan innan de påstådda attackerna ägde rum.

            Nu finns det som sagt inget som pekar på att så skulle vara fallet, men om mot förmodan det ändå skulle vara så att dessa båda personer planerade terrordåd på Krim så finns det inte några som helst bevis på att de agerade på uppdrag av Ukrainas regering eller att den ens kände till planerna.

  7. Lite om KRIM som kanske inte alla känner till (eller glömt!) och är väldigt viktigt. Referendum 2014 var inget märkvärdig, även tidigare befolkningen på Krim varit emot Kievregimen.

    Från svenska WIKIPEDIA:

    ”Överlämnandet bröt mot de dåvarande konstitutionerna för RSFSR (från 1937) och Sovjetunionen (från 1936). De instanser inom RSFSR som fattade besluten hade enligt republikens dåvarande grundlag inga befogenheter för att göra detta. Enda sättet att ändra RSFSR:s territorium skulle ha varit en folkomröstning inom RSFSR, vilket inte genomfördes. Staden Sevastopol hade dessutom genom en ukas den 29 oktober 1948 klassats som underställt republikanskt styre (d.v.s. direkt under Moskva) och hade egen administration och budget. Enligt den ryska sidan idag omfattades inte Sevastopol av överlämnandetexten från 1954.

    Ukrainska tiden
    I en folkomröstning den 20 januari 1991 röstade 93,26% för att skapa en autonom sovjetrepublik Krim oberoende från Ukraina. 81,37% av Krims befolkning deltog i folkomröstningen.[51] Den 26 juni bildade krimtatarerna ett politiskt råd i Simferopol för att företräda det krimtatariska folket.[52] Överlåtelsen av Krim till Ukrainska SSR innebar att halvön blev del av Ukraina vid dettas självständighet efter Sovjetunionens kollaps 1991. Stora delar av den ryska majoritetsbefolkningen på halvön motsatte sig detta, vilket ledde till spänningar mellan Ryssland och Ukraina.

    Krim förklarade självstyre den 5 maj 1992 och en ny konstitution som avskaffade de sovjetiska epiteten genomfördes av parlamentet i Simferopol. Efter protester från det ukrainska parlamentet ändrades dagen därpå konstitutionen till att uttrycka att Krim ingick som en autonom republik i Ukraina.[54] Staden Sevastopol, med den rysk-ukrainska flottbasen, fick särskild administrativ status.
    Den 30 januari 1994 valdes ryssen Jurij Mesjkov, som propagerade Krims närhet till Ryssland, till Krims president. I september hade en maktkamp mellan presidenten och parlamentet utbrutit. Efter upprepade krav från det ukrainska parlamentet i Kiev att lagstiftningen i Krim skulle underställas den ukrainska hotade Ukraina att dra tillbaka Krims autonoma status helt och i november upplöste det ukrainska parlamentet flera lagar som stadfästs i Krim. Den 17 mars 1995 avvecklades den krimska presidentposten av det ukrainska parlamentet.

    Den 23 december 1998 antog republiken en nu konstitution, vilken erkände Krim som en autonom republik inom Ukraina.

    Efter att Viktor Jusjtjenko vunnit det ukrainska presidentvalet den 21 november 2004, där 82 procent av befolkningen på Krim röstade för dennes motståndare Viktor Janukovytj, lät den förre byta ut all myndighetspersonal på Krim, för att ”byta ut regimen och dess representanter”.

    När amerikansk trupp landsattes i hamnen i Feodosija i juni 2006 gav detta upphov till stora demonstrationer i staden. Protesterna riktade sig mot den amerikanska militära närvaron, vilken sågs som ett brott mot konstitutionen då Krims parlament ej hade godkänt det, samt mot NATO och den dåvarande ukrainske presidenten Viktor Jusjtjenkos planer på att få Ukraina med i NATO.

    1995–2014 styrdes Krim av en politisk representation direkt tillsatt från Kiev.

    Det viktigaste språket är ryska (77 % av befolkningen), därefter krimtatariska (11,4 %) och ukrainska (10,1 %);[69] dock är endast ukrainska officiellt erkänt av de ukrainska myndigheterna,…
    Försök att ukrainisera regeringsarbete och undervisning har varit mindre framgångsrika på Krim än i andra främst ryskspråkiga delar av Ukraina.

    Den geopolitiska entiteten Krim är de jure en autonom parlamentarisk republik inom Ukraina, men de facto är Krim två olika delar i den ryska federationen. Den ena är Republiken Krim, och den andra är ”den federala staden Sevastopol”.

    Fram till 2014 var det lagstiftande organet parlamentet (”Krims högsta råd”), med hundra ledamöter. Detta antog beslut och resolutioner föreskrivna att verkställas inom republiken.[74][75] Det exekutiva organet representerades av ministerrådet, det vill säga regeringen, som ledes av premiärministern, och som var ansvarigt inför och tillsätts och avsätts av parlamentet med den ukrainska presidentens godkännande. Enligt den officiella ukrainska definitionen bestämdes auktoriteten hos, utformningen av och verksamheten i parlamentet av den ukrainska konstitutionen och ukrainska lagar samt enligt normativa legala handlingar utfärdade av parlamentet i ärenden som ansågs ligga inom dess juridiska kompetensområde.[76] Republiken saknade president och nominell statschef var Ukrainas president. Republiken hade egen flagga och statsvapen samt en egen konstitution, men lagarna var anpassade efter den ukrainska konstitutionen och sedan det ukrainska parlamentet 1994 hotat att upplösa Krims autonoma status fattades inga beslut i Krim som stred mot ukrainsk lagstiftning.

    Från 6 april 2004 och fram till den ryska ockupationen 2014 gällde att landsråden valdes genom majoritetsval och att lokalråd och parlamentet valdes genom proportionella val med partilistor med en undre gräns på 3 procents väljarstöd för representation. Val skede vart fjärde år.

    Ukraina indelade/indelar administrativt Krim i 25 regioner: 14 rajoner, med främst landsbygd, och 11 stadskommuner (officiellt ”territorier styrda av stadsråd”), som styrs av stadsråd och främst innefattade/innefattar stadsbebyggelse men även städers omgivningar. Varje region består av storstads-, stads- och bysamhällen. Rajonernas borgmästare utses av Ukrainas president på inrådan av Krims premiärminister; stadskommunernas borgmästare utses i allmänna val. Området kring staden Sevastopol är en ukrainsk kommun med speciell administrativ status och räknas inte som en del av republiken Krim.

    Krim styrs enligt uppgift daterad 29 maj 2006 av en majoritetskoalition bestående av fem partier i parlamentet: ”För Janukovytj” (44 ledamöter), ”Unionen” (10 ledamöter), kommunistpartiet (9 ledamöter), det proryska vänsterpartiet ”Natalia Vitrenkos block” (7 ledamöter) samt ”Ne Tak-blocket” (4 ledamöter). Dessa partier förenas politiskt av avståndstagande från den sittande (2006) regeringen i Kiev. Det finns tre viktigare oppositionspartier, som sammanlagt har 26 ledamöter: ”Serhij Kunitsyns block” (10 ledamöter), ”Julia Tymosjenkos block” (8 ledamöter) samt ”Ruch”, ett västvänligt konservativt ukrainskt parti (8 ledamöter).

    Krims moderna ekonomi formades på 1900-talet utifrån användandet av naturtillgångar. Efter Sovjetunionens fall genomgick den på 1990-talet tillsammans med resten av den ukrainska en ekonomisk reform, vilket innebar en svår recession och tvingade till prioritering inom andra områden än jordbruk och tung industri. Alla sektorer har alltsedan 1985 (fram till 2006) upplevt en produktionsnedgång på mellan 10 och 70 procent. Speciellt industrisektorn har haft en svår nedgång. Krims industri motsvarade 2006 endast 2 procent av inkomsterna av Ukrainas totala industri. Denna sektor hade 60 000 anställda år 2006, att jämföra med 100 000 år 1995, och bland dessa räknas 58 procent i övertrasserade bolag. Antalet företag minskade från 652 år 1995 till 532 år 2000. Produktionen har dock fått ett visst lyft på senare tid och gick upp med 10 procent mellan 1999 och 2000.”

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Krim

  8. Har KORSUN-attacken utlöst 2014 års referendum?

    I en väl detaljerad artikel går Annis igenom tidigare sabotage aktioner mot Krim av ukrainska regimen. Bland annat nämnde han en tidigare, aldrig omskriven i MSM och därmed ganska okänd för de flesta, KORSUN ”attacken”, som ägde rum den 20 FEBRUARI 2014 (innan kuppen)

    Från en av länkarna:

    ”Korsun massacre anniversary – what really pushed Crimea away from Ukraine”

    ”Exactly one year ago, on February 20, a bestial gang of Nazis from the ”Right Sector” attacked a convoy of buses with Crimeans near Korsun, perpetrating a real slaughter and a massacre of the opponents of a nationalist coup.

    Eight buses with Crimeans, who participated in Kiev in Antimaidan rallies, were returned home [after their opponents have won]. Near Korsun in Cherkasy oblast, the convoy was ambushed by the armed thugs from the Right Sector. As became known later, the Nazis were aware of the movement of the column and were expecting the Crimeans.

    The captured buses were burned, their passengers were brutally tortured, beaten and humiliated. Several people were beaten to death and murdered.

    Remembering those tragic events, well-known political analyst Vladimir Kornilov noted that, despite the horror of what happened, this massacre was destined to become the impetus, which roused the Crimea for the following complete liberation from the aggressive Ukrainian banderovshina, sinister shadows of which were already hanging over the peninsula.

    …But when the Crimean survivors of this massacre came home and talked about who came to power in Kiev, Crimea exploded, then it realized that it is time to act and defend yourself! Personally, I count the beginning of the reunification process of Crimea with Russia starting from that day. [It was still more then two months until the Odessa massacre – K.R.]

    So the Ukrainian Nazis had done everything they can in order to start this process,” – said Kornilov.
    http://www.fort-russ.com/2015/02/korsun-massacre-anniversary-what-really.html

    Länk till Roger Annis artikel:
    http://www.newcoldwar.org/western-media-changes-subject-latest-ukrainian-sabotage-crimea/

    Enligt ”sputniknews” var även ukrainska marinen involverat i sabotagen:

    ”According to the source, on August 7-9, a group of officers from the central headquarters of the Ukrainian Navy arrived in Ochakiv.
    ”Officers of the navy base mentioned, in private conversations, that the group had arrived to back up and evacuate the sabotage group of the Ukrainian Defense Ministry’s Chief Directorate of Intelligence, which was blocked in Crimea,” the source added.
    http://sputniknews.com/russia/20160818/1044390013/crimea-ukraine-sabotage-navy.html