Nättidningen E24 har haft en artikelserie om ekonomer som fått epitetet ”Dr Doom”. Det är människor som på olika sätt varnat för den finanskris som nu råder. En sak som tycks gemensam för dessa är att de förutspår att krisen ska bli mycket djupare innan den vänder, en av dem hävdar till och med att depressionen för 75-80 år sedan kommer att överträffas med bred marginal, en annan talar om att levnadsstan-
darden kommer att förändras fundamentalt.

Nackdelen med den sortens domedagsprofeter och deras utlåtanden är att man aldrig riktigt säkert vet om det är en affärsidé att göra den sortens prognoser. Är det någon som tjänar på det så är det profeterna själva, de får hålla mängder av föredrag, sitta i allehanda TV-soffor där de kan fortsätta att marknadsföra sina idéer och – sina böcker.

Man kan inte bortse ifrån att den nuvarande krisen drog igång med den amerikanska bolånekrisen, men jag kan samtidigt inte släppa tanken på att den är ett resultat av en alltför snabb och okontrollerad globalisering. Jag är inte ekonom, men jag tycker mig ändå förstå att världsekonomin är som korres-
ponderande kärl. Är rören i dessa av grov kaliber så sker utjämningen av nivåerna i snabb takt, är det klenare dimensioner så sker den långsammare.

Om då världen som helhet genomgår en stark strukturförändring där mycket av tillverknings-
industrin flyttar till låglöneländer, och dessutom det ekonomiska resultatet från en dominerande del av råvaruutvinningen flyttar från västvärlden till oljeländerna, så skapar det obalans. Att globaliseringen måste fullföljas är det ingen tvekan om, men bristen på genomtänkt planering leder obönhörligen till att det blir marknadskrafterna som får styra fritt, och det utan att enskilda stater kan påverka saken.

Min uppfattning, som okunnig i ämnet, lutar således åt att man borde ha gjort en plan för hur världsekonomin skulle synkroniseras för att utjämna levnadsvillkoren för människorna runt vår planet. Man borde ha haft mindre dimensioner i rören som förenar dessa kommunicerande kärl.

Det är det jag tänker på när jag nu läser om Swedbanks öden och äventyr. Nu har man tagit tillbaka löftet om tre miljarder i utdelning till aktieägarna, man har dessutom genomfört en

Så här ser det ut på Swedbanks handelsavdelning

nyemission på femton miljarder. Staten (vi) har blivit delägare genom Statens Exportkredit, SEK, som nu har övertagit en säkerhet i form av aktier motsvarande 3,3 procent av Swedbanks samman-
lagda börsvärde.

Dessvärre ser jag mörka moln på himlen. Swed-
banks solvens är för närvarade god genom att staten gått in som garant för de mångmiljardlån banken har tagit. Men på sikt så handlar det om att man från bankens sida har lånat ut närmare tre hundra miljarder i baltstaterna, pengar som man idag knappast kan tro kommer igen. Det är nämligen just det scenario som många bedömare oroar sig för, och i så fall så är vi alla garanter för bankens lån, dessutom är vi delägare.

Att nättidningen E24.se har en serie artiklar om ledande ekonomer som fått epitetet ”Doktor Doom” är ett tecken i tiden. Vi vet alla att USA:s centralbank bygger ut sedelpressarna och har startat treskift, men det jag undrar är om vi ska försätta oss i en likartad situation. En strukturomvandling är ofta en dramatisk resa och det smartaste man kan göra är troligen att hålla i sig utav bara den, inte är det väl att skuldsätta sig ännu mer? —> E2412

Andra om: Swedbank, SEK, Folksam, Bankkrisen, Depression, Recession, Baltikum, Globaliseringen, Ekonomi, Folksam, Sparbanksföreningen, Recession, Politik it DN1234 SvD123 AB12

[tags]Swedbank, SEK, Folksam, Bankkrisen, Depression, Recession, Baltikum, Globaliseringen, Ekonomi, Folksam, Sparbanksföreningen, Recession, Politik[/tags]