Socialtjänst i nöd


Idag skriver Åsa Petersen en ledarartikel i Aftonbladet som delvis handlar om Mona Sahlin, som gjort ett besök hos socialtjänsten i några av Stockholms södra distrikt.

AB: ”Veronica Engström är socialsekreterare på försörjningsstödsenheten. Hon berättar om arbetskamrater som arbetar på lunchen, inte går på fikarast och ständigt jobbar över. Då blir det ingen ork över till att kritisera brister i verksamheten och arbetssituationen. ”Det är som att vi har fått ansvaret att lösa hela samhällets problem. Vi ska ta itu med konsekvenserna av finanskrisen och nedskärningarna i a-kassan och sjukersättningen.” Omsättningen på socialsekreterare är mycket stor: ”Att utbilda sig till socionom och sedan inte kunna arbeta effektivt med sina klienter skapar frustration.”

Jag har själv ett förflutet inom socialtjänsten, har arbetat som socialsekreterare och arbetsledare i en massa år. Att jag intresserar mig för frågor rörande den verksamheten är därför knappast underligt. Det framgår av artikeln att budgeten inte utökats de senaste fem åren och att den nuvarande finanskrisen med tillhörande arbetslöshet ytterligare förvärrar situationen. De arbetsförhållanden som nämns i inledningen av citatet från tidningen är välbekanta för alla socialarbetare, inte bara dem som arbetar med försörjningsstöd.

Nu säger inte Åsa Petersen rakt ut att den nuvarande situationen beror på högerregeringen, möjligen är det underförstått när den socialdemokratiska rikstidningen tar upp frågan på ledarplats. Sahlin säger i artikeln att klassamhället inte har varit en del av den politiska debatten, något som får stå för henne. På socialkontor landet runt har den alltid varit det. Min egen period inom socialtjänsten sträcker sig från mitten av 70-talet fram till slutet av 90-talet och jag har sett resurserna bantas år efter år. Och det har aldrig spelat någon roll vilken politisk färg som regeringen haft.

När det gäller narkomanvården så var resurserna som störst under mitten av 80-talet. Då fanns det narkomanvårdsbaser i nästan alla större kommuner. Det fanns också pengar till behandlingshem för dem som var väl motiverade för att kliva av missbrukarkarriären. Detta ändrades successivt under slutet av 80-talet och en bit in i följande decennium. Alltfler politiker började istället vurma för öppenvård i olika former. En verksamhet som bara kostar en tiondel av en plats på ett behandlingshem.

Resultatet blev givetvis att mängder av institutioner lades ner och den kunniga personalen spreds till andra yrken. Antalet narkotikaberoende idag är också betydligt fler än de var för femton år sedan. En stigande arbetslöshet är en direkt signal till myndigheterna att omedelbart skjuta till mer resurser till socialtjänsten. När personalen struntar i sina kafferaster för att hinna med ett ökat tryck så kommer de inte bli gamla i yrket.

En ökande utslagning från arbetsmarknaden är också mätbar genom ökade missbruksproblem och en ökad kriminalitet. Regeringen borde redan ha skjutit till några extra miljarder öronmärkta för kommunernas socialtjänst, det har man inte gjort och det finns inga signaler som tyder på att man har några sådana planer heller. Det betyder att räkningen kommer att bli ännu större den dagen det börjar synas i form av en ökad utslagning. Fast i ärlighetens namn så tvivlar jag på att det skulle varit bättre om statsministern haft kjol.

Men visst kan man se tendenser. Idag går Folkpartiet ut och kräver att man ska kunna ställa underåriga, barn under 15 år, inför domstol. Folkpartiet har såvitt jag sett och hört inte kommit med något enda förslag som inte inneburit att repressionen förstärks. Till det finns det uppenbarligen pengar, undrar hur det känns för gamla socialliberaler…

Andra om: , , , , , , , , , , it AB1 DN SvD

[tags]Socialtjänsten, Högerregeringen, Arbetslöshet, Missbruk, Kriminalitet, Socialsekreterare, Mona Sahlin, Folkpartiet, Domstol, Barn, Politik[/tags]


10 svar till “Socialtjänst i nöd”

  1. ”Folkpartiet har såvitt jag sett och hört inte kommit med något enda förslag som inte inneburit att repressionen förstärks. Till det finns det uppenbarligen pengar, undrar hur det känns för gamla socialliberaler…”

    Folkpartiet blir mindre och mindre liberala och mer och mer auktoritära/konservativa…dags för ett namnbyte från folkpartiet liberalerna till folkpartiet bara kanske ?

    /K

  2. Nationalliberalerna kallar jag dem.

    Det visar vad en skattesänkning är, det är att ta arbetarnas pengar och ösa dem över de rika. Det är att ta pengar från botten. En skattesänkning gynnar aldrig arbetaren, snart är deras reallön tillbaks på samma nivå som innan skattesänkningen. Det är hur staten och kapitalet arbetar tillsammans emot arbetaren.

    Själv har jag haft en del kontakter med socialen från andra hållet. Man träffade vid dessa tillfällen en del socialsekreterare som verkar ha blivit helt cyniska, de som varit där länge. Som insett att deras jobb inte verkar gå ut på att hjälpa folk utan deras jobb går ut på att söka efter minsta ursäkt att frånta den hjälpsökande rätten till ersättning. Brottslighet har framstått som mycket enklare pengar, snabbare pengar och bättre pengar…

    Fast jag har ju haft osedvanlig tajming, varje gång jag behövt hjälp av socialen så har det varit en borglig regering.

  3. Folk måste prioritera, att gå ur a-kassan då avgiften höjs nån hundralapp är ogenomtänkt.
    Uppsträckningen vad gäller sjukersättningen var i grevens tid. Utan den hade i slutändan de verkligt sjuka (vilka ju inte var så många i slutändan) fått se sin rättmätiga ersättning sjunka.
    Facket, denna styggelse vill INGEN vara med i, så länge man har jobb. Men utan jobb och ingen a-kassa ramlar polletten ned. Nu tar Soc och skattebetalarna kostnaden för dem som har noll och intet istället för att de betalt sina arbetsmarknadsförsäkringar som alla andra gör.
    Till detta den värsta depression någonsin. Så låt mig gissa att Narkomanvård o dy. hamnar absolut längst ned på listan.

  4. Kumi-Keio,
    du lever i en bubbla va? Att det bara skulle vara simulanter i sjukförsäkringen är en myt som propageras av de som aldrig försökt få sjukersättning.

    Ditt förakt för folk lyser igenom men saker som ”ogenomtänkt”. De som gått ur har nog tänkt länge och väl på det beslutet, det handlar om deras ekonomi, det tar folk inte lättvindigt på, iaf inte de som måste anstränga sig för att få det att gå ihop. Men såna som du drar enorma växlar på minoriteter, simulanter och de få som gick ur A-kassan för en stor TV är en liten minoritet. Majoriteten fattar inte sina beslut på det viset.

  5. De som gått ur har nog tänkt länge och väl på det beslutet, det handlar om deras ekonomi

    Då har de nog inte tänkt så länge. Hur många människor fick totalt sett mindre pengar efter a-kassans kostnadshöjning minus jobbavdraget? Om jag inte minns fel så fick man totalt sett mer pengar även om man hade en så pass låg månadslön som 14000.

  6. Marcus R,
    när man kan planera sin inkomst på årsbasis har man det ganska gott, det där avdraget ligger ganska långt bort när man försöker få den nuvarande månade att gå ihop. Fick man mer? Knappast i hushåll där den ena delvis får sjukersättning. Knappast hushållen som har barn på dagis. De håller nog inte med dig.

    Men visst, den ensamstående medelålders vita mannen fick det bättre.

  7. Jag läser till socionom och ibland undrar jag hur kunde jag välja detta!!
    När man ser och hör och läser om lite resurser och MÅNGA klienter per socionom, låga löner etc så undrar man nästan om det ens är värt det.
    Visst kan man få mycket erfarenheter, men arbetssituationen som den är idag är lite skrämmande. Det borde satsas mer på detta området, eftersom vi talar ändå om hur vi ska värna om och hjälpa de som har det jobbigast i samhället.

  8. @Tomas
    ”Rättsväsendet skall få utökade möjligheter att ställa barn under 15 års ålder inför rätta. Det förslår Folkpartiets rättspolitiska arbetsgrupp med Johan Pehrson i spetsen.” (aftonbladet)

    Pust, för vilka pengar då? De går ju redan i dag med historiskt underskott! Resurser från Soc kommer att urvattnas än mer! Det riksdagen satsar på är batonger förstås. Ju svårare och ju fler som blir egendomslösa, ju mer stiger kriminaliteten, och då menar jag inte småbrottsligheten, utan den organiserade brottsligheten. Får man ingen eller lite hjälp av Soc och på arbetsförmedlingen lyser jobben med sin frånvaro, så har vi en FARLIG situation, som likar den i 30-talets Tyskland!