|
På senare tid har jag börjat läsa norska tidningar, en av de stora fördelarna med Internet. Man kan skaffa sig all möjlig information direkt hemma vid datorn och man utsätts på det sättet, i betydligt mindre utsträckning än tidigare, för en ensidig nyhetsvärdering.
Dagbladet.no: ”En israelsk menneskerettsgruppe sier rett ut at diskrimineringen av palestinerne på Vestbredden, til fordel for de jødiske bosetterne, minner stadig mer om apartheidsystemet i Sør-Afrika. Det kommer fram i gruppa, Sammenslutningen for borgerrettigheter i Israels (ACRIs), årsrapport, som ble lagt fram i går. – Behandlingen av palestinerne er et grovt brudd på prinsippet om likeverd, slår ACRI fast – og bryter dermed tabuet som har eksistert i israelsk offentlighet om ikke å sammenlikne det gamle rasistiske sørafrikanske regimet med dagens israelske. – Vi gjør dette fordi forholdene snarere blir verre enn bedre, sa organisasjonens talskvinne Melanie Takefman da rapporten ble lagt fram, skriver NTB.” ACRIS årsrapport är ännu inte nämnd i svenska media. Att en israelisk människorättsgrupp säger att Israels diskriminering av palestinierna på västbanken alltmer liknar apartheid är tveklöst en stor nyhet. Den blir definitivt inte mindre av det faktum att många bedömare anser att Mellan- En bekant till mig sade i förrgår att den allra största orsaken till att antisemitismen ökar är det faktum att vare sig Sverige, EU eller USA gör någonting aktivt för att stoppa Israels etniska rensning av palestinier, eller utbyggnaden av bosättningar med en alltmer eskalerande ockupation. Vederbörande hävdade att vår egen
|
passivitet gradvis kommer att öka Israels skuld, och därmed leda till en ökad antisemitism. Denna nonchalans beror på, enligt personen ifråga, på att vi faktiskt struntar i judarna, de får skylla sig själva. Det var för mig en helt ny vinkel, och oavsett om man tycker att det ligger något i det eller inte så är förstås tanken intressant. Orsaken till att landets regering inte agerar är att man struntar i – judarna, nu precis som tidigare. Och visst, tanken tål att tänkas. För i slutänden kommer det att bli Israel som kommer att förlora mest på sin nuvarande politik. Att negligera Israels brott mot mänskligheten är således – antisemitism. En tanke värd att tänkas. ACRIs rapport Dbl1 VG1 DN1 SvD12 Dagen it Andra om: Antisemitism, Israel, Mediekritik, Mellanösternkonflikten, Mänskliga rättigheter, FN, EU, USA, Sverige, Palestina, Västbanken, Gaza, Politik [tags]Antisemitism, Israel, Mediekritik, Mellanösternkonflikten, Mänskliga rättigheter, FN, EU, USA, Sverige, Palestina, Västbanken, Gaza, Politik[/tags]
|
20 svar till “Svenska media tiger på grund av – Antisemitism?”
Jag har också snuddat vid tanken förut. Jag har alltidid undrat över varför man inte gör några ansträngningar för att få israelerna att upphöra med sina tvångsåtgärder mot palestinierna. Själva säger de att de agerar utifrån ett säkerhetsperspektiv, och visst så länge de utsätts för självmordsbomare, men så är det inte nu. Istället är det nästan bara FN som agerar och länderna tex i EU gör ingenting. Man låter helt enkelt judarna i Israel undergräva sin egen position och låter dem ta konsekvenserna. Visst finns det paralleller till 30-talet?
Anders N,
Jo, jag tänkte på det många gånger, det att ”Europa har blivit av med judarna” genom att skicka de till en annan kontinent – Mellanöstern. Oavsett vad de gör där borta i Israel, struntar man i för att man är medveten om att de själva kommer att betala konsekvenserna förr eller senare bland 350 miljoner araber, långt borta från EU och ännu längre bort från USA.
Det är riktig antisemitism!
Problemet är att judar/israeler/sionister (kalla de hur du vill), de flesta är totalt blinda av drömmarnas glitter om att ha eget land, sen stöd och knuff från väst har givit mycket styrka att man för första gången i historien fick någon makt. Så tror man att det är i evighet!
Nu ljuger Omar Kalb ibn Kalb på dig igen på mossadbloggen/fyllbloggen. Han säger att du vill skicka palestinier som ska halshugga honom! :-)
Va !? :-)
Så våldsam är inte jag, jag är en ytterst fridfull typ. Dessutom känner jag inga palestinier som skulle kunna förmås att ge sig på den rasisten. Skriver han under sitt riktiga namn eller sitt alias?
Jag bara vägrar att läsa de där dårarna.
Det finns en anledning till att DN har portat dem från att länka. Och att Väder-Anna slutat skriva där…
Även ordföranden för FN:s generalförsamling, Miguel D’escoto Brockmann, kallade nyligen Israel en apartheidstat.
Den antisionistiska judiska organisationen IJAN har startat ett stödupprop för honom som kan signeras här.
http://www.ipetitions.com/petition/IJAN_Brockmann_BDS/
Den stora medborgliga rättighet organisationen i Israel bröt mot ett av de tabu ämnen som berör Israels behandling av palestinierna och beskrev Israel som aparthied stat
Organisationen beskrev Israels lagstiftning , planering , och transport på seperata vägar för judiska bosättare som aparthied system
Israel har byggt ett modernt vägnät främst på västbanken som är avsedda bara för judar men palestinierna får använda rondeller och de farliga vägar
Byggandet av israeliska bosättningar är avsedd för att minska tillväxten av palestinska städer och för att komma åt naturresurser i linje med separatism och diskriminering enligt etnisk kriterier och nationalism och detta är uppenbart kränkning av principen om jämställdighet och har på många sätt likhet med aparthied systemet i sydafrika
Israels regering säger att alla jämförelse är felaktiga och högsta domstolen vägrade ta upp frågan
Jag har tidigare tagit upp problemet med att en generation unga israeler har drabbats och kommer att drabbas av post-traumatiuskt stressyndrom.
Just med tanke på de fruktansvärda saker mot palestinierna som de hela tiden tvingas utföra under sin långa miltärtjänstgöring.
Inte undra på att befolkningen i det indiska semesterområdet Goa skyr dem som pesten, eftersom israelerna uppträder högst föraktfullt och störande, som de barn till det herrefolk de anser sig vara. Medan de efter sin militärtjänstgöring våldgästar trakten som de slagit sig ner på med avsikten att för en billig penning kunna knarka så mycket de önskar.
Det är ingen vacker människotyp sionisterna skapar under tiden som de förstör och oåterkalleligt ruinerar de unga palestiniernas framtid och liv.
Det finns en mycket intressant dokumentär som heter Aftershock av Yariv Horowitz 2003.
Vår vanligtvis, vad det gäller Palestina, så tyste utrikesminister har noterat detta på sin blogg:
”premiärminister Ehud Olmert säger att det som militanta bosättare gjort mot palestinier i samband med oroligheterna i Hebron förtjänar beteckningen “progrom” och får honom som jude att känna skam.
Det är starka ord – men viktiga ord”
Men som han avslutar, är det väl bara ord. Ingenting annat.
Hittar ingen bra beskrivning av begreppet “progrom” – kan någon hjälpa till?
Progrom betyder ” att dödas i massaker ”
Mr Biz, #9 alltså, enligt vår tyste Calle, stavas det ”militanta bosättare”?!
Bara så..?
inte judiska terrorister?
militanta judiska extremister?
extrem-religiösa judiska anarkister?
…etc.
troligen för att liknande epitet gäller bara för muslimer.
Några till beskrivningar som fortsättning av min kommentar ovan:
”militanta judiska extremister”?
”judiska fanatiker”?
”undamental-extrema religiösa judiska terrorister”?
Vart tog vägen alla dessa beskrivningar i retoriken av våra journalister och politiker?
Vad är det som man är rädd för?
Olmert får kalla pogromerna vid sina rätta namn men om svensk media hade gjort det så skulle Israellobbyn löpa amok.
Heter det ikke ’pogrom’?
Olmert började höja sin röst mot judiska extremister när han insåg att det började brinna under föterna: Att deras extremism & terror började hota israels arme och israeler som visar sig kritiska mot ockupationen. Många israeler kritiserar konkret olaga bosättningar för att de kostar enormt mycket pengar och militära insatser.
Judiska fanatiker som bosatte sig illegalt på palestinsk mark har blivit dagens mest organiserade maffia i samhället värre än 30-talet på Sicilien eller Chikago.
De började gräva under Israels samhälle på alla sätt och vis så därför ser vi Olmert som gång på gång trycker på larmet!
I fallet att bosättarna skadar bara palestinier, skulle du, Andalus aldrig höra ett enda ljud av Olmert! Det är jag säker på.
Vi har diskuterat detta tidigare. Sverige utmärker sig i låg takhöjd när det gäller vad som skrivs/får skrivas om allt som berör det jag brukar kalla för ”J” tabuet. Det vill säga sådant som ifrågasätter den judiska apartheidstaten och den så kallade tvåstatslösningen.
Många av oss följer ju debatten i Israel. Där är det betydligt högre i tak än i svenska tidningar.
Jag tror att en del av detta problem finns hos vänstern som aldrig på allvar gjort upp med oslobluffen och ignorerar den israeliska lobbyn i USA och ziocons och bara pratar om oljan som förklaring till allt.
Denna blogg är för närvarande det enda stället i Sverige som håller internationell standard på diskussionerna om det som brukar kallas för Mellenösternkonflikten.
MVH
Lasse W
Igår gjorde jag en liten insats genom att ett mejl med följande innehåll till ekot, ekots utrikeschef och ekots mellanösternkorre.
”Ni har väl inte medvetet glömt bort att berätta vad The Association for Civil Rights in Israel (ACRI) skriver om hur levnadsförhållandena är i Israel och de Palestinska områdena. Jag bifogar ACRI:s rapport The State of Human Rights in Israel and the Occupied Territories som utgavs nu i december 2008.”
Det roliga med att engagera sig är att ständigt köra huvudet i väggen och få bevis för sin tes om sakernas tillstånd.
:-)
Magnus #17
Har de från redaktionen svarat till dig?
Det skulle bli intressant att höra, verkligen.
Aftonbladet brukar vara något mera frekvent än andra svenska tidningar med att beskriva situationen för palestinierna och om hur ”Mellanösterns enda demokrati” med stor brutalitet i mer än ett halvt sekel vägrar följa mänskliga lagar.
Idag skriver Carin Ormestad om:
”60 år utan hemland.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article395731
De israeliska motorvägarna går genom ett förnekelsens landskap.
Bortsett från enstaka husruiner som ligger utspridda på åkrarna finns knappast några spår av de 750 000 palestinier som tvingades lämna sina hem när staten Israel bildades 1948. De flesta hamnade i flyktingläger på Västbanken och i Gaza, Libanon, Syrien och Jordanien. Där väntar de fortfarande tålmodigt på att en dag få återvända, till ett Palestina som inte längre existerar och till hus som inte längre finns…