|
Nyss på Ekot så hörde jag Barack Obama tala inför en folksamling i Ohio, eller var det var. När han sade att målsättningen var att skaffa folk arbeten så jublade publiken hysteriskt. Strax efter nämnde man John McCain och man illustrerade det med ett ljudklipp någonstans ifrån, och på klippet lät det som ett jättepopulärt pojkband gick ut på scenen framför 20 000 fjortonåriga flickor. För att ytterligare understryka mina undringar så har jag återigen lagt in sossarnas supporterbanner.
Vatten rinner under broar sägs det, och det var som sagt över femtio år sedan. Jag känner en stigande alienation inför politiken idag, inte så att |
jag tycker att ideologierna har försvunnit men jag tycker att det mesta har blivit mer utslätat. Jag kan inte heller tolka den socialdemokratiska kampanjen på annat sätt än att de i praktiken vill ha sina egna medlemmar på läktaren. Är det någon som kan komma på en alternativ förklaring så är jag idel öra. Antalet medlemmar i de partierna minskar vilket givetvis får till följd att man försöker rekrytera nya medlemmar. Det gäller alla partier och det är förståeligt. Men ska vi acceptera att media aktivt bidrar till att vi får en utveckling där politiska debatter tenderar att bli refererade på samma sätt som en fotbollsmatch som t.ex. Aftonbladet gjorde igår? Om media skildrar politik på ett alltmer ytligt sätt, blir inte politiker påverkade av det, och får inte det till konsekvens att partipolitik blir ännu mer ytlig än vad den redan har blivit. Risken är att allt bara blir en stor show. DN1 SvD12 it Andra om: Politik, Fans, Supportrar, Mediekritik, Idol, Fotbollsreferat, Livebloggning, Snuttefiering, Ytlighet, Politik [tags]Politik, Fans, Supportrar, Mediekritik, Idol, Fotbollsreferat, Livebloggning, Snuttefiering, Ytlighet, Politik[/tags]
|
4 svar till “Tyck gärna att jag är tjatig”
Jag tror att du gör alltför enkelt när du lägger skulden på media. Tjänstemännen, politikerna och partierna har också ett eget ansvar för utvecklingen. Vad som inte belyses särskilt väl är att det har blivit färre och färre människor politiskt engagerade på alla nivåer genom bland annat tidigare sammanslagning av kommuner, nu finns det också planer på storregioner. Det enda som har ökat på alla nivåer är tjänstemännen.
Det har har lett till att avståndet mellan de allt färre politikerna och allmänheten ökar och än större blir avståndet i de kommande storregionerna.
Andra skälet till att politiken blir ytlig handlar om tjänstemännen. Tjänstemän som oavsett vilket utfall valen får sitter kvar i nyckelpositioner (framför allt i kommuner och landsting).
Dessa ger förslag till politikerna i olika sakfrågor om vilket beslut politikern ska ta, sällan finns det med i framställning vad som talar emot utan bara det som talar för. De styr politikerna!!
Så är det givetvis Christer. Men media avstår från att grilla dem.
Christer W har en poäng. Man kan säga så här: om alla partier bedriver i stort sett samma politik kan den lika gärna tas över och organiseras av ”opolitiska” tjänstemän.
Angående supportrar på läktaren: de tar inte ut laget och bestämmer dess taktik, det gör lagledningen. Och nu har SAP-lagets lagledning fått för sig att göra konstiga krumelurer. Vad kan de egna supportrarna göra i det läget? Inte så mycket mer än bua ut de egna spelarna och lagledningen, men de har knappast möjlighet att byta till bättre förmågor. För ledarna har sett till att de är i stort sett oåtkomliga för medlemmarna, de är i praktiken som statliga tjänstemän.
@ Christer W
Instämmer med vad du skriver men ”Tjänstemannaväldet” är till stor beroende på hur lösa tyglar politikerna ger dom.
Tror det är viktigt att den politiska makten markerar sin roll som ytterst ansvariga och ”granskare” av den offentliga verksamheten. Tyvärr är det en svår roll att sköta på ett seriöst sätt då tjänstemännen alltid är bättre insatta i verksamheten samt att politikerna i allmänhet saknar tid och tillräckligt engagemang för att klara uppgiften. Då blir det som du skriver – tjänstemännen som styr politikerna.
Alternativet där politikerna går in och byter ut folk för att få in lojala undersåtar är dock än värre än ”tjänstemannaväldet”.
Det är lite som med finanskrisen – den politiska makten får inte abdikera sin roll som granskare och glömma sin uppgift att reglera och utforma ramar för verksamheten. Men lösningen är inte att politikerna tillsätter banktjänstemännen.