Idag erbjuds vi fascinerande läsning i samtliga stora tidningar, artiklar som har sitt ursprung i en SvD-
artikel, en artikel som lika gärna kunde ha handlat om flygande tefat. Istället så handlar den om Taimour Abdulwahab, mannen som lyckades ta livet av sig i julhandeln förra året, mannen som sägs ha förberett ett större terrorangrepp mot julhandlande svenskar.

Nytt för i år är att en ”fotograf” snabbt var på plats med en ”professionell kamera” som hade ett 25 centimeter långt objektiv. Alla digitala småbildskameror med zoom-objektiv förefaller ha långa objektiv eftersom de expanderar på längden när man ”zoomar”. Ordet professionell antyder att det var en kamera med en kamerarem som hade texten Canon eller Nikon påtryckt. Det har alla deras DSLR-kameror, inklusive de kameror som inte tillhör proffssegmentet. För att känna igen en ”proffskamera” i dessa sammanhang krävs att man själv är mycket fotointresserad, något som gör att vittnets utsaga motsäger sig själv. Känner man igen de större kameratillverkarnas proffskameror så kan man normalt också redogöra för både för kameramärke och modell.

SvD: ”Men endast 30 sekunder efter explosionen på Bryggargatan kom en hittills okänd person dit. Han dök upp lika hastigt som han försvann. Detta är nya uppgifter från två oberoende ögonvittnen, som SvD har intervjuat. De ger ett samstämmigt signalement: mannen som var drygt 180 centimeter lång hade en professionell kamera med ett cirka 25 centimeter långt objektiv. Han bar svart jacka och blå jeans, var 40 till 45 år och hade mörkt hår eller mössa.

–Han stod inte ens en meter från den dödes huvud. Mannen hade en professionell kamera med lite längre zoom. Jag tänkte att det var väldigt snabbt som journalisterna var på plats, säger det första vittnet.”

SvD fortsätter: ”Det andra vittnet som befann sig närmast både Taimour Abdulwahab och mannen med kameran fick en mycket obehaglig känsla.

Samma reflektion gör personer med egen erfarenhet av terrorbekämpning när SvD berättar om mannen som fotograferade Taimour Abdulwahab…”

Att ett vittne får en obehaglig känsla när någon spränger sig till döds framför vittnets ögon förvånar knappast, däremot kan tankarna om ”en tursam fotograf” vara betydligt märkligare. Bevittnar man en så dramatisk händelse som denna så verkar det underligt att få en massa funderingar kring de andra som bevittnade händelsen. På mig ger det snarare en prägel av efterhandskonstruktion, något som vittnet börjat fundera över flera dagar efter händelsen.

En av SvD:s journalister är välkänd och kunnig när det gäller militära frågor både när det gäller svensk- och utländsk militär. Men faktainnehållet i artikeln är dessvärre mer än tunt. Upphöjer man en människa med ett objektiv som är tjugofem centimeter långt till ”terroristmedhjälpare” så sveper man med sig nittio procent av alla som äger en digital småbildskamera.

Resten av resonemanget är uppbyggt på ett påstående som går ut på att tryckkokare är speciellt kända för att vara redskap för terrorister. Jag tycker att det låter som en uppgift hämtad ur en sämre roman, inte som något som förekommer i verkligheten. Dessutom är uppgiften felaktig, tryckkokare är inte alls speciellt väl lämpade för att göra bomber av om man vill skada människor maximalt.

it Andra om: Faktabefriad, Terrorism, Taimour Abdulwahab, al-Qaida, Tryckkokare, Terroristmedhjälpare, Rötmånadshistoria, Mediekritik, Politik, Skrönor svd dn svt ab ex
Tweet