Veckan som gått har varit intressant. Diverse politiska nyheter, men givetvis främst ickenyheter, gamla sanningar som hela tiden propsar på att bevisa sig själva igen och igen.

Nu höjs röster för att man ska slå samman Folkpartiet och Centern. Det är inte så konstigt som det låter, centerpartiet hade en grupp ungdomar som brukade käka sallad på Stureplan om nätterna, de var alldeles vita i näsborrarna och bildade triumferande något som de kallade Stureplanscentern. De trodde kanske att kärnväljarna skulle ta sina gamla Fordsontraktorer och parkera dem runt svampen, men guldet blev till sand. De parkerade fordonen fortsatte att domineras av Ferraris och Lamborghinis och inte en enda John Deer-traktor puttrade in på de kriminellas torg.

Centerpartiet, som tack vare en tidningsaffär snabbt blev Skandinaviens rikaste parti, tappade allt fler av sina väljare. Folkpartiet å sin sida hade tack vare kravliberalism och invandrarfientlighet lyckats behålla sina, visserligen med hjälp av förslag som att inspektera muslimska småflickors könsorgan och att göra lärarkåren till Säpoagenter, men ändå. Alla är vi ju liberaler, utropade en av de mer framträdande från de kriminellas vattenhål, och menade att det nu är dags att slå ihop partierna och deras ungdomsförbund.

Och det är nog klokt. För Centerpartiet är trots sin ofantliga rikedom på väg ut ur landets lagstiftande församling, för de liksom kristdemokraterna lyckas inte längre attrahera den grupp som tidigare röstat på dem. Hur många på landsbygden kan identifiera sig med ett queergäng som ser ut att ha petat näsan med krita? En grupp nyliberaler som tar namn efter de kriminellas största samlingsplats? Själva försöker de idag förneka sin nyliberalism precis som de förnekar allt annat som kommer till allmänhetens kännedom. De säger att de är oskyldiga till dess att motsatsen har bevisats bortom allt rimligt tvivel.

Men det är inte bara de borgerliga. Andra partier som gått bakåt likt kräftor har också svårt att ta till sig valresultatet. Alla vet att något måste göras, men vad törs ingen säga högt, för att säga att kejsaren är naken är samma sak som att svära i kyrkan. Så gör man bara inte. Man kan ju inte heller, likt liberala ungdomsförbundets förre ordförande, låta sig transporteras i bilens bagagelucka för att undkomma massmedia och dem som är öppet kritiska inom det egna partiet.

Katrine Kielos/AB: ”I en tid av galenskap och kaos är det bara tåg som står still. En regering utan framtidsprojekt. En socialdemokrati som gör sitt bästa för att förstöra 120 års politiskt förtroendekapital. Och dessutom faller det döda fåglar från himlen. Australien invaderas av giftpaddor. Euron håller på att kollapsa. Kina äger Volvo. Anders Borg tappar håret. Och vem kunde tro att syndafloden skulle komma i form av snö? Inget är sig likt. Förutom att Rolling Stones fortfarande turnerar och Socialdemokraterna i Stockholm fortfarande styrs av samma personer (det kommer de visserligen att göra även efter att jorden går under).”

Så även om domedagen tycks vara nära förestående så förblir skomakaren vid sin läst. I dagens SvD säger Ohly att han hoppas på en rödgrön koalition även vid nästa val, och ”plopp” så tappade Vänsterpartiet ytterligare en bunt väljare…

it Politik, Mediekritik, Sveriges Riksdag, Mellanår, Val 2014, Media, Partier, Nyorientering, Stureplan ab12 ex12 dn12 svd12