16 svar till “Spänningen stiger för varje dag!”

1. Jag har tänkt i samma banor, men är det önsketänkande?
   Det finns så mycket korruption bland politiker och de är kanske inte villiga att klara sig med vanliga löner, och inte tala om bankirerna, som har kunnat råna världens befolkning utan risk för straff.
   Ledande skiktet beter sig som om de tror sig ha sitt på det torra, är det kanske önsketänkande?

2. Det finns en plats på jorden där solen alltid ler
   Den platsen heter Boden dit vill jag mycket mer.

   V i Bodensare har tappat vår födelse plats ”Garnis” är jämnat med marken !

   Åke

   • Så tragiskt! Och ”Wallströms hörna” är borta sedan flera decennier. Har inte varit i Boden på flera år. Dags åka dit igen!

3. Det ledande skiktet har hela tiden stärkt sin ställning efter vad jag kan förstå. Den senaste ekonomiska krisen innebar ingen ändring. De ekonomiska skillnaderna har ökat efter det. Det har inte visat sig finnas tillräckligt starka kommunistiska eller socialistiska partier för att bygga upp en tillräckligt stark proteströrelse mot detta, med fläckvisa undantag (Occupy Wall Street som infiltrerades, splittrades och med 7000 häktade), Grekland). Marxismen är det lämpliga utgångspunkten ideologiskt och den har generellt trängts i bakvatten, trots visst ökad intresse. Massmedia är så strömlinjeformade, den ideologiska och psykologiska krigföringen domineras så av USA-elitens idéer nu. Jag är inte lika optimistisk som Brage, men hoppas att utvecklingen kan gå mot åtminstone en multipolär värld.

4. EN HÄFTIG MÅNDISKUSSION (Förordet i min bok – Ingen människa har satt sin fot på månen)
   Jag träffade en gammal vän som trodde att vi hade rest sex gånger på raken – tur och retur – till månen! Han trodde också att vi hade spelat golf på månen och att vi hade transporterat ”månbilar” till månen – elbilar som vi kört omkring med på månens yta. Han berättade att hastighetsrekordet var 16 km/h !!!

   Jag frågade hur ”månbilarna” fraktades till månen. Han svarade att de hängde upp månbilarna under själva månlandaren. Inte var detta något problem – sa han. Jag frågade när detta hade inträffat. Han svarade att alla resorna hade ägt rum under Nixons presidentperiod i Vita Huset 1969 – 1972. (Så otroligt – för nästan ett halvt århundrade sedan!)

   Litar du på den där Nixon frågade jag? Jajamensan – han ringde själv upp astronauterna på månen och gratulerade dem svarade han. På kvällen 20:e juli 1969 skrev Nixon i sin dagbok att han hållit en – ”interplanetär konversation”- med Apollo 11 astronauterna Armstrong och Aldrin på månen. Jag kan allt om månfärderna – sa han.

   Hade han täckning på månen och varifrån ringde han? Jag tror att han ringde från Vita Huset. Självklart hade han täckning på månen – svarade han med viss tvekan i rösten. Jag bara gapade. Jag kunde inte hålla mig. Trots att vi är bästa vänner frågade jag om han var ”rymdmytoman”.
   ”Jag har sett det med egna ögon på TV” – svarade han.

   Om det verkligen är sant att vi drog igång en sådan tur och returtrafik till månen – så var detta mänsklighetens största historiska ögonblick efter skapelsen. Homo Sapiens var inte längre isolerad på en enda himlakropp i universum!

   MEN ÄR DET SANT?

   Skicka bara ett mejl till bragenorin@hotmail.com och meddela om du vill få min skrift om månen.
   Jag bifogar filen i mitt svarsmejl. (Filen är under 5 MB).

5. Tyvärr är insikten om socialismen liten och det är därför ingen nyhet att konstatera det intresse som gång på gång lyfts fram inom kvasisocialistiska kretsar när det gäller BRICS och dess möjligheter att vara ett alternativ till den monopolkapitalistiska världsordningen. Låt oss en gång för alla slå fast att BRICS är en del av monopolkapitalets världhegimoni. Allt annat är en lögn.

   BRICS består av de två kontrarevolutionära staterna Ryssland och Kina där revolutionen förråtts och där den råa kapitalismen till och med är värre än i den så kallade västvärlden då inte ens revisionismen förmått slipa av de allra vassare kanterna.

   Vidare består BRICS av Indien, där socialismen aldrig implementerades men där det fanns socialistiska tendenser. Sedan 25 år har dessa tendenser fått vika för rå nyliberalism där mäktiga kretsar av storkapitalister har all verklig makt.

   Brasilien är också en monopolkapitalistiska stat där arbetarklassen ständigt manipuleras av löften om reformer som aldrig kommer.

   I Sydafrika lyckades monopolkapitalet överleva apartheid. De starka socialistiska krafter som fanns manövrerades ut och idag leds landet av en korrupt president som bygger egna palats för folkets pengar.

   Jag spottar på monopolkapitalet och därför spottar jag också på BRICS som bara är ännu ett av verktygen för att manipulera arbetarklassen. När skall kvasisocialisterna inse detta?

   • Jag tror att många socialister i stort håller med dig om din beskrivning av BRICS. Men många ser kamp bland ledande imperialistmakter som något bra, något som kan ge respit för socialister att utveckla klasskampen.

     • Några kritiska granskning av BRICS är dock svårt att hitta på dessa sidor. När BRICS nämns sker det oftast med en positiv underton. Var finns kritiken av BRICS?

       För övrigt är ganska naivt att tro att monopolkapitalet skulle vara underordnade några ”imperialistmakter”. Tvärtom är det ”imperialistmakterna” som är underordnade det internationella monopolkapitalet. För de underliggande kapitalintressena, som ser till att ha intressen överallt, är det ganska ointressant inom vilken ”imperialistmakts” intressesfär utsugningen sker och den därigenom genererade profiten skapas. Konflikter mellan ”imperialistmakterna” är grunden för den profithungrigaste av alla branscher – krigsindustrin. Genom att skapa konflikter mellan ”imperialistmakterna” lyckas man än mer öka utsugning och profit. Arbetarklassen och ingen annan är förloraren!

       Varje socialist måste kompromisslöst ta avstånd från monopolkapitalet. En självklar följd av detta – om än svår att förstå för många som kallar sig socialister – är att avståndstagandet måste vara lika kompromisslöst när det gäller monopolkapitalets verktyg, d.v.s. ”imperialistmakterna”. Om dessa makter är USA, Ryssland eller Kina är i sammanhanget betydelselöst och fullständigt ointressant.

       • Det är såna uppfattningar som gör ’renläriga’ socialister så nyttiga för de överlägset mycket slugare anglosaxiska eliterna. Kålsuparteorier som orsakas av den av de nämnda eliterna skickligt totalförvanskade historieskrivningen. Resultatet är att Johans del av vänstern försvagar opositionen mot anglosaxarna. Tyskland har sent börjat agera som om de nu inser att anglosaxarna åter ämnar lägga Europa i ruiner för att öka sin egen relativa konkurrenskraft. Ryssland och Kina i grunden fredliga och konstruktiva reagerar på anglosaxarnas provokationer och dussinvis med färgrevolutioner som hotar Brics-länderna mfl länder. Enligt Wayne Madsen mer än 64=antalet färgkritor i en vanligt förekommande ssts färgkritor. Men Johan märker ingen skillnad. Fredlig kinesisk marknadsekonomi och Usas bombarmador och betalda terroristarmeer gör ingen skillnad för Johan, ty han har skådat ljuset och känner Den Enda Rätta Vägen

   • Johan Eriksson
     De kontrarevolutionära talar du om men de prorevolutionära var ju England och Usa som var den överlägset mest betydande orsaken till både Marxismens starka framväxt under brittiskt beskydd och dess inriktning på krossandet av konkurrenten Ryssland.
     Om du har möjlighet att studera ryska källor(tex mha översättningsprogram) finns även ögonvittnen till britternas fejkade motstånd mot bolshevikerna i interventionskriget.
     Britterna skickade visst 53000 man men endast 1500 i land varav många indier. De flesta måste ha varit på krigsfartyg lång bort från faran. Och de skickade flygplan och vapen som inte fungerade och ville inte delta i strid utan satt långt från fronten i stridsvagnar med motiveringen att blotta åsynen av stridsvagnar på långt håll skulle räcka för att skrämma fienden.
     Och vill man göra något åt monopolkapitalismen är man rimligen mer positiv till en fungerande marknadsekonomi. För detta ändamål är en multipolär värld att föredra, där länderna fredligt konkurrerar under ömsesidig respekt. Den respekten förelåg från Tysklands och andra länders sida men inte från anglosaxarnas. Storkrigen förra seklet handlade inte ens i ringa grad om konkurrerande monopolkapitalistiska imperier utan ensidigt om anglosaxisk imperialism. De övriga hade allt att vinna på fred.

6. Peter Grafström,
   Dina konspirationsteorier, har inget med marxism eller socialism att göra. Den marxistiska vetenskapen är uppenbart ett okänt begrepp för dig. Du bortser helt den kinesiska arbetarklassen med dina referenser till det småborgerliga uttrycket ”marknadsekonomi”. All ”marknadsekonomi” är inget annat än rå kapitalism och därigenom monopolkapitalets utsugning av arbetarklassen. Jag uppmanar dig att studera Marx och Lenin.

   • Johan Eriksson
     Hur förklarar du att Marx hölls under britternas vingar och sade att han aldrig haft så bra möjligheter att förverkliga sitt författarskap och analys. Lär dig om den reaktionäre David Urquhart som var Marx nära. Jag väntar ännu på att någon bloggkommenterande socialist skall våga röra vid det ämnet.
     Är du seriös eller försöker du minska möjligheterna till en brett enad opposition mot den nuvarande tyrannen Usa?
     Att påstå kategoriskt att marknadsekonomi och monopolkapitalism tvunget hör ihop är en förvanskning. Kina är en av de starkaste orsakerna till att marknadsekonomin nu har hård konkurrens till nytta för kunderna i flera branscher. I takt med att de växer ekonomiskt och i konkurrenskraft kommer de att närma sig väst lönemässigt medan våra företrädare krampaktigt ansluter oss till anglosaxarnas parasitära strategi och nånstans kanske omedvetet hoppas att Usa åter skall slå ner alla konkurrenter så som det varit under ett sekel. Du hjälper Usa genom att sprida misstro mot alla. Det passar dem perfekt.
     Det finns inga möjligheter att få duktiga entreprenörer att vilja anstränga sig om proletariatets diktatur är målet.

7. Peter Grafström,
   Din kunskap om marxism är uppenbart liten. Inte ens den för marxismen centrala mervärdesteorin verkar du känna till. På annat sätt kan nämligen inte ditt påståendet att marknadsekonomi och monopolkapitalism skulle kunna vara oberoende tolkas. Påståenden av detta slag används för att manipulera arbetarklassen.

   Återvänd till Marx!

   • Monopolkapitalism innebär att konkurrensen är satt ur spel.
     Med marknadsekonomi åsyftar jag att konkurrensen fungerar till fromma för kunderna men till frustration för oligarkin. Finansfolk insåg för länge sen att om de är beroende av produktion kan någon överträffa dem och deras vinstmarginaler försvinner med risk för konkurs. De ser därför till att bara försätta andra i skuld så slipper de bekymret och kan i stället tömma konkursade företag på alla tillgångar och ignorera att de producerande ruineras.
     Det ovannämnda är trivialt och mervärde som fysiska och intellektuella arbetare tillför ändrar inte på dessa förhållanden. Men den stora bristen med Marx och även det nuvarande etablissemanget är att de hjälper till att hemlighålla bankväsendets konstruktion vilket nämnts här många gånger. Marx beroendeställning till britterna gjorde det omöjligt för honom att på allvar ta itu med det problemet utan sköt upp det och hann dö utan att avsluta det. Eftersom Marxister idag helt låter bli att sätta fokus på hur bank och finanssektorn egentligen fungerar kommer marxisterna i stället att rikta mycket energi åt annat håll, lämnandes de verkliga makthavarna ifred.
     Dessa håller nu på att försöka kuppa bort kontanterna vilket gör dem än mer oåtkomliga och ökar deras makt. Målet är efter vad jag förstår en enda världsvaluta helt i händerna på den globala elit som nu hetsar till krig för att bevara sin parasiterande hegemoni.
     Marxister fattar ingenting och engagerar sig inte i saken utan skapar motvilja mot entreprenörsklassen generellt utan hänsyn till vad de sysslar med.

     • Peter, sedan 100 år är det känt bland marxister att bankkapitalet har en central roll. Det är också klart att dess betydelse ökat. Vi behandlar detta på flera ställen i boken ”USA som världspolis”. Nedan bara några utdrag:

       I. Utdrag från kapitel 10, om imperialismbegreppets historik
       ”Den österrikiske ekonomen Hilferdings bok ”Das Finanzkapital” 1910 var också mycket betydelsefull. Hilferding, som var influerad av marxismen tidigt, men också under 1920-talet flera gånger finansminister i olika socialdemokratiska ministärer, menade att monopol gradvis ersatt fri konkurrens. I de utvecklade kapitalistiska staterna hade uppstått ett starkt finanskapital inriktad på nya marknader, vilket medförde en utrikespolitik kännetecknad av militära rustningar och aggression.

       10.3.2 Lenin

       Lenins bok ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” var tydligt inspirerad av Hobson och inte minst Hilferding och kom ut i Ryssland 1917. Den fick ett stort genomslag och inflytande under decennier framöver. Den baseras på grundlig analys av omfattande ekonomiska data. I ett annat arbete nämner Lenin 150 böcker och 240 artiklar som bakgrundsmaterial till sin bok. (Lenin. Notebooks on Imperialism, 1912-1916; Fuchs 2010). Bokens inflytande stärktes av att Lenin ledde Oktoberrevolutionen och då ekonomisk utveckling under några decennier syntes bekräfta Lenins analys. Vad skriver då Lenin?
       ”En monopolställning har uppstått för ett fåtal av de mycket rika länderna, där kapitalackumulationen uppnått gigantiska dimensioner. Det uppkommer ett väldigt ”kapitalöverskott” i de avancerade länderna (Lenin 1917). Istället för investeringar i det egna landet, till exempel i jordbruket för att höja massornas levnadsnivå, sker kapitalexport. Det beror på att ”i de efterblivna länderna är profiten vanligen hög för kapitalmängden är liten, jordpriset relativt lågt, arbetslönen låg och råvarorna billiga. Möjlighet till kapitalexport skapas genom att en rad efterblivna länder redan är indragna i världskapitalismens kretslopp (Lenin 1917).
       Lenin sammanfattar att imperialismen är kapitalismens högre (dittills högsta) stadium med fem kännetecken:

       1. Koncentrationen av produktion och kapital har uppnått ett så högt utvecklingsstadium, att den skapat monopol som spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
       2. Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit på grundval av detta finanskapital.”

       2.3.1 Kraftigt ökad tillväxt av globalt finanskapital inleds under 1980- och 90-talet. Utdrag

       ”Vinsterna inom finanssektorn växte kraftigt i USA. De uppgick till 12 % av de totala inhemska företagsvinsterna i USA år 1965, till 17 % år 1975, till 21 % år 1985, och till 32 % år 2000 (Economic Report of the President 2013. Appendix B, Table B-91).

       Utvecklingen leder successivt till framväxten av nya former av globalt finanskapital som verkar destabiliserande på både finanssystemet och realekonomin då det ofta drivs av kortsiktiga spekulationsvinster. Detta beskrivs närmare i avsnitt 2.6. Under 1990-talet hade neoliberalismens politik med dess krav på Structural Adjustment Programs (SAP)*, lett till allt fler våldsamma ekonomiska kriser som regel baserade på bubblor, resultat av profithunger, spekulation och bristande ekonomisk realism (Se även kapitel 5 och 6). Från början av 1980-talet drabbades den globala ekonomin successivt av alltfler kriser i bl.a. Mexiko, i länder i Sydostasien, i Ryssland, Polen, Argentina och Turkiet (kapitel 6). Den japanska ekonomin kämpade med deflation och stagnation efter explosionen av tillgångsbubblan år 1990. I USA förekom recession med negativ tillväxt 1980, 1982 och 1991 medan en större aktiebubbla brast hösten 1987. Hösten 1998 räddades den stora hedge-fonden Long-Term Capital Management av USA:s Federal Reserve Bank. Företagsvinsterna ökade, trots recessioner, och åtföljdes av stigande aktiekurser. De ökade c:a 350 % i USA mellan 1980 och 1990 (”deflated by the GDP deflator”), fortsatte upp till en ökning på 500 % mot slutet av 1990-talet. (Duménil & Levy 2011:64 figur 4.5).

       Denna ekonomiska politik har underlättat investeringar i utvecklingsländerna av USA och andra länder, f.a. G8-länderna, och även ökad vinst från sådana investeringar.
       Till följd av en relativ stagnation på hemmaplan söker sig investeringskapital till nya marknader, där avkastningen är högre. Investeringar utomlands t ex genom köp av ett företag och satsningar kallas utländska direktinvesteringar (FDI*). USA-företagens uppköp och investeringar i Europa ökade från 1 miljarder dollar år 1950 till 9 miljarder dollar 1965 (Magdoff 1969:43) och till totalt knappt 50 miljarder dollar 1970 och till drygt 1 300 miljarder dollar år 2000 enligt statistik från USA:s regering (www.bea.gov 2013). Utlandsinvesteringarna behandlas samlat i ett avsnitt längre fram i kapitlet.

       Från början av 1980-talet drabbades den globala ekonomin successivt av alltfler kriser i bl.a. Mexiko, i länder i Sydostasien, i Ryssland, Polen, Argentina och Turkiet (kapitel 6). Den japanska ekonomin kämpade med deflation och stagnation efter explosionen av tillgångsbubblan år 1990. I USA förekom recession med negativ tillväxt 1980, 1982 och 1991 medan en större aktiebubbla brast hösten 1987. Hösten 1998 räddades den stora hedge-fonden Long-Term Capital Management av USA:s Federal Reserve Bank. Företagsvinsterna ökade, trots recessioner, och åtföljdes av stigande aktiekurser. De ökade c:a 350 % i USA mellan 1980 och 1990 (”deflated by the GDP deflator”), fortsatte upp till en ökning på 500 % mot slutet av 1990-talet. (Duménil & Levy 2011:64 figur 4.5).”

       2.6.1 Banker och finansinstitut. Utdrag:

       ”År 1990 svarade de 50 största bankerna för omkring 48 % av banktillgångarna i USA, lika stor andel som 1936. Mellan 1980 och 2005 skedde 11 500 banksammanslagningar i USA. Bankerna blev färre och de stora bankerna större. Av de 15 största bankerna i USA år 1991, med totala tillgångar på 1 153 miljarder dollar fanns bara fem kvar år 2005 (Citigroup, Bank of America, JP Morgan Chase, Wells Fargo och PNC Financial), med tillgångar på 8 915 miljarder dollar (Foster & Holleman 2010). Av de nio ledande bankerna då det gällde ”offerings of corporate debt, mortgage-backed securities, equities and municipal obligations” 1988 fanns endast två kvar som relativt oberoende i slutet av år 2008, nämligen Goldman Sachs och Morgan Stanley. Nu svarar de tio största bankerna och finansinstituten i USA för 50 % av tillgångarna, jämfört med 10 % år 1990. De tjugo största kontrollerar 70 % av tillgångarna jämfört med 12 % år 1990. (Foster & Chesney 2012). År 1995 hade de sex största bankerna tillgångar som motsvarade 17 % av BNP, vilket ökat till 55 % år 2006 och till 64 % tredje kvartalet 2010. (Foster, Chesney & Jonna 2011). Ett oligopol har uppstått inom bankväsendet i USA på knappt 20 år. Samma fenomen kan iakttas inom bankväsendet globalt, där de tio största bankerna ägde 70 % av banktillgångarna år 2009, jämfört med 59 % år 2006. (Foster, 2010). 1970 var de tre största bankerna i världen belägna i USA och åtta banker i USA var bland de tjugo största i världen. 1986 var endast tre banker från USA bland de 20 största. Efter alla sammanslagningar hade tre av de tio största bankerna i världen säte i USA (med positionerna 1,4 och 6). Den största banken JP Morgan Chase är det största företaget i världen (Forbes 2012), och fyra banker är bland de tio största företagen i världen. Och som redan nämnts kontrollerar fem banker 95 % av marknaden för kreditderivat (Brown 2012).
       Finanssektorn stod för 76 % av de totala tillgångarna i världens 2000 största bolag, med olje- och gassektorn på andra plats med knappt 6 %, efter en mycket kraftig tillväxt för finanssektorn från början av 1980-talet i USA och andra länder.”

       • När jag sa att Marxister inte fattar nånting syftade jag på detta med att de håller på att kuppa bort kontanterna. Detaljerna beträffande vad pengar är framkommer inte ur en konventionell ekonomisk analys. Och konsekvenserna av att ta bort kontanterna är inte bara praktiska utan ger bankerna ökad makt över oss om vi inte förstår tillräckligt för att skydda våra intressen. Målet för finansoligarkin är en världsvaluta under deras kontroll.
         Det är läge för Marxister att vidga sitt intresseområde och ställa frågor snarare än att leta svar hos Marx. Elementa döljs av finansvärlden genom fikonspråk. Mikael Thuden försöker förklara för oss (och jag räknar verkligen in mig själv) som tycker det är snårigt att förstå skillnaden mellan olika varianter av falsk matematik som bankerna använder för att dölja sin makt. Vi är noviser och behöver beväpna oss med mer grundläggande insyn. Marx skulle kanske ha gjort det om han inte vore i en beroendeställning i lejonets kula.