I min e-postkorg ligger det ett mejl från en av sidans besökare, ett mejl som uttrycker en önskan om att jag ska skriva om att fördela välståndet rättvist, inte bara till dem som redan har det bra ställt. Hon som skrev meddelandet hade kommit att tänka på saken ett flertal gånger i samband med att mordet på Olof Palme uppmärksammades.

Orsaken var förstås att den socialdemokratiska politiken var annorlunda då, något som också socialdemokraterna straffas för idag. För diskuterar man på fullaste allvar att nominera en högersosse som partiledare för att ställa upp mot alliansen så kommer partiet att försvinna, och det snabbt.

AB: ”Det är kanske inte så många som minns det, men det var precis så här det började. Innan alla rubriker om det nya tuffa Sverige, innan alla rapporter om stigande socialbidragskostnader i kommunerna och innan alla rapporter om enskilda som hamnat i kläm talades det faktiskt om nedskärningar på Försäkringskassan. Sedan kom utförsäkringarna och avslagen, lappkasten i regelverken och alla listor på undantag. Vi fick rapporter om hjärtlösa bedömningar och orimliga väntetider. Vi fick ett tuffare Sverige.”

Och detta tuffare Sverige går igen på precis alla områden, regeringen låtsas som att man har någon slags fördelningspolitik, Borg står i TV och myser för att tillväxttakten indikerar en stark ekonomi, men de som t.ex. betalar in orimliga priser för elen till Vattenfall AB får ingenting tillbaka, knappt ens ström i ledningarna. Vattenfall AB:s förmögenhet skyfflas istället ner i utländska investeringar och i statskassan dit också pengarna går från alla verksamheter man lyckas sälja av från regeringens sida. Som motvikt till den sortens politik så skickar (S) fram politiker vars agenda enbart är att fortsätta på den inslagna politiken, för vinner man inte storstadsväljarna så vinner man inte valet, säger man.

Att man förlorar även partiet tycks man inte ha förstått, och den som tror att svenskar är konfigurerade på något annorlunda sätt än folk i det övriga Europa tror fel. Med en fortsatt borgerlighet vid makten, oavsett partistämplar, så lämnar Sverige för gott den gamla linjen om jämlikhet, broderskap och solidaritet. Kvar blir ett allt hårdare samhälle, ett samhälle som är mindre benäget att hjälpa dem som inte kan hjälpa sig själva. Ett samhälle där finanskvarterens plåt- eller glasfasader är det man visar upp utåt, fasader som bekostas av den sociala tryggheten och det som vi förr kallade – jämlikhet och solidaritet.

Aftonbladet skriver om Försäkringskassan, den är en lustighet i sig. Själv tänker jag på arbetsförmedlingen och dess jobbcoacher. De tjänar skattepengar på att hjälpa arbetssökande att söka jobb, men reformen har inneburit att fler saknar arbete idag än innan dessa coacher engagerades. Och eftersom det inte finns någon utbildning för dessa arbeten så fick man bara tag på ett antal individer med havererade studier bakom sig. Men visst, dessa fick ju arbeten som entreprenörer gubevars.

Under tiden så fortsätter skutan framåt i god fart, problemet är att när den farkosten går under så är det Sverige som går under, nu för tiden förefaller det som om socialdemokraterna tror att ”Klasskampen” är ett TV-program på TV4…

it Socialdemokraterna, Partiledare, Politik, Val 2014, Klasskamp, Solidaritet, Jämlikhet ab123 ex123 dn12 svd1